Skattkistan

Inledande tal på Kristna Värdepartiets partikongress Södertälje 2015-04-18

Kära vänner, det är uppmuntrande och stimulerande att se er alla här på partikongressen. Ni, vi tillsammans, är en motståndsrörelse. Vi är samlade här därför att vi inser att vårt land är på helt fel väg, samtidigt som inget av riksdagspartierna inser att det bär utför, ännu mindre gör något åt saken. Vi som är här idag har sett och förstått att Sverige slagit in på en väg som leder till förvirring, elände och tillbakagång. Därför har vi samlats.

Inom sverigedemokratisk retorik talas det ibland om sjuklövern – alla de övriga riksdagspartierna – som står för samma generösa linje i den för Sverigedemokraterna viktigaste frågan; invandringspolitiken. Sverigedemokraterna uppfattar sig som motkraften som har receptet för ett välmående, framgångsrikt, framtida Sverige. Jag knuffar härmed över Sverigedemokraterna i de andras läger och placerar oss som ensamt parti i motsatsställning till alla andra. Jag byter samtidigt bort invandrarfrågan som den sorterande faktorn. Den frågan är, liksom många andra frågor, viktig och kräver en förnuftig och rättfärdig lösning. Men det är något annat, något mycket mer grundläggande, som skiljer oss från alla andra partier i Sverige.

I vÃ¥rt land begÃ¥s dagligen ca 100 mord pÃ¥ ofödda människor pÃ¥ vÃ¥ra abortkliniker. Detta rutinmässiga dödande – 100 människor per dag – Ã¥ret runt, Ã¥r ut och Ã¥r in, finansieras med skattebetalarnas pengar. Det är groteskt. VÃ¥rt land bär pÃ¥ en fruktansvärd moralisk skuldbörda. Groteskt är ocksÃ¥ att inget av de politiska partierna i riksdagen protesterar mot detta. SÃ¥ lÃ¥ngt har det gÃ¥tt att det rÃ¥der fullständig politisk konsensus om att detta är en god ordning. Vi har inga allierade bland de politiska partierna i vÃ¥r kamp för de ofödda människornas värde och rättigheter. Om en enskild företeelse skall pekas ut som värre än allt annat i vÃ¥rt samhälle, är det naturligtvis just dödandet av sÃ¥ mÃ¥nga smÃ¥ människoliv. Här avslöjas vÃ¥rt samhälles omänsklighet. Medmänsklighet mäts nämligen bäst när man tittar pÃ¥ hur de minsta och svagaste behandlas.

Aborterna som sker i vÃ¥rt land är emellertid endast ett symptom pÃ¥ nÃ¥got mer djupgÃ¥ende. LÃ¥t mig ge ett illustrerande exempel. En teolog hade en afton deltagit i en debatt kring abort. Hans feministiska motstÃ¥ndare hade sagt sig vara pro choice, för det fria valet. â€Ingen skall bestämma över min kropp. Ingen skall inskränka mina valmöjligheter†hade hon sagt. Teologen bemötte detta som falskhet, och pÃ¥pekade helt riktigt att det handlar om att döda en annan människa, inte om valfrihet och självbestämmande över den egna kroppen. Hon klädde sin omoraliska inställning i fina ord som frihet och rättigheter. Men när teologen var pÃ¥ väg hem insÃ¥g han att kvinnan faktiskt, pÃ¥ ett djupare plan, talade sanning. Hon var verkligen pro choice, hon ville bestämma själv. Hon ville inte ha nÃ¥gon över sig som talar om för henne vad hon fÃ¥r och inte fÃ¥r göra. Hon ville inte lyda under nÃ¥gra lagar utan utforma sitt liv helt i enlighet med sin egen vilja. Inga â€du skall!â€, â€du skall icke!†Han kände igen ormens väsande frÃ¥n urtiden: â€Ni skall bli som Gudâ€. Den moderna människan vill inte gÃ¥ in under nÃ¥got givet, utan själv vara Gud.

Under hela den kristna epoken av Västerlandets historia har den av Gud givna naturliga lagen respekterats. Man har i lagstiftning hävdat förbudet att utsläcka människoliv, vare sig det handlat om begynnelseskedet eller slutstadiet av det. Detta i enlighet med den naturliga lagen som finns nedlagd i vÃ¥ra samveten. Man har i tidigare generationer vetat sig stÃ¥ inför, och under, den levande Guden och Hans vilja. Detta är sedan länge förbi. Kristendomens inflytande fick en allvarlig knäck genom upplysningstiden och har alltsedan dess undan för undan försvagats, sÃ¥ att vi idag mÃ¥ste benämna vÃ¥r civilisation efterkristen. Den svenska grundlagens inledningsparagraf börjar med de ödesdigra orden â€All offentlig makt utgÃ¥r frÃ¥n folket.†Inte ett ord om vÃ¥rt ansvar inför Gud och människor. Endast i en kultur, där man avskaffat Gud och Hans maktpÃ¥liggande vilja, kan abortsituationen se ut, som den gör idag. Där Gud avskaffas, avskaffas ocksÃ¥ människokärleken. I vÃ¥rt land rÃ¥der en skrämmande känslokyla för den lille broder eller lilla syster av människosläktet, som vi inte sett.

Upphöjandet av människan och hennes självständighet och frigörelse frÃ¥n det skapelsegivna gÃ¥r igen pÃ¥ omrÃ¥de efter omrÃ¥de. Redan naturen lär oss hur det mänskliga sexuallivet skall ta sig utryck. Vad som är “enligt naturen” inses nämligen enkelt genom att man vecklar ut tvÃ¥ planscher över människokroppen; en över den manliga och en över den kvinnliga. De tvÃ¥ är anpassade för varandra. Det är ocksÃ¥ endast en man och en kvinna som kan fortplanta sig. Naturen bär med sig sin egen bruksanvisning. Men den moderna människan vill inte utan vidare infoga sig, utan bestämma själv, fatta sina egna beslut. Hon är pro choice. Det har numera t.o.m. gÃ¥tt sÃ¥ lÃ¥ngt, att man anser det förtryckande att av andra, av nÃ¥got eller NÃ¥gon utanför sig själv, klassificeras som man eller kvinna. Det heter, att det är varje människas rättighet att själv definiera sig som man eller kvinna. Man vill, kort sagt, skapa sig själv. De sociologiska experiment som nu sker i feminismens namn är inget annat än ett uppror mot den Skapare man inte vill veta av.

Den hierarkiska ordning som Gud nedlagt i samhälle och familj vill man inte heller veta av. Vi lever i ett auktoritetslöst samhälle. Följderna har blivit förödande. Se på skolan och dess kris! I tidigare generationer har man insett nödvändigheten av att korrigera stökiga elever. Men den moderna pedagogikens avgudning av barnets autonomi och frihet, där ingen auktoritet skall begränsa eller – ännu värre – bestraffa eleven, har lett till skolans förfall. I undersökning efter undersökning visar internationella jämförelser hur Sverige halkar efter andra länder vad gäller elevernas kunskaper. Skolans kris beror till största delen på disciplinens sönderfall och auktoriteternas avskaffande. Ett nära samband föreligger här naturligtvis med familjesituationen: Det barn som redan i hemmet lärt sig pro choice, att bestämma själv och inte underordna sig, kommer med denna inställning också till skolan.

På område efter område går upproret mot det skapelsegivna igen. Överträdandet av den naturliga lag som Skaparen gett oss har blivit vår civilisations signum och uppfattas som självständigt, innovativt och livskraftigt, men i själva verket är det fråga om dödsryckningar i en kultur som går mot sin undergång – om inte en återgång till den kristna värdegrunden snart sker.

Tycker någon att talet om Gud och Skaparen inte hör hemma inom politiken, och att Kristna Värdepartiet på ett otillbörligt sätt blandar in kristendomen i politiken, så är ingenting av det jag sagt kristet i specifik mening. Jag har endast talat om det som naturens bok och våra samveten lär oss, det som varje tänkande människa själv, genom sitt förnuft, kommer fram till. Alla människor vet att Gud finns och att det finns lagar i tillvaron, som vi gör bäst i att följa. Ett gudlöst samhälle är ett omänskligt samhälle. När Västtyskland efter Andra världskrigets fasor, vis av skadan efter nazismen, antog sin grundlag 1949 skriver man där i ingressen, att lagstiftaren agerat medveten om sitt ansvar inför Gud och människor – en hållning som påminner om exempelvis den amerikanska självständighetsförklaringen.

Kristna Värdepartiet vill återföra Sverige på den goda vägen, där den naturliga lagen respekteras, där inga försvarslösa människor dödas helt lagenligt, där äktenskapet mellan man och kvinna prioriteras och uppmuntras, där förnuftsvidriga, verklighetsfrämmande genusteorier förpassas till sophögen, där ordning och reda råder i skolan. Vi är en motståndsrörelse som kämpar i stark motvind. Men vi gör det som är rätt. Oavsett om politiska framgångar uteblir har vi sanningen på vår sida. Och den som kämpar för det rätta kämpar aldrig förgäves. När tätt mörker råder syns det ensamma ljuset på många mils avstånd. Vi fick endast några tusen röster i vårt första riksdagsval, men vi påminde ändå många människor om människolivets okränkbara värde. Kanske finns det idag nyfödda små bebisar som lever, andas och älskas av mamma och pappa tack vare att några människor den 4 januari för drygt ett år sedan bildade Kristna Värdepartiet. Vänner, låt oss aldrig ge upp vår kamp för rätten och sanningen!