av Lars Borgström Predikan 3:e söndagen i advent Matt. 11:1-10

Jesus hade utlovats i Gamla testamentet. Många profeter hade framträtt och vittnat om vad de i förväg fått se, hur Messias skulle frälsa mänskligheten. Som den siste i raden av alla Gudsmän som vittnade om den kommande Frälsaren kom Johannes Döparen. Den tredje söndagen i advent handlar om honom. Han är faktiskt en så viktig person i Guds rikes historia att både denna söndag och nästa kommer att handla om honom.

Jesus säger om Johannes Döparen: â€Det är om honom det stÃ¥r skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig†(v 10). Han citerar Gamla testamentet, profeten Malakis bok, som skrevs pÃ¥ 400-talet före Kristi födelse. Där stÃ¥r att alldeles innan Frälsaren nÃ¥gon gÃ¥ng i framtiden skulle komma skulle nÃ¥got speciellt inträffa. En budbärare skulle gÃ¥ framför Honom och bereda väg för Honom.

Nu hade detta bibelord gÃ¥tt i uppfyllelse! Johannes var denne budbärare, en verklig Herrens vägröjare – alltsÃ¥ en som gjorde det möjligt för människorna att tro pÃ¥ Herren och leva i gemenskap med Honom. Liksom de tidigare profeterna sade han till folket att de skulle överge sina synder och istället följa Guds vilja. Gud är ju helig och god och den som skall tillhöra Honom mÃ¥ste ocksÃ¥ vara sÃ¥dan. Guds ord till Israel gäller i alla tider: â€Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig†(3 Mos. 19:12). Detta innebär, att den som inte lyder Gud och följer Hans bud, inte heller hör Honom till.

Av Jesu ord om Johannes Döparen får vi veta några saker om denne märklige man. Vi skall stanna upp vid att han 1) inte var någon vindflöjel 2) inte var någon framgångsrik världsmänniska, men att han var 3) budbäraren

Johannes var inte nÃ¥gon vindflöjel…

â€Vad gick ni ut i öknen för att se?†frÃ¥gade Jesus. â€Ett strÃ¥ som vajar för vinden?†Nej, sÃ¥dan var inte Johannes. Vi talar ibland om människor som är som vindflöjlar. En vindflöjel är en vimpel eller pil som sitter högst upp pÃ¥ masttoppar. När man vill veta Ã¥t vilket hÃ¥ll det blÃ¥ser tittar man pÃ¥ vindflöjeln. Den är som ett â€strÃ¥ som vajar för vindenâ€. Det finns mÃ¥nga människor som är sÃ¥dana. SÃ¥ fort de fÃ¥r reda pÃ¥ att de flesta i samhället tycker pÃ¥ ett visst sätt anpassar de sig efter detta, oavsett om det är rätt eller fel. NÃ¥gon vindflöjel, nÃ¥gon som vänder kappan efter â€samhällsvindarna†och ändrar sig efter varje ny idé som blir allmänt accepterad, var inte Johannes. DÃ¥ hade han aldrig kunnat förbereda vägen för Jesus.

Johannes var verkligen radikal. Att vara radikal är inte, som mÃ¥nga tror, att ha extrema och märkliga idéer längst ut i nÃ¥gon ytterlighet och strida för sin sak, gärna pÃ¥ ett aggressivt sätt. Att vara radikal har istället med förankring att göra. â€Radikal†kommer frÃ¥n latinets ord för rot. Den som är radikal har sina rötter djupt rotade i jorden. Rötterna har sökt sig sÃ¥ djupt att de är förankrade i själva grunden, i klippan. Och för en kristen är den klippan Kristus.

I våra tider är det tyvärr mycket som är galet i samhället. När en ny idé allmänt accepteras vänder sig alla strån efter vinden, även om det strider mot både Guds ord och vad som är förnuftigt. Men den kristne står i sådana situationer fast på Guds ords orubbliga grund. Sedan må han eller hon av världsmänniskorna kallas extremist eller något ännu mycket värre. Det viktiga är inte vad människorna anser. Det viktiga är hur Gud ser på saken.

Johannes var förankrad i Kristus. Han var inte ett strå som vajade för vinden. Hans rötter sökte sig djupt ned, ända ned till klippan Kristus. Du vill väl också vara som Johannes och hålla dig till Guds ords sanning, även om de flesta tycker annorlunda?

En annan Johannes, aposteln och evangelisten, fick i sin uppenbarelse pÃ¥ ön Patmos se ett fruktansvärt vilddjur stiga upp ur havet. Detta vilddjur symboliserar den världsliga makten, när denna antar kristendomsfientliga drag. SÃ¥ läser vi nÃ¥got sÃ¥väl fruktansvärt som beklämmande: â€Hela jorden förundrade sig över vilddjuret och följde efter det†(Upp. 13:3) Eftersom människorna i allmänhet följer detta vilddjur i dess verksamhet kan vi kristna inte räkna med att fÃ¥ allmänhetens förstÃ¥else och stöd när vilddjuret strider mot Guds ordningar och den sanna kyrkan. När t.ex. äktenskapslagarna ändras till att inkludera de homosexuella framstÃ¥r de kristna i allmänhetens ögon som mycket hatiska och ondsinta människor – t.o.m. av dem som för tjugofem Ã¥r sedan hade exakt samma etiska värdering av homosexualitet som de kristna. Eftersom de följer efter vilddjuret anpassar de sig hela tiden efter de vindar som blÃ¥ser i samhället.

De kristna däremot följer inte vilddjuret. Johannes fick blicka in i himlen och se hur de evigt saliga människorna har det och uppträder. Deras tillhörighet till Jesus skildras pÃ¥ ett vackert och gripande sätt: de följer Lammet vart det än gÃ¥r (Upp. 14:4). Detta är nÃ¥got som ocksÃ¥ kännetecknar de kristna pÃ¥ jorden. Jesus, den gode Herden, säger om sig själv i tredje person: â€När han har fört ut alla sina fÃ¥r gÃ¥r han före dem, och fÃ¥ren följer honom eftersom de känner hans röst. (Joh. 10:4).

…eller nÃ¥gon framgÃ¥ngsrik världsmänniska

Johannes Döparen var inte heller nÃ¥gon framgÃ¥ngsrik, välbetald världsmänniska. “Gick ni ut i öknen för att se en man klädd i fina kläder?” frÃ¥gade Jesus folket. “Nej, sÃ¥dana finns i kungapalatsen” blev svaret som Han själv gav. Anpassar man sig till världens icke-kristna tankesätt kan det ibland leda till framgÃ¥ng och rikedom. Men Johannes eftersträvade inte sÃ¥dant. Han bar istället kläder av kamelhÃ¥r och hans mat var gräshoppor och vildhonung (Matt. 3:4). Hans tillvaro var alltsÃ¥ lÃ¥ngt frÃ¥n yttre världslig framgÃ¥ng och frÃ¥n de fina kläderna som finns i kungapalatsen.

Visserligen hamnade Johannes till sist i kungapalatset, men då i dess fängelsehåla. Han hade nämligen sagt till självaste kung Herodes att det var förbjudet för honom att gifta sig med sin brors hustru, vilket han hade gjort (Mark. 6:17-18). Eftersom Johannes predikade mot synden blev han belagd med fängelsestraff och senare avrättning. Så mycket betydde Guds ords sanning för Johannes att han hellre dog än att förtiga den eller ansluta sig till lögnen.

Johannes var en verklig troshjälte, uppfylld av den Helige Ande redan som ett litet foster (Luk. 1:15, 41). Numera menar man allt oftare att Johannes började tvivla där han satt i den mörka och ensliga fängelsehÃ¥lan. Det stÃ¥r ju: â€Johannes fick i fängelset höra talas om Kristi gärningar. Han sände dÃ¥ bud med sina lärjungar och frÃ¥gade honom: ´Är du den som skulle komma? Eller ska vi vänta pÃ¥ nÃ¥gon annan?´†(Matt. 11:2-3). Johannes frÃ¥ga till Jesus skulle enligt mÃ¥nga moderna utläggare varit uttryck för hans egna tvivel. Denna uppfattning brukar ocksÃ¥ kombineras med ett upphöjande av tvivlet, som sägs vara nÃ¥got fint och äkta. Det är som om det blivit fult att tro för mycket, för starkt eller för tvärsäkert. Mot dessa tankar är det därför viktigt att slÃ¥ fast att tvivlet kommer frÃ¥n djävulen, som redan frÃ¥n begynnelsen försökt utplÃ¥na tron, förtroendet för Gud, hos oss människor genom att sÃ¥ ut tvivel pÃ¥ Guds ord. “Skulle väl Gud ha sagt…” (1 Mos. 3: 1) sade han redan till Eva, vÃ¥r stammoder. Det vore för övrigt märkligt, ifall Johannes skulle rÃ¥kat i tvivel därför att han fick â€höra talas om Kristi gärningar†(v 2). Det motsatta borde ju istället varit fallet: Att nÃ¥s av nyheter om Kristi gärningar styrker tron. Den gamla uppfattningen verkar därför mycket mer sannolik, nämligen att det var för sina lärjungars skull Johannes sände dem till Jesus. Det var inte för att skingra egna tvivel, utan för att föra lärjungarna till Frälsaren, som Johannes sände dem med frÃ¥gorna. Han anade att han själv snart skulle dö eller förtvina i fängelset, och nu ville han att hans lärjungar skulle bli Jesu lärjungar. Det skulle de nämligen bli, när de fick frÃ¥gorna besvarade pÃ¥ ett övertygande sätt.

Vi skall vara glada över att vi inte behöver sitta i fängelse därför att vi är kristna. Men vi skall älska sanningen så mycket att vi är beredda att lida för den, om det skulle bli nödvändigt. Sådan var Johannes. Tänk om vi idag skulle be Herren att Han ännu mer uppfyller oss med den Helige Ande, så att vi fick något av den kraft Johannes hade och så modigt kan vittna om Guds ords sanning för släktingar och vänner, ja för både kända och okända.

Johannes är budbäraren

Det budskap Johannes frambar beredde vägen för Jesus, och därför kallas han den store vägröjaren. Johannes var verkligen en vägröjare som öppnade folkets väg till Jesus. Han fick många av Israels folk att omvända sig till Herren, deras Gud. Det kunde han göra, därför att han uppfylld av den Helige Ande vittnade om sanningen.

Vi sjunger i dessa adventstider den kända psalmen â€Bereden väg för Herran! Berg, sjunken, djup, stÃ¥n opp!†(Lova Herren 87:1). Detta skedde verkligen genom Johannes. Han predikade sÃ¥ att marken jämnades för Jesus. Bergen och höjderna sjönk och dalarna fylldes (Luk. 3:5). Men vilka berg var det som sjönk? Inte var det Judeens berg. Den yttre naturens form förändrades naturligtvis inte. Det var istället människornas högmod som krossades. Johannes talade nämligen om för dem att de var syndare som inte kunde bestÃ¥ inför Guds dom (Luk. 3:7). Och det kan inte du heller! Tror du att du är helig och ren därför att du är tillräckligt from och god har du ett högt berg av högmod och stolthet inom dig. DÃ¥ kan inte Jesus, ärans Konung, göra sin ankomst i ditt hjärta.

Att bli avslöjad som syndare är förödmjukande. Men det leder dig till Jesus Kristus, som är syndares vän. De som är Ã¥ngerfulla över sina synder och är nedtryckta i den djupa förtvivlans dalar blir tröstade och uppresta av det glada budskapet om förlÃ¥telse genom Jesus Kristus. Johannes Döparen var inte bara den stränga lagens predikant, utan han pekade ocksÃ¥ pÃ¥ Jesus och sade: â€Se, Guds Lamm, som tar bort världens synd†(Joh. 1:29). Jesus var ett särskilt utvalt och fullkomligt offer som pÃ¥ korset tog bort inte bara nÃ¥gra synder för nÃ¥gra människor utan alla synder för alla människor. â€Han är försoningen för vÃ¥ra synder, och inte bara för vÃ¥ra utan ocksÃ¥ för hela världens†(1 Joh. 2:2). MÃ¥nga syndare började tro pÃ¥ Jesus genom Johannes predikan.

Nu uppmanar Gud ocksÃ¥ dig att göra det som gör dig till ett Guds barn: â€Se, Guds Lamm, som tar bort världens synd.†Att se är detsamma som att tro, att förtrösta pÃ¥ Jesus, som är Guds Lamm. SÃ¥ fylls dalarna av syndaförlÃ¥telsen och all Guds nÃ¥ds gÃ¥vor. SÃ¥ kan du fira en verkligt god jul med den största gÃ¥van av alla, Jesus Kristus själv, â€härlighetens sken, ljus av Faderns ljus utgÃ¥nget†(Lova Herren 261:3).

Amen.