Skattkistan

av Lars Borgström Predikan 6:e sön. eft. tref. Matt. 5:20-26

Jesus sade till sina lärjungar att om deras rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariséernas, så skall de inte komma in i Himmelriket. Himmelriket är detsamma som Guds rike, där alla Guds barn lever. Dessa ord från Mästaren måste gått som en stöt genom lärjungarnas hjärtan. Fariséerna ansågs allmänt vara de allra frommaste i Israel. Det fanns knappast heller några andra som tog det så noga med att försöka uppfylla Guds lag som de. Om nu inte dessas rättfärdighet räckte till för himmelriket, vems skulle då räcka till?

Varför räckte inte fariséerna till? Varför var de inga himmelrikets medborgare? Deras misstag var att de hade en ytlig uppfattning om buden. De trodde sig t.ex. gÃ¥ fria inför budet om att inte dräpa om de inte hade begÃ¥tt mord i yttre mening. Likadant var det ocksÃ¥ med de övriga buden. Detta var den utläggning av Mose lag de hade fÃ¥tt med sig frÃ¥n sina lärofäder, de s.k. fädernas stadgar som senare kodifierades i Talmud, judendomens grundstomme. SÃ¥ hade lärjungarna fÃ¥tt lära sig sedan barnsben eftersom de hade fÃ¥tt sin religiösa skolning i den andliga miljö som formats av rabbinernas undervisning. Men Jesus säger nu med stor myndighet: â€Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. Den som mördar är skyldig inför domstolen.†Det var vad de var vana vid att höra. Men sÃ¥ tillägger Jesus: â€Jag säger er…†SÃ¥ följer den mäktiga, auktoritativa undervisningen som vi hört uppläsas frÃ¥n altaret. Det är det gudomliga jaget, JAG ÄR, som talar när Jesus säger: Jag säger er… Han är den Herre, som ingivit Mose och profeterna vad dessa skulle nedteckna som Helig Skrift, och därför kan Han bättre än nÃ¥gon annan ge besked om vad det femte budordet, som förbjuder mord, egentligen handlar om.

Det är alltsÃ¥ inte sÃ¥som mÃ¥nga tror, att Jesus korrigerar den gammaltestamentliga undervisningen, utan Han förklarar vad som hela tiden varit dess innebörd – en innebörd som missförstÃ¥tts av de fariseiska lärofäderna. Bibel 2000 har som rubrik till vÃ¥rt textavsnitt: â€Jesus skärper lagens budâ€. En korrekt rubrik hade istället varit: â€Jesus klargör lagens budâ€.

Låt oss nu se på den verkliga innebörden av femte budordet.

Du skall inte dräpa

Det femte budet är ett bud som många människor, liksom fariséerna, tänker sig gå fria inför. Det är väl bara mycket onda människor som dödar andra! Men Jesus visar nu den djupa innebörden av detta bud, att den som vredgas på sin broder är skyldig inför domstolen (Matt 5:22). Skyldig till vadå? Jo, till brott mot det femte budet. Den som blir arg på sin nästa har redan mördat honom/henne i sitt hjärta. Ofta är det endast fruktan för straff eller det egna goda ryktet som förhindrar att tanken blir till handling.

Vrede som sÃ¥dan är visserligen inte nÃ¥got ont. Hur skulle det förresten kunna vara det, när det pÃ¥ sÃ¥ mÃ¥nga ställen i Bibeln stÃ¥r att Gud vredgas? I Psaltaren läser vi t.ex.: â€Gud är en rättfärdig domare, en Gud som dagligen visar sin vrede†(Ps. 7:12). Och Jesus vredgades när Han fick se det vanhelgande marknadsspektaklet pÃ¥ tempelplatsen. Han välte rasande omkull penningväxlarnas och försäljarnas bord och drev ut dem med vinande piskrapp (Joh. 2:13-17). Det var ingen ond vrede, utan helig nitälskan för Gud hus. Guds vrede är alltid ren frÃ¥n synd, helig. Det finns alltsÃ¥ en vrede som är god, ocksÃ¥ hos oss människor. Att känna harm och vrede över ondska och orättfärdighet eller över hur människor kränks och misshandlas pÃ¥ olika sätt är en god sak, ett uttryck för kärleken till nästan. Ofta reagerar vi alldeles för lite.

Men vår mänskliga vrede är allt som oftast syndig. Var därför på din vakt, så att du inte grips av den onda vreden, som bara vill skada och ge igen! Det är den onda vreden som vi har så förfärligt lätt för. Vi älskar oss själva och har ett hyperkänsligt ego. Det behövs inte så mycket för att vi skall känna oss förolämpade och förnärmas. Det är detta Jesus talar om i bergspredikan och likställer denna vrede med mord.

Naturligtvis är det i världslig, samhällelig mening värre att begå ett handgripligt mord än att hata någon, men Jesus utlägger här budet andligt, d.v.s. vad som gäller inför Gud. Gud ser till hjärtat och ser om hjärtat är uppfyllt av agg och mordlust. Coram Deo, inför Gud, är de syndiga, häftiga affekterna, de onda begären, en styggelse likaväl som de yttre handlingarna.

Den kristnes väg är inte hämndens väg. Kärleken stÃ¥r som bekant inte emot en oförrätt (1 Kor 13:5). Vi skall inte ens hämnas den som verkligen förtjänat ett slag tillbaka. Tvärtom skall vi, sÃ¥ lÃ¥ngt det stÃ¥r i vÃ¥r makt, söka allas vänskap. Paulus skriver; â€HÃ¥ll fred med alla människor sÃ¥ lÃ¥ngt det är möjligt och beror pÃ¥ er†(Rom. 12:18). Ett oförsonligt sinnelag – och detta är mycket allvarligt – stänger oss faktiskt utanför Guds nÃ¥d och rike. Vill man inte ge upp sin oförsonlighet mot människor, sÃ¥ kan man inte vara försonad med Gud och tjäna Honom. Aposteln Johannes säger: â€Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig†(1 Joh. 3:15). Hat och vrede förstör inte bara relationen mellan mig och min nästa, utan ocksÃ¥ min gudstjänst, min relation till Gud. Att lÃ¥ta oförsonlighet sitta i orubbat bo är sÃ¥ledes fullständigt förödande för det andliga livet. Jesus säger: â€Om du bär fram din gÃ¥va till altaret och där kommer ihÃ¥g att din broder har nÃ¥got emot dig, sÃ¥ lämna din gÃ¥va framför altaret och gÃ¥ först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gÃ¥va.â€

Låt oss nu också se något på

Vilka som skyddas av det femte budordet

Alla människor, alla kategorier, skyddas av förbudet mot mord. Lika lite som vi skall vilja hämnas och skada dem som gjort ont emot oss skall vi tillfoga skada mot dem som inte har gjort oss nÃ¥got. Idag mördas ca 35 000 ofödda barn Ã¥rligen i Sverige genom aborter. Denna himmelsskriande orättfärdighet är i högsta grad brott mot det femte budet. Människor, till vilka Gud otvetydigt befaller: â€Du skall inte mörda!†bryter mot Guds heliga vilja och berövar människor livet. Dessa smÃ¥ och försvarslösa ofödda människor har ett oändligt högt värde inför Gud. VarifrÃ¥n kommer detta värde? Gud har själv skapat dem (Ps. 139) till sin avbild (1 Mos. 9:6). Endast människan är skapad till Guds avbild och därför skyddas inte djuren av förbudet mot att döda. Djuren skall naturligtvis ocksÃ¥ behandlas respektfullt, men människan har full rätt att t.ex. slakta dem för födans skull.

Eftersom livet är heligt vill Gud skydda det genom detta bud, liksom genom de andra buden. Vi har alla brutit mot det femte budet, antingen i tankar, i ord eller i gärningar. Vare sig vi har gjort oss skyldiga till hat mot en medmänniska eller om vi har mördat ett ofött barn – eller gett vÃ¥rt samtycke till det genom att försvara den fria aborten – sÃ¥ behöver vi omvända oss frÃ¥n vÃ¥r synd.

Avslutningsvis skall vi säga något om

Straffet

Straffet för brott mot det femte budordet är enligt Jesus Gehenna. Gehenna betyder Hinnoms dal, där det på kung Ahas tid, på 600-talet f. Kr, (2 Kung. 23:10) offrades barn åt avguden Molok. Denna plats utanför Jerusalem var på Jesu tid en avskrädesplats där sopor och avfall ständigt brann. I Nya testamentet används Gehenna som en bild av straffen i den eviga elden.

Jesus lär oss alltsÃ¥, att en syndare, som skall straffas för sin synds straffvärde och skuld mÃ¥ste bortkastas i den ständigt brinnande elden och där pinas för evigt. â€Amenâ€, alltsÃ¥ â€sannerligenâ€, säger Jesus: â€Du slipper inte ut därifrÃ¥n, förrän du har betalt till sista öret.†Vad betyder det? Det betyder att skulden mÃ¥ste betalas helt och hÃ¥llet, vilket inte i evighet kan ske. En syndare har nämligen inte oändliga krafter till att uthärda allt vad synden förtjänar. Syndaskulden gentemot den oändlige Guden och Han fullkomliga, absoluta lag, är oändlig. Syndaren har inte nog styrka att lÃ¥ta samla över sig de eviga kvalen för att utstÃ¥ dem pÃ¥ en kortare tid. De kan inte koncentreras och förökas i intensitet för att förkortas i tid. DÃ¥ syndaren skall utstÃ¥ sitt straff mÃ¥ste därför de oändliga plÃ¥gorna mätas ut Ã¥t honom sÃ¥ mycket Ã¥t gÃ¥ngen, att han kan uthärda det utan att bli till intet. Och under varje stund av sina kval syndar han pÃ¥ nytt mot Gud genom förtvivlan, smädelser m.m. och hopar därmed bara mer och mer skuld över sig.

Det bor så ofattbart mycket ondska i en människas inre Det märks redan i pressande situationer här på jorden. Under krig t.ex. kommer människans sanna natur fram. När spärrarna släpper begås avskyvärda handlingar. Jesus säger att inne i människans hjärta bor onda tankar, otukt, stöld, mord. Äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap (Mark. 7:22). Därför ser vi i krigens och naturkatastrofernas spår våldtäkter, massakrer på civila, kvinnor och barn, människorov, plundringar o.s.v. Om redan stressen från händelser här på jorden kan lössläppa denna inre ondska hos människan, tänk då på vilken effekt påfrestningarna i helvetet får. Det är som om man skulle pressa sönder en genomrutten, giftig frukt. Ut rinner en ond, stinkande, häxbrygd till saft. Hädelserna som väller fram förökar ständigt syndaskulden. Alltså måste syndaren vara förtappad i all evighet om det inte genom tillräkning går att gottgöra skulden.

När Jesus hängde på korset samlades alla människors skuld på Honom. De tillräknades Honom. De eviga straffen koncentrerades, förtätades och förhöjdes till oändlig bitterhet och svårighet då de ökades i höjd och djup. På det sättet kunde de eviga kvalen förkortas i tid, så att allt gottgjordes under timmarna på Golgata. Endast en person som själv är evig kunde tömma hela vredesbägaren på några timmar. Jesus Kristus, Guds evige Son, är den fullkomlige hjälten som kämpade och vann seger på Golgata. Och när Han krossades på korset under Guds vrede framflöt inget orent ur Honom. Tvärtom, när Han i dödskampen sammanpressades rann endast en skön, söt saft ur Hans inre, en självutgivande kärlek som vill vinna varje förtappad syndare. Guds rättfärdighet, som kräver fullkomlig gottgörelse innan den kan efterskänka och utstryka syndaskulden, hade fått sitt.

Men den som inte vill ta emot den fria nåden, förlåtelsen för Jesu Kristi skull, måste själv betala priset, lida straffet för sina synder. Och detta blir han som sagt aldrig färdig med i evigheters evigheter. Må det inte sluta så för någon av oss. Det är ju nu så väl att vi har en Frälsare som betalat hela skulden med sitt heliga, dyra, gudomliga blod. Lammets blod är nyckeln in i själva Himmelen. Låt inte det blodet vara på dig förspillt så som det blev för den obotfärdige rövaren. Gör istället som den botfärdige rövaren. Vänd dig till Jesus och be Honom om nåd. Har du inte gjort det förut så gör det nu. Då skall också du få vara med Frälsaren i paradiset.

DÃ¥ blir du ocksÃ¥ iklädd den rättfärdighet som Frälsaren själv har, den som vida överstiger fariséernas. Iklädd Kristus själv är du absolut rättfärdig och fullkomligt helig, lika god och full av kärlek som Jesus själv. DÃ¥ är du en av de människor om vilken Johannes skriver: â€I detta har kärleken nÃ¥tt sitt mÃ¥l hos oss: att vi är frimodiga pÃ¥ domens dag. Ty sÃ¥dan Han är, sÃ¥dana är ocksÃ¥ vi i den här världen†(1 Joh. 4:17). Vi vandrar omkring i denna fallna värld, denna syndens jord, iklädda Honom som är renheten själv. â€Ty sÃ¥dan Han är, sÃ¥dana är ocksÃ¥ vi i den här världen.â€

Om vi som David erkänner vår synd, vill Gud möta oss med förlåtelse (1 Joh 1:9). Om vi däremot inte vill omvända oss, utan hårdnackat och obotfärdigt fortsätter att leva i synden och vandrar fjärran från Guds vägar, går vi med säkerhet evigt förlorade. Om vi så bara hade uttalat ett ord i vrede mot vår nästa, och i allt annat skulle vara skuldfria, så är det nog. Även den oskyldigaste tanke på hämnd är redan ett brott mot Guds lag.

Låt oss inte leva i synd utan låt oss vända oss till Honom som har burit all vår synd, Jesus Kristus. Hos Honom finns förlåtelsens gåva, som Han har förvärvat genom sin heliga död. Tro på Jesus och Hans underbara löften och det skall vara dig som du tror!

Ditt stora verk fullbordat är

Guds nåd och stränghet se vi här:

En helig Gud för mänskors brott

har offer krävt och offer fått;

en nådig Gud, en himmelsk Far

till sina barn oss återtar. Amen.