Skattkistan

av Lars Borgström Predikan 11:e sön. eft. tref. Matt. 23:1-12

Jesus talade till folket och till sina lärjungar om de skriftlärda och fariseerna. De skiftlärda var lagkunniga lärare som i allt försökte fullgöra lagen och de äldstes stadgar (deras egna tilläggsregler) och dessutom ställde de folket under samma krav.

De allra flesta skriftlärda tillhörde fariseernas parti. Denna religiösa grupp var den mest ansedda bland folket. Den allmänna meningen var att om nÃ¥gon var värdig himmelriket var det fariseerna. Men människors uppfattningar om de andliga förhÃ¥llandena stÃ¥r ofta i motsatsförhÃ¥llande till hur det verkligen förhÃ¥ller sig, till hur Gud ser pÃ¥ saken. Jesus avslöjar för människorna att fariseerna, som de upphöjde, en dag skall förödmjukas och att de som i denna värld ödmjukats skall upphöjas (v 12). Det sker pÃ¥ den stora omvälvningens dag, domens dag, dÃ¥ â€de sista blir de första och de första blir de sista†(Matt, 20:16).

Jesus visar hur falsk fariseernas rättfärdighet är, men också i vilken mån människorna ändå är skyldiga att följa dem. Fariseerna var laglärda, och människorna skall göra som de säger, eftersom

Lagen är varje människas plikt

â€Ni skall vara heliga, ty jag, HERREN, er Gud, är helig†(3 Mos. 19:2). SÃ¥ hade Herren talat till sitt folk genom Mose. Alla buden skulle Ã¥tlydas och Jesus kallar lagens lärostol för â€Mose stol†eftersom det var Mose som först hade ämbetet att förkunna och inskärpa lagen hos folket och sedan dessutom var den som insatte sina efterföljare (4 Mos. 11:16). Sedan skulle ju även allt dömande ske efter Moses och profeternas skrifter. â€Mose stol†var därför ett passande namn pÃ¥ den institution som upprätthöll Guds stadgar. Men Jesus syftade antagligen med â€Mose stol†även pÃ¥ själva den fysiska bänk i synagogan där lagläraren satt. En sÃ¥dan har man för övrigt funnit vid utgrävningar i Korasin (jfr förra söndagens predikotext: â€Ve dig, Korasin!â€, Matt: 11:21).

Vid Jesu tid var det de skriftlärda och fariseerna som satt pÃ¥ Mose stol. Hur klandervärda dessa än mÃ¥ ha varit som personer – hur skenheligt, falskt och ärelystet de än uppträdde – var det likväl folkets plikt att Ã¥tlyda dem när de läste ur Mose lag. SÃ¥ Ã¥ligger det ocksÃ¥ varje Jesu lärjunge att följa den lag som Gud givit genom Mose. En kristen har inte rätt att bryta mot t.ex. de tvÃ¥ tavlornas budord. En kristen fÃ¥r inte ha nÃ¥gon avgud, nÃ¥got i sitt liv som är viktigare än Herren, han mÃ¥ste hedra sina föräldrar, han fÃ¥r inte döda eller ens hata sina medmänniskor, han fÃ¥r inte begÃ¥ äktenskapsbrott i yttre otukt eller i hjärtat, han fÃ¥r inte stjäla eller ha begärelse, inte ljuga eller i onödan sprida ofördelaktigt tal om andra o.s.v. En kristen har inte heller rätt att lÃ¥ta bli att utföra de goda gärningar som Jesus vill att vi skall göra (Matt. 5:16). Därför skall Jesu lärjungar göra vad fariseerna säger att de skall göra, sÃ¥ länge de hÃ¥ller sig till Mose.

Det klandervärda hos fariseerna

PÃ¥ Mose stol hade alltsÃ¥ de skriftlärda och fariseerna satt sig. â€Allt vad de lär er skall ni därför göra och hÃ¥llaâ€, sade Jesus – â€men efter deras gärningar skall ni inte handlaâ€. Fariseerna var alltsÃ¥ inte nÃ¥gra goda förebilder dÃ¥ det gällde att leva ett rättfärdigt och gudfruktigt liv. Varför inte?

Jesus säger att de inte själva handlade såsom de ålade andra att göra (v 3). Och när de ändå gjorde gärningar som var befallda i Mose lag var de noga med att människorna skulle se dem (v 5). De var alltså skenheliga. Att vara skenhelig innebär att man visar upp en vacker fasad som bländar människor, men fasaden motsvarar inte den bakomliggande verkligheten. Jesus, som är sann Gud och besitter den gudomliga egenskapen att veta allting, även vad som rör sig i människornas inre (Joh. 2:25), avslöjade emellertid deras verkliga ställning inför Gud. Senare i samma tal säger Han:

â€Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omÃ¥ttlighet. Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, sÃ¥ blir ocksÃ¥ utsidan ren. Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar. UtanpÃ¥ ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt slags orenhet. SÃ¥ är det ocksÃ¥ med er. UtanpÃ¥ ser ni ut att vara rättfärdiga, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska†(Matt. 23:25-28).

Inledningsvis nämndes i denna predikan att domens dag blir den stora omvälvningens dag. Fariseerna, som här i världen var högt ansedda, skall då avklädas sitt vackra yttre och dömas till evigt straff. Domens dag blir den stora demaskeringens dag. Också många inom den kristna kyrkan, sådana som av andra inom kyrkan ansetts föredömliga i sin fromhet och gudfruktighet, kommer den dagen att avslöjas som hycklare. Det blir en mycket överraskande dag då också sådana som man knappast kunnat tro var Guds barn kommer att räknas in bland fåren som får gå in i evigheten från den högra sidan av härlighetens tron (Matt. 25:34).

Inte bara om det fariseiska partiet för tvÃ¥ tusen Ã¥r sedan, utan ocksÃ¥ om medlemmar av de olika kyrkosamfunden i vÃ¥r tid, kan den sanningen bli gällande, att â€de sista blir de första och de första blir de sista†(Matt, 20:16). Ingen icke-troende – även om de är i yttre gemenskap med kyrkan och t.o.m. bekläder det högsta läroämbetet, biskopens, eller andra ämbeten – är medlem i den sanna kyrkan (som bestÃ¥r av alla troende människor), utan är tvärtom en boningsplats och ett redskap för satan (Ef. 2:2). Detta är även vÃ¥r lutherska bekännelses lära: â€Men säkert är, att de ogudaktiga äro i djävulens vÃ¥ld och medborgare i djävulens rike, sÃ¥som Paulus lär i Ef. 2, där han säger, att djävulen är verksam i de ohörsamma†(SKB, s 177).

Fariseerna var ocksÃ¥ ärelystna. De visade gärna upp sina breda böneremsor och stora bönetofsar (v 5) och njöt av den aktning folket visade dem, när de fick sitta pÃ¥ festmiddagarnas och synagogornas hedersplatser (v 6). De tyckte vidare om att kallas â€rabbi†(mästare) (v 7) och â€fader†(v 9), men endast Kristus är Mästare och endast Gud i Himmelen är Fader. Endast Kristus har nämligen sÃ¥som sin Kyrkas huvud rätten att undervisa vad som är gudomlig lära och endast Gud är en verklig Fader (Ef. 5:15).

Här mÃ¥ste det pÃ¥pekas att pÃ¥ven Ã¥ det grövsta bryter mot dessa Jesu bud. Han har gjort sig till kyrkans lärare pÃ¥ ett sätt som inkräktar pÃ¥ Jesu profetämbete. I Katolska Kyrkans katekes läser vi följande: â€I kraft av sitt uppdrag som Kristi ställföreträdare och hela kyrkans herde har biskopen av Rom nämligen den fulla, högsta och universella makten över kyrkan och kan alltid utöva den fritt (min kurs.)†(KKK, 882). Dessutom kallar sig pÃ¥ven â€Helige Faderâ€, ett namn som i Skriften endast används om Gud Fader (Joh. 17:11). I Rom, pÃ¥ vad som kallas Petri stol, sitter alltsÃ¥ i den yttre kristenhetens mitt – det är just i centrum av kristenheten antikrist skall framträda: â€sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud†(2 Tess. 2:4) – en man som vÃ¥gar kalla sig den Helige Fadern. Han menar att han själv med sina företrädare pÃ¥ pÃ¥vestolen, tillsammans med de stora koncilierna, kyrkomötena, är Andens redskap och instrument för att uppenbara nya sanningar som gÃ¥r utöver, och i mÃ¥nga fall t.o.m. emot, vad Skriften lär. SÃ¥ har man fördömt dem som säger â€att den rättfärdiggörande tron ej är nÃ¥got annat än förtröstan (fiducia) pÃ¥ den gudomliga barmhärtighet som förlÃ¥ter synder för Kristi skull, eller säger att man rättfärdiggöres genom denna förtröstan allena†(Trident, dekret om rättfärdiggörelsen, canon 9) och har nu efter Andra Vatikankonciliet (1962-1965), förutom all medeltida villfarelse med laggärningar, skärseld, helgondyrkan m.m. lagt till den uppenbarelsen, att hedniska religionsutövare blir saliga om de är sanna, hängivna tillbedjare och följer samvetets ljus (KKK, 847 och 1260).

Fariseerna var inte bara skenheliga och ärelystna. De band dessutom tunga bördor som de lade på människornas axlar, utan att lyfta ett finger för att hjälpa dem (v 4). Vad var det för slags bördor som Jesus här talar om? Det var lagens tunga börda, den stränga mosaiska lagen som de piskade folket med. Men det var väl inte fel att tala om för folket vad Mose lag krävde? Nej, som vi sett är det varje människas plikt att följa lagen och göra som de skriftlärda och fariseerna sade att de skulle göra. Men dessutom lade de till extra människobud, sådana som de själva tillverkat och samlat i de s.k. fädernas stadgar. Sådana regler, inte minst de detaljerade reglerna för sabbaten, gjorde livet svårt att leva. Sabbaten blev inte en härlig vila, utan en kravfull plikt att uppfylla, omgärdad av massor av förbud (se Mark. 2:23-28). Därmed tyngde de Israels börda liksom Farao en gång hade gjort i Egyptens träldomsland (2 Mos. 2:11).

Det största felet var dock att fariseerna inte kunde skänka folket nÃ¥gon verklig tröst. Den hjälp de borde räckt folket, evangeliet om syndernas förlÃ¥telse p.g.a. en ställföreträdares lidande (Jes. 53), var dem helt främmande. De kunde inte lyfta bort lagens tunga börda eftersom den enda rättfärdighet de kände till var den som förvärvades just pÃ¥ lagens väg. Den enda väg till Guds rike de kände till var budobservansens och laguppfyllelsens. Det tragiska var att de dessutom uppfattade sig själva som rättfärdiga. Enligt deras uppfattning har människan en fri vilja och den som väljer Gud och det goda och handlar efter detta är rättfärdig. Därmed sÃ¥g de ocksÃ¥ ned pÃ¥ syndarna som missbrukat sin fria vilja till att göra det som är ont. Självrättfärdigheten är högmodig och nedlÃ¥tande mot andra. För att lyfta en börda till axeln mÃ¥ste man först lyfta den med handen, men fariseerna ville inte ens röra ett finger till hjälp för dem som led under lagens tunga ok – ja de kunde det inte heller eftersom de var andligt blinda.

Fariseerna var flitiga i sin religiösa verksamhet och det var inget fel pÃ¥ deras missionsiver, men de kunde varken själva komma in i Guds rike eller föra andra ditin. Det enda de kunde göra var att leda andra människor in i samma självbedrägeri och skenhelighet som de själva befann sig i. Jesus sade: â€Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni far omkring över land och hav för att göra nÃ¥gon till en proselyt, och när han har blivit det, gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva†(Matt. 23:15). Vilket fruktansvärt uppvaknande det blir pÃ¥ domens dag, den stora demaskeringens dag, för dem som trott sig vara Guds barn – ja t.o.m. de mest rättfärdiga av alla – men i själva verket hela tiden varit helvetets barn!

Den här söndagen har som tema sann och falsk rättfärdighet. Vi har nu hört om fariseernas rättfärdighet, om hur falsk den är. Avslutningsvis skall vi nu tala om

Den sanna rättfärdigheten

I Bergspredikan sade Jesus: â€Jag säger er att om er rättfärdighet inte gÃ¥r lÃ¥ngt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket†(Matt. 5:20). Detta mÃ¥ste förstÃ¥s ha varit överraskande ord eftersom man inte kände till nÃ¥gra människor som var sÃ¥ rättfärdiga som fariseerna, som ju tog det sÃ¥ noga med alla buden. Det mÃ¥ste ocksÃ¥ ha varit förfärande ord, eftersom allt ju tycktes hopplöst om inte ens de allra bästa och ivrigaste uppfyllde kraven. Vem kan dÃ¥ bli frälst?

Det finns en vars rättfärdighet är helt perfekt. Det är Jesus själv om vilken det heter hos Jeremia, dÃ¥ denne profet talar om den kommande Messias: â€Herren, vÃ¥r rättfärdighet†(Jer. 23:6). Herren Jesus Kristus själv, Hans heliga person och Hans fullständiga laglydnad, är â€vÃ¥r rättfärdighet†inför Gud. Han är ställföreträdaren, som burit all världens synd och i allas ställe levt ett helt rättfärdigt liv – och som skänker sin rättfärdighet fritt och för intet för var och en att ikläda sig. Paulus skriver:

â€AlltsÃ¥: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, sÃ¥ har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv. Liksom de mÃ¥nga stod som syndare pÃ¥ grund av en enda människas olydnad, sÃ¥ skulle ocksÃ¥ de mÃ¥nga stÃ¥ som rättfärdiga pÃ¥ grund av den endes lydnad†(Rom. 5:18-19).

En frikännande dom har uttalats över alla människor. â€Rättfärdighetens sol†har gÃ¥tt upp â€med läkedom under sina vingar†(Mal. 4:2). Den som ingenting vill vara i sig själv (den som blivit ödmjukad och övergett hoppet om den egna rättfärdigheten) fÃ¥r ta emot allt genom tron pÃ¥ Jesus. â€Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet†(1 Joh. 5:12).

Den som tror på syndares Frälsare blir inte heller fariseiskt högmodig och nedlåtande mot sin omgivning. Han eller hon är ju bara en eländig tiggare som funnit frälsning, och vill nu visa andra till den enda frälsning, den ende Frälsare, som finns. Fariseernas proselyter blev Gehennas barn, dubbelt värre än dem själva men Guds barn leder sina medmänniskor till Himmelen.

Amen.