Nedanstående artikel sändes till Dagen den 11/5 2012 utan att publiceras

Rätt utesluta hbt-rörelsen

Anders P Lundberg argumenterar för att Jesusmanifestationen skall innesluta hbt-rörelsen (Dagen 2012-05-10). Artikelns röda trÃ¥d är inte enkel att följa, men argumenten tycks vara att 1) det är fel att dra gränser mellan â€Kristna och kristna†2) det är fördomsfullt att inte inse skillnaden mellan en kulturellt betingad kristendomsform och det som är gudomligt inspirerat 3) varje människa skall leva â€autentisktâ€, d.v.s. â€i enlighet med den kallelse och person vi var och en har fÃ¥tt oss given†4) Jesus är viktigare än nÃ¥gon viss sexualmoral 5) Kyrkan mÃ¥ste klara av mÃ¥ngfald, 6) i synnerhet eftersom vi lever i ett Sverige och Europa som präglas av detta.

Vad beträffar gränsdragningen är den nödvändig att göra eftersom pseudokristendom framförts i alla tider med ansprÃ¥k pÃ¥ att vara kristendom. Det falska mÃ¥ste avvisas för att det äkta skall bevaras. Prövostenen är Bibeln: â€Om nÃ¥gon talar skall han tala i enlighet med Guds ord†(1 Petr. 4:11). Eftersom hbt-rörelsen föresprÃ¥kar en sexualmoral som strider mot Bibelns har den ingen hemortsrätt i kristna sammanhang (se Rom. 1:26-28, 1 Kor. 6:9-10 och Jud. v 7 vad Bibeln säger om homosexualitet).

Det är sant att tidsbundna kristendomsuttryck inte fÃ¥r förväxlas med det som är gudomligt inspirerat. Men i detta fall är det just de gudomligt inspirerade skrifterna (se 2 Tim. 3:16) som förbjuder den sexualitet hbt-rörelsen propagerar för. Vidare är inte äktenskapet mellan man och kvinna tidsbundet utan gÃ¥r tillbaka pÃ¥ skapelseordningen. â€Har ni inte läst att Skaparen frÃ¥n begynnelsen gjorde dem till man och kvinna†frÃ¥gar Jesus och tillägger: â€Därför skall en man lämna sin far och mor och hÃ¥lla sig till sin hustru, och de tvÃ¥ skall vara ett kött†(Matt. 19:4-5).

Lundberg begår det naturalistiska felslutet att hävda någontings legitimitet utifrån dess fakticitet. En viss sexuell läggning kan inte accepteras utifrån det faktum att människor har den, hur pass integrerad i personligheten läggningen än må vara – inte ens om den skulle vara medfödd. En grunddogm i den kristna tron är läran om arvsynden (Ps. 51:7, Joh. 3:6), d.v.s. att människan föds med en syndfull natur (fientlig mot Gud, egoistisk, girig, högmodig o.s.v.). Det går därför inte att försvara ett visst beteende utifrån medfödda anlag. Frågan är istället om dessa är goda eller onda.

Jesus är naturligtvis viktigare än allt annat, eftersom Han är Herren. Men det gÃ¥r inte separera tron pÃ¥ Jesus frÃ¥n det Hans budskap Han meddelar, antingen direkt eller genom sina befullmäktigade ombud. Jesus säger till sina apostlar: â€Den som tar emot er tar emot mig†(Matt. 10:40). Den apostoliska undervisningen pÃ¥ sexualmoralens omrÃ¥de lyder: â€Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som lÃ¥ter sig utnyttjas för sÃ¥dant [—] skall ärva Guds rike†(1 Kor 6:9-10). Hur kan man säga att man tror och förtröstar pÃ¥ Jesus om man inte vill veta av Hans undervisning?

Att Kyrkan skall klara av mÃ¥ngfald gäller endast när det handlar om mänskliga och kyrkliga traditioner och uttrycksformer som inte strider mot Guds ord. Det populära uttrycket â€försonad mÃ¥ngfald†är bedrägligt och falskt eftersom det används för att ställa bekännare och förnekare av Guds ord sida vid sida. En sÃ¥dan tolerans inom den kristna församlingen är fullständigt främmande för biblisk kristendom. I Korintförsamlingen förekom otukt, och ändÃ¥ var de uppblÃ¥sta och skrytsamma (1 Kor. 5:1-2, 6). Paulus blev mycket upprörd över denna tolerans och uppmanade församlingen att driva ut den otuktige ur deras krets (v 2) och rensa bort otuktens stinkande surdeg (v 7).

VÃ¥r tids kristna lever under liknande förhÃ¥llanden som de första Ã¥rhundradenas kristna, vilka omgavs av ett religiöst pluralistiskt Romarrike. Men inte ledde denna omgivningens mÃ¥ngfald till anpassning och tolerans frÃ¥n de kristnas sida, tvärtom! I alla tider gäller för de kristna att vara heliga, vars grundbetydelse är att vara avskild frÃ¥n det som strider mot Gud och Hans vilja. Den bibliska uppmaningen lyder: â€Anpassa er inte efter den här världen, utan lÃ¥t er förvandlas genom sinnets förnyelse, sÃ¥ att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar Honom†(Rom. 12:2).

Lars Borgström,

präst i Lutherska Församlingen i Stockholmsområdet