Publicerad i Dagen måndagen den 25/3 2015

LÅT BIBELN FÖRBLI NORM
Joel Halldorf varnar i artikeln “Homosexualitet ingen regelfrÃ¥ga” (Dagen 18/3) för biblicistisk argumentation dÃ¥ det gäller samkönad kärlek. Han säger där ett par märkliga saker som mÃ¥ste kommenteras.

För det första anförs frÃ¥gan om kvinnligt ledarskap som ett exempel pÃ¥ hur församlingarna ändrat inställning och, därför att församlingarna inte längre följer de apostoliska förbuden mot denna företeelse (se 1 Kor. 14:33-38 och 1 Tim 2:12-14), sÃ¥ har “biblicismen” spelat ut sin roll. Resonemanget blir alltsÃ¥ i verkligheten: Eftersom församlingarna är olydiga pÃ¥ ett omrÃ¥de sÃ¥ gÃ¥r det inte att upprätthÃ¥lla den bibliska ordningen pÃ¥ ett annat omrÃ¥de heller. Men en synd legitimerar inte ytterligare synd! DÃ¥ man insett att överträdelse redan skett pÃ¥ ett omrÃ¥de borde slutsatsen istället bli: LÃ¥t oss omvända oss och Ã¥tergÃ¥ till den bibliska ordningen ocksÃ¥ där!

Som ett andra exempel pÃ¥ hur församlingarna inte längre följer den “biblicistiska” linjen anförs de kvalifikationer som församlingsledare och pastorer skall ha enligt 1 Tim 3:2 och Tit 1:8. Joel Halldorf konstaterar helt sonika att dessa bibelord förbjuder frÃ¥nskilda personer att väljas till ledare. Men det är en tolkning han gör. I bibeltexterna stÃ¥r bara att den som insätts i en sÃ¥dan ställning skall vara “en kvinnas man”. Minst lika troligt är att Paulus förbjuder promiskuösa personer att inneha dessa tjänster, eftersom den dÃ¥tida kulturen var mycket lössläppt.

SÃ¥ till själva sakfrÃ¥gan: Det kan vara bra att homosexualiteten diskuteras ur olika infallsvinklar. Framför allt bör det undervisas om välsignelsen av det av Gud instiftade äktenskapet, som är livslÃ¥ngt och mellan man och kvinna (Matt. 19:4-6). Det är att visa pÃ¥ en “biblisk vision av det goda”. Sociala och psykologiska aspekter kan behandlas, men för en kristen är det alltid till sist Guds klara ord som gäller.

Talet om att inte lÃ¥ta de enskilda bibelverserna ensamma vara bestämmande utan istället ocksÃ¥ se till “grundläggande frÃ¥gor” är ett farligt tal och känns igen frÃ¥n Svenska kyrkans argumentation dÃ¥ den kyrkan ändrade sin inställning till homosexualitet. FrÃ¥n och med utredningen “Kyrkan och homosexualiteten” 1994 övergav man de tidigare försöken (eftersom de var hopplösa) att komma runt vad de bibliska texterna – enklast uttryckt – betyder, och valde istället att pröva ett nytt sätt att förhÃ¥lla sig till Bibeln. Man valde att ta fasta pÃ¥ dess “kärleksbudskap” (sÃ¥som man själv definierade det) och bejaka allt det som bedöms befrämja denna kärlek, även om det strider mot konkreta bibliska bud. Att Bibeln inte pÃ¥ detta sätt spelar ut de konkreta buden mot kärleksbudskapet, utan tvärtom menar att kärleken till Jesus visar sig just i hÃ¥llandet av buden (Joh. 14:15), tycks man inte ha bekymrat sig över.

Bibeln gäller som norm i sÃ¥väl “grundläggande frÃ¥gor” som i enskilda, konkreta frÃ¥gor. Dessa tvÃ¥ motsäger aldrig varandra, utan de enskilda buden är ett uttryck för Guds väsen, som är kärlek. Därför mÃ¥ste vi hÃ¥lla fast vid allt Guds ord. Jesus säger: “Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna sÃ¥ kallas minst i himmelriket. Men den som hÃ¥ller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket” (Matt. 5:19).

Lars Borgström, präst i Lutherska Församlingen i Stockholmsområdet