Andakt på Tobias och Astrids bröllop

Kära vänner, inte minst Tobias och Astrid! Vi har idag firat en stor dag. Ett kristet äktenskap har ingÃ¥tts, en kristen familj har blivit till. Festen har haft ett tema, att kungen Tobias har fÃ¥tt en drottning, Astrid, vid sin sida. Temat har förstÃ¥s följts med glimten i ögat, samtidigt som vi är medvetna om att det finns en djupare, sann innebörd i talet om att vÃ¥rt nyblivna äkta par är kungligheter. Varje kristen människa är ju en konungslig präst, sÃ¥som Herrens apostel Petrus skriver: â€Ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk†(1 Petr. 2:9).

De kristna är kungar…

En annan av apostlarna, Johannes, fick i en syn blicka in i den himmelska tronsalen. Vad fick han se? Han skriver:

“Genast kom jag i Anden, och se, en tron stod i himlen och någon satt på tronen. Och Han som satt på den såg ut som en sten av jaspis och karneol, och en regnbåge som en smaragd omgav tronen. Runt omkring tronen stod tjugofyra troner, och på dessa troner satt tjugofyra äldste, klädda i vita kläder och med kronor av guld på huvudet†(Upp. 4:2-4).

Runt omkring Guds tron, och därmed runt regnbÃ¥gen, förbundet som Gud har framför sig som en slags styrande princip för allt Han gör i sin maktutövning frÃ¥n tronen, stod tjugofyra troner. PÃ¥ dessa satt tjugofyra äldste. Vi fÃ¥r ingen säker uppgift om vilka de är, om de är symboliska gestalter, eller om de är särskilda personer som getts särskilda äreplatser bland dem som redan nÃ¥tt mÃ¥let, â€andarna hos de rättfärdiga som nÃ¥tt fullkomningen†(Hebr. 12:23). Men det kan inte rÃ¥da nÃ¥got tvivel om att de representerar Kristi församling, som utgörs av gamla förbundets tolv stammar och nya förbundets folk som har tolv apostlar som grund (Ef. 2:20).

De tjugofyra äldste som Johannes ser har både prästerlig värdighet (vita kläder) och kunglig värdighet (kronorna) (jfr Upp. 1:6). De vita kläderna betecknar också Kristi rättfärdighet, medan kronorna också visar på seger. De tjugofyra äldste sitter alltså på troner och regerar med Gud (jfr Upp. 3:21). Genom tron, då Kristus uppväckt oss från den andliga döden, är vi redan här och nu i denna höga ställning. Paulus skriver: “Ja, Han har uppväckt oss med Honom och satt oss med Honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus†(Ef. 2:6).

…som regerar

Jesus har alltså gjort oss till kungar och präster. Vi regerar med Honom på jorden (Upp. 5:10), dels genom att vi förvaltar Ordet (Ps. 149:5-9), men också genom våra böner. Sett med förnuftets ögon kommer de sanna kristna att vara ett alltmer marginaliserat folk. Men i verkligheten förhåller det sig helt annorlunda.

Johannes fick se hur en ängel tar hand om de kristnas böner i Himmelen. De samlas in på guldskålar, eftersom något mindre värdefullt inte duger. Han fick vidare se hur ängeln fick rökelse att lägga till våra böner. Och alltsammans läggs på ett altare av guld. Altaret är inför tronen, och bönerna stiger upp inför Gud! Bönerna når alltså mycket längre eller högre än vad vi ofta uppfattar.

Gud och Himmelens änglar är inte passiva när det gäller vÃ¥ra böner, utan tar hand om dem och förädlar dem till vÃ¥rt bästa och till Guds och Lammets ära. â€Ringaste barn som beder Lever oändligt tryggt, Mäktar lÃ¥ngt mer än hjälten Som starkaste fästen byggt. MÃ¥tte vi aldrig glömma, Var vi i världen gÃ¥r, att till Guds eget hjärta Den bedjandes suckar nÃ¥r†(Sv. ps. 212:3).

Kungavärdigheten är fördold

Tänk vilken hög ställning vi blivit upphöjda till! När det gäller församlingen ser inte Gud omkring sig en samling skröpliga syndare, utan en samling kungar och präster. Detta är vad Jesus har gjort alla troende till. Här på jorden är de kristna eländiga och beklagansvärda i sig själva, men sett ifrån Himmelen är de kungar och präster. Det är där de kristna har sitt medborgarskap, det är där de samlar skatter och där de har sitt hjärta och sinne (Fil. 3:20, Matt. 6:19-21, Kol. 3:1-4). Allt jordiskt blir smått och ynkligt i jämförelse med den verklighet denna syn uppenbarar för oss.

Världens menniskor ser naturligtvis inte saken på det sättet. De “ser de kristnas skröplighet, men aldrig deras härlighet och deras konungs ära†(Lova Herren 735:5). Kyrkan och kristendomen betraktas som något gammalmodigt och passerat, men i själva verket är kyrkan hela det skapade universums centrum. Det är för hennes skull hela världen ännu består eftersom hon ännu inte genom sin mission samlat in alla ukorade till Guds rike. När den siste är inbärgad går jorden under i den stora världsbranden. Då fyller inte universum någon funktion längre. Då är vi framme vid den dagen som Petrus beskriver så:

â€Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, sÃ¥ som en del menar. Nej, Han har tÃ¥lamod med er, eftersom Han inte vill att nÃ¥gon skall gÃ¥ förlorad utan att alla skall fÃ¥ tid att omvända sig. Men Herrens dag kommer som en tjuv, och dÃ¥ skall himlarna försvinna under vÃ¥ldsamt dÃ¥n och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är pÃ¥ den inte mer finnas till. DÃ¥ nu allt detta gÃ¥r mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni dÃ¥ inte leva, medan ni väntar pÃ¥ Guds dag och pÃ¥skyndar dess ankomst – den dag som fÃ¥r himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta. Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi pÃ¥ efter Hans löfte †(2 Petr. 3:9-13).

Inbjudan till den stora bröllopsfesten

Den dagen skall vi få vara med om en ännu store fest än den vi fått uppleva idag: nya himlar och en ny jord där ingen synd utan bara rättfärdighet finns. Denna verklighet gäller alla dem som här i tiden kommit till Jesus med sina synder och tagit emot Hans förlåtelse. Och varje människa som vill får ännu komma. Jesus är den gudomlige Brudgummen som längtar efter att få omfamna också den förlorade. Han längtar så mycket efter honom att Han lidit och dött för syndaren. Han har svettats blodsdroppar i Getsemane och drabbats av Guds vrede på Golgata för att vi alla skulle slippa det. Finns du här på denna fest som inte har din sak klar med Herren så skall du veta att inbjudan fortfarande gäller, men ingen vet hur länge till. Herren sager: “Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett trotsigt folk, som vandrar på den väg som inte är god, som följer sina egna tankar†(Jes. 65:2). Snart kanske natten är här och då det är för sent. Anförtro dig därför nu omedelbart åt Honom som “vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.†(1 Tim. 2:4). Han säger: “den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut†(Joh. 6:37). Bekänn din synd och låt Hans försoning och stora frälsningsverk gälla också dig. Då blir du också en konung, en drottning, en medlem i det konungsliga prästaskapet som tillsammans med Herren regerar världen.

All ära tillhör Gud, konungarnas Konung

Johannes fick se mer där i den himmelska tronsalen. En lovsång bröt ut: “Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige, Han som var och som är och som kommer†(Upp. 4:8). Johannes såg hur de tjugofyra äldste, församlingens representanter, steg ned från sina troner och lade ned sina kronor inför Guds tron. Genom att de lägger ned kronorna, som symboliserar kungamakt, visar de att all makt ytterst tillhör Honom som sitter på tronen. Kronorna är egentligen Hans. De tjugofyra äldste ägde ingen kungavärdighet i sig själva utan hade fått den av Gud, som är konungarnas Konung. All ära tillhör Gud allena!

Amen.