Betraktelse 1:a söndagen efter nyår Matt. 3:13-17

Jesu dop var inte någon tillfällighet, utan tvärtom sedan länge förutsagd i den Heliga Skrift. Det som skedde med Jesus, då Johannes döpte Honom, innebar

Profetians uppfyllelse

Herren hade genom profeten Jesaja sagt: â€Se, min tjänare som jag uppehÃ¥ller, min utvalde, i vilken min själ har sin glädje. Jag har lÃ¥tit min Ande komma över Honom†(Jes. 42:1). Jesaja profeterade här om Messias, Frälsaren som smord med Guds Ande skulle bli till â€ett förbund för folket, till ett ljus för hednafolken†(Jes. 42:6) och som skulle â€Ã¶ppna blinda ögon och föra fÃ¥ngar ut ur fängelset†(Jes. 42:7).

Profeten hade i förväg fått se detta som skulle uppfyllas över sju århundraden senare, och när Gud visar sina utvalda profeter eller apostlar vad som skall ske i framtiden, då är dessa händelser lika vissa som om de redan hade skett. Därför heter det att Herren har låtit (perfektum) sin Ande komma över Honom.

När Jesus blev döpt av Johannes i Jordans vatten uppfylldes Jesajas ord. Anden sänktes ner över Honom sÃ¥som en duva och Faderns röst kom frÃ¥n himlen: â€Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädjeâ€.

Jesus ikläder sig oss

Men varför skulle Jesus döpas? Dopet verkar ju syndernas förlÃ¥telse och frälsar ifrÃ¥n döden och djävulen, som vi läser i Lilla katekesen. Inte hade väl Jesus nÃ¥gon synd som behövde förlÃ¥tas? Inte behövde väl Han befrias frÃ¥n döden och djävulen? Vi läser att Johannes, som i profetisk ande sÃ¥g att Jesus var ren och rättfärdig, alldeles syndfri, mycket riktigt protesterade: â€Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig†(Matt. 3:14).

Jesu svar blev: â€LÃ¥t det ske nu. Ty sÃ¥ bör vi uppfylla all rättfärdighet†(Matt. 3:15). I sin oerhörda och ofattbara kärlek vill Gud ha oss människor hos sig för evigt i Himmelen. Men Gud är ocksÃ¥ helig, Han hatar och dömer synden och därför kan ingen syndfull människa komma nära Honom. Guds rättfärdighet kräver att synden bestraffas. Vi skulle för alltid vara bortstängda frÃ¥n Gud och efter vÃ¥r kroppsliga död sÃ¥som agnar kastas i den eviga eld Johannes Döparen talar om – om inte nÃ¥got oväntat skedde, nÃ¥got som redde upp vÃ¥r hopplösa situation.

Men det var just vad som blev fallet. En ställföreträdare kom till vår räddning. Han tillräknades alla våra onda tankar, ord och gärningar. Han iklädde sig våra svekfulla, misslyckade liv, bar vår fläckade, nersolkade, stinkande dräkt och trädde fram inför Fadern som den ende mänskliga syndaren. Hela vårt syndfulla släkte var inneslutet i Honom då Han bar vårt välförtjänta straff på Golgatas kors. Han led det fulla straffet, den eviga döden, för att vi skulle slippa. Han tömde den kalk, som vreden rågat, under loppet av några timmar. Skulle vi ha druckit den drycken hade vi aldrig blivit färdiga därmed, men Han som själv är evig och vars gärningar är eviga, kunde tömma den på några timmar.

När Jesus begärde dopet av Johannes, dÃ¥ var det för att invigas till att bli det försoningsoffer, som skulle bära världens synd. Endast sÃ¥ kunde den rättfärdige Guden tömma sin vrede över synden utan att skada dem som Han ville frälsa. Därför sade Jesus – Ã¥terigen enligt parallelltexten hos Matteus – till Johannes: â€LÃ¥t det ske nu. Ty sÃ¥ bör vi uppfylla all rättfärdighet†(Matt. 3:15).

Gud kan alltsÃ¥ genom att bestraffa Jesus vara rättfärdig, uppfylla all rättfärdighet, dÃ¥ Han förlÃ¥ter oss vÃ¥ra synder. Det är som Paulus skriver, med tanke pÃ¥ de fromma i gamla förbundet som levt försonade med Gud trots att det fullkomliga offret; Guds Lamm Jesus Kristus, ännu inte framburits: Jesus Kristus â€har Gud, genom Hans blod, ställt fram som en nÃ¥dastol, att tas emot genom tron. SÃ¥ ville Han visa sin rättfärdighet, eftersom Han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begÃ¥ngna, under tiden för Guds tÃ¥lamod. I den tid som nu är ville Han visa sin rättfärdighet: att Han själv är rättfärdig, när Han förklarar den rättfärdig som tror pÃ¥ Jesus†(Rom. 3:25-26).

Men det är inte bara så att vi blivit förlåtna och av med vår skuld. Vi är t.o.m. rika. Ja, genom trons förening med Jesus har vi överflöd på helighet, rättfärdighet och goda gärningar. Det är nämligen inte bara så att Jesus iklädde sig oss, utan dessutom så, att

Vi ikläder oss Jesus

Guds heliga lag kräver inte bara att synden bestraffas. Den kräver också ett fullkomligt liv i aktiv lydnad för Gud.

Den vita dopdräkten som dopbarnet bär har djup biblisk symbolik. Den visar nämligen pÃ¥ Jesu renhet, Hans helighet och rättfärdighet. Den som genom dopet och tron är förenad med Jesus räknas inför Gud som lika ren, syndfri och oskuldsfull som Jesus själv är. Paulus uttrycker det sÃ¥ i en av de texter som används vid dop: â€Alla är ni Guds barn genom tron pÃ¥ Kristus Jesus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus†(Gal. 3: 26-27).

Att vara iklädd Kristus är att bära bröllopsdräkten, som är ett mÃ¥ste för att fÃ¥ vara med pÃ¥ den himmelska bröllopsfesten (Matt. 22:11-13). Det är att med profeten Jesaja jubla: â€Jag gläder mig storligen i Herren, och min själ fröjdar sig i min Gud, ty Han har iklätt mig frälsningens klädnad och höljt mig i rättfärdighetens mantel†(Jes. 61: 10). Att ikläda sig Kristus, det är att â€bli funnen i Honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron pÃ¥ Kristus, rättfärdigheten frÃ¥n Gud genom tron†(Fil. 3:9).

Detta är det saliga bytet, frälsningens hemlighet: Jesus iklädde sig oss, tog vÃ¥r synd och dog i vÃ¥rt ställe medan den kristne ikläder sig Jesus, tillräknas Hans renhet och fÃ¥r leva för evigt. â€Ringa jordens skatter väga mot det ena, att fÃ¥ äga, klädd i dopets helga skrud, nÃ¥d och barnaskap hos Gud†(Sv. ps. 69:1).

Amen.