av Lars Borgström Predikan Andra söndagen efter Trettondagen

Luk. 19:1-10

Jesus predikade evangeliet, om Guds kärlek till syndare, runt om i Galileen och Judeen. MÃ¥nga människor som hörde Honom trodde inte pÃ¥ Honom (Joh. 1:11, 5:43-47), andra blev nyfikna och lyssnade för en tid, men visade i slutändan bort Honom (Joh. 6:66) – men det var ocksÃ¥ människor som verkligen kom till tro och bar omvändelsens frukter. Säkert fanns det fler av dessa än vad som finns nedtecknat i evangelierna, men nÃ¥gra människors omvändelse finns alltsÃ¥ registrerade, för alltid upptecknade i den Heliga Skrift. Varför just dessa och inte andra är antagligen därför att de är av särskilt intresse. Inte sÃ¥ att dessa omvändelser i sig skulle utgöra nÃ¥gra speciellt fantastiska händelser till skillnad frÃ¥n de andra omvändelserna – varje gÃ¥ng en människa föds pÃ¥ nytt till livet i Gud är det ett lika stort underverk. Men dessa händelser är ändÃ¥ exceptionella ur mänsklig synpunkt sett. Sackeus omvändelse är sÃ¥dan att den för oss tycks mer osannolik och fantastisk än andras.

Utgångsläget

Vi vet nog alla vilka publikanerna var. De var tullindrivare som gick den romerska ockupationsmaktens ärenden. De tog alltsÃ¥ upp skatt frÃ¥n sina judiska landsmän och gav till de förhatliga romarna. Per capita- och grundskatterna drevs vanligtvis in av statliga tjänstemän. Men när det gällde att uppta tullskatter inom ett visst omrÃ¥de lades detta uppdrag ut pÃ¥ arrende. Troligtvis var det dÃ¥ högstbjudande som fick uppdraget. Publikanerna drev alltsÃ¥ sin näring för egen vinnings skull. Visserligen fanns det statliga tariffer, fastställda skattesatser, men publikanerna hade mÃ¥nga knep att lura folket, och det var sÃ¥ de skaffade sig sina rikedomar. De var välbetalda och välmÃ¥ende, hade bra bostad, fina kläder och glänsande guldringar pÃ¥ sina fingrar. Som publikan kunde man alltsÃ¥ sko sig och bli rik, men det var samtidigt ett sätt att garanterat göra sig föraktad bland folket. â€Publikaner och syndare†var ett stÃ¥ende uttryck som fariseerna använde (Mark. 2:15f.). Folk i allmänhet betraktade dem som rövare, de var inte betrodda och alla anständiga människor undvek dem.

De lägre publikanerna var av enkelt ursprung och hade väl misslyckats att göra sig karriärer på ett hedersamt sätt. Med Sackeus var det emellertid annorlunda. Han var förman vid tullen, alltså den högst uppsatte av publikanerna i Jeriko. Föga förvånande står det att han var rik. Att vara förman för publikanerna innebar ju förstås en särskild frestelse. Här fanns möjligheten att roffa åt sig särskilt mycket. Ju högre position en människa har, desto större makt och möjligheter medföljer.

En hög position innebär samtidigt ett stort ansvar. Sackeus hade ju kunnat föregå med gott exempel. Han skulle kunnat ta ut just så mycket som var stadgat av romarna och ingenting mer. Det hade räckt åt honom själv också. Men genom att föregå med dåligt exempel bidrog Sackeus till att hela publikankåren i Jeriko korrumperades och säkert försökte alla publikaner i Jeriko med omnejd fylla sina egna fickor så mycket det var möjligt. Det var liksom fritt fram när förmannen själv var en fifflare.

Det är inte betydelselöst att Jesus träffade den fifflande tullförmannen Sackeus just i staden Jeriko. Den staden stÃ¥r som en symbol för förstörelse, ruin. Tänk pÃ¥ Jesu berättelse om den barmhärtige samariten. Jesus började med att säga: â€En man var pÃ¥ väg frÃ¥n Jerusalem ner till Jeriko och rÃ¥kade ut för rövare†(Luk. 10:30). Dessa orter, Jerusalem och Jeriko, är inte valda av en slump. Här liksom pÃ¥ sÃ¥ mÃ¥nga andra ställen i Bibeln finns det dolda, djupa meningar som man kanske inte tänker pÃ¥ i förstone. Jerusalem är den heliga staden, fridens stad. Jerusalem symboliserar paradiset och även Himmelen. I paradiset befann sig de första människorna före syndafallet. Men sÃ¥ började mänskligheten, genom ormens, djävulens frestelse, att bege sig ut pÃ¥ en färd utför mot fördärvet: â€En man var pÃ¥ väg frÃ¥n Jerusalem ner till Jeriko och rÃ¥kade ut för rövareâ€. Jesus fortsätter: â€De slet av honom kläderna och misshandlade honom.†Rättfärdighetens dräkt var bortsliten. Människan var nu naken och skamsen. Människorna var ocksÃ¥ rivna och slagna som fÃ¥r utan herde eftersom de lämnat Gud. â€Sedan gav de sig av och lämnade honom halvdödâ€, säger Jesus om rövarna pÃ¥ Jerikovägen.

Sackeus var visserligen inte slagen till marken och halvdöd rent fysiskt, tvärtom. Han var rik och hade ett fint hem. Till det yttre frodades han och levde goda dagar. Men hur var det egentligen, sett från Guds perspektiv? Liknelsen om den barmhärtige samariten är just en liknelse, och andligt sett var Sackeus helt i satans våld, död i synder och överträdelser. Satan hade fått Sackeus att dyrka den förskräcklige avguden Mammon.

Omvändelsen

Sackeus var i andligt avseende verkligen som den slagne mannen i Jesu liknelse, som ligger där hjälplös och inte kan resa sig upp. Finns det dÃ¥ inget hopp? Jo, om nÃ¥gon annan kom och hjälpte skulle den slagne kunna resas upp och räddas. I Jesu liknelse om den barmhärtige samariten läser vi hur â€En präst… och en levit… gick förbi.†Dessa var legotjänare, inte verkliga själasörjare. MÃ¥nga sÃ¥dana hade Sackeus träffat pÃ¥. Ingen av dem hade velat hjälpa honom genom att predika om Guds kärlek till syndare. Istället hade de alla sett pÃ¥ Sackeus med förakt. De hade lÃ¥tit honom vara kvar i hans tragiska situation. SÃ¥ hemskt är det ocksÃ¥ i dag, i vÃ¥r tid, med de falska prästerna och predikanterna. De varken kan eller vill visa människorna till syndaförlÃ¥telsen i Jesu namn och blod. De störtar istället människosjälar i det eviga fördärvet.

I Jesu liknelsen kom så till sist en samarit förbi och hjälpte den slagne. Denne samarit är Jesus som är den ende som kan hjälpa oss ur vårt elände. Han hällde olja och vin i såren och förband dem. Så fördes den slagne till ett värdshus för att vårdas till dess samariten skulle komma tillbaka. I verkligheten är värdshuset kyrkan, församlingen, där de som blivit hjälpta av Jesus vårdas tills Han kommer tillbaka.

Går vi nu till Sackeus situation ser vi hur den barmhärtige samariten kom till Jeriko för att gästa honom. Liksom Jesus tidigare hade styrt sin väg genom Sykar för att frälsa den samaritiska kvinnan – det står att Han den gången måste ta vägen genom Samarien (Joh. 4:4), det var Hans kärlek och frälsarvilja som tvingade Honom – ja, liksom fallet var med den samaritiska kvinnan hade Jesus denna gång kommit till Sykar för Sackeus skull. Jesus är ju allvetande och visste hur Sackeus hade det, och nu var frälsningens stund inne för det förlorade fåret av Israels hus, eller den slagne mannen för att anknyta till Jesu liknelse om den barmhärtige samariten.

Men kunde verkligen Sackeus frälsas? Gud kan visst frälsa syndare, men kan Han frälsa sÃ¥ stora syndare som Sackeus, sÃ¥dana som är sÃ¥ djupt rotade i sin synd? Att t.o.m. publikaner, sÃ¥dana som anställda av fienden Rom systematiskt, Ã¥r efter Ã¥r, med planlagt rofferi sugit ut sina landsmän kunde frälsas vet vi av Jesu liknelse om fariseen och publikanen upp i templet (Luk. 18:10-14). Men här var det frÃ¥ga om Sackeus, den främste och ledande bland publikanerna i Jeriko, den som stod bakom hela det korrupta maskineriet, själva symbolen för förräderi, anpasslighet och girighet. Kunde en sÃ¥dan bli frälst? Det vore lika osannolikt som att den mest ivrige förföljaren av Kristi församling, den som med hatisk mordlust spÃ¥rade upp kristna t.o.m. utomlands, skulle kunna bli frälst. Men Paulus, som med tillfredsställelse sett hur Stefanus, den förste kristne martyren, stenades till döds, blev omvänd mitt pÃ¥ Damaskusvägen där han befann sig för att spÃ¥ra upp kristna bekännare. Paulus var â€den störste bland syndareâ€, syndares syndare och Sackeus var â€publikanernas förmanâ€, publikanernas publikan. SÃ¥väl Jesu möte med Paulus pÃ¥ Damaskusvägen som Hans möte med Sackeus i Jeriko slutade med syndarens omvändelse.

I Hesekiels bok läser vi en profetia om Kristus och Hans gärning: â€Det förlorade skall jag söka upp, de som gÃ¥tt vilse skall jag föra tillbaka, de sÃ¥rade skall jag förbinda, och de svaga ska jag stärka†(Hes 34:16). Det var just detta som hände denna dag i Jeriko.

När Jesus kom till Jeriko och vandrade genom staden, hör vi att Sackeus ville se Honom. Han hade hört talas om Honom, om rabbin som drog från stad till stad och undervisade med kraft och myndighet och som gjorde under och tecken så att människor häpnade.

Folkmassan var stor när Jesus gick genom staden eftersom ryktet om honom var omfattande. Sackeus var också med i folkmassan. Men han var liten till växten och släpptes inte fram. Och förresten, vem ville släppa fram honom, publikanernas förman, till Jesus? Skulle någon ta emot Jesus var det väl synagogans föreståndare eller någon annan hedervärd person. Människorna tänkte nog att det var där Jesus skulle gästa.

Men Sackeus skyndade före och klättrde upp i ett mullbärsfikonträd, som med sina många grenar utgjorde en lämplig utsiktsplats. Det är märkligt hur Sackeus, som visserligen var föraktad, men ändå en rik och välbärgad man, kunde släppa på sin stolthet och som ett litet barn klättra upp i ett träd. Men där kunde han se Jesus och det var huvudsaken för honom.

SÃ¥ kom dÃ¥ Jesus vägen fram. Och när Han kommer, omgiven av hela folkmassan, stannar Han plötsligt och ser upp i trädet, ser Sackeus och säger: â€Sackeus, skynda dig ned, ty i dag mÃ¥ste jag gästa i ditt hus.†Jesus ser och vet, Han känner ocksÃ¥ Sackeus, känner hans namn och person utan att ha träffat honom och pÃ¥ vanligt sätt lärt känna honom. â€Av sig själv visste Han vad som är i människan†(Joh 2: 25) heter det om Jesus. SÃ¥ vet Han ocksÃ¥ hurdana vi är, vad vi bär pÃ¥ och vad vÃ¥rt samvete tyngs av. För Jesus är allt blottat och uppenbart.

Jesus bad Sackeus skynda sig ned, eftersom Han idag ville komma och stanna i hans hus. Att Sackeus skulle komma ned frÃ¥n sin plats uppe i trädet, kan vi ta som en bild av att dem som Jesus kallar mÃ¥ste ödmjuka sig, kliva ned frÃ¥n de piedestaler de rest Ã¥t sig själva, annars kan de aldrig komma till Jesus pÃ¥ ett rätt sätt, d.v.s. i tro ta emot Honom som sin Frälsare. Det stämmer inte pÃ¥ Sackeus som redan ödmjukat sig genom att klättra upp i trädet likt ett barn, men som en bild kan vi ändÃ¥ ta det. Att Sackeus skulle skynda sig visar sanningen i att dröjsmÃ¥l är farliga när Jesus kallar. Det heter ju â€I dag, om ni hör Hans röst, sÃ¥ förhärda inte era hjärtan†(Hebr. 3:7).

Hur svarade nu Sackeus pÃ¥ Jesu ord? VÃ¥r text säger oss: â€Han skyndade sig ner och tog emot Honom med glädje.†Han tog utan tvekan emot Jesus och Hans Ord. Han lydde Jesu befallning som sade att han skyndsamt skulle komma ned till Jesus, Frälsaren. Och han blev glad över Jesus och Hans ord.

Här ser vi vad omvändelse innebär för en människa. Som Sackeus tar man emot Jesu Ord med glädje! Det är överraskande att Gud vill förlåta och göra nåd med en människa som alls inte förtjänat det, att Han har så stor och ofattbar barmhärtighet mot den totale och fullständige syndaren – något sådant kan inte människan tro av sig själv. Men av Jesu Ord tror Sackeus det. Han tar Jesus på orden och det är att bli omvänd.

â€Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat†säger Jesus som kommentar till Sackeus omvändelse. Det är själva hemligheten med Jesus. Han kommer inte till de rättfärdiga utan till syndare, för Han är deras Frälsare.

SÃ¥dan Han var där i Jeriko, sÃ¥dan är Han än i dag, ty â€Jesus Kristus är densamme i gÃ¥r, i dag och i evighetâ€. (Hebr 13:8) SÃ¥dan är Han ocksÃ¥ mot dig, du som lyssnar till denna predikan. Han vet och känner just din brist, din synd och dina oegentligheter. Men än i denna dag kommer Han med sitt goda budskap ocksÃ¥ till dig, eftersom Han är just din frälsare frÃ¥n synd och överträdelser.

Men fick verkligen Sackeus frälsningen helt och fullt? Jesu tallar om hur det förhöll sig: â€I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom ocksÃ¥ han är en Abrahams son. Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.â€

Omvändelsens följder

Nu sker med Sackeus nÃ¥got mycket märkligt. Den som förr var en mammonsdyrkare, lögnare och bedragare blir nu en förvandlad människa, som vill göra det som rätt, och göra rätt för sig. Sackeus säger: â€Herre, hälften av det jag äger ger jag Ã¥t de fattiga, och om jag har utkrävt för mycket ger jag honom fyrdubbelt igen.â€

SÃ¥ sker ocksÃ¥ med varje människa som tagit emot evangelium. Man vill inte förbli och synda vidare pÃ¥ den väg man varit, man vill leva efter Guds vilja. Och det är ocksÃ¥ detta Jesus uppmanar dem Han givit förlÃ¥telse: â€GÃ¥ och synda inte mer!†PÃ¥ tron följer trons gärningar. Gärningarna kommer inte först och sedan tron. Utan tron kommer först, väckt av Ordet, sedan följer det som är trons frukter, det vill säga goda och rättfärdiga gärningar.

Johannes Döparen hade predikat mycket strängt och uppmanat Ã¥hörarna att bära omvändelsens frukter (Luk. 3:8). När det förskräckta folket frÃ¥gade Johannes vad de dÃ¥ skulle göra, svarade han dem: â€Den som har tvÃ¥ livklädnader skall dela med sig Ã¥t den som ingen har, och den den som har mat skall göra pÃ¥ samma sättâ€. Det kom ocksÃ¥ publikaner ut till honom och frÃ¥gade vad de skulle göra. Johannes svarade dem: â€Kräv inte mer än vad som är fastställt†(Luk. 3:10-13).

Just sÃ¥ agerade nu Sackeus. Han sade: â€Herre, hälften av det jag äger ger jag Ã¥t de fattiga, och om jag har begragit nÃ¥gon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.†Omvändelsens frukter syntes inför alla. Han förväntade sig inte att bli rättfärdiggjord genom sina gärningar sÃ¥som fariséerna som skröt med vad de hade gjort, utan hans gärningar blev, genom Guds nÃ¥d, bevis pÃ¥ uppriktigheten i hans Ã¥nger och tro.

SÃ¥ skall det vara ocksÃ¥ i vÃ¥ra liv. Vi behöver dagligen höra om Jesu kärlek och ta emot Guds nÃ¥d. Där finner vi kraften till det goda. Guds kärlek uppenbarad i Jesus Kristus driver vÃ¥ra hjärtan och vÃ¥r vilja till att göra det rätta och goda och vara vÃ¥ra medmänniskor till gagn och nytta. Ja, vi fÃ¥r tjäna andra, precis som Kristus tjänat oss. När vi ser och förtröstar pÃ¥ gÃ¥van av nÃ¥d, dÃ¥ kan vi lätt och av hjärtat tjäna vÃ¥r nästa, sÃ¥som ordet säger: â€Vi älskar, därför att Han först har älskat oss†(1 Joh 4:19)

Allra sist mÃ¥ste vi lägga märke till att Sackeus var lycklig. Han hade tagit emot Jesus â€med glädjeâ€, läser vi. Sackeus hade blivit ett Guds barn, en medborgare i Guds rike, som är â€rättfärdighet och frid och glädje i den Helige Ande†(Rom. 14:17). Äntligen hade Jesus lösgjort honom, denne Abrahams son, frÃ¥n satans band.

Amen.