Skattkistan

av Lars Borgström Aftongudstjänst.

â€Sänd ditt ljus och din sanning. MÃ¥ de leda mig till ditt heliga berg, till dina boningar.†(Ps. 43:3,4)

Koras söner sjunger sÃ¥ i psalm 43. I en annan psalm frÃ¥gar David: â€HERRE, vem fÃ¥r vistas pÃ¥ ditt heliga berg?†(Ps. 15:1). Och svaret är: â€Den som lever fullkomligt och handlar rättfärdigt, den som talar sanning av hjärtat, den som inte baktalar med sin tunga, inte handlar illa mot sin nästa och inte vanärar sin granne [—] Den som handlar sÃ¥ skall aldrig vackla†(Ps. 15:2-3, 5). Händerna fÃ¥r alltsÃ¥

inte ha utfört nÃ¥gra syndiga gärningar och över läpparna fÃ¥r inga lögner passera. Den som sÃ¥ har levt sitt liv fÃ¥r gÃ¥ upp pÃ¥ HERRENS berg, fÃ¥r komma till Gud i Himmelen. Porten dit in är sÃ¥ trÃ¥ng att ingen synd fÃ¥r passera därigenom. Detta vore fullständigt otänkbart. Tänk att komma med synder inför den Helige i Himmelen och tro att Himmelens port skulle stÃ¥ pÃ¥ vid gavel! Vilken dÃ¥rskap! Vi har HERRENS egna ord pÃ¥ att â€endast den som lever fullkomligt och handlar rättfärdigt, den som talar sanning av hjärtat†o.s.v. skall fÃ¥ â€vistas pÃ¥ Hans heliga bergâ€. LikasÃ¥ stÃ¥r det i 5 Mos. 27:26: â€Förbannad är den som inte upprätthÃ¥ller alla ord i denna lag genom att följa denâ€.

Dessa gammaltestamentliga ställen är pÃ¥ intet sätt överspelade i Nya testamentet. Paulus stryker under det sistnämnda stället genom att citera det i Gal 3:10. Gud har inte förändrats eller prutat av pÃ¥ sina krav över tiden. Han är och förblir â€ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker†(Jak. 1:17).

Denna Herrens helighet och fruktansvärd. Den utestänger oss syndare från Guds rike. Men Koras söner vill ändå höra till Herren, och därför ber de att Han skall sända sitt ljus och sin sanning, så att dessa skall leda dem till Hans heliga berg, till Hans boningar. Vad är då Herrens ljus och sanning?

Ljuset är Jesus Kristus

Guds ljus som skulle komma som en uppfyllelse av Koras söners bön är Jesus Kristus. Han kom som en uppfyllelse pÃ¥ alla de frommas böner, de som under mÃ¥nga och lÃ¥nga Ã¥rhundraden litat till profeternas löften om att det stora ljuset en gÃ¥ng skulle komma. Jesaja hade sagt: â€Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset strÃ¥la fram†(Jes. 9:2).

Mörkret Jesaja talar om är hela vår fallna värld. Den värld vi lever i är inte normal. Vi ser det redan i djurvärlden. I en normal värld, skapad av den gode Guden, bor vargar tillsammans med lamm, leoparder ligger bland killingar. Kalvar och unga lejon är tillsammans och låter sig vallas av små barn. Spädbarnen leker utan fara vid huggormens hål (Jes. 11:6-8). Men i vår värld är det inte så.

Räven river hela bondgÃ¥rdens hönsbestÃ¥nd och katten â€leker†med sina offer, d.v.s. plÃ¥gar dem i en sällsynt utstuderad tortyrlek.

Vi ser det ännu tydligare i människovärlden. I en normal värld dödar inte människor varandra. Där skjuter inte en ung man uppfylld av hat ihjäl sjuttio ungdomar. I en normal värld vältrar sig inte vissa människor i lyx medan små barn i andra länder dör av svält. I en normal värld hoppar inte fem unga pojkar på en flicka och våldtar henne. I en normal värld utgör inte vapen, narkotika och pornografi några av de absolut största marknaderna i världen. Men sådan är vår abnorma värld. Varför är det på detta sätt?

Johannes svarar: â€Hela världen är i den ondes vÃ¥ld†(1 Joh. 1:19). Djävulen har gjort sig till denna världens herre. Därför ser världen ut som den gör. Men minnet frÃ¥n den sjätte skapelsedagen, dÃ¥ Herren Gud sÃ¥g pÃ¥ sin fullbordade, fulländade skapelse och konstaterade att den var mycket god (1 Mos. 1:31), finns kvar. Därför skriver Paulus, att â€hela skapelsen ännu samfällt suckar och vÃ¥ndas†(Rom. 8:22) och längtar efter den dag dÃ¥ den skall â€befrias frÃ¥n sitt slaveri under förgängelsen†(Rom. 8:21).

I denna mörka, av synden präglade värld, lever vi. Men hur hamnade världen i den ondes vÃ¥ld? Den var ju frÃ¥n början Guds goda skapelse. Den har, som Paulus säger, â€blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder†(Rom. 8:20). Här syftar Paulus möjligtvis pÃ¥ Adam, människosläktets anfader, som skapades helig, ren och rättfärdig, som skulle vara Gud lik, Hans avbild, men som föll i synd. Genom människans synd har döden kommit in i världen och vunnit herravälde. Inte bara människan själv, utan ocksÃ¥ den värld, i vilken vi lever, har blivit döden underkastad. Marken är förbannad för människans skull (1 Mos. 3:17).

Hela den tillvaro, i vilken vi är infogade, är alltså ställd under förgängelsens träldom. O, vilket mörker! Vilket kompakt mörker! Och detta mörker finns nu inte bara runt omkring oss, i de rikas utsugning av de fattiga, i de starkas förtryck av de svaga, i våldsamheterna och dödandet. Nej, detta mörker, som övertäcker hela världen, präglar också våra egna hjärtan.

Till det allmänna syndafördärv som präglar varje människa frÃ¥n födseln, hör bl.a. egoism, hat, girighet, egenrättfärdighet och högmod. I oss finns ingenting gott som hÃ¥ller mÃ¥ttet inför Gud. Det material vi är gjorda av är inte dugligt till nÃ¥got som helst pÃ¥ det andliga omrÃ¥det. Jesaja säger: â€Vi är alla orena, alla vÃ¥ra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel†(Jes. 64:6). Ja, vi är verkligen â€det folk som vandrar vi mörkret, det folk som bor i dödsskuggans landâ€. Inte undra pÃ¥ att Koras söner ber om att Gud skall sända sitt ljus!

Det gjorde Han också. Jesus är det sanna ljuset som övervinner allt ondskans mörker. Han är det stora ljuset som strålar fram över en i synd fallen värld. Han har söndertrampat ormens huvud (1 Mos. 3:15), som är djävulens makt och välde. Genom Honom äger människorna nu en öppen tillgång till nåd och liv. Rättfärdighetens sol har gått upp med läkedom under sina vingar.

Tyvärr vill dock inte människorna komma till ljuset, eftersom deras gärningar är onda. Så avgrundsdjupt tog skadan i syndafallet att människorna hatar den gode kärleksfulle Guden som vill frälsa dem av nåd allena. De är egenrättfärdiga och vill inte ta emot frälsningen för Kristi skull. Det måste till en överbevisning om deras verkliga, fördömelsevärde tillstånd för att de skall vända sig Jesus, ljuset, och ta emot syndernas förlåtelse. Hur skall denna överbevisning ske. Vem skall komma med sanningen?

Sanningen är den Helige Ande

Koras söner bad ocksÃ¥ om att Gud skulle sända sin sanning. â€Sänd ditt ljus och din sanning†lyder ju psalmen. Ljuset är ju, som vi hörde, Jesus, och sanningen är den Helige Ande, Sanningens Ande. PÃ¥ pingsten kom Han i eld och dÃ¥n frÃ¥n Himmelen. Jesus sade att Han skulle överbevisa människorna om synd. Detta är Guds främmande verk. Det kallas sÃ¥ eftersom det inte är Guds egentliga vilja att skada eller sÃ¥ra. Men det mÃ¥ste Han göra eftersom endast den som misströstat om sig själv vill komma och ta emot frälsning.

När Sonen kom slog Fadern Honom pÃ¥ korset (Matt. 26:31) och snittade därmed upp dennes sida, varur blodet rann (jfr. Joh. 19:34). Frälsningen stÃ¥r i och med detta öppen för varje människa (1 Joh. 2:2). Det tragiska är dock att ingen människa vill komma, ingen finns som söker Gud (Rom. 3:11). Människan är av naturen högmodig och självbelÃ¥ten och tror sig inte behöva nÃ¥gon förlÃ¥telse eller frälsning. Men fÃ¥r Guds Ande komma till tals med henne, skall Han överbevisa henne om hennes synd (Joh. 16:8-9). Genom lagens dom till helvetet snittar Gud henne och hon förstÃ¥r att det inte är väl ställt med henne. Men Sanningens Ande vittnar ocksÃ¥ om rättfärdighet, d.v.s. att Jesus har gÃ¥tt till Fadern och framburit en rättfärdighet som gäller alla människor. Var och en, även den fattigaste syndare, fÃ¥r nu komma och ikläda sig en fullkomlig rättfärdighet – ja det är bara de som uppfattar sig som de fattigaste syndarna som vill komma. DÃ¥ inympas de i stammen och fÃ¥ del av dess sav som är Guds Sons blod, vilket renar oss frÃ¥n all synd (1 Joh. 1:7).

Den som livnär sig, dricker, av Jesu på korset utrunna blod äger livet, den som inte gör det saknar livet (Joh. 6:53-54) och Guds vrede blir kvar över honom (Joh. 3:36). Att förbli i Jesus (v 4) är alltså att genom tron sätta hela sitt hopp till den blodiga försoning Han åstadkommit. Då har man också blivit ledd till Guds heliga berg, till Hans boningar.

Guds heliga berg är Sion

I Hebr. 12:18-24 läser vi följande om de troende redan här på jorden:

“Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta pÃ¥ [—]. Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mÃ¥ngtusental, till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nÃ¥tt fullkomningen. Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet som talar starkare än Abels blod.”

I och genom att vi kommit till Jesu blod är vi redan förenade med dem som nÃ¥tt fullkomningen. Vi har redan kommit till â€den levande Gudens stad, det Himmelska Jerusalem.†Allt beror pÃ¥ Jesu blod! NÃ¥got av samma tanke finns i Ef. 2:4-7:

“Men Gud som är rik pÃ¥ barmhärtighet har älskat oss med sÃ¥ stor kärlek, ocksÃ¥ när vi ännu var döda genom vÃ¥ra överträdelser, att Han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nÃ¥d är ni frälsta. Ja, Han har uppväckt oss med Honom och satt oss med Honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nÃ¥d genom godhet mot oss i Kristus Jesus.”

Har vi genom tron dött och uppstÃ¥tt med Kristus sÃ¥ är vi redan nu insatta i den himmelska världen med Honom. Och där skall vi vara för evigt inför Lammets tron. Det är härlighetsriket. Detta rike omfattar samma personer som nÃ¥deriket, alla dem som här i världen trott pÃ¥ Jesus, skillnaden är bara den, att de nu har nÃ¥tt sitt mÃ¥l i härligheten, hemma hos Gud. Bibeln säger, att nu ser vi liksom i en spegel, och mycket är gÃ¥tfullt, men dÃ¥ skall vi â€se ansikte mot ansikte†(l Kor. 13: 12). Och dÃ¥ skall hela den frälsta skaran i evigheternas evighet prisa Lammet, som har köpt oss Ã¥t Gud med sitt blod.

Men vad är dÃ¥ den eviga saligheten för nÃ¥got? Den eviga saligheten skildras bl.a. i Uppenbarelsebokens 7:e kapitel. Där möter vi den storslagna bilden av “den store hvide flock”, den stora vita skaran, som stÃ¥r inför Lammet klädda i vita kläder, Kristi rättfärdighets dräkt, och med palmblad i händerna lovsjunger de Gud (Upp. 7: 10-11). Det var de saliga i Himmelen Johannes sÃ¥g. De sken sÃ¥som solen i all sin glans. De sjöng en ny sÃ¥ng som ingen hade sjungit förut. De bar segerpalmer i sina händer och gyllene kronor pÃ¥ sina huvuden. Alla tÃ¥rar var borttorkade (Upp. 21: 4). De var förvandlade. Deras lycka var fullkomlig, deras skönhet obeskrivlig. Men saligheten bestod inte i kläderna, inte i segerpalmerna eller kronorna. Nej, inte ens i den underbara körsÃ¥ngen. Dessa saker var ju bara bevisen för hur saliga de var. Deras salighet bestod inte heller i att tÃ¥rarna var borttorkade. Nej, tÃ¥rarna var borta därför att de var saliga. Vad är dÃ¥ deras salighet och eviga lycka? Det är att fÃ¥ se Jesus.

En gÃ¥ng skall det som här troddes och endast var en fördold verklighet förbytas i Ã¥skÃ¥dning och bli uppenbart. Det sker dÃ¥ Jesus väcker upp de döda och de nya himlarna och den nya jorden uppenbaras. Job säger: “Jag vet att min Ã¥terlösare lever, och som den siste skall Han träda fram över stoftet. När sedan denna min sargade hud är borta, skall jag i mitt kött skÃ¥da Gud. Jag skall själv fÃ¥ skÃ¥da Honom, med egna ögon skall jag se Honom, inte med nÃ¥gon annans. Därefter trÃ¥nar jag i mitt innersta” (Job. 19: 25-27). Tänk att fÃ¥ skÃ¥da Honom som räddat oss, att fÃ¥ se Frälsaren sÃ¥dan Han är! “Nu ser vi en gÃ¥tfull spegelbild, men dÃ¥ skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstÃ¥r jag endast till en del, men dÃ¥ skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd” (1 Kor. 13: 12).

Vi kan bara i bilder uttrycka den eviga saligheten som väntar i Himmelen. Det är i själva verket frÃ¥ga om “vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana” (1 Kor. 2: 9). Vilka förväntningar och förhoppningar vi än haft kommer vi att bli överväldigade! Tänk vad Jesus den Allsmäktige kan göra, när Han riktigt vill glädja sina trogna som kommit hem. Han kan ju skapa oändlig salighet. Han kan skapa sÃ¥dana hjärtan i oss, som av sig själva känner en outsäglig lycka. Tänk hur det blir när först alla förhÃ¥llanden runt omkring är de allra saligaste, och dessutom, att hjärtat är sÃ¥ friskt, glatt, ja, sÃ¥ överlyckligt, som bara den allsmäktige Skaparen kan göra det. DÃ¥ skall vi aldrig mer lida av syndiga tankar och begärelser, utan alltid vara heliga, rena, fria och andliga. Och vi skall fÃ¥ skÃ¥da Herren och Frälsaren. I vÃ¥ra hjärtan skall gÃ¥ vÃ¥gor av oändliga salighetskänslor. Amen