av Lars Borgström Predikan 6:e sön. eft. tref. Matt. 5:27-42

Jesus sade till sina lärjungar: â€Ni har hört att det är sagt: Du skall inte begÃ¥ äktenskapsbrott. [—] Ni har vidare hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt och: Du skall hÃ¥lla din ed inför Herren.…â€. Detta var de vana vid att höra, men sÃ¥ gÃ¥r Han emot den undervisningen. Felet som hade begÃ¥tts i fädernas undervisning var att en ytlig uppfattning om buden hade gjort sig gällande. Man trodde sig inte bryta mot buden om man inte gjorde det i grov, yttre mening. Men Jesus säger nu med stor myndighet: â€Jag säger er: Var och en som med begär ser pÃ¥ en kvinna har redan begÃ¥tt äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. [—] Jag säger er: Ni skall inte alls svära [—] Ert tal skall vara ja, ja, och nej, nej. Allt utöver det kommer frÃ¥n den onde.â€

Det är det gudomliga jaget, JAG ÄR, som talar när Jesus säger: â€Jag säger erâ€â€¦ Han är den Herre, som ingivit Mose och profeterna vad dessa skulle nedteckna som Helig Skrift, och därför kan Han bättre än nÃ¥gon annan ge besked om vad buden egentligen handlar om.

Det är alltså inte såsom många tror, att Jesus korrigerar den gammaltestamentliga undervisningen, utan Han förklarar vad som hela tiden varit dess innebörd – en innebörd som missförståtts av de fariseiska lärofäderna. Låt oss nu se på den verkliga innebörden av sjätte budordet.

Du skall inte begå äktenskapsbrott

Det sjätte budet är ett bud som många människor, likt fariséerna, tänker sig gå fria inför. Det är väl bara mycket onda människor som inleder en sexuell förbindelse med någon annans hustru (eller man)! Men Jesus visar nu den djupa innebörden av detta bud, att den som ser med begär på en kvinna redan har begått äktenskapsbrott. C.O. Rosenius ger en god förklaring av detta bud i sin betraktelse för den 18 april. Först förklarar han hur oerhört heligt detta bud är:

â€DÃ¥ vi nu betänker, att äktenskapet är en sÃ¥ helig stiftelse av Herren Gud vid själva skapelsen, dÃ¥ kan vi förstÃ¥, vilken vikt det sjätte budet äger, vilken fruktansvärd förgripelse emot Guds majestätsrätt det är, att pÃ¥ nÃ¥got sätt bryta äktenskapet. Den som bryter äktenskapet, han rubbar och förstör det heligaste och viktigaste förhÃ¥llandet pÃ¥ jorden, han sönderriver de heligaste, av Gud själv knutna band, han orenar och skändar det renaste, ömmaste och dyrbaraste förhÃ¥llande människor emellan, han griper som en niding brottsligt in i Guds rätt och ordning — varjämte han ock av lycka gör olycka, av välsignelse gör förbannelse, emedan mänsklighetens välfärd, ofta för bÃ¥de tid och evighet, vilar pÃ¥ äktenskapet.â€

Sedan ger han en andlig utläggning, där han visar att det sjätte budet bryts redan i tankarna, i begäret:

â€Ta här ett exempel: om nÃ¥gon hade det sinnet emot dig, att han önskade kunna mörda dig, men avhÃ¥ller sej ifrÃ¥n gärningen för de fruktansvärda följderna, skulle du dÃ¥ hÃ¥lla honom nÃ¥got bättre än en mördare, som verkligt utfört den blodiga gärningen? Nej, du skulle ju med rätta säga: skillnaden är bara den, att min ovän är rädd om sitt eget huvud, dÃ¥ däremot den fulländade mördaren varit mer dristig och oförvägen; men i själ och hjärta är de alldeles lika onda. SÃ¥ ocksÃ¥ här: den skamliga äktenskapsbrytaren har inte varit sÃ¥ rädd som du för skam och andra straff; detta är skillnaden mellan dig och honom, dÃ¥ du endast av fruktan avhÃ¥llit dig frÃ¥n att fullborda din begärelse. Därför har du, inte blott inför Gud utan ock i verkligheten i ditt hjärta, lika ofta begÃ¥tt hor, som du haft begärelse därtill. SÃ¥ har Herren Kristus själv förklarat detta bud.â€

Undantag från skilsmässo- och omgifteseglerna

Trots att det sjätte budet lyder â€Du skall inte begÃ¥ äktenskapsbrott†finns det tvÃ¥ bibliskt giltiga skäl att begära skilsmässa. Det ena skälet är om den andra parten varit otrogen och begÃ¥tt otukt. Jesus säger: â€Var och en som skiljer sig frÃ¥n sin hustru av nÃ¥got annat skäl än otuktâ€â€¦ och i Matt. 19:9 inkluderas även möjlighet till omgifte: â€Jag säger er: Den som skiljer sig frÃ¥n sin hustru av nÃ¥got annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begÃ¥r äktenskapsbrott†(Matt. 19:9).

Det andra skälet är om den andra parten illvilligt, d.v.s. utan skäl, sÃ¥som t.ex. att man själv varit otrogen, övergivit en. DÃ¥ fÃ¥r man ocksÃ¥ begära ut skilsmässa. Paulus skriver: â€Men om den otroende vill skiljas, sÃ¥ lÃ¥t honom göra det. I sÃ¥dana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav†(1 Kor. 7:15). I bÃ¥da dessa fall har den drabbade parten ocksÃ¥ rätt att gifta om sig. FrÃ¥n de lutherska bekännelseskrifterna läser vi i Om pÃ¥vens makt och överhöghet: â€Orättfärdig är ocksÃ¥ den förordningen, som vid äktenskapsskillnad förbjuder den oskyldiga parten att gifta sig†(SKB, s 353).

Anledningen till att Jesus hävdar att man för otukts skull har rätt att både skilja sig och gifta om sig är följande: Makarna är i äktenskapet ett kött (1 Mos. 2:24, Mat. 19:6), men den maka, som begår otukt, blir ett kött med älskaren, och den make, som begår otukt, blir ett kött med älskarinnan (1 Kor. 6:16). Under sådana omständigheter blir äktenskapets band inte bestående. Det trasas sönder genom äktenskapsbrottet, och i enlighet därmed kan man skilja sig från en äktenskapsbrytare resp. äktenskapsbryterska. Den bedragne har naturligtvis möjlighet att förlåta och så på nytt ta sin man/hustru till sig, men detta kan inte ställas som krav på honom eller henne. En sådan lösning torde dock vara det mest önskvärda i de flesta fall.

Även när det gäller det illvilliga övergivandet som beskrivs i 1 Kor. 7:15 löses den drabbade parten frÃ¥n äktenskapsbandet och har rätt till omgifte, vilket framgÃ¥r av versens ord: â€I sÃ¥dana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav.â€

Avslutningsvis skall vi säga något om

Straffet

Straffet för brott mot det sjätte budordet är enligt Jesus den eviga pinan i Gehenna. Han säger: â€Om ditt högra öga förleder dig till synd, sÃ¥ riv ut det och kasta det ifrÃ¥n dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar gÃ¥r förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna.†Likadant med handen, om den skulle förleda till synd.

Den eviga fördömelsen är något så fruktansvärt, att vi inte kan föreställa oss det. Inte ens den hemskaste stund, som en människa kan få uppleva på jorden, utgör mer än en aning om vad det kan innebära att för alltid vara skild från Gud. Vilken olycka som helst här på jorden är alltså lindrigare än det eviga straffet. Jesus menar därför, att det är bättre för oss att försaka vad som helst, även den skötesynd som vi upplever som lika nödvändig för oss som ögat eller handen, än att vi skulle behöva gå evigt förlorade. Om en av sina egna lärjungar, förrädaren Judas, säger Jesus, att det hade bättre för honom, om han aldrig hade blivit född (Matt. 26: 24). Detta säger Jesus med tanke på att Judas gick förlorad. Det är alltså bättre att inte ens vara född än att drabbas av det eviga fördärvet.

Jesus lär oss alltså, att en syndare, som skall straffas för sin synds straffvärde och skuld måste bortkastas i den ständigt brinnande elden och där pinas för evigt. Men när Jesus hängde på korset samlades alla människornas skuld på Honom. Den tillräknades Honom. De eviga straffen koncentrerades, förtätades och förhöjdes till oändlig bitterhet och svårighet då de förökades i höjd och djup. På det sättet kunde kvalen förkortas i tid, så att allt gottgjordes under timmarna på Golgata. Ingenting återstår längre. Vi får gå fria. Vänd dig därför till Jesus och be Honom om nåd. Då skall du också, likt rövaren, få vara med Frälsaren i paradiset.

Då blir du också iklädd den rättfärdighet som Frälsaren själv har, den som vida överstiger fariséernas. Iklädd Kristus är du absolut rättfärdig och fullkomligt helig, lika god och full av kärlek som Jesus själv. Låt oss vända oss till Honom som har burit all vår synd. Tro på Honom och Hans underbara löften och det skall vara dig som du tror! Amen.