av Lars Borgström Predikan Septuagesima Matt. 19:27-30

Jesus hade just träffat en ung, rik man som frÃ¥gat efter vägen till evigt liv. Det verkar som om denne man var nära Guds rike (se Mark. 12:34!), men dÃ¥ Jesus svarade honom: “Vill du vara fullkomlig, gÃ¥ och sälj vad du äger och ge Ã¥t de fattiga. DÃ¥ skall du fÃ¥ en skatt i himlen. Och kom sedan och följ migâ€, hade den unge mannen bedrövat vandrat iväg, bort frÃ¥n Jesus och frälsningen (Matt. 19:21-22). Jesus förskräckte sedan sina lärjungar med att säga att det är â€lättare för en kamel att komma in genom ett synÃ¥lsöga än för en rik att komma in i Guds rikeâ€, men tröstade dem med att â€för Gud är allting möjligt†– även att frälsa en människa.

Petrus sade dÃ¥: â€Se vi har lämnat allt och följt dig. Vad skall vi fÃ¥ för det?†Man kan tycka att denna frÃ¥ga var felaktig, att Petrus istället borde ha varit inriktad pÃ¥ att följa Jesus utan varje tanke pÃ¥ lön. Men Jesus tillrättavisar inte sin lärjunge, utan sporrar honom och de andra genom att utlova dem tre saker. För det första säger Han dem, att

De som följer Jesus skall få domsmakt

När vi tänker på den yttersta domen tänker vi oss i första hand att det är Jesus som skall döma. Det är rätt och riktigt, men som medhjälpare ska Jesus faktiskt ha både änglar och människor.

Änglarnas uppgift ska vara att beledsaga Herren vid Hans ankomst (Matt 25:31), att församla de utvalda (â€Han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skall församla Hans utvalda frÃ¥n de fyra väderstrecken, frÃ¥n himmelens ena ända till den andra.†Matt 24:31, jfr även Mark 13:27) samt även att församla de onda och kasta dem i den brinnande ugnen (Matt 13:41-42, 49-50).

Om människors deltagande i domen talar Jesus i vÃ¥r predikotext, där Han säger till lärjungarna: â€Sannerligen säger jag er: Vid pÃ¥nyttfödelsen, när Människosonen sätter sig pÃ¥ sin härlighets tron, dÃ¥ skall ocksÃ¥ ni som följt mig sitta pÃ¥ tolv troner som domare över Israels tolv släkter.†I Luk. 22:28-30 heter det pÃ¥ liknande sätt: â€Ni är de som förblivit hos mig i mina prövningar, och jag överlÃ¥ter Ã¥t er, sÃ¥som min Fader har överlÃ¥tit Ã¥t mig, konungslig makt, för att ni skall äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta pÃ¥ troner dömande Israels tolv stammar.â€

SÃ¥som Jesus lovar sina första lärjungar, att de skall fÃ¥ del i Hans doms- och regeringsmakt, sÃ¥ framgÃ¥r det av l Kor. 6:2-3, att alla Herrens heliga skall medverka vid domen. I samband med att Paulus förebrÃ¥r korintierna för att de gÃ¥tt till rätta med varandra inför världslig domstol, framhÃ¥ller han för dem det absurda i, att de som skall döma världen inte skulle ha kompetens att lösa smÃ¥ jordiska tvistemÃ¥l utan behöva anlita hjälp av den värld, vars domare de skall vara: â€Vet ni inte, att de heliga skall döma världen? Och om världen döms genom er, duger ni dÃ¥ inte till att döma i smÃ¥saker? Vet ni inte, att vi skall döma änglar? Hur mycket mer bör vi inte dÃ¥ klara av ärenden som gäller detta livet?â€

Att de kristna skall döma har förstÃ¥s att göra med deras konungsliga makt. Petrus skriver att de kristna är â€ett konungsligt prästerskap†(1 Petr. 2.9). Och i Upp. 20 ser vi genom Johannes uppenbarelse alla martyrer och alla som inte tillbett vilddjuret eller tagit dess märke pÃ¥ sig. Vi skall lägga märke till att Johannes sÃ¥g de för Kristi skull avrättades själar. Det var alltsÃ¥ inte uppstÃ¥ndna martyrer Johannes sÃ¥g utan han sÃ¥g martyrernas själar regera med Kristus i tusen Ã¥r. De regerar inte, sÃ¥som mÃ¥nga tror. med Kristus i ett yttre, framtida fridsrike här pÃ¥ jorden utan andligen i Himmelen. Deras kroppar hade slitits itu av vilda djur pÃ¥ arenor, halshuggits eller pÃ¥ andra sätt förstörts, men detta kunde alltsÃ¥ inte ta död pÃ¥ dem. Detta säger oss, att

De som följer Jesus skall få evigt liv

Det är inte bara martyrer, blodsvittnen, i Himmelen. Alla människor som varit med om den första uppstÃ¥ndelsen (Upp. 20:6), d.v.s. blivit födda pÃ¥ nytt, regerar med Kristus i Himmelen. Ofta innebär det försakelser av olika slag att bli och vara kristen. Men Jesus säger att vad som än behöver offras för Guds rike, kommer Gud inte att bli skyldig nÃ¥gon nÃ¥got: â€Och var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller Ã¥krar, han kommer att fÃ¥ hundrafalt igen och skall ärva evigt liv.â€

Inte ens i detta liv, â€redan i den här världenâ€, skall en Jesu följeslagare behöva oroa sig för de dagliga behoven, för brödfödan (se parallellstället i Luk. 18:30!). I Bergspredikan säger Jesus: â€Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se pÃ¥ himlens fÃ¥glar. De sÃ¥r inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändÃ¥ föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de?†(Matt. 5:25-26). Och sista kvällen Jesus var tillsammans med sina lärjungar före sitt korslidande, frÃ¥gade Han dem om de saknat nÃ¥got under sina predikoresor. De svarade: â€Ingenting!†(Luk. 22:35). De hade â€redan i den här världen†(Luk. 18:30) fÃ¥tt allt vad de behövde, fast de inget haft frÃ¥n början.

Men tänk dÃ¥ pÃ¥ hur det kommer att bli i det tillkommande livet! Himmelriket är nÃ¥gonting sÃ¥ saligt och underbart, att det inte gÃ¥r att fatta sÃ¥ länge vi lever här pÃ¥ jorden. Vi kan ändÃ¥ ana hur lyckligt alltsammans blir, när den oändligt kärleksfulle Guden – Han som samtidigt har oändliga resurser! – riktigt vill glädja sina barn.

Framför allt innebär den eviga saligheten ett gudsskÃ¥dande. Själva himmelen vore inte nÃ¥got, om inte Gud fanns där. â€Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, dÃ¥ frÃ¥gar jag efter intet pÃ¥ jorden†(Ps. 73:25).Johannes skriver: â€Vi skall fÃ¥ se Honom sÃ¥dan Han är†(l Joh. 3:2). Och Paulus skriver: â€Vi ser nu genom spegel pÃ¥ ett gÃ¥tfullt sätt. Men dÃ¥ skall vi se ansikte mot ansikte†(l Kor. 13:12). Det himmelska tillstÃ¥ndet överträffar t.o.m. det paradisiska. I paradiset förelÃ¥g trots allt avfallets möjlighet, men i himlen skall det inte vara sÃ¥. Där är inget avfall mera möjligt. Har man väl kommit dit, behöver man aldrig frukta att komma bort ifrÃ¥n Gud igen. Förförelsemakterna skall vara kastade i den brinnande sjön (Upp. 20:10), och när man ser Gud ansikte mot ansikte, kommer man aldrig att önska sig nÃ¥gon annan gud eller önska göra Gud emot, utan man vill dÃ¥ alltid vara i Hans närhet.

Slutligen skall vi se närmare på det faktum, att

De som följer Jesus skall bli hedrade

Den sista förmÃ¥nen eller välsignelsen som Jesus utlovar dem som följer Honom är denna: â€MÃ¥nga som är de första skall bli de sista, och mÃ¥nga som är de sista skall bli de första.†Ingen kan vara stor i Guds rike, där är alla smÃ¥. Den som växer sig stor i egna ögon fÃ¥r inte plats i Guds rike, där bara benÃ¥dade syndare är medborgare. Här i världen räknas därför de kristna som â€de sistaâ€, bÃ¥de i andras och egnas ögon. De är ödmjuka och framhäver inte sig själva. Med anseende till värdighet och förtjänst räknar de sig själva till de sista. De armbÃ¥gar sig inte heller fram för att pÃ¥ andras bekostnad ta för sig av denna världs goda. De kristna ställer sig sist i ledet när Gud delar ut sina världsliga gÃ¥vor till människosläktet. När turen kommer till dem kanske det inte Ã¥terstÃ¥r nÃ¥gon annan gÃ¥va än det eviga livet, men detta tar de med glädje emot, väl medvetna om att det konungsliga prästerskapet inte har nÃ¥gon lott att räkna med i denna värld (4 Mos. 18:20).

Tvärtom förhÃ¥ller det sig med de egenrättfärdiga. Vare sig dessa hÃ¥ller sig framme pÃ¥ det världsliga omrÃ¥det, eller om de växer sig stora och högmodiga pÃ¥ det andliga omrÃ¥det – eller bÃ¥de och! – kommer det en â€kullkastningens dagâ€, dÃ¥ allt ställs pÃ¥ ända. DÃ¥ blir det som Maria sjunger i sin lovsÃ¥ng, där hon prisar Gud:

â€Han har utfört väldiga gärningar med sin arm.

Han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen.

Härskare har Han störtat från deras troner,

och ringa män har Han upphöjt.

Hungriga har Han mättat med sitt goda,

och rika har Han skickat tomhänta bort†(Luk. 1:51-53).

Vilken omkastning det blir på domens dag, då lärjungarna 1) får domsmakt över de människor som här i världen hatade, förlöjligade och förföljde dem 2) får evigt liv och hundrafallt igen för alla sina förluster och försakelser och 3) blir hedrade med platser i Guds rike!

Amen.