Predikan 14:e eft. Trefaldighet Luk. 17:11-19

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

O Fader vår, barmhärtig, god, som oss till Dig vill kalla

och stänka oss med Kristi blod, som rena kan oss alla,

låt komma, Gud, till oss Ditt Ord, det heliga och klara,

låt det i mörkret på vår jord en ledare oss vara, att vi ej vilse fara. Amen.

Att bli spetälsk, eller leprasjuk, som man idag säger, var ett av de värsta öden som kunde drabba en människa på Jesu tid. Det var en sjukdom som sakta förstörde huden och köttet. Med tiden blev händer och fötter som stumpar, man fick svulster på ansiktet, ja över hela kroppen.

Men det värsta var kanske att man förlorade kontakten med sina släktingar och vänner. De leprasjuka betraktades som orena, ja, döda, och fick hÃ¥lla sig i isolerade grupper utanför städerna . För att inte stöta ihop med “vanliga” människor, bar man bjällror som redan pÃ¥ avstÃ¥nd sände iväg ett varnade ljud till omgivningen, som dÃ¥ kunde dra sig undan.

Vi hör idag hur Herren Jesus mötte en grupp spetälska. Men det stÃ¥r inledningsvis att när de tio spetälska kom närmare, “stannade pÃ¥ avstÃ¥nd och ropade”. Rabbinerna hade nämligen fastställt ett visst avstÃ¥nd som de spetälska tilläts vara nära vanliga människor. Tänk vilket lidande – sakta bortdöende under social isolering; att vara dödligt sjuk och dessutom inte fÃ¥ umgÃ¥s med nära och kära!

De spetälska ropade: â€Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!†De kom till Jesus med en särskild avsikt. Man skall inte underskatta deras kunskap om vem Jesus var. Av deras rop förstÃ¥r vi att de visste en hel del. De visste hur Jesus sÃ¥g ut eftersom de vände sig just till Honom, de visste att Jesus var nÃ¥dig och kärleksfull eftersom de kunde anförtro sin nöd Ã¥t Honom, de visste att Han inte bara hade viljan utan även förmÃ¥gan att hjälpa, d.v.s. att Han besatt gudomliga egenskaper, annars hade de inte gjort sig bekymret att be om Hans hjälp. De visste vidare att Jesus ger utan att vänta nÃ¥gon motprestation, att Han ger allting av nÃ¥d, d.v.s. gratis, fritt och för intet. En spetälsk hade ju inget av värde att erbjuda i gengäld, det enda de kunde ge Honom var sin egen nöd.

SÃ¥dana som de var, kom de till Kristus, för att bli hjälpta av Honom, utan alla egna förtjänster och utan all egen värdighet. â€Mästare förbarma dig över oss†ropade de.

Låt oss nu gå över till

Vår situation och vår frälsning

I Jes. 1:5-6 läser vi följande: â€Hela huvudet är sjukt, och hela hjärtat är svagt. FrÃ¥n fotbladet upp till huvudet finns inget helt, blott blÃ¥märken, ärr och friska sÃ¥r, som inte är utkramade eller ombundna eller lindrade med olja.â€

Är detta, kanske du undrar, en beskrivning av spetälska eller lepra? Ja, det kan tyckas sÃ¥ av symptomen att döma. Men nej, i Jesajas första kapitel beskriver Gud hur människan ser ut i sin synd och skuld. Gud säger: â€det finns inget heltâ€! Vi har brutit mot Guds lag och bud. Vi är sÃ¥ illa däran att det knappast gÃ¥r att beskriva, och därför ber vi idag: “Bevara oss frÃ¥n syndens spetälska”.

Men, kanske nÃ¥gon säger, är det verkligen sÃ¥ illa? Jag är väl ingen syndare. Jag sköter mitt jobb, betalar min skatt och tar hand om min familj. Men här är det inte bara frÃ¥ga om vÃ¥rt förhÃ¥llande till andra människor, här är det ocksÃ¥ – och framför allt – frÃ¥ga om vÃ¥rt förhÃ¥llande till den helige Guden. Det räcker med att gÃ¥ till det bud som summerar hela lagen , det som vi hörde frÃ¥n den laglärde i förra söndagens evangelietext, för att vi skall avslöjas som syndare. â€Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstÃ¥nd, och din nästa som dig själv†(Luk 10:27). Skriften säger: â€alla har syndat och saknar härligheten frÃ¥n Gud†(Rom. 3:23). Alla människor som föds till den här jorden har dragit pÃ¥ sig den andliga spetälska som kallas synden. Ingen är utesluten frÃ¥n domen.

Men till alla har ocksÃ¥ Jesus kommit. Skriften säger: â€Kristus Jesus har kommit till värden för att frälsa syndare†(1 Tim. 1:15). Frälsaren säger själv: â€Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare†(Matt. 9:12-13).

Nu säger Skriften att ingen av oss har levt fullkomligt utan att alla, pÃ¥ nÃ¥got sätt, har kommit bort frÃ¥n Guds vilja. Den som inte ser det, den som inte ser sin stora synd, utan tror att han klarar sig bra ändÃ¥, han vänder sig bort frÃ¥n Jesus, bort frÃ¥n Gud och Hans nÃ¥d. Men den människa som bekänner: â€ska det gÃ¥ pÃ¥ min lydnad, min godhet, min trohet och min fromhet, sÃ¥ kommer jag aldrig in i himmelen”, den människa som ser att han inte alltid varit sÃ¥ god och kärleksfull som Gud hade velat, den människa som likt den spetälske faller ned inför Kristus och urbrister: â€Mästare förbarma dig! Mästare ge mig din nÃ¥d!â€, den människa som blir glad när hon hör att Kristus Jesus kommit i världen för att frälsa syndare – den människan hör till Kristus och Kristus hör till henne. Detta leder oss över till att

Frälsningen är tro på Guds Ord och löften

I dagens evangelietext läser vi: â€DÃ¥ han fick se dem, sade Han: ‘GÃ¥ och visa er för prästerna.’ Och medan de var pÃ¥ väg dit, blev de rena.†Mose lag föreskrev att den som blev frisk frÃ¥n sin spetälska skulle gÃ¥ till offerprästen och sÃ¥ skulle denne förklara honom ren. PÃ¥ detta sätt fick den botade tillbaka full social och religiös gemenskap.(3 Mos.14:1ff)

Jesus utför ingen procedur för att rena de spetälska, Han säger inte ens till dem att de frÃ¥n och med nu är friska. Han säger bara: â€GÃ¥ och visa er för prästerna!â€

Kanske blev de spetälska förvånade över Jesu ord. Att gå till prästen och begära att han skulle förklara dem rena måste ha verkat oförnuftigt, ja, ett galet förslag, såvida de inte satte Jesu ord över sitt eget förstånd. I sina kroppar kände de sig fulla av lepra, de hade sår och svulster, de såg och kände ingenting som pekade på att de skulle bli friska. Det enda som fanns var Jesu ord.

Så är det också med tron. Att tro på Jesus innebär inte alltid att se, känna och uppleva så oerhört mycket. Men det innebär inte att tron blir något osäkert. Tvärtom; tron vilar på något utanför människan, någonting objektivt. Att tro är att veta att Gud är oss nådig för Jesu Kristi skull, inte därför att vi känner det så utan därför att Gud har sagt att det är så. Tron vilar på Jesu ord.

Jesus hade sagt: “GÃ¥ och visa er för prästerna.†Berättelsen fortsätter: â€och medan de var pÃ¥ väg dit, blev de rena.†SÃ¥ skall det vara ocksÃ¥ med oss. Vi fÃ¥r tro pÃ¥ Guds nÃ¥d, tro att Jesus burit ocksÃ¥ vÃ¥ra synder pÃ¥ korset, inte därför att det känns sÃ¥ eller att vÃ¥rt förnuft hänger med, utan därför att vi har Jesu ord, vi har Guds ord och löfte. Och Gud säger till oss: â€din missgärning har tagits ifrÃ¥n dig och din synd är försonad†(Jes 6:7).

Detta är inget vi ser – vi ser bara vÃ¥ra synder, vÃ¥ra misstag, och känner vÃ¥r djupa skuld. Därför mÃ¥ste vi fÃ¥ höra Gud själv försäkra oss att synden är borta, att den är sonad, att skulden har blivit betald.

De spetälska var inte några särskilda människor. De var nog inte särskilt religiösa, eller särskilt fromma. Nej, Guds nåd riktar sig till alla människor. Bibeln säger att Gud vill att alla människor skall frälsta och komma till insikt om sanningen. Frälsningen är redan åstadkommen. Kristi blod är lösepenningen för alla människors synder i alla tider.

SÃ¥ läser vi vidare: â€Och när en av dem sÃ¥g att han hade blivit botad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst och föll ned för Jesu fötter och tackade Honom. Och han var samarit. Jesus frÃ¥gade honom: ‘Blev inte alla tio rena? Var är de nio? Har verkligen ingen vänt tillbaka för att prisa Gud utom den här främlingen? Och Han sade till honom: Stig upp och gÃ¥! Din tro har frälst dig.´â€

Det finns många likheter mellan de tio spetälska: 1) De led alla av den fruktansvärda lepran 2) De var alla inställda på att göra något åt den 3) De hade alla hört talas om Jesus, och hade tron att Han kunde göra någonting åt deras situation 4) De anbefaller sig alla åt Jesus genom att kalla Honom Mästare och be om Hans förbarmande 5) De litade alla på Jesu ord och gick till prästerna 6) De blev alla botade.

Men det finns ocksÃ¥ en stor och allt avgörande skillnad mellan nio av dem Ã¥ ena sidan och den tionde Ã¥ den andra. Texten säger: “en av dem…vände tillbaka”. De andra hade blivit botade till sina kroppar, men det vara bara en som genom underverket förstod, att det stora och underbara inte i första hand var, att de hade blivit botade, att de hade fÃ¥tt friska kroppar. Den tionde spetälske insÃ¥g att Jesus genom undret visade att Gud är nÃ¥dig och förlÃ¥ter synd för intet. Den tionde förstod att det verkligt stora inte var undret som sÃ¥dant, utan Jesus själv. Det stora var inte läkedomen utan Läkaren. Det verkliga underverket är att Gud är oss nÃ¥dig för Jesu Kristi skull. Därför att den tionde insÃ¥g det, vände han tillbaka. Avslutningsvis skall vi tala om

De nio och den tionde

Det finns en ton av sorg i Jesu ord när Han säger: â€Var är de nio? Var är de?†De hade gÃ¥tt med gÃ¥van, och glömt GÃ¥vogivaren. De hade vänt Honom ryggen, nu betydde inte Jesus lika mycket längre. De hade hälsan, de hade Ã¥terställts.

Jesus säger: â€Har verkligen ingen vänt tillbaka för att prisa Gud utom den här främlingen?†Denne främling var en samarit. Samariterna var för judarna ett främlingsfolk, de hade inte del av tempeltjänsten, de hade inte del av löftena, de var inte utvalda av Gud till att vara Hans förbundsfolk. Det är säkert ingen tillfällighet att just detta betonas i dagens text. Johannes skriver i inledningen av sitt evangelium: “Han kom till sitt eget, men Hans egna tog inte emot Honom” (Joh. 1:11).

Judafolket som hade utvalts till Guds eget folk tog inte emot och trodde när Guds Son kom till världen. Bara en minoritet av judafolket trodde på Jesus. Vilken djup sorg ligger det inte i detta faktum!

Men Gud lÃ¥ter sorgen vändas till glädje när Han lÃ¥ter riket vidgas frÃ¥n judafolket ut över hela världen, sÃ¥ att alla skulle fÃ¥ del av evangeliet. Till samariten, han som tidigare hade stÃ¥tt utanför den religiösa gemenskapen, säger Jesus: â€Din tro har frälst dig!â€

Nu är det verkligen så att Guds nåd och kärlek riktar sig till alla människor. Ingen är undantagen. Gud vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Kristus är försoningen inte bara för våra synder utan också för hela världens. När spikarna drevs in i Hans händer och fötter, när törnekronan träddes på Hans huvud, då tänkte Han också på dem som hatade Honom, ja Han t.o.m bad för dem. Kristi kärlek är i Hans korslidande riktad till ateisterna, till tvivlarna, avgudadyrkarna och förnekarna, alla som avgudar sig själva istället för att lita på Gud. Alla dessa människor vill Han föra till sig, Han vill försäkra dem alla sin dyrbara kärlek och nåd. Ja, alla människor är föremål för Hans innerliga kärlek.

Paulus skriver: “…Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vÃ¥rt ställe, medan vi ännu var syndare…Medan vi var Guds fiender, blev (vi) försonade genom hans Sons död” (Rom.5:8,10).

Nu är det sorgliga, det tragiska, att så många vänder ryggen åt Guds kärlek, när Han lockar oss att tro på sin nåd. Man kanske tillfälligt attraheras av någonting i kristendomen, men tron falnar som en döende låga. Den nåd Gud överräckte i dopet blundade man för när allt annat; karriär, hälsa, anseende, utseende och pengar blev viktigt. Detta har jag upplevt på nära håll som församlingspräst. Människor som haft det svårt, lidit nöd på olika sätt, har sökt sig till kyrkan och fått del av den kärlek, omsorg och värme som råder bland troende människor. Detta har hjälpt och tröstat människor, de har kommit på fötter igen. Men sedan gick de bort som de nio gjorde. De glömde gåvans givare Jesus Kristus. Och därmed gick de miste om det viktigaste, ja om allt!

Aposteln Johannes skriver: ljuset har kommit i världen, men människorna föredrog mörkret framför ljuset (Joh.3:19). Vad är det för ljus Johannes talar om? Han förklarar att ljuset är Jesus Kristus. När Ordet går ut som det har gjort i århundraden, och som det gör idag, då har vi att ta emot det, att förtrösta på det mer än på våra känslor och vårt förstånd. Men det är så få människor som gör det. Var är de nio? Den frågan kommer att eka i evigheten. Den ljuder också redan idag.

Men sÃ¥ till den tionde. Till de människor som är medvetna om sina synder och sin skuld, och som flytt till Kristi kors, till den förlÃ¥telse Gud skänker fritt och för intet, till alla dessa säger Kristus idag och i evigheten: “Din tro har frälst dig”

Amen.

LÃ¥t oss be:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet

som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.

Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan

så att vi inte må vara glömska hörare

utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod

intill änden och varda saliga. Amen.