av Lars Borgström Predikan 3:e sön eft. Trettondagen. Matt. 8:14-17

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

Vårt förnuft förblindat är, Mörker all vår själ betäcker,

Om din Ande ej är när Och nytt ljus i själen väcker.

Jesu, värdes oss nu stärka Och nytt hjärta i oss verka!

O, du härlighetens sken, Ljus av Faderns ljus utgånget,

Gör vår håg från mörkret ren, Som vårt hjärta håller fånget!

Styr vår tunga, håg och öra, Till att rätt vår gudstjänst göra! Amen.

Jesus botade ofta människor som led av olika slags sjukdomar. Efter det att Han hÃ¥llit sin berömda bergspredikan och var pÃ¥ väg till Kapernaum, botade Han genast en spetälsk som föll ned framför Honom pÃ¥ vägen och sedan ocksÃ¥ en hednisk officers tjänare. Dessa bÃ¥da helbrägdagörelser var ganska exceptionella. I den hedniske officerens tjänares fall utförde Jesus läkedomsundret pÃ¥ avstÃ¥nd genom att bara uttala nÃ¥gra ord till officeren: â€GÃ¥, som du tror skall det ske dig†(Matt. 8:13). Men Jesus botade ocksÃ¥ människor mer stillsamt, liksom i skymundan. Vi skall inledningsvis se, hur

Jesus botade Petri svärmor

Efter den mäktiga bergspredikan begav sig alltsÃ¥ Jesus tillsammans med sina lärjungar till Kapernaum. Denna stad intill Gennesarets sjö utgjorde centrum för Jesu galileiska mission. Det var här Han utförde merparten av sina underverk och sin undervisning. Kapernaum kallades t.o.m. Jesu â€egen stad†(Matt. 9:1). Här bodde Petrus och det var hem till honom Jesus och Hans lärjungar begav sig vid detta tillfälle.

Vi läser att Petrus svärmor lÃ¥g sjuk. Det var inte frÃ¥ga om nÃ¥gon allvarlig sjukdom, utan enkel feber. Men Jesus kunde inte sätta sig till bords med lärjungarna samtidigt som den gamla kvinnan lÃ¥g sjuk där bredvid. Istället â€rörde Han vid hennes hand, och dÃ¥ lämnade febern henne, och hon steg upp och betjänade Honom†(Matt. 8:15).

Det här är en händelse som alla de tre synoptiska evangelisterna berättar om. Vi tycker kanske att detta var en vardaglig, föga anmärkningsvärd händelse i Jesu liv, men inte mindre än tre gånger finns den berättad i vårt Nya testamente. Det gjorde nog ett starkt intryck på lärjungarna att Jesus gav dem och deras anhöriga hjälp till såväl kropp som själ, i stort som smått, att Jesus gladde dem även i deras hem med sin omsorgsfulla hjälp.

Vi kan ocksÃ¥ lägga märke till att Petrus var gift eftersom det var hans svärmor som lÃ¥g sjuk i feber. Katolikerna hävdar ju som bekant att Petrus var den förste pÃ¥ven, mönsterbilden för den kyrkliga ledaren. Den romersk-katolska kyrkans pÃ¥var, biskopar och präster, liksom munkar och nunnor, tvingas att leva ogifta i celebat, men här ser vi alltsÃ¥ att Petrus var en gift man. Han levde upp till Nya testamentets beskrivning av hur en församlingsförestÃ¥ndare skall vara: â€En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förstÃ¥ndig, aktad, gästfri och en god lärare†(1 Tim. 3:2). Det romersk-katolska förbudet mot prästäktenskap har däremot sataniskt ursprung. Paulus skriver: â€Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla frÃ¥n tron och hÃ¥lla sig till villoandar och till onda andars läror. De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten och som förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstÃ¥ frÃ¥n mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen†(1 Tim.4:1-3).

Denna dag i Kapernaum blev inte bara Petrus svärmor botad, utan vi läser också om hur

Jesus botade besatta

â€När det blev kväll, förde man till Honom mÃ¥nga besatta†läser vi. Som jag tidigare sade finns skildringen av vad som hände denna dag i Kapernaum även i Markus- och Lukasevangeliet. Av Markus skildring framgÃ¥r det att det var sabbat (Mark. 1:21). Detta förklarar varför man kom med sina sjuka till Jesus först pÃ¥ kvällen. Man fick nämligen inte bära dem över gatan förrän solen hade gÃ¥tt ned. I sÃ¥ fall hade man brutit emot fädernas stadgar angÃ¥ende sabbatsbudet – vad som fick och vad som inte fick göras den dagen. Markus berättar ocksÃ¥ att det inte bara var en och annan som uppsökte Jesus den där kvällen. Han berättar: â€PÃ¥ kvällen, när solen hade gÃ¥tt ner, förde man till Honom alla som var sjuka och besatta. Hela staden var samlad utanför dörren†(Mark. 1:32-33).

Det var alltsÃ¥ stor tillströmning. Alla i Kapernaum som var besatta av onda andar fördes till Petrus hus, eftersom stadens befolkning visste att Jesus, den store undergöraren, befann sig där. Det vi läser här säger oss klart och tydligt att det finns en andlig verklighet, som befolkas av änglar och demoner. Den verkligheten är normalt sett inte synlig, uppenbarad, för oss. Den finns ändÃ¥ invävd i vÃ¥r â€vanliga†verklighet, den som vi kan se, uppfatta, mäta och väga. De onda andarna hade ju tagit de stackars människorna i besittning och plÃ¥gade dem pÃ¥ olika sätt, med yttringar av bÃ¥de fysisk och psykisk art. Det är viktigt att vi erkänner detta, och inte, likt liberalteologerna, bortförklarar evangelisternas berättelser om de onda andarna som sprungna ur en äldre, förvetenskaplig verklighetsförstÃ¥else.

Den vetenskapliga disciplin som ägnar sig åt läran om de onda andarna kallas demonologi, vilket är en underavdelning inom teologin. Den sanna demonologin bygger förstås på den bibliska uppenbarelsen och Guds Ord har ett och annat att lära oss om djävulens fallna änglar. Här kan bara det mest grundläggande beröras.

De onda andarna är verkligen skrämmande. Precis som de goda änglarna är satan och hans onda änglar mycket mäktiga andeväsen, helt överlägsna oss människor. Vi vet att de är mÃ¥nga till antalet. När Jesus senare botade en besatt man i Gerasa, sade demonen till Honom: â€Legion heter jag, för vi är mÃ¥nga†(Mark. 5:9). I en uppenbarelse fick Johannes se djävulens och de onda änglarnas fall: â€Och ett annat tecken syntes pÃ¥ himlen, och se, en stor eldröd drake, med sju huvuden och tio horn och med sju kronor pÃ¥ sina huvuden. Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av stjärnorna pÃ¥ himlen och slungade ned dem pÃ¥ jorden†(Upp. 12:3-4). Eftersom änglarna pÃ¥ andra ställen kallas stjärnor, tyder dessa verser pÃ¥ att det var en tredjedel av alla änglar som följde djävulen, Lucifer, i hans uppror. Vi förstÃ¥r av Johannes syn att de onda andarnas antal är stort.

De onda andarna har ocksÃ¥ otäcka förmÃ¥gor. De kan göra falska under och tecken (Matt. 24:24). Faraos magiker, som Mose och hans bror Aron ställdes inför, är exempel pÃ¥ hur djävulen kan Ã¥stadkomma falska under och tecken. De lyckades ju upprepa Arons mirakel, dÃ¥ Arons stav förvandlades till en orm. Men Arons orm Ã¥t upp deras ormar. Djävulen kan alltsÃ¥ imitera Guds mirakler, men det blir bara dÃ¥liga kopior. [666] Som kristna skall vi därför komma ihÃ¥g att vÃ¥r tro inte är baserad pÃ¥ under och tecken som kan verka imponerande för en tid. â€Ett ont och trolöst släkte begär ett tecken†(Matt. 16: 4) säger Jesus. En annan förmÃ¥ga de onda änglarna besitter är att nästla sig in i vÃ¥rt medvetande och pÃ¥verka vÃ¥ra tankar. När Petrus ställde Ananias till svars för dennes penningbedrägeri sade han till honom: â€Ananias, hur har satan kunnat fylla ditt hjärta, sÃ¥ att du försöker lura den Helige Ande…?†(Apg. 5:3) Och i 2 Kor. 4:4 säger Paulus att djävulen, denna världens gud, â€har förblindat förstÃ¥ndet hos dem som inte tror, sÃ¥ att de inte ser ljuset frÃ¥n evangeliet om härligheten hos Kristus, Guds avbild†(2 Kor. 4:4). Han säger ocksÃ¥ att djävulen är â€verksam i olydnadens människor†(Ef. 2:2).

Det är alltså den onda andemakten med djävulen i spetsen som håller den stora delen av mänskligheten fången i otro och därmed i mörker och andlig död. Att vara förblindad av djävulen är dock någonting annat än demonbesättelse – och det var detta senare det var fråga om med de människor som Jesus hjälpte i Kapernaum. Sådant är vi inte vana vid i vår del av världen, men desto vanligare är det på sina håll i Afrika, Asien och Latinamerika. Antagligen har det att göra med att det hedniska mörkret varit mer kompakt där efter många århundraden av avgudadyrkan, trolldom och vidskepelse. Men med tanke på den ständigt pågående och accelererande avkristningen av Sverige och västvärlden, där också såväl gammal som ny hedendom fyller den kristna trons plats, har vi nog att räkna med fler fall av besättelser och direkt demoniskt inflytande än vad som tidigare varit fallet, under den kristna delen av vår svenska historia.

Hur fruktansvärda de onda andarna än är, visade Jesus att deras makt är ett intet i jämförelse med Hans. Med ett enda ord drev Han ut dem allesamman och alla de sjuka blev botade. Just sÃ¥ är det. Luther sjunger i reformationspsalmen â€VÃ¥r Gud är oss en väldig borg†om mörkrets furste djävulen, att â€ett ord kan honom fällaâ€.

Vi har nu hört om hur Jesus botade Petrus svärmor från hennes feber och de många besatta människorna från deras plågor. Nu avslutningsvis skall vi också säga något om hur

Jesus botar oss

I Hebr. 13:8 läser vi att â€Jesus Kristus är densamme i gÃ¥r och i dag och i evighet.†Det betyder att lika väl som Han botade fysiskt och psykiskt sjuka människor dÃ¥ Han vandrade pÃ¥ jorden för tvÃ¥ tusen Ã¥r sedan, lika väl utför Han liknande läkedomsunder idag. Och likaväl som Jesus drev ut onda andar den gÃ¥ngen gör Han det ocksÃ¥ idag.

Detta betyder naturligtvis inte att allt som utges vara helbrägdagörelser och demonbefrielser i själva verket är det. Tvärtom finns det anledning att tro att det mesta av det som sker på detta område inom kristenheten i själva verket är bluff och utförs av falska profeter. Vi skall inte tala alltför mycket om det nu, utan istället positivt konstatera att Jesus är vår helbrägdagörare till ande, själ och kropp. Vi får komma till Honom och be Honom om hjälp med vad det än må vara.

Jag vill inte pÃ¥ nÃ¥got sätt hindra eller avrÃ¥da nÃ¥gon frÃ¥n att be Jesus om hjälp med vÃ¥ra fysiska krämpor. ÄndÃ¥ är det viktigt att minnas tvÃ¥ saker. För det första är vÃ¥ra själars frälsning det utan jämförelse viktigaste. Hellre lever jag en evighet i Himmelen och nÃ¥gra Ã¥r med sjukdom här pÃ¥ jorden än är frisk och stark nÃ¥gra Ã¥r pÃ¥ jorden och sedan tillbringar evigheten i helvetet. Jesus ställer faktiskt dessa tvÃ¥ värden mot varandra i bergspredikan dÃ¥ Han säger: â€Om ditt högra öga förleder dig till synd, sÃ¥ riv ut det och kasta det ifrÃ¥n dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar gÃ¥r förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna. Och om din högra hand förleder dig till synd, sÃ¥ hugg av den och kasta den ifrÃ¥n dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar gÃ¥r förlorad än att hela din kropp kommer till Gehenna†(Matt. 5:29-30). Det är alltsÃ¥ bättre med stympad kropp och evig salighet än frisk kropp och evig förtappelse.

Det som vi skall vara allra mest intresserade av i vÃ¥ra böner är alltsÃ¥ själens eviga frälsning. Om detta kan vi ocksÃ¥ be alldeles oreserverat. När vi ber om fysiska välsignelser eller materiellt gott bör alltid vÃ¥r bön – antingen uttalat eller outtalat – ha tillägget â€men ske din viljaâ€, eftersom vi inte vet vad som är bäst för oss ur evighetens synpunkt. Men när det gäller andliga välsignelser vet vi alltid vad Gud vill. Han har nämligen uppenbarat i sitt Ord att Han vill att alla människor skall bli frälsta (1 Tim 2:4). Andliga välsignelser som syndernas förlÃ¥telse, frid och salighet vill Han aldrig hÃ¥lla tillbaka.

För det andra skall vi inte tro att den bibelvers frÃ¥n Jesajas bok som Matteus citerar, dÃ¥ han kommenterar Jesu helbrägdagörelser med orden att Han â€botade alla sjuka, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: Han tog pÃ¥ sig vÃ¥ra svagheter, och vÃ¥ra sjukdomar bar Han†– vi skall inte tro att denna Jesajavers innebär att eftersom Jesus bar vÃ¥ra sjukdomar sÃ¥ behöver vi aldrig bli eller vara sjuka. SÃ¥ utläggs denna vers allt som oftast inom trosrörelsen och framgÃ¥ngsteologin. Men istället förhÃ¥ller det sig enligt följande: För oss betyder Jesu bärande av vÃ¥ra sjukdomar, syndens följder, att Han förvandlat sjukdomarna och lidandet sÃ¥ att de inte mer bär förbannelsens prägel. Liksom Jesus genom sitt ställförträdande lidande avlägsnade syndens förbannelse, men inte syndens inneboende – vi plÃ¥gas ju fortfarande av synden i vÃ¥rt hjärta även om den inte leder till fördömelse eftersom den övertäcks av Jesu försoning – har Han ocksÃ¥ genom att bära vÃ¥ra sjukdomar avlägsnat dess förbannelse, men inte dess plÃ¥gor. Vi blir fortfarande sjuka, vi mÃ¥ste fortfarande dö till sist, men i kraft av vad Jesus gjorde pÃ¥ korset har förbannelsen i det hela försvunnit. Det är t.o.m. sÃ¥ att lidandet fÃ¥r tjäna vÃ¥r frälsningssak. Ja själva döden, den siste fienden, fÃ¥r genom Jesus bli en tjänare, som för oss till det eviga livet.

—-

Vi har i denna predikan sett hur Jesus botade olika människor. Genom sitt allmaktsord utförde Han underbara läkedomsunder. Men den största läkedomen, den värdefullaste boten, Ã¥stadkom Han inte sÃ¥ enkelt som att uttala nÃ¥gra ord. För att kunna ge oss vÃ¥ra själars frälsning fick Han kämpa under blodsvett och mÃ¥nga tÃ¥rar, dÃ¥ Hans kropp och själ torterades pÃ¥ Golgata. Petrus skriver: â€Och vÃ¥ra synder bar Han i sin kropp upp pÃ¥ korsets trä, för att vi skulle dö bort frÃ¥n synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom Hans sÃ¥r har ni blivit botade†(1 Petr. 2:24). Amen.