av Lars Borgström Julpredikan

“Ett barn blir oss fött, en son blir oss given” (Jes. 9: 6). Det är och förblir juldagens stora firningsämne. Jesus Kristus, Guds enfödde son, Han som fanns i begynnelsen hos Gud, Han som själv är Gud, och som allting som finns har blivit till genom, Han föddes till denna jord och blev människa. “Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud, utan avstod frÃ¥n allt och antog en tjänares gestalt dÃ¥ Han blev som en av oss” (Fil. 2:6-7a). Hur underbart, saligt och över all vanlig fattningsförmÃ¥ga detta faktum än är, kom det inte som en överraskning. Tvärtom var det hela väl förberett. I Ã¥rhundraden hade det judiska folkets öde genom historien och dess profeters vittnesbörd pekat fram mot denna enastÃ¥ende händelse. Ja, redan pÃ¥ syndafallets dag, den hemska dag dÃ¥ vÃ¥ra första föräldrar Adam och Eva i högmod och egensinne vände sig bort frÃ¥n Gud, deras Herre och Skapare, och drog en fruktansvärd skuld och ett oändligt svÃ¥rt straff över sig och hela vÃ¥rt släkte, lovade Gud att sända en Frälsare som skulle rädda dem och alla som i botfärdig Ã¥nger över sin synd vill bli räddade. Gud sade till ormen, förföraren som är djävulen: “Kvinnans säd (eller avkomma) skall krossa ditt huvud.” (1 Mos. 3: 15).

Men Guds planer för människornas frälsning gÃ¥r t.o.m. ännu längre tillbaka. Redan före skapelsen, av evighet, ingick det i Guds rÃ¥dslut att frälsa oss människor genom Jesus Kristus, Hans Son. Paulus skriver: “Detta var det eviga beslut som Han utförde i Kristus Jesus, vÃ¥r Herre (Ef. 3: 11). Gud, den Allvetande, förutsÃ¥g syndafallet och Jesu försoningsverk pÃ¥ Golgata var därför redan fastställt â€innan världens grund blev lagd†(Ef. 1: 4). Därför heter det om Honom, vars födelse vi i helig jultid firar, att Han är â€Lammet som är slaktat frÃ¥n världens grundläggning†(Upp. 13: 80).

Genom detta sitt offer vann Jesus ett rike Ã¥t sig. Detta rike kan inte pekas ut pÃ¥ kartan, utan är ett för jordiskt öga osynligt rike. Det är ett andligt rike, om vilket Jesus säger inför Pilatus: â€Mitt rike är inte av den här världen†(Joh. 18: 36). VÃ¥r Frälsare talar här om Guds rike där Han själv är Konungen.

Jesus är Konungen

blir predikans första del. Om barnet som blir oss fött heter det, att pÃ¥ Hans axlar vilar herradömet (Jes. 9: 6). Vad späda Hans skuldror är där Han ligger i krubban! Men pÃ¥ dessa skuldror är det ändÃ¥ som kungariket skall vila. Barnet i krubban är en Konung, ja, alla konungars Konung, Konung i det rike som förblir, när alla andra riken försvinner, Konung i Himmelriket. Han var lika späd som vi alla var som nyfödda, och Han förblev i allt oss lik, synden undantagen. Men Han är samtidigt Gud. Det är detta som ger julbudskapet djup- och evighetskaraktär. Vem kan fatta detta? Vem kan till fullo förstÃ¥ att spädbarnet som ligger där är den Allsmäktige Guden, den Evige, Konungars konung? Inte mÃ¥nga tror det ens. Jesaja säger: â€Vem trodde vÃ¥r predikan, för vem var Herrens arm [d.v.s. makt eller kraft] uppenbar? Som en späd planta sköt Han upp inför Honom, som ett rotskott ur torr jord†(Jes. 53: 1-2).

Jesusbarnets storhet märks pÃ¥ de namn Gud gav Honom genom profeten Jesaja: â€Under, RÃ¥dgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste†(Jes. 9: 6). Att det späda barnet i krubban är Väldig Gud, är det som kallas inkarnationens mysterium, Guds människoblivandes mysterium, eller, om ni sÃ¥ vill: Julens mysterium. Jesus Kristus är pÃ¥ en och samma gÃ¥ng människa och Gud. Han är den sanna människan, den enda människan som varit fullkomlig, helt utan synd. Men att Han är sann människa innebär ocksÃ¥ att Han är en verklig människa, att Han, precis som alla andra människor, föddes ur en moders sköte som ett värnlöst barn. Han har alltsÃ¥ fötts till jorden, sÃ¥ som miljarder barnen har fötts. Han ligger i lindor, Han dricker ur en moders bröst, Han kvider och jollrar. Den Allsmäktige, vars makt inga gränser har, är hjälplös och tar emot vÃ¥rd och skötsel. Den Allvetande, frÃ¥n vilken all kunskap kommer, skall lära sig gÃ¥ och tala. Han, genom vilken och för vilken allting är, har stigit in i ändlighetens värld för att lära sig lyda.

Detta är en stor stötesten för alla Kristusförnekare och alla världens s.k. “visa” människor. De hÃ¥ller det för orimligt, otroligt, att Gud, om de överhuvudtaget tror pÃ¥ nÃ¥gon Gud, skulle ha blivit människa som vi, att Han, som är den Allsmäktige, uppenbarat sig i ringhet bland oss. Men sÃ¥ är det. Det var detta bl.a. Jesaja profeterade om. Världens människor kan inte förstÃ¥ det, men de som upplysts av den Helige Ande ser det. Den fromme, rättfärdige och gudfruktige Simeon sÃ¥g det. Ledd av Anden kom han till templet i Jerusalem, och när Josef och Maria bar fram sitt barn inför Herren för att fullgöra den religiösa plikten, tog han Jesus i sina armar, prisade Gud och lovsjöng: “Herre, nu lÃ¥ter du din tjänare sluta sina dagar i frid, sÃ¥ som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett att skÃ¥das av alla folk, ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel” (Luk. 2: 29-32).

Jesus är alltsÃ¥ den redan pÃ¥ syndafallets dag utlovade Frälsaren och Konungen. Om Honom hade sedan hela raden av profeter vittnat. ÄndÃ¥ vet vi att de flesta av judarna, Guds eget folk, inte tog emot Honom. Vi vet ocksÃ¥, och detta är en stor sorg, att de flesta inte heller tar emot Honom i tro idag. Detta kan naturligtvis ha med olika saker att göra, men en av anledningarna är att mÃ¥nga har felaktiga föreställningar om vad det är man behöver befrielse, frälsning ifrÃ¥n. Man har svÃ¥rt att uppfatta tillvarons andliga realiteter och tänker bara i materiella termer. “Om jag bara kunde fÃ¥ det eller det, eller om jag bara kunde Ã¥stadkomma den eller den förändringen, dÃ¥ skulle allt bli bra” tänker mÃ¥nga människor. Just den inställningen gjorde att Jesus förkastades av de flesta dÃ¥ Han kom, och fortfarande idag förkastas av flertalet människor. Denna felaktiga föreställning Ã¥ ena sidan – vi kan kalla den världslighet – och Jesu verk, Hans Ã¥stadkommande av verklig befrielse Ã¥ den andra sidan, skall vi nu beröra dÃ¥ vi talar om

anledningen till Jesu födelse

Den allmänna judiska förväntan pÃ¥ Messias gällde en världslig storman. Man hoppades pÃ¥ en befriare som skulle kasta ut den romerska ockupationsmakten, en konung som skulle regera ett fritt Israel präglat av fred och endräkt samt Ã¥terupprätta det i dess forna glans frÃ¥n kung Davids tid. Det lilla barnet som föddes i ett enkelt stall, eller den vuxne mannen som uppträdde i ringa gestalt, utan vapenmakt eller rikedomar, passade inte in pÃ¥ deras Messiasförväntan. Men det var inte yttre förändring Messias uppdrag gällde. Han skulle inte befria dem frÃ¥n Romarriket utan frÃ¥n synden, döden och djävulens vÃ¥ld. Det var en andlig kamp Jesus förde, det var en andlig seger Han vann och det var ett andligt rike Han upprättade. “Mitt rike”, säger Han, “är inte av den här världen” (Joh. 18: 36).

PÃ¥ samma sätt som de flesta judar styrdes av felaktiga förväntningar är det idag mÃ¥nga som vill förstÃ¥ och utlägga innebörden av evangeliet pÃ¥ ett rent yttre sätt. Evangeliet, menar man, handlar om världsfred, rättvisa, jämlikhet, jämställdhet, miljövÃ¥rd, kanske t.o.m. om djurens rättigheter o.s.v., alltsÃ¥ sÃ¥dana saker man kan ta pÃ¥ och uppfatta med jordiskt öga. Men änglarnas sÃ¥ng den heliga julnatten â€Ã„ra vare Gud i höjden och frid pÃ¥ jorden, till människor Hans välbehag†(Luk. 2: 14) handlar inte om att syftet med Jesu födelse skulle vara att Ã¥stadkomma fred mellan människor och nationer pÃ¥ jorden eller förbättrade sociala förhÃ¥llanden. Om Jesu glädjebud till de fattiga hade varit, att Han skulle avskaffa fattigdom och nöd pÃ¥ jorden, och om änglasÃ¥ngen handlade om yttre fred, dÃ¥ mÃ¥ste vi konstatera, att Jesus misslyckats med sitt uppdrag. Det är nämligen inte mindre fattigdom eller krig idag än det var när Jesus vandrade pÃ¥ jorden. Om Jesu uppdrag gällde sÃ¥dana saker, dÃ¥ skulle Han inte heller pÃ¥ korset kunnat konstatera: â€Det är fullbordatâ€.

Nej, det var för att upprätta sitt Rike, vilket inte är av denna värld, som Han föddes bland oss. Segern vann Han pÃ¥ korset. Det var för försoningsverket pÃ¥ Golgata Han föddes. Korsets hotfulla skugga vilade redan över stallet i Betlehem. Han föddes hit till oss för att dö vÃ¥r död. Jesus säger själv: â€Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för mÃ¥nga†(Mark. 10: 45). De späda skuldrorna skulle bära tvärbjälken längs smärtornas väg upp mot Golgata för att herraväldet skulle kunna vila pÃ¥ dem. Men dÃ¥ blev ocksÃ¥ segern fullständig. Han tog alla vÃ¥ra synder pÃ¥ sig, och istället fÃ¥r vi ikläda oss Hans rättfärdighet sÃ¥ att vi kan träda fram inför Gud rena och heliga. O, saliga byte! Detta är evangelium. Ormen, som är satan vÃ¥r anklagare, har krossats! Evangeliet är ett budskap och en inbjudan att komma till Gud och bli salig, att ta emot syndaförlÃ¥telsen, friden och den himmelska kärleken i Jesu namn. Det är ett erbjudande frÃ¥n Gud till dig och till mig, till alla människor pÃ¥ vÃ¥r jord. Det har gÃ¥tt ut över hela världen och gäller till den dag Jesus kommer Ã¥ter pÃ¥ Himmelens skyar. Jesus är Konungen och Hans rike heter Syndernas förlÃ¥telse. Där fÃ¥r du för Jesu Kristi skull leva. Är du kristen lever du i nÃ¥dastÃ¥ndet, där du hela tiden är omsluten av Guds förlÃ¥tande kärlek. Och där syndernas förlÃ¥telse är, där är ocksÃ¥ liv och salighet. Det är underbart och saligt att vara medborgare i riket Syndernas förlÃ¥telse. Paulus skriver: â€SÃ¥ finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus†(Rom. 8: 1).

Det eviga evangeliet

skall vi nu slutligen tala om. Vi läser i vår evangelietext att kejsar Augustus utfärdade en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Vi läser också att det genom en ängel från Himmelen samtidigt utgick ett glädjebud, att åt hela världen hade en Frälsare fötts. Budet från Rom hördes den gången av hela världen. Budet från Himmelen hördes bara av några herdar.

Idag frågar ingen människa efter kejsar Augustus befallningar. Men miljoner människor över hela världen samlas nu för att lyssna till glädjebudet från Himmelen. Budskapet från denna världs herrar har kort livstid. Budet från Himmelens Herre förblir intill tidens slut.

En frälsare har fötts. Det var och det är det himmelska budskapet. Det betyder ljus över en mörk värld. Jesajas ord från den gammaltestamentliga läsningen om folket som vandrar i mörkret i dödsskuggans land är mer än en effektfull bakgrund till julljusen. Det är en riktig beskrivning på världen utan Gud, utan en Frälsare. Jesus är världens ljus. Den som följer Honom skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. När det ljuset lyser in i en människas hjärta, då viker mörkret undan och hjärtat fylls av frid, glädje, tro, hopp och kärlek.