av Lars Borgström Predikan Kyndelsmässodagen Joh. 1:15-18

Jesus är Guds sändebud, en ängel, i en alldeles speciell bemärkelse. Ordet ängel betyder just sändebud, budbärare. När profeten Malaki talade om den kommande frälsningen, talade han om tvÃ¥ personer som skulle framträda. Det var dels â€den Herre som ni söker [—], förbundets ängelâ€, d.v.s. Jesus Kristus, dels Herrens budbärare som â€skall bereda vägenâ€, d.v.s. Johannes Döparen (Mal. 3:1)

Ungefär fyra Ã¥rhundraden senare uppträdde Johannes Döparen, den förste profeten i Israel sedan Malakis dagar, och kungjorde om Jesus: â€Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig.†Detta är märkliga ord. Som vi vet föddes ju Johannes Döparen sex mÃ¥nader före Jesus (Luk. 1:36) och pÃ¥började ocksÃ¥ sin offentliga predikotjänst före Jesus (Matt. 3:11) – ändÃ¥ säger han att Jesu var före honom. Detta säger oss nÃ¥got om

Kristi preexistens

Preexistens är ett märkligt ord som används inom teologin. Det betyder â€före existensen†och syftar pÃ¥ Kristi föruttillvaro, att Han fanns till inte bara före det att Han föddes av jungfru Maria, utan ocksÃ¥ före universums skapelse. Han är den Evige. Han är den som hela världen blivit skapad genom (Joh. 1:3). Därför säger Johannes Döparen att Jesus var före honom.

Detta är inte bara nÃ¥got som Johannes sade, utan även Jesus själv sade det. När Han blev indragen i stridssamtal med judarna sade Han att Han är â€Begynnelsen†(Joh. 8:25) och: â€Amen, amen säger jag er: Jag Är, redan innan Abraham blev till†(Joh. 8:58).

Abraham hade levt ungefär tvÃ¥ tusen Ã¥r tidigare och nu sade Jesus att Han själv fanns till innan dess. Dessutom, för att undanröja varje tvivel om vem Han sade sig vara, sade Han att Han är Jag Är, alltsÃ¥ den Gud – den ende sanne Guden – som mötte Mose i den brinnande busken och sade att Mose skulle säga till sina landsmän att Jag Är hade sänt honom (2 Mos. 3:14).

Vilka oerhörda ord! Det är som om nÃ¥gon skulle säga: â€Det är jag som är Gud, jag har alltid, av evighet, funnits till, det är jag som har skapat er och allt annat som finns.†Den som säger sÃ¥ talar antingen sant eller sÃ¥ är han spritt sprÃ¥ngande galen, en hädare eller t.o.m. en demon. NÃ¥gra andra alternativ är inte möjliga. Det är t.ex. omöjligt att acceptera liberalteologins Jesus, den andlige vägledaren som undervisar oss om ett dygdigt liv, men som inte är Guds Son. Det är inte dygdigt, moralisk högtstÃ¥ende, att pÃ¥stÃ¥ sig vara den evige Guden om man inte är det. Det vore lögnaktigt eller sinnesförvirrat. Klart är ocksÃ¥ hur de judar som hörde Jesus uppfattade det hela: De tog upp stenar för att kasta pÃ¥ Honom (Joh. 8:59), de ville alltsÃ¥ stena Honom till döds. Detta eftersom straffet för Gudsförsmädelse var döden. I 3 Mos. 24:16 läser vi: â€Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom. Vare sig det är en främling som smädar Namnet, eller en som är född i landet, skall han dödas†(3 Mos. 24:16).

Jesus anklagades alltså för Gudsförsmädelse, då Han utgett sig vara Herren Gud. Men som alla kristna vet, var detta inte någon försmädelse, utan sanning.

Som vi sett hävdade Johannes Döparen Jesu preexistens, Hans föruttillvaro. Evangelisten Johannes kommenterar sedan: â€Av Hans fullhet har vi alla fÃ¥tt, nÃ¥d och Ã¥ter nÃ¥d. Lagen gavs genom Mose, nÃ¥den och sanningen kom genom Jesus Kristus.†Detta pÃ¥stÃ¥ende fÃ¥r oss att tänka pÃ¥ förhÃ¥llandet mellan Mose och Jesus. LÃ¥t oss först betrakta

Mose som lagens givare

Mose var en Guds profet. Han fick pÃ¥ Herrens uppdrag uppenbara Hans goda vilja för folket. Gud är god, helig och full av kärlek, och sÃ¥dana mÃ¥ste ocksÃ¥ de vara, som skall höra till Honom som Hans folk. När Mose var uppe pÃ¥ berget Sinai bad han: “LÃ¥t mig fÃ¥ se din härlighet” (2 Mos. 33:18). Herren befallde dÃ¥ Mose att ställa sig pÃ¥ en plats nära intill Honom. Det var en klippa. När Herres härlighet sedan skulle gÃ¥ förbi skulle Herren ställa Mose i en klyfta i klippan. Herren skulle lÃ¥ta sin hand vara över Mose till dess Han gÃ¥tt förbi. Sedan skulle Han ta bort sin hand, och dÃ¥ skulle Mose fÃ¥ se Honom pÃ¥ ryggen. Herrens ansikte kan nämligen ingen se. Mose fick sedan befallningen att hugga ut tvÃ¥ nya stentavlor eftersom de förra hade krossats. När Mose sedan tidigt nästa dag gick upp pÃ¥ Sinai berg med de nya stentavlorna steg Herren ned i en molnsky och ställde sig där nära intill Mose, gick förbi honom och ropade ut sitt namn. Herrens namn är allt vad Herren är i alla sina egenskaper. Och vad var det dÃ¥ Han uppenbarade om sig själv för Mose, denne man som mer än nÃ¥gon annan i gamla förbundet fick umgÃ¥s med och lära känna Herren, alldeles som tvÃ¥ människor talar med varandra ansikte mot ansikte? Herren uppenbarade sig sÃ¥som den helige Guden som bestraffar oförrätter.

Mose stod där med förbundstavlorna, som strax skulle inristas med de tio budorden, framför sig. Herren försäkrade nu att ingen överträdelse, inga synder mot dessa bud skulle bli ostraffade. Han sade att Han inte skulle “lÃ¥ta nÃ¥gon bli ostraffad” utan att Han “lÃ¥ter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet”. Inte bara syndaren själv utan även hans barn och barnbarn skall alltsÃ¥ bli straffade för synder mot Guds goda och heliga bud. Det är alltsÃ¥ mycket allvarligt att synda. Synden är nÃ¥got fruktansvärt som nedkallar Guds vrede. Du tänker kanske att synden inte är sÃ¥ farlig. Du är ju bara människa och ingen är fullkomlig, Gud kräver inte mer än vad Han kan begära av oss o.s.v. SÃ¥ har du frid i synden, du försvarar den och tror att du kan leva med den. Du inbillar dig t.o.m. att Gud är överens med dig. Du tänker t.ex. att du har rätt att inte hedra dina föräldrar eftersom de har handlat fel, att du har rätt att inte ta första steget till försoning därför att den andre har gjort fel, att du har rätt att ljuga i knepiga situationer, att du ibland har rätt att köpa och arbeta svart eller fuska med deklarationen, att du har rätt att leva som du själv tycker när det gäller det sjätte budet, budet om sexuell renhet.

Käre vän, vad du i så fall bedrar dig! Varför tror du inte på Guds ord? Det är ju just när Herren skall ge sina tio bud som Han högtidligt försäkrar att ingen skall bli ostraffad, syndarens brott skall t.o.m. straffas intill tredje och fjärde släktledet. Du drar med all din synd ned Guds vrede över dig och dina barn, t.o.m. dina barnbarn och barnbarnsbarn!

Men är det verkligen sÃ¥? kanske du undrar. Du kanske ser att du har syndat mot de nämnda buden, men nÃ¥got straff har du inte märkt av. Kanske du har det men det kan ocksÃ¥ vara sÃ¥ att du inte märkt av nÃ¥got straff – ännu. Du kanske ocksÃ¥ har lagt märke till uppenbara föraktare av Herren och Hans bud i din omgivning som verkar leva goda dagar utan att nÃ¥got Guds straff drabbat dem. DÃ¥ vill jag säga dig att det viktigaste av allt, den inre friden, det eviga livet, det saliga livet med Gud, som är den högsta lycka en människa kan fÃ¥ uppleva här pÃ¥ jorden, är dem helt främmande. Synden ödelägger helt det andliga livet och allt som Ã¥terstÃ¥r av lycka är en kortvarig, flyktig glädje som ändÃ¥ bara mynnar ut i tomhet. Och vad värre är: Guds straff kommer inte att utebli. Om det inte verkställs redan här i tiden, sÃ¥ kommer det att bli verkställt i evigheten, i helvetet. Gud lÃ¥ter icke gäcka sig. Han utkräver hämnd för alla synder.

Den omutliga lagen framkallade fruktan hos Israels folk, eftersom de visste med sig att de inte levt sÃ¥ som de borde. Det fanns ingenting angenämnt, ingenting tröstande vid Sinai. Mose sade till folket att Gud skulle komma till dem. Han kom ocksÃ¥ med Ã¥ska och blixtar. I gryningen svepte en fruktansvärd storm fram frÃ¥n horisonten. Till slut började berget skälva och folket kastades in i en ännu större fruktan genom att berget skakade. Flammor av eld sköt upp mot skyn; täta rökmoln började ta form. Plötsligt började en trumpet smattra högljutt pÃ¥ ett fruktansvärt sätt, dess ekon slungades som Ã¥skskrällar genom dalarna som gick ut frÃ¥n bergets sidor, och alla skakade av fasa. Men kulmen av detta fruktansvärda fenomen kom när människorna hörde Jehovas röst deklamera de tio budorden för dem, med det Ã¥terkommande omkvädet Du skall! Du skall! Du skall! Dessutom sade den talande till dem: â€Ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som lÃ¥ter straffet för fädernas missgärning drabba barnen†o.s.v. (5 Mos. 20:5). Överallt i Israels läger krossades folket av fruktan och förskräckelse.

Lagen krossade Israels folk, gjorde dem alla till fördömelsevärda syndare. Men vi mÃ¥ste lägga märke till att lagen inte är orsaken till det onda. Det var synden som hade bedragit dem och dödat dem. â€Lagenâ€, skriver Paulus, är â€helig†och â€budordet heligt, rätt och gott†(Rom.7:12). Lagen är alltsÃ¥ god, uttrycket för Guds heliga och rättfärdiga vilja, men den bringar död Ã¥t alla onda människor, som inte följer dess bud.

Evangelisten Johannes skrev alltsÃ¥: â€Lagen gavs genom Mose, nÃ¥den och sanningen kom genom Jesus Kristus.†Vi har betraktat Mose som lagens givare. Nu skall vi se pÃ¥ hur

Jesus kommer med nåden och sanningen

Om vi gör ett svep över hela Jesu liv ser vi hur Han vandrar omkring, inte som en stolt filosof, inte som en moralist som omger sig med mästare i dygdiga strävanden, vilka Han lär hur de skall nÃ¥ den högsta nivÃ¥n av filosofisk fullkomning. Nej, Han gÃ¥r omkring och söker upp förlorade syndare och tvekar inte att säga till de stolta fariséerna att horor och publikaner skall ingÃ¥ i Guds rike snarare än dem. SÃ¥ visar Han oss pÃ¥ enkelt sätt vad Hans evangelium verkligen är, att Guds nÃ¥d, Hans frikännande dom, kommer till oss genom Sonen, d.v.s. Honom själv. Guds härlighet och kärlek möter vi genom Jesus Kristus. â€Av Hans fullhet har vi alla fÃ¥tt, nÃ¥d och Ã¥ter nÃ¥d.†Genom Sonen uppenbarar Gud sitt kärleksfulla hjärtelag, som annars skulle vara alldeles okänt för oss. Som Johannes avslutar vÃ¥r predikotext idag: â€Ingen har nÃ¥gonsin sett Gud. Den Enfödde , som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort Honom känd.â€

Apostlarna, de som vandrade tillsammans med Jesus och mottog Hans undervisning och sÃ¥g hur deras Mästare bemötte syndare, bekräftar Jesu undervisning. Vi har redan hört Johannes säga: â€Lagen gavs genom Mose, nÃ¥den och sanningen kom genom Jesus Kristus.†Johannes ställer lagen i motsats till nÃ¥d och sanning. NÃ¥den är kommen genom Jesu fullbordade verk, att Han pÃ¥ korset lidit och dött för alla vÃ¥ra fördömesevärda synder. Den helige, rättfärdige och straffande Guden har fÃ¥tt sitt. Vi gÃ¥r fria. I Guds ögon – och Han är den verklige och sannfärdige Domaren – är det som om vi aldrig hade syndat.

När Johannes sedan ocksÃ¥ talar om â€sanningen†som kommit, är det som att Jesus säger: â€Jag undervisar om det som förebildades i Gamla testamentet. Gamla testamentet framställde sinnebildliga symboler, jag kommer med verkligheter.†Hela den levitiska tempeltjänsten var symbolisk. Kristus förde pÃ¥ ett verkligt sätt fram det som typologiskt, förebildande, fanns i Gamla testamentet, särskilt i Moseböckerna. Därför har inte bara nÃ¥den, utan ocksÃ¥ sanningen, kommit med Jesus Kristus.

I Joh. 3:7 säger samme apostel: â€Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom Honom.†Klart och tydligt tillbommas här möjligheten att Kristus kom till världen för att förkunna en ny lag, sÃ¥som den romersk-katolska kyrkan menar. De ser Jesus som en ny laggivare, de betraktar Jesu Bergspredikan som en ny och förbättrad lag i förhÃ¥llande till lagen som gavs pÃ¥ Sinai. Men om Jesus syfte hade varit att förkunna en ny lag, hade Han kommit för att döma världen, eftersom lagen fäller domar över syndare. Men Gud sände inte sin Son för att fälla domar över världen, utan för att frälsa världen genom Honom. Med ordet världen Ã¥syftar Herren mänskligheten i dess avfälliga och förlorade tillstÃ¥nd, de förlorade, förbannade och fördömda syndare som utgör världen. Till dessa förkunnar Frälsaren denna välsignade lära: â€Fastän ni har brutit vartenda ett av Guds bud skall ni inte förtvivla. Jag bringar er förlÃ¥telse och frälsning nu och för all framtid.â€

I ord sÃ¥ klara att de inte kräver nÃ¥gon förklaring hävdar aposteln i Rom. 1:16-17: â€Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. Rättfärdighet frÃ¥n Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det stÃ¥r skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.â€

I 1 Tim. 1:15 läser vi: â€Det är ett ord att lita pÃ¥ och värt att pÃ¥ allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare.â€

Kristus avvek inte frÃ¥n Mose lag och lade inte heller till nÃ¥gra nya lagar. Han öppnade endast lagens andliga mening. I enlighet med detta säger han i Matteus 5:17: â€Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda.†Det betyder att Han inte kom för att tillkännage nya lagar utan för att fullborda lagen Ã¥t oss, sÃ¥ att vi skulle bli delaktiga i Hans fullbordande. Genom tron pÃ¥ vÃ¥r Frälsare blir vi iklädda Hans rättfärdighet. I Guds ögon är det som att vi aldrig nÃ¥gonsin brutit ett enda av buden i Hans heliga lag. Vi är Hans älskade barn för Jesu skull.

Amen.