Nedanstående insändare publicerades i Smålänningen den 12/1 2015:

——-

Alla skall inte med!

Att skolan är i kris – och det sedan länge – inser nu de flesta. De katastrofala PISA-resultaten (där skolresultat jämförs internationellt) kan inte längre bortförklaras med att det är fel på testerna, eller med att de inte skulle registrera områden där vi menar oss vara i topp: självständigt tänkande, demokrati eller vad det nu kan vara. Ju fortare försvarsmekanismerna avslöjas och avlägsnas, desto snabbare kan problemen angripas på ett konstruktivt sätt. Skall Sverige lyckas höja nivån på elevernas kunskaper måste radikala åtgärder vidtas. Och det är bråttom eftersom det handlar om det uppväxande släktet som är Sveriges framtid.

Vad skall dÃ¥ göras? Det finns förstÃ¥s mÃ¥nga orsaker till dagens kunskapskris (oroliga hemförhÃ¥llanden, lÃ¥g lärarstatus, föraktet för â€katederundervisning†och â€faktainlärning†m.m.), men här skall endast pekas pÃ¥ en viktig faktor som orsakat förödande konsekvenser: inkludering.

Ã…r 1976 presenterades SIA-reformen (Skolans Inre Arbete) av det socialdemokratiska statsrÃ¥det Lena Hjelm-Wallén. Där sattes de tankar och utvecklingslinjer som sedan 60-talet vuxit sig allt starkare pÃ¥ pränt. Till de viktigaste punkterna hörde att alla elever, ocksÃ¥ de med svÃ¥ra koncentrationssvÃ¥righeter och uppförandeproblem, liksom de studiemässigt svaga, skall undervisas i samma klassrum. Resultatet? Prof. Inger Enkvist ger det självklara svaret i en debattartikel: â€Detta pÃ¥verkade alla elevers studiemöjligheter och gjorde lärarnas uppgift stressande, för att inte säga omöjlig†(SvD 2014-12-03).

Med egna lärarerfarenheter från såväl grund- som gymnasieskola förundras vi över att detta sakernas tillstånd tillåts fortgå år efter år. De övriga eleverna skulle ju hinna så mycket längre i de olika ämnena om inte de tre-fyra stökiga eleverna tilläts sabotera lektionerna! I vilka andra sammanhang i samhället tillåter man att vissa skriker, provocerar och är så stökiga att verksamheten lider allvarlig skada? Inte på träningen, inte på konserter, inte på föreläsningar. Varför i skolan?

Vi har ju skolplikt i Sverige, kanske nÃ¥gon invänder. De stökiga eleverna är ju där inte av fri vilja, utan av lagstadgad plikt. Jo, förvisso – men ingenting säger att de mÃ¥ste vara med i den vanliga skolklassen. Istället för att i högre eller lägre grad sabotera andra elevers inlärningsmöjligheter och driva lärare in i utbrändhet, skulle de vara betjänta av specialanpassad undervisning med mer praktiska inslag. Alla skall inte med i den vanliga skolklassen, men alla – sÃ¥väl de lugna och duktiga eleverna som de med olika slags svÃ¥righeter – skall fÃ¥ den undervisning som är bäst för dem!

Lars Borgström,

riksdagskandidat Kristna Värdepartiet, skolpolitiksansvarig

Mats Selander,

riksdagskandidat Kristna Värdepartiet