av Lars Borgström Predikan Jungfru Marie bebådelsedag Luk. 1:39-45

Marie bebådelse handlar om att Maria, den unga kvinnan i Nasaret, från Himmelen får budskapet att hon skall föda Guds Son till världen. Denna händelse avslöjar för oss

Jesu gudomliga ursprung

Marie bebådelse, det budskap som ängeln Gabriel kom med, nämligen att Maria skulle bli havande och föda Guds Son, innehåller väl några av de mest underbara ord som någonsin uttalats på vår jord.

Nu äntligen hade löftet till fäderna gÃ¥tt i uppfyllelse. Nu äntligen skulle alla profetorden fullbordas. Maria var den utvalda jungfrun som Jesaja över sju hundra Ã¥r tidigare förutsagt skulle bli havande och föda en son som skulle fÃ¥ namnet Immanuel, som betyder “Gud med oss”. De fromma hade länge, länge väntat pÃ¥ detta. Redan Eva hade trott och hoppats att hon fött den utlovade kvinnosäden, Människosonen, som skulle sönderkrossa ormens huvud, alltsÃ¥ göra slut pÃ¥ alla djävulens gärningar. â€Jag har fÃ¥tt en man frÃ¥n HERREN,†eller â€nämligen HERRENS man†(1 Mos. 4:1), utbrast hon när hon födde Kain, sin förstfödde. Men Kain var inte Frälsaren sÃ¥som hans mor hoppades. Han blev istället den förste mördaren dÃ¥ han slog ihjäl sin lille bror Abel, och visade därmed pÃ¥ den fördärvade människonaturens hat, ondska och bortvändhet frÃ¥n Gud.

Men nu, flera tusen Ã¥r senare, under den romerske kejsar Augustus tid, skulle det första löftet om Människosonen, eller Immanuelsprofetian som Jesaja fick uttala, gÃ¥ i uppfyllelse. Immanuel – “Gud med oss”. Vad innebär egentligen det? Det betyder att Gud blev en av oss, levde bland oss, stod pÃ¥ vÃ¥r sida och gjorde allt som behövdes för vÃ¥r frälsning. Det lilla barnet, som fortfarande bara var ett foster när Maria besökte sin äldre släkting Elisabeth, var Gud själv. Det var Herren som blev människa och lät sig födas in i vÃ¥r värld. Vem kan fatta detta? Vem kan förstÃ¥ vidden eller djupet av detta? Men allt var förutsagt av profeterna. Jesaja hade sagt, att det lilla barnet som skulle komma, Han som skulle vända det nattsvarta mörkret i ett stort ljus, skulle bära namnet “Under, RÃ¥dgivare, Mäktig Gud – Mäktig Gud! – Evig Fader, Fridsfurste” (Jes. 9:6). Uppfylld av helig Ande, som ocksÃ¥ är sanningens Ande, kallar därför Elisabeth Maria för “min Herres mor” (Luk. 1:43), alltsÃ¥ min Guds mor. Till och med den lille Johannes Döparen, som nu bara var ett sex mÃ¥naders gammalt foster, spratt till av glädje och hälsade sin Frälsare, när denne, själv ett ännu yngre foster i Marias mage, nalkades.

Bibeln talar inte bara om att Gud har blivit människa, den talar även om pÃ¥ vilket sätt detta skedde. “Hur skall detta kunna ske?”, frÃ¥gade Maria vid bebÃ¥delsen, “ingen man har rört mig” (Luk. 1:34). Ängeln Gabriel svarade: “Helig Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall ocksÃ¥ barnet kallas heligt och Guds Son” (Luk. 1:35). Det skedde alltsÃ¥ utan mans medverkan. Det hela var ett underverk, ett direkt ingripande av Gud.

Varför är det dÃ¥ sÃ¥ betydelsefullt att Maria var jungfru? När ett vanligt barn blir till genom befruktning innebär detta att en ny person börjar att existera. Men vid inkarnationen, Guds människoblivande, blev inte nÃ¥gon ny person till, utan det var den evigt existerande Sonen, den andra personen i treenigheten – Han som var före Abraham (Joh. 8:58), Han som fanns före allting och genom vilken allting är skapat (1 Kol. 1:16f., Joh. 1:1f.) – som antog mänsklig gestalt. Jungfrufödseln Ã¥terspeglar alltsÃ¥ Kristi gudom. Att Han är född utan mans medverkan innebär ocksÃ¥ att Han är undandragen arvsynden, som annars drabbar alla människobarn som föds pÃ¥ naturligt sätt. Dessutom, det faktum att Jesus inte har nÃ¥gon jordisk far innebär att Han alltid visar bortom det jordiska mot sitt himmelska och eviga ursprung. Han har levt det jordiska livet fullt ut som sann människa, men Han lever ocksÃ¥ bortom och ovan historisk tid som sann Gud. Denna dyrbara sanning bekänner vi varje söndag dÃ¥ vi i trosbekännelsen, som sammanfattar vÃ¥r heliga kristna tro, säger: “Vi tror ock pÃ¥ Jesus Kristus, Hans enfödde Son, vÃ¥r Herre, vilken är avlad av den Helige Ande, född av jungfrun Maria.â€

Eftersom församlingarna, åtminstone de i flera av de större kyrkosamfunden, varje vecka offentligt och högtidligt avlägger denna bekännelse, skulle man kunna tro att detta var en sanning som delades av alla i de olika kyrkorna och församlingarna i vårt land och ut över världen i stort, åtminstone bland prästerna och pastorerna. Men så är det inte. Dessvärre är det så illa, att såväl i samhället som i många kyrkor är

Jesu gudomliga ursprung ifrågasatt

Det sanna, eviga ljuset, vilket är Kristus, som ger alla människor ljus, har alltsÃ¥ kommit in i världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom Honom, men världen kände Honom inte (Joh. 1:9-10). Världen känner Honom inte därför att den är andligt förblindad. Den onde anden djävulen, denna världens gud, “har förblindat förstÃ¥ndet hos dem som inte tror, sÃ¥ att de inte ser ljuset frÃ¥n evangeliet om härligheten hos Kristus, Guds avbild” (2 Kor. 4:4). Världen – det är alla människor som inte blivit födda pÃ¥ nytt genom helig Ande och därför inte kommit till tro pÃ¥ Herren Jesus. Världen känner inte sanningen utan förnekar den. Den förnekar Jesu gudom, att Han är Herren. Den förnekar ännu mera, att denne Jesus, Guds Son, har lidit och dött pÃ¥ korset för att sona världens synd och vinna en evig frälsning Ã¥t människorna.

Ibland är de moderna världsmänniskorna öppet fientliga mot Jesus. SÃ¥ har det hävdats i den bästsäljande romanen Da Vinci-koden, att Han var en vanlig människa som ingick äktenskap med Maria Magdalena och fick barn, vars ättlingar lever ännu idag. Jesus har vidare i den homoerotiska utställningen Ecce Homo framställts som en homosexuell syndare – och detta i Uppsala domkyrka, Sveriges rikshelgedom. I samma helgedom framträdde Jonas Gardell och höll ett bejublat pr-föredrag inför utgivningen av sin hädiska bok Om Jesus. Uppsala Domkyrka, vars väggar restes för helt andra syften, till att vara ett Bet-El, ett Guds hus, har nu förvandlats till att bli ett Bet-Aven, ett avgudahus. Denna form av förnekelse är verkligen förskräcklig. De som för fram sÃ¥dant eller understödjer det hädar och är pÃ¥ väg mot förtappelsen i helvetet.

Där Jesu gudomlighet – att Han är den evigt existerande Guden som blev till som människa utan mans medverkan, att Han är Herren och Frälsaren som utgjutit sitt oskyldiga, rena, heliga, gudomliga blod för att vi skulle kunna tvättas rena frÃ¥n vÃ¥ra synder och frälsas frÃ¥n helvetet – där detta förnekas finns bara lagen kvar, inget evangelium. Jesus är dÃ¥ inte Immanuel, Gud med oss. Kristendomen blir moralism, gärningslära. PÃ¥ den vägen kan ingen människa bli frälst. Avslutningsvis skall vi se att

Jesu gudomliga ursprung är evangelium

Hur annorlunda är det inte med den fulltoniga bekännelsen till Herren Jesus! Gud sÃ¥g frÃ¥n sin upphöjda himmel vÃ¥rt elände, vÃ¥r fÃ¥ngenskap i oss själva. Vi hade beträtt sÃ¥ mÃ¥nga avvägar att vi var alldeles förlorade, helt oförmögna att vända Ã¥ter. DÃ¥ förbarmade Han sig och beslöt att rädda oss undan den oundvikliga domen. Det vi inte klarade av själva, att Ã¥stadkomma en rättfärdighet som skulle göra oss passande för himmelriket, det gjorde Gud Ã¥t oss. Han blev en av oss – Immanuel, Gud med oss – frÃ¥n allra första början i Marias sköte till det sista andetaget pÃ¥ Golgata kors. Ja, Han är fortfarande en av oss. Han uppstod ur graven med sin mänskliga, nu förhärligade kropp och Han for upp till Himmelen sÃ¥som Gudamänniskan. Guds Son har inte avlagt den mänskliga natur som Han antog i inkarnationen, i Marias sköte. PÃ¥ tronen i Himmelen, i tillvarons centrum, sitter en vÃ¥r broder Jesus Kristus, en människa, och tillbeds av änglar och ärkeänglar, och regerar hela tillvaron med sin allsmäktiga hand.

Han levde pÃ¥ jorden ett helt mänskligt liv, i allt som vi, men utan synd. Detta sanna liv, helt i överensstämmelse med Guds vilja, är det enda liv som kan ta plats i Himmelen. â€Aldrig nÃ¥gonsin skall nÃ¥got orent komma in i den, och inte heller nÃ¥gon som handlar skändligt och lögnaktigt†(Upp. 21:27). Och detta liv räcks oss som en gÃ¥va, som ett erbjudande till frälsning. Den rättfärdighet som krävs av oss skänker Gud själv oss genom Jesus. Det är Jesu rättfärdighet som blir vÃ¥r – en redan färdig, fullkomlig, himmelsk rättfärdighet. Den som tar emot Jesus tar emot syndernas förlÃ¥telse, liv och salighet. Detta är vÃ¥rt enda hopp. Han har gjort allt! Ingenting kan eller ens fÃ¥r tilläggas. Det är fullbordat! Det är därför fullständigt onödigt att nÃ¥gon skulle gÃ¥ förlorad. Med en sÃ¥dan Frälsare fÃ¥r ju vem som helst komma, hur usel och eländig han eller hon än är.

Amen.