av Lars Borgström Predikan 5:e söndagen efter trefaldighet

Joh. 1:35-51

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

O, Fader vår barmhärtig, god, som oss till Dig vill kalla

och stänka oss med Kristi blod, som rena kan oss alla,

låt komma, Gud, till oss Ditt Ord, det heliga och klara,

låt det i mörkret på vår jord en ledare oss vara, att vi ej vilse fara. Amen.

Jesus Kristus är vÃ¥r och hela världens Frälsare. Han är ocksÃ¥ den ende Frälsaren. Skall du vara med en gÃ¥ng i Himmelen och uppleva den fullkomliga lyckan, den högsta saligheten, dÃ¥ mÃ¥ste du stÃ¥ i ett rätt förhÃ¥llande till Jesus. Frälsaren själv säger: “Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh. 14:6). Att det är pÃ¥ detta sätt beror pÃ¥ att vi alla har fallit i synd; vi är fördömelsevärda syndare inför den helige Guden. Sedan djävulen, den gamle ormen, frestade vÃ¥ra första föräldrar och ledde dem in pÃ¥ syndens väg som leder till döden, har det inte funnits nÃ¥gon ren och rättfärdig människa pÃ¥ jorden – ingen utom en: Gudamänniskan Jesus Kristus. Vi skall idag betrakta Honom och den frälsning Han under svÃ¥raste kamp förvärvat Ã¥t var och en. Kallelsen till Guds rike, vÃ¥rt tema idag, lyder nämligen:

Se Guds Lamm!

Så ljöd också Johannes Döparens uppmaning till två av sina lärjungar, som sedan, eftersom de hörsammade kallelsen, blev Jesu lärjungar.

Lärjungarna förstod vid detta tillfälle inte vidden av Döparens ord. Först efter Jesu uppstÃ¥ndelse klarnade sammanhanget. Men Jesus själv visste naturligtvis vad som väntade Honom, att Han var tvungen att vandra den smala, plÃ¥gsamma vägen upp mot Jerusalem och Golgata. Endast genom att dö pÃ¥ korset skulle Han kunna frälsa oss. Jesaja hade redan sett det i förväg: “Han blev misshandlad, men Han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort för att slaktas, lik ett fÃ¥r som är tyst inför dem som klipper det, sÃ¥ öppnade Han inte sin mun” (Jes. 53:7). Jesus sade därför: “Människosonen har kommit [—] för att tjäna och ge sitt liv till lösen för mÃ¥nga” (Matt. 20:28).

När Israels barn blev ormstungna under ökenfärden räddades de undan giftdöden genom att fästa blicken pÃ¥ den pÃ¥ en pÃ¥le upphöjda kopparormen (4 Mos. 21: 9). För att vi skall kunna bli saliga och räddas undan syndens smitta som leder till den andliga och till sist den eviga döden, mÃ¥ste vi se Guds Lamm, Människosonen som upphöjdes pÃ¥ korset (Joh. 3: 14). Min önskan och bön är därför att den Helige Ande nu ville öppna vÃ¥ra ögon sÃ¥ att vi alla kan se “Guds rena Lamm, oskyldig för oss slaktad” (Sv. ps. 143).

Det var ett mycket svÃ¥rt kroppslidande Jesus hade att utstÃ¥. Att torteras och spikas fast pÃ¥ ett kors är en av de mest utstuderade metoderna för att plÃ¥gsamt och utdraget ta livet av en människa. Det är oerhört smärtsamt att tänka pÃ¥ allt det vÃ¥ld som vÃ¥r Frälsare utsattes för. Men det var sÃ¥ det gick till och det var sÃ¥ det skulle gÃ¥ till för att Skrifterna skulle fullbordas. Profeten Jesaja hade redan sett detta sju Ã¥rhundraden tidigare. I Jes. 53: 8 läser vi: “Genom vÃ¥ld och dom blev Han borttagen. Vem i Hans släkte besinnar att när Han rycktes bort frÃ¥n de levandes land, blev Han plÃ¥gad pÃ¥ grund av mitt folks överträdelse?”.

Men vår Frälsares kroppslidande var inte allt, inte ens det huvudsakliga i Hans lidande. Det verkliga lidandet bestod i något annat och mycket värre. Detta andra och värre var anledningen till Hans svåra stund i Getsemane. Sorg och ängslan fyllde Honom. Hans själ var bedrövad till döds. Han bad sin Fader i Himmelen, att om det var möjligt, så ville Han slippa de lidanden som väntade. Han var rädd. Ohyggligt rädd. Han svettades blodsdroppar då Han tänkte på det som låg framför Honom (Luk. 22:44). Aldrig någonsin har någon människa varit så rädd som Jesus var den stunden. Det krävs ett visst mått av andligt ljus för att man skall kunna förstå, hur Jesus, den fullkomlige hjälten, kunde vara så rädd inför sin död. Det är ju egentligen märkligt att det var på det sättet. Hur kan det komma sig att t.ex. hedningen Sokrates, som också dömdes till döden, heroiskt kunde tömma sin giftbägare, när inte Jesus visade samma mod? Förklaringen ligger inte i att Sokrates undslapp tortyr. Andra människor har utstått tortyr, men ändå, och då särskilt när det gäller kristna, har de kunnat behålla sin trosvisshet och sitt mod. Stefanus, som stenades till döds, är den förste i raden av alla kristna martyrer som med Guds hjälp visat stort mod inför döden.

Svaret på frågan varför Jesus var så rädd, räddare än någon annan någonsin varit, är istället att Gud lade hela tyngden av mänsklighetens samlade syndaskuld på Honom. Jesus kom att inför Fadern framstå som den ende mänsklige syndaren. Han ansågs av Fadern i den stunden vara den, som bedrivit alla de otaliga och hemska synder, som begåtts eller kommer att begås av världens alla människor. Han räknades som den som ätit av frukten i Edens trädgård, den som slagit ihjäl Abel, den som bedrivit all ogudaktighet och alla vidrigheter som någonsin har utövats på denna jord. Han räknades också som den som begått alla de synder som du utfört i ditt liv. Det allra hemskaste som du har gjort dig skyldig till, det som du skäms så fruktansvärt mycket för att du inte vill att andra människor skall känna till det, och alla dina övriga synder, de samlades i den stunden på Honom. Jesus straffades och pinades p.g.a. din synd.

Det stÃ¥r i 2 Kor. 5:21, att Jesus blev gjord till synd, till ett med synden. Och där synden är, där är ocksÃ¥ Guds straff. Eftersom synderna var sÃ¥ mÃ¥nga och grova, att Jesus t.o.m. var gjord till synd, var Guds vrede över Honom total. Ja, Skriften säger att Jesus var förbannad (Gal. 3:13). Synden skiljer nämligen människan frÃ¥n Gud. Jesus, som tidigare levt i total öppenhet och gemenskap med sin Fader, ropar därför pÃ¥ korset – sedan synden lagts pÃ¥ Honom – i Ã¥ngest med hög röst: “Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Bandet till Fadern var kapat. Fadern hade vänt bort sitt ansikte frÃ¥n Jesus.

Jesus fick denna stund smaka evigheternas alla hemskaste kval, uppleva den fullständiga gudsövergivenheten. Det var detta, det andliga lidandet, gudsövergivenheten, som var det tyngsta att bära för Jesus. Ingen människa kommer någonsin att ens aningsvis förmå att fatta det fasansfulla lidande vår Frälsare då utstod eller de känslor, som de timmarna genomströmmade Hans själ. Om du tycker att detta är otäckt skall du veta att synden och Guds vrede över den är otäck. Det var det mest förskräckliga av alla straff Jesus gick in under.

Jesus hade när som helst kunnat sända efter tolv legioner, 72 000 änglar, från Fadern i Himmelen, till sin hjälp för att slippa undan pinorna (Matt. 26:53). Men hade Han gjort det, då hade ingen människa kunnat få sina synder förlåtna och bli frälst. Det var inte spikarna som höll Guds Son fastnaglad kvar på korset, utan Hans kärlek till oss.

Det var ett oändligt stort offer som utfördes den dagen – den stora försoningsdagen, den sanna Yom Kippur – pÃ¥ Golgatas kulle, avrättningsplatsen utanför Jerusalem. Eftersom Jesus, som är sann Gud, framburit sig själv som ett syndoffer (Hebr. 10:12), är detta offer oändligt stort. Det var ju Guds Son, alltsÃ¥ Gud själv som dog. Ja, den som skÃ¥dar upp mot den pÃ¥ korset uppspikade Jesus kan med en psalm säga:

O stora nöd!

Gud själv är död.

Men denna den mest fruktansvärda händelse som nÃ¥gonsin ägt rum, och kommer att äga rum, är samtidigt det mest välsignade som nÃ¥gonsin hänt. Jesu oändliga offer täcker nämligen hela mänsklighetens samlade syndaskuld. Ingen synd i världen gÃ¥r upp mot Jesu lidande och död. Rosenius skriver att â€mot Kristi blod är alla dina synder bara som smÃ¥ gnistor mot stora vida havetâ€. VÃ¥r Herres heliga och dyrbara gudomliga blod är mer än nog för att rena hela världen frÃ¥n alla dess synder. Det är som det stÃ¥r i Apg. 20:28: Gud har köpt sin församling Ã¥t sig med sitt eget blod.

Allt är alltsÃ¥ färdigt. Ett fullkomligt och evigt giltigt offer är framburet, gällande alla människor. Ingen enda är undantagen. Jesus är försoningen för hela världens synder (1 Joh. 2:2). Detta är ett fast och visst ord. Om du är en del av världen – och det kan ju ingen förneka att du är, eftersom du är en människa och lever i världen – är alltsÃ¥ dina synder, de som gjorde dig fördömelsevärd och avskild frÃ¥n Gud, fullkomligt försonade.

Kallelsen till Guds rike

Därför kan jag säga till dig, vem du än är: “Kom till Jesus! Bli ett Guds barn! Hindren är underröjda! Dina synder är utplÃ¥nade! De finns inte kvar! Kom, och kom nu!”. Det alldeles fantastiska är, att vem du än är som hör detta, sÃ¥ stÃ¥r frälsningen öppen för dig. Du mÃ¥ vara den uslaste människa pÃ¥ jorden, det kommer inte an nu. Detta är nämligen nÃ¥dens möjlighet. Det betyder att ingen är mer värdig än nÃ¥gon annan. Ingen är överhuvudtaget värdig att förtjäna nÃ¥gonting av Gud. Skulle Gud vara rättvis skulle vi förkastas allesamman. Men nu stÃ¥r nÃ¥dens dörr öppen. Gud tar emot varje fattig, eländig och förtappad syndare som kommer i Jesu namn, d.v.s. förlitande sig pÃ¥ vad Frälsaren har gjort. Och Han har gjort allt. Ingenting fattas. Alla dina synder kastades pÃ¥ Guds Lamm. Det är fullbordat. Inbjudan till den himmelska bröllopsfesten gäller dig. Kom, och kom nu. NÃ¥dens dörr kommer nämligen inte alltid att stÃ¥ öppen. När brudkommer Jesus kommer för att upprätta sitt eviga rike stängs dörren (Matt. 25:10). Den som dÃ¥ kommer och säger “Herre, Herre, öppna för oss” likt de fem fÃ¥vitska jungfrurna, kommer att mötas av svaret: “Amen säger jag er: Jag känner er inte” (Matt. 25:12). Den som vill vara med pÃ¥ bröllopsfesten i Himmelen mÃ¥ste alltsÃ¥ ha lärt känna brudgummen Jesus pÃ¥ förhand. Man mÃ¥ste ha satt sitt evighetshopp till Frälsaren redan under nÃ¥detiden. Och ingen vet hur länge den varar. Vi kan alla rÃ¥ka ut för ond, brÃ¥d död. Tecken i tiden kan ocksÃ¥ tydas sÃ¥, att vi nu befinner oss mycket nära Jesu synliga Ã¥terkomst. Skjut inte upp det hela. En dag kommer det att vara för sent. Kom, och kom nu!

Skulle du, som till äventyrs ännu är oomvänd, få känna detta märkliga, att Herren är där och rör vid ditt hjärta, så tro inte att det bara är känslor eller löjlig sentimentalitet, att du för ögonblicket är vek och har gripits av någon märklig svaghet. Nej, det är Herren själv, som är där och knackar på ditt hjärtas port. Då gäller det att inte stänga Honom ute. Den som tillsluter sitt hjärta i kallelsens stund blir förhärdad och får allt svårare att någonsin bli mottaglig för kallelsen till Guds rike.

Kallelsen till Guds rike gäller varje människa, varje eländig stackare som inte har någonting annat än synd, svek och misslyckanden att visa fram inför Gud. Det är fritt fram för varje syndare att passera genom paradisets portar p.g.a. vad Jesus har gjort. Nådens dörr står öppen. Det är alldeles onödigt att någon skulle behöva gå förlorad med en sådan Frälsare som Jesus. Han är allsmäktig och samtidigt fullkomligt god, den absoluta kärleken. Han har inte misslyckats med sitt verk. Det är fullbordat. Det enda som kan skilja en människa från Gud och Himmelen är otron, avvisandet av Frälsaren.

Men hur kommer man till tro pÃ¥ Jesus? Hur lär man känna Honom? Man kanske frÃ¥gar som de första lärjungarna, de som Döparen hade hänvisat till Jesus: “Var bor du?” (Joh. 1:38). Jesus svarade dem: “Kom och se!”. Det stÃ¥r om lärjungarna att de “gick med Honom och sÃ¥g var Han bodde och stannade hos Honom” (Joh. 1:39). SÃ¥ skall ocksÃ¥ vi göra. Vi skall komma till Honom, gÃ¥ med Honom och stanna hos Honom. SÃ¥ stÃ¥r det ju ocksÃ¥ om de saliga i Himmelen som Johannes sÃ¥g i sin uppenbarelse, att de “följer Lammet vart det än gÃ¥r” (Upp. 14: 4). Men var bor Jesus idag? Vi kan ju inte se Honom sÃ¥som de första lärjungarna kunde eller som de evigt saliga i Himmelen kan.

Alltsedan himmelsfärden sitter Jesus kroppsligen pÃ¥ Faderns högra sida och utövar sin allmakt frÃ¥n Himmelens tron. Detta är svindlande för tanken! En vÃ¥r broder, en människa, regerar hela tillvaron och tillbeds däruppe i höjden av änglar och ärkeänglar. Men där är Han inte Ã¥tkomlig för oss eftersom vi ännu lever pÃ¥ jorden. ÄndÃ¥ är Hans löfte om att vara med lärjungarna “alla dagar intill tidens slut” (Matt. 28:20) sant. Andligen är Han nämligen närvarande hos oss. Vi skall nu avslutningsvis säga, att

Jesus bor här på jorden i Ordet, i kyrkan och i de kristna

Den som vill möta Jesus skall först och främst gÃ¥ till Ordet. Jesus Kristus är Herren själv som genom sin Ande gett oss den heliga Skrift. Han är det gudomliga Jag som talar i skriften. När Han i Bergspredikan säger “Ni har hört att det är sagt till fäderna…men Jag säger er…” (Matt. 5:21-22) är det den mänskliga traditionens vantolkningar av Skriftens bud Han underkänner och lägger istället fram budens verkliga innebörd. Och Han gör det genom att säga “Jag säger er”. De gammaltestamentliga profeterna sade “sÃ¥ säger Herren” när de talade ord frÃ¥n Gud. Men Jesus säger “Jag säger er” eftersom Han själv är den i skriften talande Herren. Och Skriftens Ord gäller utan inskränkning: “Innan himmel och jord förgÃ¥r, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgÃ¥” (Matt. 5:18). Den som vill möta Jesus skall alltsÃ¥ läsa Bibeln. Där talar Han. Den som vill förbli i Honom skall förbli i Ordet. Det gör man när man tar emot Bibelns ord som kommande frÃ¥n Herren själv, tar det till sitt hjärta och lever av och efter det. Jesus säger: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, sÃ¥ be om vad ni vill, och ni skall fÃ¥ det. Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar” (Joh. 15:7-8). Guds Ord gÃ¥r ocksÃ¥ ut genom den predikan som överensstämmer med Skriften och i de andaktsböcker som bygger pÃ¥ Bibeln.

Jesus bor ocksÃ¥ i sin kyrka. Ordet “kyrka” betyder “Herrens” eller “det som tillhör Herren”. Vad det är frÃ¥ga om är en skara människor, som Herren kallat ut ur världen, till att istället tillhöra Honom. De har blivit avskilda frÃ¥n världen. De har blivit “frälsta frÃ¥n mörkrets välde och förts in i den älskade Sonens rike” (Kol. 1:13) som är kyrkan, de heligas gemenskap. Den heliga kristna kyrkan är alltsÃ¥ en gemenskap bestÃ¥ende av alla pÃ¥ Jesus troende människor. Ingen kan säga exakt hur stor den är, eller vilka människor som ingÃ¥r i den. Endast Herren själv vet vilka som hörsammat Hans kallelse. Den allvetande Herren vet exakt vilka som tillhör Honom eftersom Han skÃ¥dar in i varje människas hjärta och ser vad som finns där. Han känner ju oss alla vid namn, Han känner vÃ¥rt innersta väsen, om vi är Hans vänner eller fiender. Men att det är mÃ¥nga som tillhör Herren vet vi genom den bibliska uppenbarelsen. Gud sade till Abraham, trons fader: “Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem” och Han sade till honom: “SÃ¥ skall din avkomma bli” (1 Mos. 15:5). Johannes fick sedan i sin uppenbarelse se den stora vita skaran inför tronen och Lammet, som ingen kunde räkna (Upp. 7:9).

Fastän vi alltsÃ¥ inte vet vilka som tillhör kyrkan framträder denna gemenskap med vissa yttre kännetecken. Där Guds Ord uppläses och troget förkunnas utan förvanskning och anpassning till en antikristlig tid, där det heliga dopet förrättas och nattvarden firas efter Kristi instiftelse, där syndernas förlÃ¥telse utdelas pÃ¥ grundval av Jesu försoningsverk, där det finns präster eller predikanter som sköter dessa uppgifter enligt god ordning, där gudstjänst, lovsÃ¥ng och bön sker till Guds ära och där man är beredd att lida och möta motstÃ¥nd frÃ¥n den otroende världen – dit skall du söka dig. Där finns det heliga kristna folket, den sanna, egentliga kyrkan. I denna sin heliga gemenskap bor Herren Jesus.

Jesus bor slutligen ocksÃ¥ i var och en kristen. Den som är kristen har Jesus andligen boende i sitt hjärta. Jesus säger i kallelseögonblicket: “Se, jag stÃ¥r vid dörren och klappar pÃ¥. Om nÃ¥gon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gÃ¥ in till honom och hÃ¥lla mÃ¥ltid med honom och han med mig” (Upp. 3:20). Den man umgÃ¥s med pÃ¥verkas man av. Att hÃ¥lla mÃ¥ltid tillsammans är en bild av den innerliga gemenskap den kristne har med Jesus. Den som öppnat sitt hjärta för Jesus pÃ¥verkas alltmer av Honom och blir Honom allt mer lik. Det viktigaste är naturligtvis att du själv sagt till Frälsaren att Han är din konung, din Herre och din Gud och att du vill vara Hans vän. Men när du sedan skall söka umgänge och skaffa dig vänner skall du främst göra detta bland kristna människor, eftersom det är sÃ¥, att man pÃ¥verkas av den gemenskap man tillhör. Därför gäller det ocksÃ¥ att du undviker det inflytande som världen vill utöva pÃ¥ dig. â€Salig är den som inte följer de ogudaktigas rÃ¥d och inte gÃ¥r pÃ¥ syndares väg eller sitter bland bespottare†(Ps. 1:1).

Vill du lära känna Jesus skall du alltså söka dig till Honom. Han bor i Ordet, i kyrkan och i var och en kristen.

Amen.