Skattkistan

Predikan 1:a eft. tref. Luk. 12:13-21

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

Omkring ditt Ord, o Jesus, oss stilla gör

och fram till livets källa av nåd oss för.

Du ser i varje hjärta dess djupa nöd,

du ensam kan oss mätta med livets bröd. Amen.

Jesus fÃ¥r plötsligt en förfrÃ¥gan om att gripa in i en arvstvist. Det är en man som ber Jesus uppmana hans bror att dela arvet med honom. Att Jesus tillfrÃ¥gas om denna sak visar vilket stort anseende Han hade bland sitt folk. Tydligen uppfattade denne man ocksÃ¥ Jesus som nÃ¥got av en världslig domare, men Jesus avvisade mannens begäran. Jesus hade kommit till jorden av en annan anledning, nämligen för att â€ge sitt liv till lösen för mÃ¥nga†(Matt. 20:28). Han hade kommit för ett högre verk än för att bringa ordning i deras arvstvister. Till Jesu ämbete hörde dock predikandet och därför tog Han tillfället i akt att bestraffa girighetssynden, som Han med sitt allseende öga sÃ¥g lÃ¥g bakom mannens begäran. Det behöver inte vara ett uttryck för synd dÃ¥ man begär pengar – i vissa fall kan det ju endast vara frÃ¥ga om att fÃ¥ ut det som man faktiskt enligt lag har rätt till – men i detta fall sÃ¥g Jesus girigheten i mannens hjärta och berättade en bestraffande liknelse.

Jesus avböjde alltsÃ¥ att träda in som skiljedomare i denna värdsliga angelägenhet. Inte bara därför att sÃ¥dant inte var hans fack – Han sade till mannen: â€Människa, vem har satt mig till skiljedomare mellan er?†– utan främst för att gods och guld är betydelselöst när det gäller att vinna livet. Jesus sade: â€Se till att ni aktar er för allt slags girighet, ty en människas liv bestÃ¥r inte i att hon har överflöd pÃ¥ ägodelar.†Jesus vill visa att Hans rike inte är av denna värld, utan är ett andligt rike. Den sanna kyrkan blandar sig inte heller i politiska angelägenheter, utan lämnar sÃ¥dant Ã¥t det världsliga regementet.

För att Ã¥skÃ¥dliggöra sin poäng, att â€en människas liv bestÃ¥r inte i att hon har överflöd pÃ¥ ägodelarâ€, berättar sÃ¥ Jesus liknelsen om den rike kornbonden. Vi känner nog alla till liknelsen sedan tidigare. Den rike bonden tänkte att han skulle bygga nya och större logar för att samla in sina stora skördar. När sÃ¥ hade skett skulle han kunna säga till sig själv: â€Kära själ, du har samlat mycket gott för mÃ¥nga Ã¥r, Ta det nu lugnt, Ã¥t, drick och var glad.†Glädjen över dessa lukrativa planer blev dock inte lÃ¥ngvarig. Gud sade till honom. â€Din, dÃ¥re, i natt skall din själ utkrävas av dig, och vem skall dÃ¥ fÃ¥ vad du har samlat ihop.†Helt oförberedd kastades den rike bonden in i evighetens värld och det slutade förstÃ¥s illa – oÃ¥terkalleligt illa. Jesus avslutar sin liknelse: â€SÃ¥ gÃ¥r det för den som samlar skatter Ã¥t sig själv men inte är rik inför Gud.â€

Det hastiga i avkrävandet av räkenskap poängteras av Jesus. Den rike bonden stod pÃ¥ sin levnads höjd, ingen hade kunnat ana att han plötsligt skulle dö. Det framgÃ¥r av att han hade planer Ã¥t sig själv â€för mÃ¥nga Ã¥r†framöver. Men döden kan komma plötsligt. Det gjorde det för honom och det kan det göra ocksÃ¥ för oss. Den som är ung, bara ett barn eller i tonÃ¥ren, kan dö före sina föräldrar. SÃ¥dant händer. Men troligtvis vill Jesus med sin liknelse inte bara visa pÃ¥ den enskilda människans oväntade död, utan ocksÃ¥ pÃ¥ den stora eskatologiska katastrofen, dÃ¥ himlarna, jorden och himlakropparna skall brinna upp (2 Petr. 3:10, 12) och den yttersta domen skall hÃ¥llas. Jesus förväntar sig att Hans Ã¥hörare skall dra slutsatsen av sin situation: Lika dÃ¥raktiga som denne av döden hotade dÃ¥raktige bonde är vi, när vi fikar efter gids och guld – i den stora världsundergÃ¥ngens närhet.

Utifrån denna liknelse skall vi idag för det första tala om att inte samla skatter åt sig på jorden, och för det andra tala om att istället samla skatter i himlen och på det sättet bli rik inför Gud. Så, för det första:

Samla inte skatter på jorden!

Där kommer rost och mal att förstöra skatterna och tjuvar bryter sig in och själ. Om du samlar dina skatter i världen kommer ocksÃ¥ ditt hjärta att vara där, bundet till det jordiska. Förutom att jordiskt gods alltid är i fara att tas ifrÃ¥n en; stjälas av tjuvar, brännas upp i eld, försvinna i en börskrasch o.s.v. – d.v.s. förstöras genom att tas ifrÃ¥n en utifrÃ¥n – stÃ¥r allt detta dessutom under den allmänna förgängelse som hela skapelsen är lagd under. Inget av det vi har omkring oss – det som vi kan uppfatta med vÃ¥ra sinnen, mäta, väga och räkna – har nÃ¥got evighetsvärde. Allt skapat är dödsmärkt och förstörs inifrÃ¥n, t.ex. genom celldöd, förmultning, rost och mal. SÃ¥ fÃ¥fängligt att investera i sÃ¥dant som vittrar bort!

Det är nu sommar, men snart är det höst igen och sedan blir det vinter. Ã…rets framskridande är en naturens egen predikan för oss. All sommarens blomster och härlighet vissnar om nÃ¥gra mÃ¥nader bort och dör. Men det är ju inte bara i växtriket det är pÃ¥ det viset. SÃ¥ är det ocksÃ¥ med människan. Har hon inget annat än det jordiska – har hon bara investerat i världsligt vetande, vänner (kanske inflytelserika sÃ¥dana), hälsa, pengar o.s.v. – sÃ¥ kommer hon att bli utfattig en dag. Jesaja säger: â€Allt kött är gräs och all dess härlighet är som blomster pÃ¥ marken. Gräs torkar, blomster vissnar, när HERRENS Ande blÃ¥ser pÃ¥ det. Ja, folket är gräs! Gräs torkar bort, blomster vissnar, men vÃ¥r Guds ord förblir i evighet†(Jes. 40:6-8). Ja, Jesus säger att â€himmel och jord skall förgÃ¥, men mina ord skall aldrig förgå†(Matt. 24:35).

Det kommer alltsÃ¥ en dag dÃ¥ himmel och jord skall förgÃ¥. Petrus beskriver den sÃ¥: â€himlar skall upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta†(2 Petr. 3:12). Vad spelar det för roll den dagen, denna materiens härdsmältas dag, hur mÃ¥nga hundra tusen eller miljoner kr man hade pÃ¥ bankkontot eller hur stort hus man bodde i? Det enda som spelar roll är om man har nÃ¥gon skatt i Himmelen, om det eviga livets Ord tagits emot i tro. â€Rik inför Gudâ€, är temat denna söndag. Det enda nödvändiga är att vi lever i gemenskap med Jesus vÃ¥r Frälsare, Han som är i Himmelen, att vi är kristna. DÃ¥ har vi del i Hans rikedom. Därför säger Jesus:

Samla din skatt i Himmelen!

I sitt första brev skriver Petrus, att de kristna är födda pÃ¥ nytt â€till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat Ã¥t er i himlen†(1 Petr. 1:3-4). Det är evangeliets Ord – budskapet att Jesus är vÃ¥r store, underbare och allsmäktige Frälsare som har lidit och dött för oss, sÃ¥ att alla synderna är för evigt utplÃ¥nade – som föder en människa pÃ¥ nytt. â€Ni är ju födda pÃ¥ nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande Ord som bestÃ¥râ€, skriver Petrus i samma brev (Petr. 1:23).

Genom detta Ord fÃ¥r en människa liv, hon blir ett Guds barn och arvinge till Himmelrikets alla skatter. Hur samlar man dÃ¥ skatter i Himmelen? Av det sagda borde det framgÃ¥ att skatter i Himmelen samlar man genom att höra Guds Ord och pÃ¥ det sättet göra â€sin kallelse och utkorelse fast†(2 Petr. 1:10). DÃ¥ blir hjärtat alltmer riktat mot det himmelska. Vilken lycka för en människa att ha hjärtats längtan, förtröstan och glädje i det himmelska!

Med jordiska ting blir det ofta besvikelser. När man gått och eftertraktat något en lång tid och äntligen får det blir det ofta något slags antiklimax över det hela. Antingen visade det sig att föremålet inte alls var så fantastiskt bra som man hade tänkt sig, eller så kunde det bara skänka glädje för en tid. Genom vana och upprepning förtas glädjen, man tröttnar helt enkelt.

Men med den himmelska skatten är det annorlunda. Med den sker ingen värdeminskning, aldrig blir någon besviken. Den kan man aldrig tröttna på. Och Guds Ord, som förmedlar dessa skatter till oss, är outtömligt rikt. Tänk att vi samlas kring denna bok söndag efter söndag. Det har den kristna församlingen gjort i 2000 år. Bibelns Ord blir aldrig gammalt, utan är ett levande Ord som verkar ständig förnyelse. Den som lever av detta ord går från klarhet till klarhet, från ett ljus till ett ännu större ljus.

Med ingen annan bok i världen är det på detta sätt. Lek med tanken att vi skulle samlas kring någon annan antik bok, kanske kring Platons eller Aristoteles skrifter. Några söndagar, på sin höjd kanske t.o.m. några månader, skulle vi, om vi var intellektuellt lagda, tycka att det kunde vara intressant att studera hur dessa tänkare såg på tillvaron och dess olika problem. Men ganska snart skulle vi ha uttömt innehållet i deras skrifter. Vi skulle då också kunna konstatera att de inte hade något evighetsvärde, inget budskap att leva av och att dö på. Tänk vad tråkigt det skulle bli i längden att samlas kring en och samma bok, även om den vore skriven av någon av mänsklighetens största tänkare. Men det är just vad vi gör; söndag efter söndag lyssnar vi till budskapet – dock inte från något mänskligt verk – utan från Guds bok.

Det är Guds vilja att vi skall ha vÃ¥r glädje i de osynliga och eviga tingen. DÃ¥ har vi redan nu del av det eviga livet och Ã¥tnjuter en frid och salighet som stÃ¥r över tidens växlingar och världens oro. Den kristne lever i det himmelska, där har han sitt hjärta. Ty där hans skatt är, där kommer ocksÃ¥ hans hjärta att vara. Hjärtat är sÃ¥ beskaffat att det vill samla Ã¥t sig. Det följer den eftertraktade skatten sÃ¥som solrosen vänder sig efter solen. Jesus är vÃ¥r skatt och Han sitter pÃ¥ Faderns högra sida i Himmelen. Därför är vÃ¥ra hjärtan vända mot Honom, mot det himmelska. Ja, i själva verket är vi redan genom tron där hos Honom, vi lever i det himmelska. Gud har â€uppväckt oss med Honom och satt oss med Honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus†(Ef. 1:6).

â€Rik inför Gud†är denna söndags ämne. Och i nattvardsgudstjänsten vi firade i morse, där vi framför allt tog emot vÃ¥r Herre Jesus Kristus själv med alla Hans rikedomar i brödet och vinet, men ocksÃ¥ i skriftetalet stannade upp vid 1 Joh. 4:17, blev det sÃ¥ tydligt hur rika vi är. Jesus har inte bara utplÃ¥nat synden, sÃ¥ att säga fört oss upp frÃ¥n underskott till att vara skuldfria, utan även ställt fram en evigt gällande rättfärdighet för var och en att genom tron ikläda sig. Detta för oss upp pÃ¥ plussidan, gör oss oändligt rika. Jesus är alltigenom god, kärleksfull, helig, oskuldsfull och rättfärdig. Iklädda Honom kan vi träda fram inför Gud pÃ¥ domens dag och bli saliga. â€I detta har kärleken nÃ¥tt sitt mÃ¥l hos oss: att vi är frimodiga pÃ¥ domens dag†(1 Joh. 4:17). Iklädda Guds Son kan inte Gud förkasta oss. Det är en omöjlighet. Träder vi fram iklädda Gud inför Gud blir vi oundvikligen saliga.

Men iklädandet gäller inte bara pÃ¥ domens dag, utan ocksÃ¥ här och nu. I dagens epistel skriver Johannes de märkliga orden frÃ¥n 1 Joh. 4:17, som jag nu vill citera: â€Ty sÃ¥dan Han (Jesus Kristus) är, sÃ¥dana är ocksÃ¥ vi i den här världen†(1 Joh. 4:17). Vi vandrar omkring i denna värld alldeles heliga, fläckfria, lika rättfärdiga som Jesus Kristus själv är! SÃ¥ rika vi är! Vilket ämne för tacksägelse!

Amen.