av Lars Borgström Predikan 3:e efter trettondedagen

Matt. 8:1-13

Jesus mötte pÃ¥ sin väg in i Kapernaum en romersk officer. Denne hedning vände sig till Jesus och bad om hjälp för sin sjuke tjänare. Av detta förstÃ¥r vi att han var en ädel människa. Han mÃ¥nade om sina underlydande och behandlade dem med respekt och omsorg. Han var ocksÃ¥ en troende människa som tänkte stort om Jesus. Gud har sina trogna, sin troende kvarleva, bland alla slags människor och yrkeskategorier, även bland hÃ¥rdföra militärer. Den romerske officeren förstod vilket det verkliga styrkeförhÃ¥llandet var mellan honom och Jesus. För dem som fanns pÃ¥ platsen mÃ¥ste det hela däremot ha tett sig märkligt dÃ¥ den mäktige officeren, van att ge order till sina soldater och som kanske ingav de undertryckta judarna rädsla, sade till den i yttre avseende enkle, judiske mannen Jesus: â€Herre, jag är inte värd att du gÃ¥r in under mitt tak.â€

Men det var så han sade. I hjälplöshet och ödmjukhet vände han sig till Jesus och bad om hjälp samtidigt som han förlitade sig på att Jesus både kunde och ville hjälpa. Officeren var befälhavare i den tidens mäktigaste armé, en centurion med befäl över ungefär 100 man i en av det romerska världsrikets oräkneliga härskaror. När den som hade befälet gav order, var det självklart att den utfördes. De mäktiga behövde inte med egna händer utföra vad de ville få gjort. De behövde bara säga ett ord, ge en order – och strax blev befallningen verkställd. Långt borta i väster satt kejsaren i Rom. Han kunde med ett enda ord sätta alla sina härskaror i rörelse. En vink av hans hand kunde avgöra liv eller död för otaliga människor.

Den romerske officeren hade förstÃ¥tt att Jesus ocksÃ¥ ägde en sÃ¥dan makt, om än oändligt mycket större. Detta var ju Herren Gud själv, de himmelska härskarornas Gud, som nu vandrade i mänsklig gestalt bland människorna i Galiléen och Judéen. â€Säg bara ett ord, sÃ¥ blir min tjänare friskâ€, bad officeren. En sÃ¥dan makt har bara Gud själv, Han som i begynnelsen sade sitt â€varde†och det blev. När kejsaren i Rom gav en befallning, vidarebefordrades den genom kurirer och budbärare och nÃ¥dde efterhand de mest avlägsna delarna av världsriket. Men här stod officeren inför en som hade osynliga, övermänskliga tjänare till sitt förfogande, änglarna, vilka snabbare än ljuset beger sig till den plats där de skall uträtta nÃ¥got. De â€utför Hans befallning, sÃ¥ snart ni hör ljudet av Hans befallning†(Ps. 103:20). Eller ocksÃ¥ utförde Jesus det Han ville utan mellanhänder med sitt blotta ord.

Den romerske officeren trodde allt detta om Jesus. Det var anledningen till att Jesus prisade honom rik pÃ¥ tro. â€I Israel har jag inte hos nÃ¥gon funnit en sÃ¥ stark tro†sade Frälsaren. Det är anmärkningsvärt att en hedning fÃ¥r detta Jesu omdöme fällt över sig. Vi möter här en första uppfyllelse av den tempelfromme Simeons profetia, dÃ¥ han om Jesusbarnet som han höll i sina armar sade, att det var â€ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna†(Luk. 2:32). Samtidigt som Jesus prisade officeren och sade om hedningarna att â€mÃ¥nga skall komma frÃ¥n öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i Himmelriket†fällde Han en hÃ¥rd dom över sitt eget folk: â€Men rikets barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man grÃ¥ta och skära tänderâ€.

Rikets barn, judarna, hade haft riklig tillgång till Guds Ord och borde ha vetat bättre. De skulle naturligtvis ha hyllat och tillbett sin Frälsare, sin Messias, när Han nu äntligen kommit. Just därför att de hade haft ljuset ibland sig blev domen över dem desto hårdare. Detta säger oss att

Det är en stor förmån och samtidigt en stor risk att ha Guds Ord mitt ibland sig

Det är intressant att det var just till Kapernaum Jesus var pÃ¥ väg in. Just här, i denna stad, sades Jesus â€vara hemma†(Mark. 9:33), eftersom Han vistades sÃ¥ mycket här. I denna stad undervisade Han rikligen och utförde mÃ¥nga kraftgärningar. Detta var naturligtvis en stor nÃ¥d som Gud visade Kapernaums invÃ¥nare. Här om nÃ¥gonstans borde man ha förstÃ¥tt vem Han var, ödmjukat sig och fallit ned i stoftet och trott pÃ¥ Honom sÃ¥som Messias, den Frälsare Han är. Här hade nÃ¥destillfällena varit rikligare än pÃ¥ mÃ¥nga andra platser.

Men det var här i Kapernaum som Jesus förebrådde sina samtida i Israel för att de inte trodde. Den romerske officeren, hedningen, trodde starkare än dem. De hedniska assyrerna i Nineve på Jonas tid var bättre än dem, eftersom de tog emot Jonas domspredikan och gjorde bot och bättring.

Jesu ord om rikets barn som skall kastas ut gäller också vår egen tid och vår egen generation. Det gäller alla de gamla kristna kulturländerna och folken. Det stora ljuset, Han som är världens ljus, har strålat klart ibland oss.

Vi har Jesus själv genom Hans ord och i de heliga sakramenten. De flesta svenskar blev som små spädbarn upptagna i Guds rike genom det heliga dopet. De blev rikets barn. Redan innan de frågade efter Honom var Han där och frälste dem genom att tvaga dem rena från det medfödda syndafördärvet i dopets vatten. Hur har detta tagits till vara? Må vi svara var och en för sig. En gång skall vi alla avlägga räkenskap för hur vi tagit vara på det evangelium som förkunnats i vårt land. Den som inte tar emot Kristus som sin Frälsare, den som inte gör bot och bättring såsom den romerske officeren eller nineviterna, han skall en gång stå med skammen på den yttersta dagen och få en så mycket hårdare dom. Han skall få blygas inför alla hedningar, som kommit till tro på Kristus.

Av Jesu verop över en sÃ¥dan stad som Kaparnaum: â€Och du, Kapernaum, skall du kanske upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet skall du fara. Ty om de kraftgärningar som har utförts i dig hade gjorts i Sodom, skulle det ha stÃ¥tt idag. Men jag säger er: För Sodoms land skall det pÃ¥ domens dag vara lindrigare än för dig†(Matt. 11: 23-24) – av sÃ¥dana ord förstÃ¥r vi hur farligt det ocksÃ¥ är för ett folk, en stad, en bygd att ha Guds Ord förkunnat med Ande och kraft i sin mitt. Ju sannare och mer inträngande predikan, desto större ansvar för det med sig. Självaste Sodom, staden som drabbades av Guds vredesdom för sina mÃ¥nga himmelsskriande synder, skall fÃ¥ en lindrigare dom än det obotfärdiga Kapernaum med dess talrika, förspillda nÃ¥destillfällen.

Om man tänker på hur vi i vårt land förvaltat Guds Ords ljus blir man verkligen rädd. Vi möter ett oerhört, kompakt förakt för Guds Ord idag. Kyrkvägen är idag för lång för alltför många, trots att vi har både buss, tåg och bil. Under väckelsetider kunde man vandra mil till fots för att få höra Guds Ords predikan, för att bli dömd av Guds lag, men också frälst och salig genom det villkorslösa evangeliet om syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod.

Vi har ljuset mitt ibland oss i Ordet och sakramenten, ja t.o.m. i bokhyllan därhemma. Kommer vi på den yttersta dagen att bli straffade för vår lättja och likgiltighet? Tänk om Guds tålamod helt tar slut med oss!

Vi skall alla kämpa för Guds rikes utbredande i vårt land och på vår ort. Men för att vi skall ha något att ge vår omgivning måste vi var och en först ha tagit emot av Frälsaren. För att kunna vara ett ljus för världen måste man först ha tänts av Honom som är världens ljus. Först den som tagit emot Frälsaren i tro kan verkligen missionera. Först den som är brinnande i den Helige Ande kan göra sådana uppoffringar för Guds rike som bär frukt. Endast den som har ljuset, d.v.s. tror på det sanna ljuset Jesus, har något att sätta på ljusstaken. Därför gäller det först och främst din egen frälsning. Kom till Jesus! Var inte rädd. Du har begått många och svåra synder, du har varit trög och likgiltig, men Jesus är syndares vän. Därför passar Han så bra för dig. Han försonade alla synder. Han avvärjde vredesdomen över världens och din synd. Det är för Hans skull nådatiden ännu varar. När vi omvänds till Honom blir Hans rättfärdighet vår. Vi kläds i den rena, vita dräkten. När vi flyr till Honom blir allt förändrat.

När du blivit född på nytt genom tron på Jesus blir du beklädd med kraft från höjden. Då kan du också vittna om din Frälsare. Var och en, som verkligen tror på Jesus som sin och hela världens ende Frälsare, skall sätta ljuset på ljusstaken, d.v.s. bekänna inför världen i klara och otvetydiga ord, att Jesus är Herren, utan vilken ingen människa kan bli salig.

Den romerske officeren hade en frälsande och stark tro. Vi skall nu avslutningsvis tala om den frälsande och den starka tron.

Den frälsande tron

är en tro pÃ¥ Jesus som Guds människoblivne Son och Frälsare frÃ¥n synden, döden och djävulen. Men hur mycket mÃ¥ste jag tro för att bli frälst? kanske du undrar. Hur stark mÃ¥ste min tro vara? Den frÃ¥gan är lätt att besvara när vi kommer ihÃ¥g vad är det som frälser. En söndagsskollärare frÃ¥gade en gÃ¥ng sin klass: â€Vad är det som frälser? Är det 1) Gärningarna 2) Tron 3) NÃ¥got annatâ€? Eftersom det var en luthersk söndagsskola där barnen lärt sig att människan blir frälst genom tron räckte alla upp handen. Ett barn fick frÃ¥gan och svarade det alla tänkte säga: â€tronâ€. â€Nejâ€, sade fröken, â€det är inte tron som frälser. Det är Jesus som frälserâ€. Ja, sÃ¥ är det. Tron är inget annat än den tomma handen som sträcker sig mot Jesus. Den är ingenting i sig själv. I samma ögonblick som den börjar betrakta sig själv försvinner den som snö i solsken. Men är den vänd mot Jesus är den en frälsande tro.

Det är därför inte din tros storlek som frälser dig. En vattendroppe är lika mycket vatten som en hel ocean. En liten tro är lika mycket en sann tro som den största tro. Det är inte mÃ¥ttet av din tro som frälser dig – det är Jesus som tron griper efter som frälser. Barnets svaga hand som för skeden till munnen mättar lika väl som mannens starka arm – det är inte handen som mättar, utan födan. Allra sist nÃ¥got om

Den starka tron

Det är alltsÃ¥ inte tron som frälser utan Frälsaren själv. ÄndÃ¥ finns det olika stark tro. En stark tro är bättre än en svag tro. Jesus föraktar inte den svaga tron: “En rykande veke skall Han inte släcka” (Matt. 12:20). Men vad utmärker dÃ¥ den svaga tron? Den svaga tron fÃ¥r inte rÃ¥da ensam i vÃ¥ra hjärtan. När tron är svag gör sig tvivel och osäkerhet gällande. Detta är inte nÃ¥got gott, utan kommer frÃ¥n djävulen som redan frÃ¥n begynnelsen försökt utplÃ¥na tron, förtroendet för Gud, hos oss människor genom att sÃ¥ ut tvivel pÃ¥ Guds Ord. “Skulle väl Gud ha sagt…” (1 Mos. 3: 1) sade han till Eva, vÃ¥r stammoder. Tvivlen kommer frÃ¥n djävulen och tron kommer frÃ¥n den Helige Ande. Det är viktigt att pÃ¥peka detta i en tid dÃ¥ tvivlet ofta upphöjs som nÃ¥got fint, t.o.m. inom olika kyrkor.

Jesus föraktar som sagt inte den svaga, flämtande troslågan, men Han vill stärka den. Det sker genom nådemedlen; Ordet och sakramenten. Genom dessa heliga ting får vi syn på Jesus och Hans frälsning. Tron ser på Jesus. Men det händer också att den troende fäster blicken på något annat runtomkring. Han ser då på alla svårigheter och hinder.

Tänk pÃ¥ hur det var med Petrus när han gick pÃ¥ sjön, sin Mästare till mötes. “När han sÃ¥g hur häftigt vinden lÃ¥g pÃ¥, blev han rädd och började sjunka” (Matt. 14: 30). Han släppte blicken frÃ¥n Jesus och sÃ¥g bara de höga vÃ¥gorna. Jesus sade till honom förebrÃ¥ende: “SÃ¥ lite tro du har! Varför tvivlade du?” (Matt. 14:31). Detta hände ju faktiskt efter det att lärjungarna hade varit med om stormen pÃ¥ Gennesarets sjö. VÃ¥gorna hade den gÃ¥ngen slagit in över bÃ¥ten, och lärjungarna trodde att de skulle gÃ¥ under. De väckte Jesus som svarade dem: “Varför är ni rädda? SÃ¥ lite tro ni har!” (Matt. 8:26). Sedan reste Han sig och talade strängt till vinden och sjön, och det blev alldeles lugnt. Hade Petrus vid det senare tillfället bara sett pÃ¥ Jesus och kommit ihÃ¥g att till och med vindarna och sjön lyder Honom, hade han inte blivit rädd och börjat sjunka.

Den svaga tron ser visserligen på Jesus, och är därför en frälsande tro, men den ser också på alla de stora svårigheter som tornar upp sig mot oss. Då kommer rädslan och handlingsförlamningen.

Den starka tron ser däremot bara pÃ¥ Jesus. SÃ¥ var det med den romerske officeren. Han sÃ¥g inte pÃ¥ nÃ¥gonting annat än Jesus. DÃ¥ fanns det inga begränsningar för vad som kunde göras. â€Säg bara ett ord†sade officeren och förväntade sig att Jesus med sitt allmaktsord kunde göra vad som helst. “Amen säger jag er” sade Jesus, “I Israel har jag inte hos nÃ¥gon funnit en sÃ¥ stark tro” (Matt. 8:10).

Må Gud lära oss, som ofta har en så svag tro, att bara se på Jesus och Hans löften!

Amen.