Nedanstående skickades till Världen Idag den 13/4 2012, utan att publiceras

Själens odödlighet, helvetet och missionen

Enligt uppgift i Världen Idag (2012-04-13) skall pastor Torsten Ã…hman ha förnekat de eviga straffen i helvetet, att själen lever vidare efter döden och sagt att â€en stor majoritet av mänskligheten kommer slutligen finna frälsningâ€.

Att en stor majoritet av mänskligheten blir frälst är tyvärr inte sant. Kristi kyrka beskrivs i Bibeln genomgÃ¥ende som en liten minoritet (1 Kung. 19:18, Luk. 12:32 o.s.v.) och â€hos ingen annan (än Jesus) finns frälsningen†(Apg. 4:12). Det är enligt Jesu egna ord fÃ¥ som finner den smala vägen som leder till livet, medan det är mÃ¥nga som gÃ¥r fram pÃ¥ den breda vägen som leder till fördärvet (Matt. 7:13-14).

Ã…hman skall ha sagt: â€En avgörande frÃ¥ga är om människosjälen i sig är evig. Bibeln lär inte detta. Visa mig ett enda bibelord som säger att människosjälen är evig.†Själen är naturligtvis inte evig i den meningen att den existerat för evigt, däremot är den odödlig sedan den väl skapats och upphör aldrig att existera. Detta framgÃ¥r tydligt av Jesu egna ord: â€Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva bÃ¥de själ och kropp i Gehenna†(Matt. 10:28). Förföljare av den kristna tron är alltsÃ¥ egentligen ofarliga eftersom de endast kan döda kroppen, inte själen som lever vidare. Alla människor borde istället frukta Gud, som kan fördärva (inte förinta) de avlidnas själar och kroppar i Gehenna. Övriga beläggställen för själens odödlighet: Upp. 20:4, Jak. 1:21, 5:20, Hebr. 10:39, Apg. 2:27, Ps. 16:10.

När det slutligen gäller de eviga straffen lärs de mycket tydligt i Bibeln. Jesus säger att pÃ¥ den yttersta dagen skall de förbannade â€gÃ¥ bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv†(Matt. 25:46). Vi ser här hur de olika slutmÃ¥len ställs parallellt mot varandra. Att gÃ¥ förlorad innebär eviga straff (ingen tidsbegränsning), att bli salig innebär evigt liv (ingen tidsbegränsning). Vidare sade Jesus att den rike mannen, till skillnad frÃ¥n Lasarus, efter sin död plÃ¥gades i eld (Luk. 16:23-24). Den rike mannens pinoplats var dessutom avskild av en â€stor gapande klyfta†sÃ¥ att ingen kan ta sig därifrÃ¥n (Luk. 16:26). Den lutherska bekännelsen lär därför helt bibelenligt om Kristus vid hans Ã¥terkomst: â€men de ogudaktiga skall han döma att med djävulen pinas utan ände (Svenska kyrkans bekännelseskrifter, s 237). Övriga beläggställen för de eviga straffens realitet: Dan. 12:2, 2 Tess. 1:9, Upp. 14:9-11.

Ã…hman skall ocksÃ¥ ha sagt: â€Den som tror pÃ¥ en evig tortyr för miljoner människor mÃ¥tte leva med stympade känslor†(Dagen 2012-04-13). Det är sant att tanken pÃ¥ alla människor som gÃ¥r förlorade känns olustig och gör att tillvaron här pÃ¥ jorden aldrig kan bli odelat glad för en kristen med normalt känsloliv. Men denna olust skall inte stängas av genom känslostympning, utan driva oss till mission och evangelisation. Vilken var hemligheten bakom Paulus missionsnit? Det var hans â€stora sorg och ständiga vÃ¥nda†över sina förlorade landsmän (Rom. 9:1-2, 10:1). När man studerar missionshistorien ser man att de stora missionsväckelserna fötts ur samma nöd. Det berättas om kinamissionären Hudson Taylor, att han kunde ligga vaken flera nätter plÃ¥gad av en och samma tanke: â€Varje mÃ¥nad – en miljon kineser i den eviga förtappelsen! Varje mÃ¥nad – en miljon kineser för evigt förlorade!†Han förstod nöden och den drev honom att gÃ¥ ut med evangeliets budskap, det enda som kan rädda oss människor (Rom. 10:13-15).

Lars Borgström präst i Lutherska Församlingen i Stockholmsområdet