av Lars Borgström Predikan 4:e sön. eft. Påskdagen Joh. 7:37-39

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

O Fader vår, barmhärtig, god, som oss till Dig vill kalla

och stänka oss med Kristi blod, som rena kan oss alla,

låt komma, Gud, till oss Ditt Ord, det heliga och klara,

låt det i mörkret på vår jord en ledare oss vara, att vi ej vilse fara. Amen.

Jesus ställde sig pÃ¥ själva tempelplatsen i Jerusalem, den plats som var den heligaste av alla platser. PÃ¥ den sista dagen av den stora lövhyddohögtiden, den största dagen i högtiden dÃ¥ flest människor var samlade vid helgedomen, stod Jesus där och ropade: â€Om nÃ¥gon törstar, sÃ¥ kom till mig och drick!†(Joh. 7:37). Vid denna högtid utfördes en ceremoni, där man under högtidliga former hämtade vatten frÃ¥n Silaomkällan vid tempelberget och göt detta vatten över altaret, medan församlingen sjöng: â€Ni skall ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor†(Jes. 12:3). Mitt i denna ceremoni trädde nu alltsÃ¥ Jesus fram och manade, ropande, alla törstande att komma till Honom och dricka av frälsningens vatten.

FörstÃ¥r du hur revolutionerande, hur ansprÃ¥ksfullt och häpnadsväckande, detta Jesu rop var? I Jes. 55:1 säger HERREN, Israels Gud: â€Hör pÃ¥, alla ni som törstar, kom hit till vattnetâ€. När Jesus träder fram pÃ¥ den heliga tempelplatsen och manar folket att komma till Honom för att fÃ¥ sin törst släkt, är det Gud, HERREN själv, som stÃ¥r där i kroppslig gestalt och ropar att frälsningens källor finns att finna hos Honom. För tvÃ¥ tusen Ã¥r sedan vandrade Gud, den evige, universums Skapare, här pÃ¥ jorden. VÃ¥r jord har blivit besökt, beträdd, av den Helige! Är det inte märkligt och svindlande?

Den Helige Andes person och verk

â€Om nÃ¥gon törstar, sÃ¥ kom till mig och drick!†SÃ¥ ropade alltsÃ¥ Jesus, och tillade: â€Den som tror pÃ¥ mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram.†Den Helige Ande, det levande vattnet, skulle ges i rikligt mÃ¥tt Ã¥t alla som skulle komma att tro pÃ¥ Honom. Evangelisten Johannes förklarar för oss, att Jesus i förväg talade om den Andens utgjutelse som skulle bli en verklighet när Jesus blivit förhärligad.

När Jesus sedan lämnade sina lärjungar i synlig motto sände Han också den Helige Ande till dem på ett nytt sätt i pingstens under. Och den Helige Ande bor alltjämt bland Jesu lärjungar, i den heliga kyrkan på jorden, i Ordet och sakramenten. Denne enastående Hjälpare, som skulle vägleda och bistå lärjungarna mitt i all förvirring, nöd och fara, är inte bara en kraft, utan också ingen mindre än den tredje eviga, gudomliga personen i den heliga treenigheten. Vi skall nu inledningsvis uppehålla oss något kring Hans verk.

När den Helige Ande kommer till en människa och verkar pÃ¥ hennes hjärta, eller när Han pÃ¥ ett pÃ¥tagligt sätt utgöts den första pingsten, är det inte för att vittna om sig själv eller ställa sig själv i centrum. Han kom och Han kommer ännu idag för att vittna om Jesus. Hans uppgift är inte att lÃ¥ta oss se Honom själv utan att vända vÃ¥ra blickar mot Frälsaren. Han mÃ¥lar inga självporträtt utan med stora penseldrag mÃ¥lar Han upp Frälsaren Jesus Kristus för vÃ¥ra ögon. Där Anden gÃ¥r fram och verkar, där ser vi den korsfäste och uppstÃ¥ndne. Där kommer Jesus nära och blir levande för oss. Jesus sade till sina lärjungar den sista kvällen: “Men när Han kommer, sanningens Ande, dÃ¥ skall Han föra er in i hela sanningen. [—]. Han skall förhärliga mig” (Joh. 16:13-14).

En andefylld predikan är därför en predikan som handlar om Jesus. Den Helige Ande och Hans verksamhet behöver över huvud taget inte nämnas. Predikas Jesus och Hans verk är den Helige Ande i allra högsta grad verksam. Och den Helige Andes verk sker alltid genom Ordet. “De ord som jag har talat till er”, säger Jesus, “är Ande och liv” (Joh. 6:63). Det är bara evangeliets Ord som kan ge en människa andligt liv, som kan föda pÃ¥ nytt (1 Petr. 1:23, Jak. 1:18). En predikan som Ã¥ andra sidan bara uppehÃ¥ller sig kring den Helige Ande och Hans gÃ¥vor, men som inte nämner Jesus eller visar pÃ¥ den Helige Andes gÃ¥vors samband med Jesus, är en tom predikan utan Ande. Sanningens Andes uppgift är ju att förhärliga Jesus.

Den Helige Andes uppgift är alltså att vi skall lära känna Gud genom Hans Son Jesus Kristus. Hur tas då Andens vittnesbörd emot bland världens människor? Låt oss säga det redan från början, och gärna så skarpt som möjligt, för att ingen skall gå omkring i romantiska föreställningar, att

Världen hatar sanningen

När Jesus pÃ¥ tempelplatsen utropade att frälsningen fanns hos Honom kunde detta inte passera oförmärkt. Genast uppstod det olika meningar bland folket vem Han var. NÃ¥gra ville genast gripa Honom. SÃ¥ var det den gÃ¥ngen och sÃ¥ är det ännu idag. När evangeliet predikas rent och klart delar människorna genast upp sig i tvÃ¥ läger. NÃ¥gra tar emot Jesus som sin Frälsare medan andra vänder sig i fiendskap mot bÃ¥de Jesus och Hans följeslagare. Till sina första lärjungar sade Frälsaren: “Ni kommer att bli utstötta ur synagogorna, ja, den tid kommer dÃ¥ var och en som dödar er skall tro sig tjäna Gud. Och det skall de göra, därför att de varken känner Fadern eller mig” (Joh. 16:2-3). Detta sade Jesus för att Hans lärjungar inte skulle komma pÃ¥ fall. Han ville förbereda dem pÃ¥ förföljelser av olika slag, sÃ¥ att de inte skulle bli förtvivlade och tro att de misslyckats eller att allt skulle förloras när de led nöd eller dödades.

Lärjungarna blev mycket riktigt utstötta ur synagogorna. De hade större rätt att vara där än de falska judarna som inte trodde att Jesus är den Messias som Gamla testamentet vittnar om. Lärjungarna var de äkta judarna, de som delade Abrahams tro. De var arvtagarna till patriarkernas och profeternas religion.

På samma sätt blir Jesu sanna lärjungar idag utstötta ur de stora kyrkorna i kristenheten. Gudfruktiga unga män som Herren kallar till predikoämbetet får inte bli präster därför att de vill hålla Herrens bud om att kvinnan inte skall undervisa offentligt, d.v.s. predika, i församlingen (1 Kor. 14:33-37, 1 Tim. 2:11-12). De präster som vill predika Guds lag i dess skärpa och ett fulltonigt evangelium trängs tillbaka, baktalas och förföljs. De falska kristna har makten i de flesta större kyrkosamfunden liksom de falska judarna hade den i synagogorna. Men Guds Ord bär inte bojor och är inte inlåst i eller bundet till avfälliga kyrkors organisationer. När Paulus blev utkastad ur synagogan i Efesus började man genast samlas i Tyrannus hörsal (Apg. 19:9), när den romersk-katolska kyrkan inte ville reformeras till biblisk, kristen tro på 1500-talet bildades lutherska kyrkor och församlingar och när våra dagars folkkyrkor inte vill veta av Guds Ords sanning predikas Ordet i fria, bekännande bibeltroende församlingar.

Den djupaste anledningen till världens och den falska kristenhetens hat är att Sanningens Ande överbevisar världen om synd (Joh. 16:9). Världens människor, de som inte är Guds barn, vill vara rättfärdiga – men inte i Jesus, utan i sig själva. De vill vara självrättfärdiga och hatar när deras synd avslöjas. Och deras egenrättfärdighet gör att de även hatar evangeliet. De vill inte veta av en skänkt rättfärdighet frÃ¥n Himmelen som var och en som vill fÃ¥r ikläda sig alldeles för intet. DÃ¥ kan de inte vara präktiga och lyckade i sin självgodhet. Att bekänna sin synd och som ett nÃ¥dehjon snyftande be om förlÃ¥telse för Jesu skull passar sig inte.

Den helige Andes vittnesbörd

Men tänk sÃ¥ annorlunda det är med de kristna. De har lÃ¥tit sig överbevisas om sin synd och skuld och tagit domen över sig och säger med uppriktiga hjärtan â€jag fattig, syndig människaâ€. De har blivit till intet i sig själva men har nu sitt allt i Jesus Kristus. De kan med trons ögon se Jesus, deras rättfärdighet, stÃ¥ pÃ¥ Guds högra sida. De förstÃ¥r att det inte är nÃ¥got gott i det egna hjärtat, som gör, att en människa blir rättfärdig, utan Jesus Kristus själv, som är densamme i gÃ¥r, i dag och i all evighet. Paulus skriver: â€Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och Ã¥terlösning.†(1. Kor. 1:30). De kristna leds ocksÃ¥ in i hemligheten med föreningen med Guds Son, sÃ¥ att de förenas med Honom, sÃ¥ att de blir kött av Hans kött, ben av Hans ben, inlemmade i Hans kropp. Därmed omfattas de av den fullkomliga vÃ¥rd och kärlek som Jesus slösar pÃ¥ de sina. Paulus skriver: â€Ingen har nÃ¥gonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och vÃ¥rdar den, sÃ¥ som Kristus gör med församlingen, eftersom vi är lemmar i Hans kropp†(Ef. 5:29-30).

Kristus är i Himmelen pÃ¥ Faderns högra sida och eftersom vi är i Honom är vi â€satta i den himmelska världen†(Ef.2:6). Vi har vÃ¥rt medborgarskap i Himmelen (Fil. 3:20) och genom tron kan vi därför se oss själva pÃ¥ en gÃ¥ng i Himmelen och pÃ¥ jorden. Om alla dessa underbara sanningar vittnar den Helige Ande för oss.

När Gud skapade Eden lät han en flod flyta ut som vattnade lustgården (1 Mos. 2:10). Strömmar av vatten rann ut och bevattnade marken. I nyskapelsen av våra hjärtan låter Gud också strömmar, eller floder som det nog bättre kunde översättas, av levande vatten flyta fram. Han gör det för att ge liv åt våra torra, döda hjärtan.

Att den Helige Ande kan bo i våra hjärtan är ett stort under. Man skulle ju kunna tro att ett människohjärta först måste vara rent, så att det kan vara en passande boning för Honom. Ditt hjärta är verkligen inte någon inbjudande plats. Där saknas alla förutsättningar för ett friskt, gott och andligt liv att växa. Men Jesus, som genom den Helige Ande vill bo i ditt hjärta, är en planta som skjuter upp ur torr jord! (Jes. 53:2). Han är ett Under som kan växa där det mänskligt sett saknas möjligheter. Han som inte valde Jerusalems kungapalats utan Betlehems smutsiga, mörka och illaluktande stall och växte upp som en enkel timmermanson i hedningarnas Galileen kan också, genom den Helige Andes vittnande, födas och bo i ditt hjärta! (Jfr Jes. 9:1)

När Jesus efter sin död och uppstÃ¥ndelse Ã¥tervänt till Fadern, bad Han Fadern att sända en Hjälpare, som alltid skulle vara hos dem (Joh. 14:16). Denne Hjälpare var â€sanningens Ande†som pÃ¥ ett pÃ¥tagligt sätt i himmelskt dÃ¥n utgöts över lärjungarna pÃ¥ pingstdagen (Apg. 2:2-4). Luther skriver om detta: â€Han upp till Fadern for igen FrÃ¥n denna världs elände // Och i mitt bröst Hugsvalaren, Den Helge Ande, sände // Som i min nöd skall trösta mig, Mig stödja pÃ¥ min bättringsstig // Och i all sanning leda†(Lova Herren 47:7).

Den Helige Ande hjälper oss på så sätt att Han är vår tröstare. Han försvarar oss emot lagens anklagelser. De människor som varit föremål för den Helige Andes vittnande i hjärtat förstår vilken lycka det innebär att ha en sådan hjälpare eller försvarsadvokat. Innan vi utvecklar detta närmare skall vi emellertid först betrakta utgångsläget, den naturliga människans situation utan den Helige Andes vittnesbörd.

Alla människor är skapade med ett samvete, d.v.s. de vet till-sam-mans med Gud vad som är rätt och fel, gott och ont. Lagen är ju skriven också i hedningarnas hjärtan (Rom. 2:15). Alla människor vet också innerst inne att det kommer att utkrävas straff för alla deras synder och överträdelser (Rom. 1:32). Deras samveten dömer dem skyldiga eftersom de vet att de är skyldiga. Denna samvetets dom kan vara ohygglig och driva människor in i förtvivlan och viljan att ta sina liv. En av antikens hedniska författare skrev öppet och ärligt att det inte finns någon pina så svår som ett dåligt samvete.

Människorna har inte endast ett inre vittnesbörd om sin synd och skuld, utan också ett yttre. Gud sänder ju straffdomar redan här i tiden. Han gör det tillräckligt ofta för att alla människor skall förstå att Han vredgas över synden, men tillräckligt sällan för att de också skall inse att Hans vrede inte är uttömd, att den fulla bestraffningen ännu återstår.

Hur skall människornas samvetsnöd avhjälpas? I äldre, hedniska kulturer har man burit fram offer pÃ¥ offer, det ena större och blodigare än det andra, för att försöka stilla gudarnas vrede. I den moderna kulturen försöker man hellre med förströelse, förträngning och förnekelse. Man försöker t.o.m. rensa bort all straffutmätning i samhället – straff är bannlyst sÃ¥väl inom barnuppfostran som skolundervisning och t.o.m. inom brottsbekämpningen talar man om â€kriminalvÃ¥rd†och â€pÃ¥följder†istället för om straff – allt för att slippa bli pÃ¥mind om â€vredens dag, när Guds rättfärdiga dom skall uppenbaras†(Rom. 2:5). Men det är omoget och fÃ¥fängt att tro att Guds vrede försvinner om man slutar att tala om den eller genom att vi människor skaffar bort vedergällning i samhället. Gud slutar inte upp med att bestraffa synden bara för att vi gör det.

Den enda verkliga boten mot samvetsnöden är den Helige Andes tröst. Om än vÃ¥rt eget hjärta dömer oss – â€Mitt samvets dom orygglig blev†(Lova Herren 47:2) – är Gud â€större än vÃ¥rt hjärta och vet allt†(1 Joh. 3:20), d.v.s. om än vÃ¥rt hjärta dömer oss som syndiga och ovärdiga sÃ¥ är ändÃ¥ Gud större i oss och försvarar och tröstar oss med sina nÃ¥delöften. Den Helige Ande är en gudomlig försvarsadvokat som â€vittnar med vÃ¥r ande att vi är Guds barn†(Rom. 8:16). Detta sker inte pÃ¥ nÃ¥got svärmiskt, extatiskt sätt utan genom Guds Ord som kommer till oss genom Bibeln, biblisk predikan och sakramenten. Det är just genom Guds Ord den helige Ande kommer till oss (Joh. 6:63, Gal. 3:2 m.fl.). Jesus säger därför att när advokaten, parakleten, kommer, dÃ¥ skall Han pÃ¥minna lärjungarna om allt vad Han har sagt dem (Joh. 14:26).

Vad är det dÃ¥ närmare bestämt som den Helige Ande vittnar om och lägger till grund för vÃ¥rt barnaskap, dÃ¥ Han talar i vÃ¥ra hjärtan? Jesus säger i sitt avskedstal till sina lärjungar att den Helige Ande skall tala om Honom själv och Hans fullbordade verk (Joh. 15:26, 16:10, 16:14). Genom detta tröstar och styrker Han oss, övertygar oss om att vi är Guds barn. SÃ¥dant är den Helige Andes vittnesbörd i vÃ¥ra hjärtan. Inför samvetets hÃ¥rda dom hjälper inga hänvisningar till egna verk eller kvalitéer. â€Jesus allenaâ€, solus Christus, är det vittnesbörd som sanningens Ande frambär i vÃ¥ra hjärtan. SÃ¥dan är den ström, ja faktiskt de floder, som flyter fram i vÃ¥ra hjärtan. SÃ¥dant är det frälsande vattnet som vi alla fritt och för intet fÃ¥r dricka av. â€Den som tror pÃ¥ mig” säger Jesus, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram.â€

Amen.

Lovad vare Gud och välsignad i evighet

som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.

Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan

så att vi inte må vara glömska hörare

utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod

intill änden och varda saliga.

Amen.