av Lars Borgström Predikan 13:e eft. Tref. Rom. 7:1-6

Som rubrik över Romarbrevets 7:e kapitel är det vanligt att man sätter orden â€Frihet frÃ¥n lagenâ€. Det är mycket passande, eftersom Paulus i detta kapitel visar hur Jesus genom sitt verk befriat oss frÃ¥n lagens krav, hotelser och fördömelse. Han visar för det första, hur

Döden sätter stopp för lagens krav

Paulus inleder med att slÃ¥ fast en princip i den första versen: â€Eller vet ni inte, bröder – jag talar till sÃ¥dana som känner lagen – att lagen rÃ¥der över människan sÃ¥ länge hon lever?†En lag – vilken lag som helst – äger sin giltighet bara sÃ¥ länge en människa lever. När hon är död kan inte lagen längre göra nÃ¥gra ansprÃ¥k pÃ¥ henne. Det gÃ¥r inte att ställa en död människa inför rätta. När hon är död är hon fri frÃ¥n lagen. Det är den princip Paulus inledningsvis slÃ¥r fast. Han fortsätter sedan med att exemplifiera frÃ¥n det vanliga livet:

â€SÃ¥ är en gift kvinna genom lagen bunden vid sin man sÃ¥ länge han lever. Men när mannen är död, är hon fri frÃ¥n den lag som band henne vid mannen. Därför kallas hon äktenskapsbryterska, om hon ger sig Ã¥t en annan man sÃ¥ länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri frÃ¥n lagen och är inte nÃ¥gon äktenskapsbryterska, om hon blir en annan mans hustru†(v 2-3).

En änka får alltså gifta om sig med en ny man. Så länge hennes första man lever får hon inte gifta om sig, men när han dör är hon fri. Döden sätter alltså stopp för den gamla förutsättningen, den förändrar saker och ting. Det är endast det som Paulus vill säga med detta exempel. En del bibelutläggare försöker pressa detta exempel av Paulus för hårt, som om det vore en allegori där varje aktör och varje led motsvarar något i verkligheten. Men så kan man inte göra, eftersom det här inte är fråga om en allegori. Det hela går inte ihop om man närmar sig dessa verser på det sättet. Så kan ju t.ex. inte Kristus vara både den förste mannen, som genom sin död upphäver lagen, och samtidigt den andre mannen, som kvinnan är fri att ingå äktenskap med. Det är ju samme Kristus som dör och uppstår och inte två olika män.

En del förnumstiga bibelforskare är t.o.m. fräcka nog att här beskylla Paulus för bristande stringens i tanken, eller för att ha valt ett dåligt exempel för att illustrera en andlig sanning o.s.v. Men Paulus vill som sagt med detta exempel endast klargöra att döden innebär sådana förändrade förhållanden, att en lag inte längre är tillämplig.

Efter detta exempel frÃ¥n vardagslivet gÃ¥r Paulus nu vidare och visar att denna princip även gäller pÃ¥ det andliga omrÃ¥det. Även där förändrar döden saker och ting. Den lossar lagens grepp och frigör till nytt liv: â€SÃ¥ har ocksÃ¥ ni, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade frÃ¥n lagen, sÃ¥ att ni tillhör en annan, Honom som har uppstÃ¥tt frÃ¥n de döda, för att vi skall bära frukt Ã¥t Gud†(v 4-5).

Den kristne har blivit â€dödad frÃ¥n lagenâ€. En död har inträffat, sÃ¥ att lagen förlorat sitt ansprÃ¥k pÃ¥ honom. Den kristne kan nu ingÃ¥ ett nytt förhÃ¥llande, sÃ¥ att han inte längre tillhör lagen, utan â€nÃ¥gon annanâ€, nämligen â€Honom som har uppstÃ¥tt frÃ¥n de döda.â€

LÃ¥t oss se lite närmare pÃ¥ detta. Lagen som riktar sina krav till alla människor, begär helt rättmätigt att varje överträdare skall bestraffas. Att vara föremÃ¥l för lagens bestraffande makt är det naturliga tillstÃ¥ndet för varje man, kvinna och barn alltsedan Adams syndafall. Paulus har visat genom ett vardagligt exempel att det enda sättet att frigöras, att undantas frÃ¥n lagens ansprÃ¥k, är genom döden. Först när vi dödats i detta ords samtliga bemärkelser (kroppslig, andlig och evig död) har lagens ansprÃ¥k pÃ¥ oss hävts. Det märkliga, underbara med Guds frälsningsrÃ¥dslut är nu att Han gjort frälsningen möjlig för syndare, som alltsÃ¥ inte behöver dö. Gud har sänt en ställföreträdare, sitt offerlamm, att dö i syndares ställe. Denna ställföreträdande död tillräknas syndarna, den kommer dem till godo. Dessa behöver nu inte själva dö utan har redan, skriver Paulus, â€genom Kristi kropp blivit dödade frÃ¥n lagenâ€. Detta skedde pÃ¥ Golgata dÃ¥ Kristus spikades fast pÃ¥ korset.

Döden avslutar något gammalt och ger rum för nytt liv

Följden av detta blir, genom Guds nÃ¥d och vishet, att lagens grepp om oss, dess ansprÃ¥k pÃ¥ oss, helt har upphört. Detta öppnar en helt ny möjlighet för oss, nämligen att vi kan â€tillhöra en annan, Honom som har uppstÃ¥tt frÃ¥n de dödaâ€. Precis som kvinnan vars make hade dött, vilket gjorde det möjligt för henne att ingÃ¥ ett nytt äktenskap, har syndarens död frÃ¥n lagen och dess ansprÃ¥k gjort det möjligt för honom eller henne att ingÃ¥ ett nytt förhÃ¥llande, nämligen med Kristus.

Paulus har redan i kap. 6 visat att friheten frÃ¥n syndens slaveri inte leder till ett tygellöst liv, utan tvärtom till helgelse (v 22). Här säger Paulus samma sak om friheten frÃ¥n lagen. Kristus led och dog i vÃ¥rt ställe för att frigöra oss frÃ¥n lagen, för att â€vi skall bära frukt Ã¥t Gudâ€.

För den människa som blivit fri från lagen utgör denna naturligtvis inte någon drivkraft till goda gärningar. Den människa som står kvar under lagen bär istället frukt av ett helt annat slag, nämligen döda gärningar:

â€Ty sÃ¥ länge vi behärskades av vÃ¥r onda natur, var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i vÃ¥ra lemmar, sÃ¥ att vi bar frukt Ã¥t döden. Men nu är vi lösta frÃ¥n lagen, eftersom vi har dött bort frÃ¥n det som höll oss fÃ¥ngna. SÃ¥ stÃ¥r vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst†(v 5-6).

Paulus är noga med att inte säga att lagen är ond. Den är ju Guds lag och uttryck för Hans heliga och goda vilja. Det är istället â€vÃ¥r onda natur†och â€vÃ¥ra syndiga begär†som utgör problemet. Det är dessa, inte lagen som sÃ¥dan, som bär frukt Ã¥t döden. Paulus kommer senare i Rom. 7 att närmare gÃ¥ in pÃ¥ lagens verkningar, men här nöjer han sig med att säga att det inte är den som gör det möjligt för den kristne att leva ett helgat liv. Denna förmÃ¥ga kommer frÃ¥n en helt annan källa, frÃ¥n Anden. â€Men nu är vi lösta frÃ¥n lagenâ€, skriver Paulus, â€eftersom vi har dött bort frÃ¥n det som höll oss fÃ¥ngna. SÃ¥ stÃ¥r vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänstâ€. Den Helige Ande verkar tacksamhet över Guds nÃ¥d i den kristne, och denna tacksamhet visar sig i ett nytt liv av kärlek till Gud och tjänande av nästan utan lagens piska. I Lova Herren 48 sjunger vi med den lutherske reformatorn Paul Speratus:

Han som i världen kommen var När vi nu sätta lit härtill

Att världens synder bära, Och egen vanmakt finna.

Guds lag för oss fullkomnat har Gud all vår skuld förlåta vill

Med lydnad och med lära. Och lugna själv vårt sinne.

Ej lagen mer fördöma kan Vi varda fromma inför Gud

Den som i hans försoning fann Och redo att hans helga bud

En väg till nådastolen. (v 5) Med villigt hjärta lyda. (v 6)

Med tron Guds Ande kommer god

Att oss ånyo föda

Och verka i oss annat mod

Och köttets välde döda.

De goda verk så komma fram;

Vi finna idel synd och skam

I vad vi fordom gjorde. (v 7) Amen.