Missionsprovinsen och kyrkogemenskap

Romersk katolicism

Vi har tidigare pÃ¥pekat Missionsprovinsens öppenhet gentemot den Romersk-katolska kyrkan efter att biskop Göran Beijer, tillsammans med bl.a. den romersk-katolske biskopen, medverkat vid en gudstjänst där byggandet av Enhetens kyrka i Östanbäck välsignades. Händelsen blev ett ärende i Missionsprovinsens konsistorium som endast var kritiskt mot Beijer att han inte i förväg informerat andra biskopar. Senare samma Ã¥r (9/6 2011) kunde man läsa i Katrineholms Kuriren om invigningen av ett kapell: â€Vid ceremonin kom [—] representanterna frÃ¥n Katolska kyrkan och missionsprovinsen gÃ¥ende med ett kors av björkstammar mellan sig.â€

I augusti förra året var Beijer med på en biskopsvigning i Nordisk-katolska kyrkan (NKK) i Oslo vilket framgår av NKK:s hemsida och hemsidan för Allmänna Apostoliska Kyrkan i Sverige (AAK). NKK står nära den romersk-katolska kyrkan och har sakramentsgemenskap med denna. För övrigt framgår det av NKK:s hemsida att under maj månad kommer prästvigning i NKK att äga rum i Metodistkyrkan i Stockholm. Man betecknar detta som en kyrkohistorisk händelse i Sverige.

Anglikanism

Nu har det visat sig att Missionsprovinsens ekumeniska öppenhet även går åt delvis annat håll, mot det anglikanska. I sitt senaste Sändebrev skriver Missionsprovinsen:

â€En av Missionsprovinsens präster i utlandet, Anders Strindberg som är bosatt i Kalifornien, USA, har fÃ¥tt en förfrÃ¥gan att pÃ¥ deltid tjänstgöra som präst i en församling i den anglikanska Reformed Episcopal Church. Konsistoriet har efter undersökning och samrÃ¥d beviljat detta för en tvåårsperiod. †(uttalandet finns även utlagt pÃ¥ Missionsprovinsens hemsida http://missionsprovinsen.se/blog/2012/01/27/sandebrev/ ).

Att Missionsprovinsens konsistorium beviljat en av sina präster att ta anställning i och tjäna en icke-luthersk kyrka är mycket anmärkningsvärt. Den anglikanska kyrkotraditionen, till vilken Reformed Episcopal Church tillhör, har genom De trettionio artiklarna en i grunden reformert bekännelse, lÃ¥t vara i â€uppmjukad†form. Den reformerta teologin gör sig ibland tydligt gällande, bl.a. i art. XXVIII, där det om nattvarden sägs att â€Kristi kropp och blod ges, mottas och äts i mÃ¥ltiden endast pÃ¥ ett himmelskt och andligt sätt.â€

Av vad man på Internet kan läsa sig till om Reformed Episcopal Church var detta från början en utpräglat reformert kyrka eftersom man betonade De trettionio artiklarna i opposition mot den högkyrkliga rörelsen, anglokatolicismen, som försökte relativisera artiklarna eller omtolka dem i romersk-katolsk anda. Idag är emellertid Reformed Episcopal Church en läropluralistisk kyrka som inom sig rymmer den mot Rom strävande anglokatolska rörelsen. T.ex. antogs år 2006 ett lärodokument som tillåter större frihet att omtolka De trettionio artiklarna i anglokatolsk anda, vilket lett till att reformerta kritiker menar att kyrkan nu sviker sitt reformerta arv.

Man undrar onekligen hur Missionsprovinsens konsistorium kunnat lÃ¥ta en av sina präster tjänstgöra i denna â€blandkyrka†av reformert och romerskt. De lutherska bekännelseskrifterna, som ju Missionsprovinsen har som lärogrund, bygger upp tydliga skyddsvallar mot sÃ¥väl Genève som Rom.

Svenska kyrkan

Parallellt med ovanstående närmanden till icke-lutherska kyrkosamfund fortsätter Missionsprovinsens obibliska kvarstannande i Svenska kyrkan. Denna kyrka är en formellt, till namnet luthersk kyrka, men så avfallen från biblisk, evangelisk-luthersk tro att man måste betrakta henne som företrädare för en ny, främmande religion med viss kvarvarande kristen garnityr.

Svenska kyrkan, som annars berömmer sig av sina låga trösklar och höga tak, vill inte veta av den ekumenism med Missionsprovinsen, som de senare så krampaktigt försöker hävda och genomdriva. Biskopen i Göteborgs stift, Per Eckerdal, har till sina präster i stiftet skrivit en erinran om vad som gäller enligt kyrkordningen för präster i Svenska kyrkan. Dessa får leda gudstjänst endast i kyrkor inom Lutherska världsförbundet eller i kyrkor/samfund där det föreligger en överenskommelse om ekumenisk samverkan och någon sådan överenskommelse med Missionsprovinsen finns inte.

Problemet är att Missionsprovinsen själv menar sig vara inom Svenska kyrkan (se § 6.6 i Missionsprovinsens grundläggningsdokument) medan Svenska kyrkan betraktar Missionsprovinsen som ett eget samfund eftersom de själva viger biskopar och präster och har egna gudstjänster.

Onekligen föreligger det en inkonsekvens hos Svenska kyrkan då man inte vill tillåta att Svenska kyrkans präster leder gudstjänster i Missisonprovinsen, samtidigt som man tillåter så mycket annat, ja snart sagt vad som helst så länge det är politiskt korrekt. Konsekvensen i det hela är dock att man genomgående motarbetar allt som påminner om biblisk tro och lära. Då kan man kosta på sig att vara inkonsekvent.

Inför denna Svenska kyrkans hÃ¥llning ställer sig Missionsprovinsen oförstÃ¥ende och hänvisar till en artikel i Nya Väktaren (bilaga till Kyrka och Folk 10/2012) skriven av teol. och jur. kand. Andreas Karlgren, som utifrÃ¥n juridiska utgÃ¥ngspunker pÃ¥visar denna inkonsekvens hos Svenska kyrkan. Men det finns en annan sak man inte reflekterar över i det uppkomna sakläget och det är uppmaningen i Rom 16:17 att vända sig bort frÃ¥n dem som lär i strid med Guds Ords lära. DÃ¥ ett samfund, som Svenska kyrkan, antagit sÃ¥dant som strider mot Ordet skall inte kristna klamra sig fast vid samfundsorganisationen och tigga om hemortsrätt, utan istället följa Guds Ords uppmaning: â€Vänd er bort ifrÃ¥n dem†(Rom. 16:17). Hur välsignat vore det inte om Missionsprovinsen klippte banden med Svenska kyrkan och etablerade sig som en fri luthersk kyrka!

Men hittills har man inte velat detta. Tvärtom skriver man i sitt grundläggningsdokument: â€Om vi ändÃ¥ skulle anklagas för att gÃ¥ ur Svenska kyrkan, sÃ¥ tillbakavisas detta bestämt med motiveringen att vi är öppna för att bli en del av den del av Svenska kyrkan som regleras av kyrkoordningen, om kyrkomötet vill ta ett sÃ¥dant beslut, genom att ändra behörighetsreglerna och tydliggöra Bibel- och bekännelsetrogen kristendoms hemortsrätt i den officiella kyrkans sammanhang.†Augsburgska bekännelsen, art VII – ännu en gÃ¥ngDe som försvarar det obibliska kvarstannandet i Svenska kyrkan, och andra ekumenistiska kontakter, gör det ofta utifrÃ¥n ett felaktigt användande av Augsburgska bekännelsen, art. VII. Missionsprovinsens biskop Göran Beijer har tidigare gjort det. Nu senast hände det i Kyrka och Folk 2012:10, där en av Missionsprovinsens ideologer, Fredrik Sidenwall, i ledaren klandrande skriver om Svenska kyrkan, eftersom denna kyrka förbjuder sina präster organisatoriskt samarbete med Missionsprovinsen: â€Man nöjer sig inte med vad som stÃ¥r i Augsburgska bekännelsen artikel VII, att för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense om evangelii läraâ€. Om vi bortser frÃ¥n att Missionsprovinsen och Svenska kyrkan inte ens är ense om vad evangeliet i betydelsen â€det glada frälsningsbudskapet†innebär – Svenska kyrkan har ju lämnat biblisk kristendom och ställer inomvärldslig befrielse av olika slag (t.ex. homosexuellas frigörelse) i centrum – är det inte evangeliet endast i betydelsen â€det glada frälsningsbudskapet†Augsburgska bekännelsen art. VII talar om. För att förstÃ¥ vad â€evangelii lära†i Augsburgska bekännelsen, art. VII, handlar om är det nödvändigt att inte stanna där Sidenwall stannar utan även läsa nästföljande mening. Sammantaget lyder de tvÃ¥ meningarna: â€Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i frÃ¥ga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. Och det är icke nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bruk eller yttre, av människor föreskrivna former för gudsdyrkan överallt äro lika†(SKB, s 59).

Vad betyder dÃ¥ â€evangelii lära†i detta sammanhang? Termen â€evangelium†har en snäv och en vid betydelse. Den snäva betydelsen, som är den vanligast förekommande, är glädjebudskapet om frälsning p.g.a. att Jesus Kristus lidit och dött pÃ¥ korset i människans ställe och sÃ¥ stillat Guds vrede över synden, sÃ¥ att människan fÃ¥r förlÃ¥telse. Denna snäva betydelse har Guds lag som motsats: Guds evangelium skänker frälsning alldeles gratis Ã¥t alla människor som bara har att ta emot det i tro, men Guds lag kräver fullkomlig lydnad, godhet och helighet för att en människa skall bli frälst. Den vida betydelsen av begreppet â€evangelium†är all Guds undervisning, alla trosartiklar. Även om denna vidare betydelse av â€evangelium†är ovanlig förekommer den i sÃ¥väl Bibeln som bekännelseskrifterna. I en annan bekännelseskrift, Konkordieformeln, sägs det: â€Stundom brukas detta ord sÃ¥, att man därmed har att förstÃ¥ vÃ¥r Herre Kristi hela lära, som han själv framställer i sitt predikoämbete pÃ¥ jorden och bjudit lärjungarna i Nya testamentet och vari han inbegripit förklaringen av lagen och förkunnelsen om Gud, sin himmelske Faders godhet och nÃ¥d. PÃ¥ samma sätt kallar Paulus i Apg. 20 hela sin lära ‘evangelium’†(SKB, s 598-599).

GÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng har det som sagts hävdats att â€evangelii lära†i Augsburgska bekännelsen skall fattas i den vanliga (snäva) betydelsen och att samstämmighet kring detta centrum, vanligtvis uttryckt i satsen â€rättfärdiggörelse genom tro allena†är nog för kyrkans enhet (redan detta skulle i och för sig utesluta gemenskap med den romersk-katolska kyrkan) – i övriga trosartiklar kan man inom kyrkosamfundet acceptera läropluralism. Men en sÃ¥dan tolkning är omöjlig p.g.a. det som följer; det är inte den övriga Guds Ords undervisning som man inte behöver vara ense i, utan â€nedärvda människobud eller religiösa bruk eller yttre, av människor föreskrivna former för gudsdyrkanâ€. Innebörden av de citerade meningarna frÃ¥n Augsburgska bekännelsen art. VII är alltsÃ¥ att en kyrka inom sig skall vara enig i hela â€evangelii läraâ€, d.v.s. alla de trosartiklar som Gud uppenbarat i sitt Ord (rättfärdiggörelsen, omvändelsen, utkorelsen, dopet, nattvarden o.s.v.), men vad gäller mänskliga och kyrkliga traditioner krävs inte nÃ¥gon sÃ¥dan samstämmighet eller likriktning. Konkordieformeln lär dessutom otvetydigt: â€Vi tro, lära och bekänna, att den ena kyrkomenigheten icke skall fördöma den andra, därför att den har flera eller färre utvärtes, av Gud icke pÃ¥bjudna ceremonier än den andra, om de eljest äro eniga i läran och alla dess artiklar ävensom i sakramentens rätta bruk†(SKB, s 531). Till sist…nÃ¥gra bibelord att begrunda med tanke pÃ¥ det fullständiga avfall som rÃ¥der inom Svenska kyrkan: “Vänd er bort frÃ¥n dem” (Rom. 16:17)”GÃ¥ inte som omaka par i ok med dem som inte tror” (2 Kor. 6:14)”En villolärare skall du visa ifrÃ¥n dig” (Tit. 3:10)”Ta inte emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen” (2 Joh. 10).

Lars Borgström