Skattkistan

av Lars Borgström Predikan 3:e söndagen i fastan

Luk. 4:31-37

Jesus befinner sig i början av sin offentliga verksamhet. Han har just framträtt i Nasarets synagoga, predikat ett nådens år från Herren och sagt att de som hörde Honom nu stod inför de messianska profetiornas uppfyllelse. Folket tog dock inte emot Jesus som Messias, utan istället försökte de störta ned Honom från branten av det berg som Nasaret var byggt på (Luk. 4:29). Men stunden då Människosonen skulle dö för världens synder (jfr Joh. 12:23, 13:1 och 17:1) var ännu inte kommen, och därför kunde den uppretade folkskaran ingenting göra. Jesus gick bara rakt igenom hopen (Luk. 4:30).

Ingen kristen dör nÃ¥gonsin för tidigt, utan just den stund som Gud utsett för honom. Varje kristen har nämligen en uppgift att fylla här pÃ¥ jorden, och innan han utfört det som Gud tänkt Ã¥t honom kan inga fiender stoppa honom. David HedegÃ¥rd skriver sÃ¥ träffande: â€En man är odödlig intill dess hans gärning är fullbordad.†Om detta gäller varje kristen gäller det naturligtvis ännu mycket mer Jesus Kristus, Guds Son och människosläktets Frälsare. Stunden för Människosonens förhärligande, dÃ¥ Han utgav sitt liv för oss, hade ännu inte kommit och därför var Han osÃ¥rbar för Nasarets uppretade folkskara.

Efter det att Jesus blivit avvisad i sin hemstad Nasaret – â€Ingen profet blir erkänd i sin hemstad†(Luk. 4:24) – begav Han sig ned till Kapernaum. Det var sabbat och Jesus undervisade i synagogan, precis som Han gjort i Nasaret. Han talade med makt och myndighet och folket drabbades av Hans ord. SÃ¥ läser vi om nÃ¥got märkligt. I synagogan fanns en man med en oren ande. Det märkliga med detta var att i synagogan, som ju skulle vara ett Guds hus, ett heligt hus, dväljdes onda andar. Detta säger oss, att

Orena andar trivs med falsk religion

Vid tiden för Jesu verksamhet här pÃ¥ jorden var judarnas religionsutövning svÃ¥rt avfallen. De religiösa ledarna vid templet, saduceerna, kompromissade med den hedniska romerska överheten och kunde väl engagera folket för fädernas tro ungefär lika mycket som vÃ¥r tids avfallna biskopar sätter det svenska folkets hjärtan i brand för Guds rike. De som hade de fromma människornas förtroende och beundran var istället fariseerna, men dessa anvisade buduppfyllelsens väg till rättfärdighet. Den fria nÃ¥den, evangeliet om frälsning genom Herrens lidande tjänares ställföreträdande död (Jes. 53), var man alldeles blind för. Där evangeliet är okänt trivs onda andar – även om det sÃ¥ skulle vara i en synagoga, i Jerusalems tempel eller i en nutida domkyrka. Där inte Ordet om Jesus predikas kan djävulen och hans onda andar dväljas ifred, alldeles ostörda. Hur länge denne orene ande funnits inne i synagogan vet vi inte, men det säger ändÃ¥ nÃ¥got om fariseernas religion att han kunde uppehÃ¥lla sig i själva gudstjänstlokalen – ända tills Jesus kom dit.

I Uppenbarelseboken 20:1-3 läser vi hur hjälplös djävulen är mot Jesus. Det stÃ¥r att Jesus, den store ängeln, binder satan med en kedja och hÃ¥ller honom fÃ¥ngen under tusen Ã¥r. Djävulen är en ond ande, ett immateriellt väsen ungefär i likhet med vÃ¥ra själar, och kan därför inte bindas med hjälp av en fysisk kedja gjord av metall. Vad är dÃ¥ kedjan gjord av? Vad symboliserar den? Kedjan är det heliga evangeliet. Endast det glada budskapet om Jesu försonande blod kan hindra djävulen frÃ¥n att störta människor i fördärvet. â€Guds Son uppenbarades för att göra slut pÃ¥ djävulens gärningar†(1 Joh. 3:8) och det är evangeliet om Honom som binder den onde. Den frälsta skaran i Himmelen hade övervunnit den store draken och var evigt frälsta just â€genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord†(Upp. 12:11).

LÃ¥t oss fortsätta en liten stund med Uppenbarelseboken 20. Satans fÃ¥ngenskap skall vara i tusen Ã¥r – hela den nytestamentliga tiden – och sedan skall han släppas lös för en kort tid. Vad innebär det? Kedjan som binder satan är som sagt evangeliet. Ju grumligare, svagare och mer sällan evangeliet predikas, ju längre blir den kedja som binder djävulen, ju större â€svängrum†fÃ¥r han. I Kapernaums synagoga, där fariseeismens lagreligion härskade, dväljdes den onda anden i godan ro. Men sÃ¥ är det nog dessvärre i de flesta kyrkor ocksÃ¥ hos oss. Jesus talar om ett stort avfall under den sista tiden före sin Ã¥terkomst (Matt. 24:10-12, 15, 23-26) och inte minst i Uppenbarelseboken ser vi hur den sanna kyrkan undan för undan trängs tillbaka i världshistoriens slutskede och hur evangeliet förfalskas mer och mer (se t.ex. Upp. 9). Ser vi nu ut över vÃ¥r tids kristenhet verkar det som att vi lever under det stora avfallets tid. Till slut kommer evangeliet att vara borta frÃ¥n jorden, eller predikas i sÃ¥ ringa grad att satan kan sägas vara helt lössläppt. Fullständigt lös och ledig kan han plÃ¥ga och fördärva människornas själar hur han vill. När evangeliet inte ljuder längre finns ingenting som hÃ¥ller honom tillbaka. Men detta varar endast en kort tid, sedan kommer Jesus tillbaka. Vi kan jämföra med vad Jesus säger i Luk. 18:8: â€Men när Människosonen kommer, skall Han dÃ¥ finna tron pÃ¥ jorden?†(HedegÃ¥rd). â€Den korta tiden†i Upp. 20:3 hör vi Jesus själv tala om i Matt. 24:22: â€Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.â€

Tillbaka till synagogan i Kapernaum. SÃ¥ fort Jesus trädde in och började undervisa med makt och myndighet – inte alls som fariseerna – blev det oro i andevärlden. Den orena anden skrek: â€Vad har vi med dig att göra, Jesus frÃ¥n Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss?†Detta visar oss, att

Jesus är ondskans överman

Genast blev det fart pÃ¥ den orena anden. Den demonbesatte mannen kastades omkull, men utan att skadas, och anden for ut ur honom. Det skedde under skrik, vilket tyder pÃ¥ att anden vÃ¥ndades och led svÃ¥ra kval i Jesu närhet. Alla onda andar mÃ¥ste genast ge vika i Jesu namn. De kan inte uthärda den Heliges närvaro. I en psalm sjungs det: â€Den som beder innerlig: Davids son, förbarma dig! och sin nöd till Jesus bär, skall förnimma vem han är: // Onda makters överman, Frälsaren som vill och kan lösa oss ur dödens band med sin kärleks starka hand†(Sv. ps. 40:1-2).

Det sista den orene anden skrek innan han lämnade mannen var: â€Jag vet vem du är, du Guds helige.†Detta visar att även demonerna visste och vet vem Jesus är, att Han är den levande Gudens Son. De visste att Han är den Allraheligaste som skulle komma vid tidens fullbordan. Genom Daniels profetia hade frälsningen utlovats pÃ¥ följande vis: â€Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut pÃ¥ överträdelse, försegla synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste†(Dan. 9:24). Nu hade av den fastställda tiden sextionio Ã¥rsveckor gÃ¥tt och det var snart dags för den Helige att krossa djävulen och hela hans anhang (jfr 1 Mos. 3:15). Redan när Jesus skulle födas hade ängeln Gabriel sagt till Maria: â€Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall ocksÃ¥ barnet kallas heligt och Guds Son†(Luk. 1:35).

â€Jag vet vem du är, du Guds heligeâ€, skrek alltsÃ¥ anden. Han och alla andra andar vet mycket väl vem Jesus är, men denna kunskap blir dem inte till frälsning, utan de bävar (jfr Jak. 2:19). â€Har du kommit för att fördärva oss?†ropade han och visste själv svaret pÃ¥ frÃ¥gan. Avslutningsvis skall vi säga, att

Den frälsande tron innebär förtröstan

Den frälsande tron innebär alltsÃ¥ inte endast ett försanthÃ¥llande, d.v.s. kunskap om att Jesus är Guds Son. En sÃ¥dan kunskap hade ju även demonen i Kapernaums synagoga. Den frälsande tron är mer än sÃ¥. Den innebär ocksÃ¥ förtröstan. Luther säger att det är pÃ¥ de personliga pronomina det kommer an. Kristus mÃ¥ste bli Kristus för dig och mig. Fanny Crosby skrev sÃ¥ngen “LÃ¥t mig fÃ¥ höra om Jesus” i denna anda, där det i tredje och sista versen lyder: “Det var för mig, som han dog, det var för mig som han uppstod. Herre, min Gud, det är nog” (Lova Herren 39:3).

I Lilla katekesen har Luther med denna personliga aspekt i förklaringarna till alla de tre trosartiklarna. SÃ¥ talas det t.ex. inte i första artikeln om världens skapelse – vilket i och för sig kanske är synd med tanke pÃ¥ alla moderna liberalteologer som bejakar evolutionismen – utan enbart om hur “Gud har skapat mig och alla varelser, gett mig kropp och själ, ögon, öron och alla lemmar, förnuft och alla sinnen och att han ännu uppehÃ¥ller sin skapelse. Dessutom försörjer han mig rikligen och dagligen med kläder och föda, hus och hem o.s.v.” I den andra artikeln heter det sedan att Jesus Kristus â€förlossat, förvärvat och vunnit mig [—] pÃ¥ det att jag skall vara hans egen…†och i den tredje artikeln att den Helige Ande â€kallar mig genom evangelium, upplyst mig med sina gÃ¥vor, helgat och behÃ¥llit mig i en rätt troâ€.

Denna förtröstanstro har inte de onda andarna. Liksom de goda änglarna är befästa i sin godhet och helighet, är de fallna änglarna befästa i sin ondska och sitt fördärv. Det finns ingen möjlighet för dem att bli frälsta. Varför djävulen och hans änglar inte kan bli frälsta, men de avfallna människorna kan bli det genom Ã¥nger och tro, sägs inte i Skriften. Det sägs endast om Frälsaren, att â€det är ju inte änglar utan Abrahams barn Han tar sig an†(Hebr. 2:16).

Det är alltsÃ¥ oss människor Jesus frälser. Han älskar oss och vill oss endast gott. Helvetet är inte berett Ã¥t oss utan Ã¥t djävulen och hans änglar (Matt. 25:41). Det är mot Guds vilja att du eller nÃ¥gon enda människa skall hamna där (1 Tim. 2:4). Den eviga elden har inte ställts i ordning Ã¥t människor. Däremot har Han gÃ¥tt bort för att bereda plats Ã¥t oss hos sin Fader i Himmelen (Joh. 14:2-3). Till alla dem som tror pÃ¥ Honom, till dem som förtröstar pÃ¥ sin Frälsare, kommer Jesus att säga pÃ¥ den yttersta dagen: â€Kom. Ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stÃ¥tt färdigt Ã¥t er frÃ¥n världens begynnelse†(Matt. 25:34).

Amen.