av Lars Borgström Predikan den helige Mikaels dag Upp. 12:7-12

Änglarna är mäktiga andliga väsenden. Innan Herren skapade himmel och jord, växter, djur och oss människor, hade Han skapat änglarna. Ingen vet hur länge de har funnits till, men de var med och beskÃ¥dade världens skapelse. I Jobs bok frÃ¥gar Gud den ifrÃ¥gasättande Job: “Var fanns du när jag lade jordens grund? Svara, om du har sÃ¥ stort förstÃ¥nd. Vem har bestämt hennes mÃ¥tt – du vet! Och vem spände mätsnöret över den? Var fick hennes grundpelare sina fästen? Vem lade hennes hörnsten, medan morgonstjärnorna tillsammans sjöng och alla Guds söner ropade av glädje?” (Job. 38:4-7). Den andliga, för oss normalt osynliga, himmelska världen var alltsÃ¥ befolkad av änglar, här kallade morgonstjärnor och Guds söner, innan nÃ¥gon människa eller ens vÃ¥rt jordklot fanns. Men vilka är dÃ¥ dessa andevarelser och vad kan de uträtta? Först nÃ¥got om

Änglarnas ödmjukhet och helighet

Änglarna är, precis som allting annat i tillvaron, synligt eller osynligt, skapade av Gud, som är alltings ursprung och källa. De har alltsÃ¥ inte funnits i evighet. Det har endast den treenige Guden själv. Mellan Gud och änglarna är det en lika fundamental Ã¥tskillnad som mellan Gud och oss skapade människor. Därför fÃ¥r änglarna inte tillbedjas. Det är avgudadyrkan att dyrka det skapade. Änglarna är goda väsenden och vill inte pÃ¥ nÃ¥got sätt sätta sig upp emot Gud och motta tillbedjan eller dyrkan för egen del. När Jesu lärjunge evangelisten Johannes hade visats de himmelska synerna av en av de sju änglarna skriver han: “Och när jag hade hört och sett det, föll jag ner för att tillbe framför fötterna pÃ¥ ängeln som hade visat mig detta. Men han sade till mig: ´Gör det inte! Jag är tjänare liksom du och dina bröder profeterna och de som hÃ¥ller fast vid orden i denna bok. Gud skall du tillbe´” (Upp. 22:8-9).

Änglarna själva tillber, lovar och prisar Gud. Jesaja sÃ¥g i sin tempeluppenbarelse en glimt av den himmelska tronsalen: “Jag sÃ¥g Herren sitta pÃ¥ en hög och upphöjd tron, och släpet pÃ¥ Hans mantel uppfyllde templet. Serafer stod ovanför Honom, var och en hade sex vingar: Med tvÃ¥ täckte de sina ansikten, med tvÃ¥ täckte de sina fötter och med tvÃ¥ flög de. Och den ene ropade till den andre: ´Helig, helig, helig är Herren Sebaot, hela jorden är full av Hans härlighet´” (Jes. 6:1ff.). Att de använder vingarna att täcka sina ansikten med visar att änglarna – trots att de är alldeles heliga och fullständigt syndfria – mÃ¥ste ödmjuka sig i Guds majestätiska närvaro.

Änglarnas helighet är nÃ¥gonting som förskräcker oss syndfulla, orena människor. Vi kan inte uthärda nÃ¥got sÃ¥ rent och mäktigt. Ibland kan visserligen änglarna uppenbara sig som vanliga människor, utan att ge sig tillkänna. Men när de uppenbarar sig i härlighet mÃ¥ste varje människobarn bäva. Tänk bara pÃ¥ den ängel som visade sig för mariorna vid Jesu tomma grav. Matteus skriver om honom: “Hans utseende var som blixten, och hans kläder var vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda.” (Matt. 28:3-4).

Dessa mäktiga, heliga andeväsen är gudomliga tjänare. De tjänar Herren först och främst genom att tillbe och prisa Honom. Men så utför de också Hans ärenden här på jorden, i vår värld. När Herren Jesus, som sitter på Faderns högra sida, ser vårt behov av hjälp, vår nöd och fara här på jorden, då sänder Han ut sina änglar från sin tron i Himmelen. Han kunde ha kallat på tolv legioner, d.v.s. ca. 72.000, änglar till sin egen hjälp i Getsemane då soldaterna kom för att gripa Honom (Matt. 26:53), men den gången valde Han istället att gå lidandets väg upp mot korset, så att Skrifterna, d.v.s. Gamla testamentet, skulle uppfyllas (Matt. 26:54) och vi kunde frälsas genom Hans ställföreträdande strafflidande, död och uppståndelse. När Jesus nu sänder ut sina änglar färdas de genom himlarymderna och kommer till vår räddning. Det är detta vi nu skall tala om.

Änglarnas uppgifter

Såsom änglarnas namn antyder är de budbärare. Angelos betyder nämligen budbärare, underförstått budbärare från Gud. De kommer till oss människor med särskilda budskap. De kom t.ex. med budskap till Sackarias, Maria, Josef och herdarna i samband med Jesu födelse. Det var en ängel som varnade Josef för Herodes ondska och sade åt honom att fly med sin familj till Egypten (Matt. 2:13) och det var en ängel som meddelade honom när tiden var inne att återvända (Matt: 2:19).

Fortfarande kan Herren sända sina änglar till olika människor med särskilda meddelanden. Men det är mycket ovanligt och vi skall inte heller förvänta oss att Han gör det. Nu har Han ju gett oss den fulla uppenbarelsen. Vi har den Heliga Skrift tillgänglig. Där finns redan Herrens budskap till oss. I Joh. 20:31 stÃ¥r det: “Men dessa [tecken] har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i Hans namn”. Gud har gett oss all information som hör till vÃ¥r frälsning i sitt skrivna Ord. Guds Ord försäkrar oss att vi har evigt liv genom tron pÃ¥ Jesus och att Han en dag kommer att komma tillbaka och hämta oss till vÃ¥rt himmelska hemland. Fram till den dagen skall vi inte förvänta oss särskilda änglauppenbarelser. Det är tvärtom ett tecken pÃ¥ otro och otacksamhet mot Gud att inte vara nöjd med Skriften. Änglarnas särskilda roll som budbärare har spelat ut sin roll i och med Skriftens fullbordan. Nu är det istället sÃ¥som Paulus säger, att “alltsÃ¥ kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord” (Rom. 10:17). PÃ¥ sätt och vis är det nu istället vi kristna som skall utföra änglarnas uppgift, att vara budbärare. Jesus uppmanar oss: “GÃ¥ ut i hela världen och predika evangeliet för hela skapelsen” (Mark. 16:5). Det är till oss, inte till änglarna, Jesus sade: “Ni skall fÃ¥ kraft och bli mina vittnen [—] ända till jordens yttersta gräns” (Apg. 1:8). Därför kan ocksÃ¥ församlingarnas förestÃ¥ndare i Uppenbarelsebokens sju sändebrev kallas “församlingens ängel” (Upp. 2:1, 2:8, 2:12, 2:18, 3:1, 3:7 och 3:14). Ja, även jag som stÃ¥r framför er i predikstolen är en ängel i denna mening, eftersom jag frambär ett budskap frÃ¥n Herren till er.

Istället för att vara budbärare om Guds frälsningsrådslut arbetar nu de andliga väsenden vi normalt kallar änglar mer bakom kulisserna för att bekämpa de onda makterna så att Guds vilja kan ske såväl i Himmelen som på jorden.

De onda makterna, mot vilka de kämpar, är djävulen och hans anhang som bestÃ¥r av onda andar. Dessa är ocksÃ¥ mycket mäktiga, ja, oss människor helt överlägsna i styrka, makt och intelligens. Martin Luther säger att “en enda ond ande är mäktigare än alla människor”. Men han säger ocksÃ¥: “Där det finns tjugo djävlar, där finns det ocksÃ¥ hundra änglar. Om det inte vore sÃ¥, skulle vi redan för länge sedan ha gÃ¥tt under.” Ja, skulle djävulen fÃ¥ rasa ohotad skulle han ju kunna förgöra var och en av oss vilket ögonblick han sÃ¥ önskade.

Guds härskara anförs i detta krig av ärkeängeln Mikael. Änglavärden är nämligen hierarkiskt uppbyggd. Det är betryggande att veta att vi har ärkeängeln Mikael och de andra mäktiga änglarna på vår sida. De hjälper oss i nöd och yttre fara. Men de utför också andra uppgifter.

Änglarna är involverade i den andliga verksamheten i Guds kyrka. De är angelägna om att de troende bevaras i tron och att de förvillade Ã¥terförs. Jesus säger att glädjen blir stor bland Guds änglar för varje syndare som omvänder sig (Luk. 15:10). Är det sÃ¥ att nÃ¥gon av er här idag fram till nu stÃ¥tt främmande för Gud, inte tidigare fÃ¥tt upp ögonen för att Jesus är Herren och samtidigt vÃ¥r bäste vän, att Han är vÃ¥r Frälsare som dött för vÃ¥r skull, att Han gjort detta för att Han sÃ¥ gärna vill ha oss hos sig i Himmelen för evigt – finns du här idag i kyrkan/kapellet som inte tidigare förstÃ¥tt detta, men nu pÃ¥ ett särskilt sätt berörs av evangeliet och vill höra Frälsaren till bÃ¥de här i tiden och för evigheten, dÃ¥ skall du veta att du ställer till med en enorm glädjefest i Himmelen bland Jesus och Hans änglar. “Syndare omvänd i Adventskyrkan/Pauluskapellet” blir till en stor nyhet och ett glädjeämne i Himmelen. Änglarna följer med stort intresse händelseförloppet i Guds kyrka pÃ¥ jorden.

När nÃ¥gon ligger för döden, sägs det ibland att han eller hon â€hör änglarna sjungaâ€. Det ligger mer sanning i detta än vi vanligtvis föreställer oss. Gud sänder nämligen inte änglarna till vÃ¥r hjälp bara när vi lever, utan ocksÃ¥ för att ta emot oss när vi dör. Som andliga bÃ¥rbärare bär änglarna vÃ¥ra själar pÃ¥ ett säkert sätt till Frälsaren. I berättelsen om den rike mannen och Lazarus, säger Jesus, att när tiggaren dog, â€bars han av änglar till Abrahams sida†(Luk. 16:22). När Elia togs upp till himlen, var det änglar som hämtade honom (2 Kung. 2:11). När ingen medmänniska längre kan följa oss, när vi skall gÃ¥ över gränsen till evighetens värld, behöver vi alltsÃ¥ inte vara ensamma. Tanken att vi inte behöver dö ensamma skänker oss tröst och mod. Den gode Herden själv, Jesus Kristus, till vilken änglarna för oss, kommer att leda oss genom dödsskuggans dal (Ps. 23:4), och eskorterad av änglar kommer Han att se till att vi nÃ¥r vÃ¥rt mÃ¥l välbehÃ¥llna utan att fienden har kunnat angripa oss eller lägga beslag pÃ¥ oss.

Änglarna kommer även att spela en viktig roll vid den yttersta domen. De kommer då att uppenbara sig tillsammans med Människosonen på himlens sky (Matt. 25:31). De kommer att skilja de rättfärdiga från de orättfärdiga (Matt. 13:49). De kommer att samla Herrens utvalda från de fyra vädersträcken, från himlens ena gräns till den andra (Matt. 24:31), men de orättfärdiga skall de kasta i den brinnande ugnen, där man skall gråta och skära tänder (Matt. 13:50). Som Guds beväpnade skara kommer de att se till att rättvisan till sist segrar.

Nu till sist något om den i vår episteltext beskrivna

Striden och segern över djävulen

Det finns, som jag tidigare sade, inte bara goda andemakter utan ocksÃ¥ onda. Liksom ärkeängeln Mikael leder de goda änglarna, leder Lucifer, “den stora draken, den gamle ormen, som kallas djävul och satan, han som bedrar hela världen” (Upp. 12:9), de onda andemakterna eller demonerna. Jag kan här inte närmare gÃ¥ in pÃ¥ deras förmÃ¥gor och bedrägliga konster. Här vare det nog att säga att det finns ett vapen, och endast ett, som övervinner dem. I vÃ¥r episteltext framgÃ¥r det att djävulens raseri är stort eftersom han vet att hans tid är kort (Upp. 12:12). Snart skall han kastas i helvetet. Vid skildringen av människosonens dom framgÃ¥r det att helvetet är “den eviga elden som är beredd Ã¥t djävulen och hans änglar” (Matt. 25:41). Detta vet djävulen. Han är besegrad, nedkastad frÃ¥n Himmelen till jorden av Mikael och hans änglar. Nu försöker han att dra sÃ¥ mÃ¥nga bland människorna med sig som möjligt i sitt fall. Han hatar oss människor med ett fruktansvärt, edsvuret hat eftersom vi har nÃ¥got som han inte har och aldrig kommer att fÃ¥: frälsning, en öppen dörr till himlen. Han vill till varje pris hindra oss frÃ¥n att gÃ¥ in genom den dörren och berövar människorna deras hopp i livet och trygghet inför döden.

Djävulen är bl.a. anklagaren, vilket hans namn satan betyder. Genom denna sin roll har han vunnit mÃ¥nga själar. Först kommer han som frestaren och försöker snärja oss i synd. Girighet, egoism och kättja är sÃ¥dana egenskaper vi fallna människor har som han försöker befrämja och fÃ¥ oss att leva ut. Sedan skiftar han roll och blir satan; anklagar oss, pekar pÃ¥ vÃ¥r synd och säger: “Se där! Du är inte ett Guds barn, du som betett dig sÃ¥ illa. Gud vill inte ha sÃ¥dana falska kristna hos sig. Du kan lika gärna sluta upp med ditt skrymteri och leva fullt ut och öppet efter denna världs mönster. Och vÃ¥ga inte kalla dig kristen!”.

Men nu stÃ¥r det i vÃ¥r episteltext om de slutligt frälsta att de “övervann [satan] genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord” (Upp. 12:11). Lammets blod, Jesu pÃ¥ Golgata kors utrunna blod, renar frÃ¥n all synd. Där synden är utstruken och borttagen, där har satan inte längre nÃ¥gonting att anklagande peka pÃ¥. Där mÃ¥ste han “gÃ¥ förbi” med outrättat ärende precis som fördärvaren inte kunde gÃ¥ in och döda det förstfödda i de hus i Egypten, där dörrposterna var bestrukna med blodet frÃ¥n ett felfritt lamm av hankön (2 Mos. 12). Där evangeliets ord om frälsningen genom Jesu korsdöd förkunnas och mottas i troende hjärtan, där är satan alldeles maktlös. Det är därför han pÃ¥ allt sätt försöker att rycka bort evangeliets säd sÃ¥ fort det har sÃ¥tts ut i nÃ¥gon människas hjärta (Matt. 13:9). Den slutligt frälsta människoskaran i Himmelen hade använt sig av det enda vapen som finns mot den mäktige djävulen: “Lammets blod och sitt vittnesbörds ord”. Men här i världen, som till sin helhet är “bedragen av djävulen” förlöjligas eller t.o.m. hatas de för sin tros skull, fÃ¥r ofta lida förtryck och förföljelse av denna världs människor, ja t.o.m. martyrskap. Det stÃ¥r dock om dem i vÃ¥r episteltext, att “de älskade inte sitt liv sÃ¥ högt att de drog sig undan döden” (Upp. 12:11).

Johannes, som fÃ¥tt se den fantastiska synen av Lammets tron berättar om den frälsta skaran: “Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför stÃ¥r de inför Guds tron och tjänar Honom dag och natt i Hans tempel, och Han som sitter pÃ¥ tronen skall slÃ¥ upp sitt tabernakel över dem. De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller nÃ¥gon annan hetta träffa dem. Ty Lammet som stÃ¥r mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tÃ¥rar frÃ¥n deras ögon´” (Upp. 7:13-17). Den frälsta skaran är alltsÃ¥ de som iklätt sig Kristi rättfärdighetsdräkt, de som tagit emot sina synders förlÃ¥telse i Hans namn och renats i Hans blod.

Må vi alla återfinnas där en gång vid tronen hos Frälsaren tillsammans med Mikael och hans änglar och alla kristtrogna genom alla tider.

Amen.

LÃ¥t oss be:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet

som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.

Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan

så att vi inte må vara glömska hörare

utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden

och varda saliga

Amen.