Predikan Midsommardagen Luk. 1:57-80

Elisabet var prästhustru, hennes man var den rättsinnige prästen Sakarias. De var båda till åren komna och hade inte fått några barn. Sådant var enligt den allmänna föreställningen ett tecken på utebliven välsignelse från Gud. Men så, liksom en gång hade skett med Abrahams hustru Sara, hade Elisabet på ålderns höst blivit havande.

Vilka var detta par? Om Sakarias och Elisabeth heter det: “De var bÃ¥da rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter” (Luk. 1:6). De tillhörde uppenbarligen “de stilla i landet”, dem som likt den fromme Simeon i templet, väntade pÃ¥ “Israels tröst” (Luk. 2:25) och pÃ¥ “Jerusalems frälsning” (Luk. 2:38), alltsÃ¥ pÃ¥ att Frälsaren skulle födas.

Johannes Döparens födelse bebådas

â€PÃ¥ den tiden dÃ¥ Herodes var kung i Judeen fanns det i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias†(Luk. 1:5). SÃ¥ stÃ¥r det i början av Lukasevangeliet. Sakarias skulle hÃ¥lla gudstjänst i det heliga templet i Jerusalem. Hans uppgift var att bära fram rökelseoffret, som bars fram tvÃ¥ gÃ¥nger om dagen. Rökelseoffret var ett offer som skulle lära Guds folk att ett pris mÃ¥ste betalas till Gud för vÃ¥r synd. PÃ¥ sÃ¥ sätt lärde de sig att vänta och hoppas pÃ¥ Jesus Kristus, som skulle offra sig pÃ¥ korset för all världens synd. Även änglarna tog lärdom av de ständigt upprepade offren och närvarade vid Sakarias gudstjänst, precis som vid andra gudstjänster. Änglarna närvarar ju vid vÃ¥ra gudstjänster här pÃ¥ jorden – de finns osynligen runt omkring oss just nu – för att lära sig mer om Guds kärlek till oss förtappade syndare. Själva behöver de inte bli frälsta eftersom de för alltid blivit stadfästa i helighet och rättfärdighet, men de vill beundra och hänföras av Guds godhet gentemot oss människor. Paulus skriver att â€Guds vishet i sin mÃ¥ngfald†skulle â€genom församlingen göras känd för härskarna och väldigheterna i den himmelska världen” (Ef. 3:10).

Denna gång var det ingen mindre än ängeln Gabriel som var där. Han visade sig för Sakarias, som blev mycket förskräckt. Änglarna är nämligen mycket mäktiga heliga andeväsen och vi människor är syndiga. Vi blir rädda för änglarnas alldeles rena, syndfria strålglans. Men Sakarias lugnades och fick ett mycket speciellt och glädjande budskap. Han och hans hustru skulle få en son, som de hade bett om. Denne son skulle inte vara ett vanligt barn, utan en profet som skulle förbereda folket att ta emot Herren som skulle komma alldeles efter honom. Sakarias skulle ge sitt märkliga barn namnet Johannes. Som vuxen kom han sedan att kallas Johannes Döparen. I och med denna händelse blev Sakarias stum, han kunde inte få fram ett ord. När han kom ut från templet förstod folket att han hade sett en syn (Luk. 1:22).

Nasiren Johannes Döparen en förebild för oss kristna

Om det märkliga barn som det gamla prästparet skulle fÃ¥ hade ängeln Gabriel sagt till Sakarias: â€Du skall fÃ¥ fröjda dig och jubla, och mÃ¥nga kommer att glädja sig över hans födelse. Ty han skall bli stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han inte dricka, och redan i moderlivet skall han bli uppfylld av den Helige Ande.â€

Detta är precis vad som gällde för nasirerna i gamla förbundet. Ordet “nasir” är en direkt Ã¥tergivning av hebr. nazir, som betyder “avskild” eller “invigd”. PÃ¥ ett speciellt sätt var nasirerna avskilda frÃ¥n den stora massan. Lagen om nasiratet Ã¥terfinns i 4 Mos. 6:1 ff., där det framgÃ¥r att var och en, man eller kvinna, kunde avlägga ett heligt löfte om att vilja leva som nasir och inviga sig Ã¥t Herren. Detta löfte kunde gälla för hela livet eller för en begränsad tid. Den som avlade nasirlöftet mÃ¥ste under den aktuella tiden avhÃ¥lla sig frÃ¥n vin och starka drycker, frÃ¥n varje form av ättika och frÃ¥n saft tillagad av druvor. Inte ens färska eller torkade druvor fick ätas, över huvud taget inget som kom frÃ¥n vinträdet. Ingen rakkniv fick raka nasirens huvud utan hÃ¥ret skulle växa fritt. Nasiren var förbjuden att komma i närheten av lik, även om den döde var en nära släkting. Hela invigningstiden skulle vara helig för Herren.

Förutom vuxna, som frivilligt avgav nasirlöfte, hände det också att barn blev givna åt Herren till att vara nasirer, såsom profeten Samuel (1 Sam. 1:11). Simson var förutbestämd till att bli nasir (Dom. 13:3ff.). När han sedan lade sitt huvud i Delilas knä efter att hon avlockat honom hemligheten att hans styrka satt i håret, förlorade han sin kraft (Dom. 16:16- 19). Johannes Döparen blev på samma sätt förutbestämd att bli nasir (Luk. 1:15).

Amos nämner att nasirer och profeter hade uppträtt bland Israels barn, vilket kan tyda på att det inte var ovanligt med nasirer (Am. 2:11f).

En återklang av nasiratet finns i Nya testamentet förutom när det gäller Johannes Döparen också i Apg. 18:18 och 21:23, där det heter, att Paulus och fyra andra män hade avlagt ett tillfälligt nasirlöfte. Ett sådant varade vanligtvis i 20 dagar. Ofta infriades löftena i samband med bestämda offer och hårklippning.

Johannes döparen skulle alltså vara en sådan nasir under hela sitt liv. Redan som foster uppfylldes han av den Helige Ande, vilket visade sig när han som ett sex månaders gammalt foster hälsade sin Frälsare, då ett ännu yngre foster, när Maria kom och besökte sin äldre släkting Elisabet. Johannes spratt till av glädje där han låg i Elisabets mage (Luk. 1:44). Detta visar oss att ingen människa är för liten eller för späd för att tro på Jesus, vilket baptistiska riktningar, som förvägrar barnen dopets nådemedel, inte anser. Det visar oss också att fostren är fullvärdiga människor, vilket abortförespråkare, som förvägrar fostren rättsligt skydd till hälsa och liv, inte anser.

På samma sätt som nasirerna skulle leva avskilda från det vanliga livet skall också de kristna göra det. Grundbetydelsen av ordet nazir var ju att vara avskild, invigd till en särskilt tjänst. På samma sätt är grundbetydelsen av att vara helig att vara avskild, invigd till en särskild tjänst. De heliga föremålen i templen t.ex. var avskilda från vanliga föremåls tjänst för att istället endast användas i tempeltjänsten, och det heliga gudsfolket är avskilt från alla andra människor i världen till att vara den helige Gudens folk. Kristna skall såsom Guds barn inte leva såsom världens barn. De skall inte ta efter deras seder. Guds barn är avskilda från världen, d.v.s. avskilda från det Gudsfrånvända livet med alla dess tomma nöjen, all dess ytliga lycka, all dess främlingskap för Herren och all dess glädje i synden. Ett sådant liv, som leder till fördärvet, den eviga förtappelsen, har den kristne blivit frälst ifrån. Den kristne har blivit frälst från mörkrets rike och förd in i den älskade Sonens rike (Kol. 1:13). Tänk vilken hög ställning det innebär att vara ett Guds barn, vilka förmåner men också vilket ansvar! Ett Guds barn har en salighetskrona, men denna krona kan förloras genom syndens fördärv.

Nu gäller frÃ¥gan: I vilket rike lever du? Lever du i världen, i mörkrets rike eller lever du i Guds, den älskade Sonens rike? Det är den rannsakande frÃ¥gan: Jesus eller världen? Här finns det ingen neutral stÃ¥ndpunkt att inta. Jesus säger: â€Den som inte är för mig är emot mig†(Matt.12:30). Det gÃ¥r inte att leva med det ena benet i världen och med det andra i Guds rike. Det blir ett haltande pÃ¥ bÃ¥da sidor (Ps. 119:113). Tänk om du en gÃ¥ng varit kristen, blivit utplockad ur världen, avskild sÃ¥som Johannes Döparen, Paulus, Samuel eller Simson, men sedan förförts av den onde anden djävulen och numera är en avfallen kristen! Det är en ond och farlig värld vi lever i och djävulen siktar med pilar och spjut pÃ¥ den kristne varje dag. Det finns mÃ¥nga fallgropar att ramla i. Världsligheten med dess frestelser är vapen som djävulen använder. Pengar och sex t.ex. är mäktiga vapen i hans hand eftersom till vÃ¥r fallna adamsnatur hör girighet och kättja. Tänk pÃ¥ hur det gick med nasiren Simson! Han lade sitt huvud i den förföriska kvinnan Delilas knä. Han berövades sitt hÃ¥r och kraften rann ur honom, han som tidigare varit oövervinnerlig. Synden försvagar ocksÃ¥ oss, den för oss allt längre bort frÃ¥n Herren Gud och allt närmare helvetets avgrund.

Gud kallar dig till att vara helig, avskild från världen. Du skall inte ha med världens väsende att göra. Gud vill att du skall tillhöra Hans folk. Men vad vittnar dina gärningar och din livsföring om? Vittnar de om att du på en eller flera punkter gett efter för världens frestelser och lockelser? Vittnar dina gärningar om att du handlat syndigt? Att du kanske försöker undfly själva frågan om synd genom att intala dig att du inte vet vad som är rätt och vad som är orätt? Du kanske försöker få det till att man inte så noga kan veta vad Guds vilja är. Är det så tyder det på att du är obotfärdig. Du behöver omvändas om du någonsin skall kunna bli salig.

Sakarias lovsång

Tillbaka till prästparet Sakarias och Elisabet efter änglabesöket. När tiden var inne för födelsen fick de den utlovade sonen. Ã…tta dagar gammal blev Johannes Döparen omskuren precis som alla andra gossebarn i Israel. DÃ¥ trodde människorna att pojken skulle heta Sakarias som sin far. Trots Elisabets insisterande att pojken skulle heta Johannes, lät de sig inte övertygas. En kvinnas röst vägde inte sÃ¥ tungt pÃ¥ den tiden. Sakarias, som fortfarande var stum – kan ni tänka er att han gÃ¥tt stum i nio hela mÃ¥nader! – skrev dÃ¥ pÃ¥ en tavla: â€Johannes är hans namnâ€. Johannes är den grekiska formen av namnet Johanan, som betyder â€Herren är nÃ¥digâ€. Ja, Herren var verkligen nÃ¥dig som nu skänkt Israel en profet igen efter mÃ¥nga Ã¥rs tystnad. Profeten Malaki, som hade levt fyra hundra Ã¥r tidigare, hade avslutat den gammaltestamentliga uppenbarelsen. Det var denne profet som hade sagt att en budbärare skulle bereda vägen för förbundets ängel, Messias Frälsaren (Mal. 3:1), och denne budbärare var Johannes Döparen som nu fötts. Och Frälsaren själv kallas av Malaki för â€rättfärdighetens sol†som gÃ¥r upp â€med läkedom under sina vingarâ€, vars ankomst skulle komma människorna – de hörsamma bland dem, de som tog emot frälsningen – att â€komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bÃ¥s†(Mal. 4:2).

Kalvar som första gÃ¥ngen pÃ¥ Ã¥ret släpps ut pÃ¥ grönbete är en stark bild för frälsningens glädje. Och glad blev verkligen Sakarias dÃ¥ han pÃ¥ skrivtavlan fick förkunna att hans son skulle heta Johannes, vilket innebar att denne gosse skulle bära bud om att â€Herren är nÃ¥digâ€. Sakarias stumma tunga lossnade och brast ut i en underbar lovsÃ¥ng, som vi hörde i dagens evangelietext. Vi lyssnar till lovsÃ¥ngens avslutning igen, där Sakarias säger om sin son Johannes: â€Och du, barn, skall kallas den Högstes profet. Ty du skall gÃ¥ före Herren och bana väg för Honom och ge Hans folk kunskap om frälsning, att deras synder är förlÃ¥tna för vÃ¥r Guds innerliga kärleks skull. I kraft av den skall en soluppgÃ¥ng frÃ¥n höjden besöka oss, för att ljus skall skina över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra vÃ¥ra fötter in pÃ¥ fridens väg.â€

Ja, Johannes gick sedan trettio Ã¥r senare framför Herren som Hans profet. Han fick vittna om rättfärdighetens sol som lyser upp med Guds slösande kärleks ljus. Han fick vittna om frälsningen, att Gud frälser dig genom att förlÃ¥ta dig dina synder. Och det kan bara ske genom tron pÃ¥ Jesus Kristus. Därför pekade Johannes ocksÃ¥ pÃ¥ Jesus och sade: â€Se, Guds Lamm, som tar bort världens synd†(Joh. 1:29). Jesus var ett speciellt och fullkomligt offer som pÃ¥ korset tog bort inte bara nÃ¥gra synder för nÃ¥gra människor utan alla synder för alla människor. MÃ¥nga syndare började tro pÃ¥ Jesus genom Johannes predikan. Nu uppmanar Gud själv ocksÃ¥ dig till det som gör dig till Hans barn: â€Se, Guds Lamm, som tar bort världens synd.†Att se är detsamma som att tro, att förtrösta pÃ¥ Jesus, som är Guds Lamm. Det spelar ingen roll vem du är, ocksÃ¥ du avfällige kristne fÃ¥r tro dig frälst och salig för Jesu skull. FrÃ¥n Guds sida finns inget hinder eftersom alla dina synder är för evigt utplÃ¥nade i Jesu Kristi, Guds Sons blod (1 Joh. 1:7). Du fÃ¥r sola dig i frälsningens underbara ljus. Ordet har pÃ¥ nytt fört dig in i nÃ¥dens rike där du är ett Guds barn för Jesu skull. â€Hör, sÃ¥ fÃ¥r er själ leva!†(Jes. 55:3).

Amen.