av Lars Borgström Predikan Annandag påsk

Luk. 24:36-49

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

Kom, helige Ande, du som upplyser våra hjärtan och låter oss se Kristi härlighet. Kom till din kyrka och hjälp henne att vittna med kraft och glädje om den Guds kärlek, som drev Honom att utge sin egen Son för att vi skulle räddas. Låt evangelium bli predikat med makt och myndighet, så glädjefullt som det är, så att alla ögon öppnas och alla hjärtan fylls av längtan efter din frälsning. Låt ditt ljus lysa i mörkret, så att vi förstår mörkrets tröstlöshet och dras till den härlighet som strålar fram ur Kristi ansikte. Helige Ande, fräls oss. Amen.

Jesus visade sig sÃ¥som uppstÃ¥nden för de tvÃ¥ lärjungarna som var pÃ¥ väg till byn Emmaus och öppnade Skrifterna för dem. Dessa lärjungar tillhörde inte de elva, som nu var kvar av de tolv i den inre kretsen, utan troligtvis tillhörde de â€de sjuttioâ€, en vidare krets lärjungar. Enligt en mycket tidig kyrklig tradition skulle Kleopas, den ene av dem, vara bror till Jesu styvfar Josef. Den andre, som inte nämns vid namn, skulle enligt samma tradition vara Kleopas son som hette Simeon. Denne Simeon blev senare, efter Ã¥r 70, den andre ledaren eller biskopen för församlingen i Jerusalem.

Dessa två fick vara med om ett underbart bibelstudium med Jesus själv som lärare. Deras ögon öppnades, den ena slöjan efter den andra föll, och de kunde plötsligt se hur allt vad som var skrivet i Gamla testamentet pekade fram emot Jesus, eller – ännu märkligare – hur Jesus Guds Son redan finns med som huvudpersonen och uppträder redan under det gamla förbundets tid. De fick plötsligt en ny Bibel att läsa i. Det var fortfarande samma bok, eller rullar som det var på den tiden, men ändå var allt nytt.

Jesus är Skriftens kärna, det innersta innehÃ¥llet i varje bibelbok, frÃ¥n 1 Mosebok till Uppenbarelseboken. Har man detta klart för sig kastar det ett underbart ljus över hela den heliga Skrift. Jesus är nämligen ocksÃ¥ Skriftens stjärna. Bibelläsarens hjärta blir brinnande liksom Emmausvandrarnas en gÃ¥ng. Jesus vill vara även vÃ¥r lärare i den Heliga Skrift genom sin Ande som Han sänt. Be därför nästa gÃ¥ng du läser Bibeln att Jesus ger dig Andens salva att se med (Upp. 3:18). Bed t.ex. med Psaltarens ord: â€Ã–ppna mina ögon, sÃ¥ att jag ser undren i din undervisning†(Ps. 119:118).

När de tvÃ¥ Emmausvandrarna fick vara med om detta, blev deras hjärtan brinnande (Luk. 24:32). När Jesus hade brutit brödet hade de ocksÃ¥ känt igen Honom. De Ã¥tervände genast till de elva lärjungarna och de andra i Jerusalem och berättade om allt de hade varit med om. Dessa kunde dÃ¥ säga att ocksÃ¥ de visste att Jesus uppstÃ¥tt, att Han hade visat sig för Simon, alltsÃ¥ Petrus. Medan de ännu talade om detta, stod Jesus mitt ibland dem och sade till dem: â€Frid vare med er.†Detta visar oss att

Jesus är uppstånden

Jesus är dessutom uppstånden i ordets fulla bemärkelse. Det har gjorts försök av otroende kyrkomän och teologer att försöka förklara bort Jesu verkliga, fysiska uppståndelse. De har sagt att Jesus bara uppstod i sina lärjungars hjärtan i och med att Hans budskap levde vidare genom dem o.s.v. Bort allt sådant! Sådana teorier kan vi kasta i historiens skräpkammare. Aposteln Paulus skriver:

â€Om Kristus inte har uppstÃ¥tt, dÃ¥ är vÃ¥r predikan meningslös och er tro meningslös. DÃ¥ stÃ¥r vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att Han uppväckte Kristus, som Han inte har uppväckt, om det verkligen är sÃ¥ att döda inte uppstÃ¥r. Ty om de döda inte uppstÃ¥r, har inte heller Kristus uppstÃ¥tt. Men om Kristus inte har uppstÃ¥tt, dÃ¥ är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. DÃ¥ har ocksÃ¥ de som insomnat i Kristus gÃ¥tt förlorade. Om vi i detta livet sätter vÃ¥rt hopp endast till Kristus, och Han inte har uppstÃ¥tt, dÃ¥ är vi de mest beklagansvärda av alla människor†(1 Kor. 15:14-19).

Det var samma kropp som föddes av jungfrun, samma kropp som sedan spikades fast pÃ¥ korset, som ocksÃ¥ uppstod ur graven. Jesus sade till sina förskräckta och klentrogna lärjungar: â€Varför är ni sÃ¥ förskräckta, och varför stiger det upp tvivel i era hjärtan? Se pÃ¥ mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har†(v 38-39).

Jesus visade lärjungarna sina händer och fötter sÃ¥ att de kunde se sÃ¥rmärkena, de kvarstÃ¥ende spÃ¥ren efter Hans lidande och död. De sÃ¥g Hans livs och döds historia. Denna historia är inte som en kostym som en skÃ¥despelare lägger av efter föreställningen. Den är liksom inskriven i Hans person. Och därför tillhör sÃ¥rmärkena för evigt den UppstÃ¥ndne och Himlafarne Frälsaren pÃ¥ Guds högra sida. Jesus är ju även i detta nu en människa sÃ¥som du och jag, men förhärligad. Han har inte avlagt sig sin mänskliga natur efter Himmelsfärden utan den gudomliga och den mänskliga naturen är för alltid förenade i Hans person. I Konkordieformeln, kronan bland de lutherska bekännelseskrifterna, heter det i ett kyrkofaderscitat, som man instämmer i: â€Det är ett stort och obegripligt under, att vÃ¥rt kött sitter där uppe och tillbedes av änglar och ärkeänglar. SÃ¥ ofta jag betänker detta, är det som om jag bleve försatt utom mig självâ€.

Johannes fick i sin uppenbarelse se hur Jesus var märkt av sitt försoningsverk även i den himmelska härligheten: â€Och jag sÃ¥g mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stÃ¥ där, som sÃ¥g ut att ha blivit slaktat†(Upp.5:6). Frälsningshistorien är inte bara en parentes utan för alltid grunden för vÃ¥r räddning. Herren säger att Han aldrig kan glömma oss, sina barn som Han Ã¥terlöst: â€Se, pÃ¥ mina händer har jag upptecknat dig†(Jes. 49:16). Där har vi vÃ¥r frälsning. â€Straffet var lagt pÃ¥ Honom för att vi skulle fÃ¥ frid, och genom Hans sÃ¥r är vi helade†(Jes. 53:5).

Jesus har genom sitt blodiga försoningsverk vunnit frälsning och evig frid Ã¥t oss. Det första Han säger till sina lärjungar, som av rädsla för judarna var samlade bakom lÃ¥sta dörrar (Joh. 20:19), var â€Frid vare med erâ€. Han har skänkt oss evigt liv i Himmelen. Han â€utlämnades för vÃ¥ra synders skull och uppväcktes för vÃ¥r rättfärdiggörelses skull†(Rom. 4:25).

Paulus förklarar ocksÃ¥ att Kristus uppstod frÃ¥n de döda som “förstlingen av de insomnade” (1 Kor 15:20). Och i Kol. 1:17 skriver han: â€Han är till före allting, och allt bestÃ¥r genom Honom. Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde frÃ¥n de döda, för att Han i allt skulle vara den främsteâ€. Vi skall alltsÃ¥, sÃ¥som lemmar i Hans kropp, följa Honom, vÃ¥rt huvud i en uppstÃ¥ndelse som Hans. Trosbekännelsens formulering: “Vi tror pÃ¥ de dödas uppstÃ¥ndelse” skall förstÃ¥s kroppsligt och handfast. Vi tror pÃ¥ kroppens uppstÃ¥ndelse i Jesu efterföljd. Det skall ske den dagen dÃ¥ Jesus kommer tillbaka hit till jorden i sin stora dom. Vilken glädjedag det blir för alla Hans trogna den dagen! â€Han skall förvandla vÃ¥r bräckliga kropp, sÃ¥ att den blir lik den kropp Han har i sin härlighet†(Fil. 3:21) skriver Paulus.

Det är bara tack vare Jesu uppståndelse som också vi kan hysa ett evighetshopp. När den första påskliljan slår ut vet vi att alla andra också skall bli likadana. Enbart i tron på Kristi uppståndelse kan vi över huvud taget tala om vår egen uppståndelse. Vår övertygelse är att alla som lever i gemenskap med Jesus genom tron har del i det nya som skall komma när Gud skapar allting nytt.

Allt det som skedde med Jesus, och i synnerhet det som skedde under påskveckan i Jerusalem, var inte något som bara råkade inträffa.

Jesus är fullbordaren

Jesu frälsningsverk var noga uttänkt i Guds stora plan för mänsklighetens frälsning, den Han hade fastställt redan före världens skapelse. Därför heter det att Lammet är â€slaktat frÃ¥n världens grundläggning†(Upp. 13:8). Och Petrus skriver att vi är friköpta, inte med silver eller guld, â€utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte. Han var utsedd redan före världens skapelse men har i dessa sista tider uppenbarats†(1 Petr. 1:18-20). Denna eviga frälsning (Jes. 45:7), detta eviga evangelium (Upp. 14:6), lät Gud uppenbara för Israels profeter.

Guds trogna folk under det gamla förbundets tid, de sanna Abrahamsbarnen som inte bara var hans genetiska avkomlingar utan även delade hans tro, hade länge väntat på att Abrahams avkomma, som skulle skänka välsignelse åt en hel värld (1 Mos. 22:18), skulle komma.

När Jesus under tre Ã¥rs tid hade undervisat och utfört underverk och var pÃ¥ väg upp till Jerusalem för att fira pÃ¥sk, den pÃ¥sk dÃ¥ Han skulle upphöjas, d.v.s. korsfästas och uppstÃ¥ för att sedan fara upp till Himmelen, sade Han till sina lärjungar: â€Saliga är de ögon som ser det ni ser. Ty jag säger er: MÃ¥nga profeter och kungar ville se vad ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det†(Luk. 10:23-24).

Vi har under föregående helg påmints om Jesu död och uppståndelse på ett sätt, som aldrig annars sker under kyrkoåret. Lyckliga ni, som fått vara med om detta! Ni har fått höra Guds Ord som uppenbarat dessa sanningar. Vi lever i det nya förbundet, där hela frälsningshemligheten är uppenbarad och framställd på det allra tydligaste sätt. Petrus skriver:

â€Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nÃ¥d ni skulle fÃ¥. De undersökte vem eller vilken tid Guds Ande i dem visade pÃ¥, när Han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. Och det blev uppenbart för dem att det inte var sig själva utan er de tjänade med sitt budskap. Detta har nu förkunnats för er genom dem som i den Helige Ande, sänd frÃ¥n himlen, predikade evangeliet för er. Och detta önskar änglarna att fÃ¥ blicka in i†(1 Petr. 1:10-12).

Efter det att Jesus hälsat sina skrämda lärjungar med frid och ätit fisk med dem – som Han Ã¥t inför deras ögon för att liksom ställa utom allt tvivel att Han uppstÃ¥tt med sin verkliga, mänskliga kropp – sade Han till dem: â€Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt mÃ¥ste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna.” Sedan öppnade han deras sinnen, sÃ¥ att de förstod Skrifterna. Och han sade till dem: “Det stÃ¥r skrivet att Messias skall lida och pÃ¥ tredje dagen uppstÃ¥ frÃ¥n de döda†(Luk. 24:44-46).

Nu fick även dessa lärjungar likt Emmausvandrarna sina ögon öppnade så att de kunde se hur hela Skriften, Guds uppenbarelse i Gamla testamentet, vittnar om Jesus; Hans försoningsverk, Hans död och uppståndelse.

De fick nu ett uppdrag av Jesus. Jesus sade att â€omvändelse och syndernas förlÃ¥telse skall predikas i Messias namn för alla folk, med början i Jerusalem†(Luk. 24:47). Men hur skulle detta vara möjligt? Hur skulle en sÃ¥ liten skara människor, utan anseende och inflytande i världen, kunna predika detta budskap för alla folk? Det var naturligtvis helt omöjligt för dem i egen kraft, men här handlar det istället om

Missionen i Herrens kraft

Nu hade frälsningen fullbordats. Nu behövde budskapet om detta spridas över hela världen, eftersom frälsningen mÃ¥ste mottas i tro för att den skall bli till gagn, nytta, välsignelse och salighet för den enskilde. â€Tyâ€, skriver Paulus,

â€var och en som Ã¥kallar Herrens namn skall bli frälst. Men hur skulle de kunna Ã¥kalla den som de inte har kommit till tro pÃ¥? Och hur skulle de kunna tro pÃ¥ den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? Och hur skulle nÃ¥gra kunna predika, om de inte blev utsända? Det stÃ¥r skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet†(Rom. 10:13-15).

För att lärjungarna skulle kunna vara evangeliets vittnen och gÃ¥ ut i en mörk och fientlig värld, som skulle komma att avrätta alla apostlarna utom Johannes, behövde de en styrka, ett mod, en offervillig kärlek som gÃ¥r lÃ¥ngt utöver, ja som är av ett helt annat slag än vad människor har i sin egen utrustning eller natur. De skulle bli â€beklädda med kraft frÃ¥n höjden†(Luk. 24:49), sade Jesus. Han bad dem vänta i Jerusalem tills detta skulle ske. PÃ¥ pingstdagen skedde det. Den Helige Ande sänkte sig frÃ¥n Himmelen och uppfyllde dem alla (Apg. 2:2-4). De blev verkligen beklädda med kraft frÃ¥n höjden och gick ut i hela världen med det glada frälsningens budskap.

Även detta var förutsagt. Jesaja hade i sitt andra kapitel talat om att alla hednafolk skulle komma till Herrens berg, Sion, och bli undervisade av Gud. Han hade ocksÃ¥ sagt hur detta hedningarnas kommande till Sion skulle gÃ¥ till. â€Ty undervisning skall gÃ¥ ut frÃ¥n Sion, HERRENS ord frÃ¥n Jerusalem.†Nu skulle detta ske. Nu skulle, som Jesus sade, â€omvändelse och syndernas förlÃ¥telse predikas i Hans namn för alla folk, med början i Jerusalemâ€. Genom att ta emot evangeliets budskap i tro kunde hedningarna nu komma till Herrens berg. Det är här frÃ¥ga om det andliga kommandet, dÃ¥ en människa inträder i Guds rike. Hebreerbrevets författare skriver till de kristna: â€Ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mÃ¥ngtusental, till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen†(Hebr. 12:22-23).

Den mission som tog sin början den första pingstdagen har sedan fortsatt genom Ã¥rhundradena. För ungefär tusen Ã¥r sedan nÃ¥dde den pÃ¥ allvar hit upp till vÃ¥rt land. FrÃ¥n Sverige har det sedan sänts ut missionärer till andra länder. MÃ¥nga är de missionärer som likt apostlarna fÃ¥tt ge sina liv för evangeliets skull. Det kunde de därför att de var â€beklädda med kraft frÃ¥n höjdenâ€.

Kära vänner, hur är det med oss? Uppdraget att göra människor till lärjungar gäller även oss som inte är missionärer i vanlig mening. Vi lever bland ett folk som till största delen lämnat sina fäders Gud. Sverige har blivit ett missionsfält. Den överväldigande majoriteten svenskar vandrar genom livet mot evigheten helt obekymrade om att en gÃ¥ng, pÃ¥ den stora räkenskapens dag, möta den Helige Guden som inte kan tÃ¥la nÃ¥gon synd, inte ha fördrag med den minsta oförrätt. De skall dÃ¥ ställas inför Honom som mÃ¥ste kasta alla orena syndare, de som inte genom dopet och tron tvättats rena i Jesu blod, med kropp och själ i Gehenna (jfr. Matt. 10:28). Det är verkligen â€fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer†(Hebr. 10:31). Vet ni att under den gÃ¥ngna natten var det hundratals svenskar som aldrig vaknade upp! De somnade pÃ¥ lördagskvällen, men vaknade inte med oss andra nu pÃ¥ morgonen. Under natten kastades de in i evighetens värld, och de flesta av dem var helt oförberedda pÃ¥ det. Varje dag regnar det människosjälar ned i helvetet. Kan vi lugnt och stilla slÃ¥ oss till ro med detta?

Om Johannes döparen heter det: â€Han skall gÃ¥ framför Honom (Jesus) i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och sÃ¥ skaffa Ã¥t Herren ett folk som är berett†(Luk. 1:17). Tänk om vi nu skulle be Herren om att i mycket högre utsträckning bli uppfyllda av den Helige Ande, att vi skulle bli â€beklädda med kraft frÃ¥n höjdenâ€, sÃ¥ att vi, sÃ¥som döparen, â€i Elias ande och kraftâ€, utan förfäran och rädsla för konsekvenserna, skulle gÃ¥ ut till vÃ¥rt folk och â€omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och sÃ¥ skaffa Ã¥t Herren ett folk som är berettâ€.

Herre, låt så ske! Amen.

LÃ¥t oss be:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet
som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.
Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan
så att vi inte må vara glömska hörare
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod
intill änden och varda saliga. Amen.