av Lars Borgström Predikan 1:a sön efter Epifania

Matt. 12:46-50

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

O Fader vår, barmhärtig, god, som oss till Dig vill kalla

och stänka oss med Kristi blod, som rena kan oss alla,

låt komma, Gud, till oss Ditt Ord, det heliga och klara,

låt det i mörkret på vår jord en ledare oss vara, att vi ej vilse fara. Amen.

Jesus talade och undervisade ofta folket om Guds rike, om sin egen person och om den kommande domen. SÃ¥ hade Han gjort även vid det tillfälle vi just hört om i predikotexten. Troligtvis befann Han sig tillsammans med sina lärjungar i ett hus eftersom det stÃ¥r att hans mor och bröder befann sig â€utanför†och ville tala med Honom. Det beteende som Maria och Jesu bröder uppvisar är pÃ¥ flera sätt klandervärt, men det visar oss den sanningen, att

Jordiska släktband garanterar inte tro och salighet

Varför befann sig Maria och Jesu bröder utanför huset, när de istället borde tagit vara på detta nådestillfälle och lyssnat till Jesu undervisning? Det visar att de inte satte Guds Ord, den undervisning som kom från Jesu mun, så högt som de borde göra. Eller visste de kanske inte om att Jesu Ord var Guds Ord? Vi skall återkomma till det. Maria och Jesu bröder hade inte bara uteblivit vid Jesu undervisning, de kom nu och t.o.m. avbröt den genom att kalla på Honom just då Han utförde sin predikogärning. Varför de kallade på Honom framgår inte av vår text. En del har menat att de ansåg Jesus vara från sina sinnen, en religiös fanatiker, och därför ville föra honom bort från folket så att Han inte gjorde sig själv och sin familj till åtlöje. Andra har menat att de ville skydda Jesus från judarna, som ville röja Honom ur vägen p.g.a. Hans predikande.

Vilken anledningen än var att Maria och Jesu bröder avbröt Honom och kallade på Honom borde de ha insett att Jesus själv bäst visste när, var och på vilket sätt Han skulle undervisa – Han är ju Guds Son! Jesus tillrättavisade dem och satte sin mor och bröder på plats genom att påminna dem om deras ringhet och bristande insikt. Också i Kana hade Jesus tillrättavisat sin mor, då hon kallade på Jesu uppmärksamhet att vinet tagit slut (Joh. 2:3-4).

Det kan förefalla märkligt att Maria – som ju vid bebÃ¥delsen hört ängeln Gabriels ord om att hennes son skulle vara â€den Högstes Son†(Luk. 1:32), som av sin äldre släkting prästhustrun Elisabet hört profetiska ord om att hon var Herrens mor (Luk. 1:43), som pÃ¥ julnatten hört Betlehems herdars vittnesbörd om ängeln ord (Luk. 2:17), som senare fick lÃ¥ngväga besök av de visa männen som följt stjärnan för att hylla och tillbe den sanne Konungen (Matt. 2:11), som träffat den fromme Simeon i templet och hört hans vittnesbörd om att han nu, med Jesusbarnet i sin famn, sett Israels och hela världens frälsning (Luk. 2:30-32) – ja, det verkar nästan otroligt att Maria inte hade större tilltro till sin son och insikt i Hans verk än att hon ansÃ¥g sig behöva ingripa i Hans verksamhet och leda Honom tillrätta.

DÃ¥ Gabriel bebÃ¥dat Jesu födelse hade Maria i tro sagt: â€Se, jag är Herrens tjänarinna. MÃ¥ det ske med mig som du har sagt†(Luk. 1:38). När hon hörde Elisabets ord som bekräftade ängeln Gabriels budskap hade hon stämt upp sin underbara lovsÃ¥ng (Luk. 1:46-55). När hon i stallet hörde herdarnas ord hade hon â€bevarat och begrundat allt detta i sitt hjärta†(Luk. 2:19). Vad hade hänt under de trettio Ã¥r som gÃ¥tt sedan dess? Hade hon förlorat tron pÃ¥ världens Frälsare, som samtidigt var hennes förstfödde son? Redan när Jesus var tolv Ã¥r gammal tycks Maria förlorat den rätta tilliten och förstÃ¥elsen. När Jesus under pÃ¥skfirandet försvunnit och sedan Ã¥terfunnits i templet hade Han sagt till sina föräldrar: â€Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag mÃ¥ste ägna mig Ã¥t det som tillhör min Fader? †(Luk. 2:49). DÃ¥ stÃ¥r det att varken Maria eller Josef förstod vad Han menade. FrÃ¥n en synpunkt sett var Jesu rätta plats inte i Nasaret under Josefs lydnad utan i Den Heliga Treenigheten i den evige Faderns sköte, i det tempel där Gud bor. Marias anklagelse den gÃ¥ngen, â€Mitt barn, varför har du gjort sÃ¥ här mot oss?â€, vändes mot henne själv, â€Visste ni inte?†– hade inte ängeln talat om â€Messias, Herren†(Luk. 2:11), hade inte Elisabet sagt â€min Herres mor†(Luk. 1:43)?

Det stÃ¥r emellertid utom allt tvivel att Maria efter korsfästelsen tillhörde de troende, annars skulle ju inte alla släkten framöver prisa henne salig (Luk. 1:48). Hon räknas ocksÃ¥ upp bland medlemmarna i den första lilla församlingen (Apg. 1:14) och var med om den Helige Andes utgjutelse pÃ¥ pingstdagen (Apg. 2:1-4). Hennes vacklande tro och tvivel innan dess visar oss ändÃ¥ att biologiska band inte garanterar kristen tro – inte ens om man är Herrens mor! Tron är Guds skapelse, en andlig realitet som inte har med släktband och blod att göra. Om de kristna heter det: â€De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av nÃ¥gon mans vilja utan av Gud†(Joh. 1:13). Marias svaga tro visar ocksÃ¥ att det i de kristnas liv kan finnas djupa svackor, ibland t.o.m. avfall frÃ¥n tron. Om Maria t.o.m. förlorat den frälsande tron helt och hÃ¥llet vet vi inte, men hennes liv visar i alla fall att tron inte är nÃ¥got statiskt utan en andlig verklighet som precis som det biologiska livet kan vara starkt eller svagt, livskraftigt eller utdöende.

Hur var det dÃ¥ med Jesu bröder, var de troende? I Matt. 13:55 räknas de upp som Jakob, Josef, Simon och Judas – i Mark. 6:3 stÃ¥r det â€Joses†istället för Josef, men det är bara en annan form av samma namn. Det nämns ocksÃ¥ att Jesus hade flera systrar (Matt. 13:56). Hur sÃ¥g dessa pÃ¥ sin bror, eller deras halvbror som Jesus ju egentligen var (eller kusin som det, ocksÃ¥ frÃ¥n goda teologer, hävdats att Jesus var)? Vi vet inte sÃ¥ mycket om dem frÃ¥n det bibliska materialet. Om Jakob fÃ¥r vi veta att han senare blev ledare för urförsamlingen i Jerusalem och han brukar ocksÃ¥ förbindas med det nytestamentliga brev som bär hans namn, Jakobs brev. Eusebius berättar i sin bok Kyrkohistoria att Jakob blev Jerusalems förste biskop och p.g.a. hans stora dygd kom han att kallas â€den rättfärdige†(II, 1:2-3). Han dog martyrdöden genom att judarna först kastade ned honom frÃ¥n templets tinnar och sedan slog ihjäl honom med en träklubba (II, 1:5, II, 23:1-24). Eusebius anser att mordet pÃ¥ den uppenbart ädle Jakob gav upphov till den blodskuld som förorsakade att Gud som straff ödelade Jerusalem Ã¥r 70. Eusebius berättar ocksÃ¥ att sonsönerna till Jesu bror Judas senare släpades till förhör inför kejsar Domitianus för sin kristna tros skull. De skall där ha avgett ett frimodigt vittnesbörd och när de sedan släpptes blev de ledare i församlingarna (III, 19, 20:1-6). Kanske visar detta att även Jesu bror Judas var kristen?

Hur som helst visar Jesu bröders uppträdande när de kom och störde Hans predikande att de vid det tillfället inte hade den rätta insikten. De följde Honom inte heller som lärjungar. Det är först senare, efter uppståndelsen, vi hör talas om att Jesu bröder tillsammans med Maria och den första församlingen var samlad i bön före den första pingsten (Apg. 1:14) och om att Jakob var ledare för församlingen i Jerusalem (Apg. 15:13, 21:18, Gal. 1:19). Om alla Jesu bröder var med i den första församlingen vet vi inte, och om Hans systrar nämns ingenting. Hur det än var med Jesu syskons tro är det tankeväckande att Hans bröder under Hans offentliga treåriga verksamhetsperiod inte tillhörde Hans lärjungar, inte ens den större kretsen, som följde Honom trots att de bättre än någon annan – mänskligt sett – borde vetat vem Han var. Tänk hur de levde alldeles inpå Honom, hur Han var deras lekkamrat när de var barn. Jesus måste ju ha utmärkt sig på ett alldeles speciellt sätt. Tänk er ett barn som aldrig någonsin syndade! Han var alldeles rättfärdig och god, alltid kamratlig och uppoffrande. Aldrig talade Han illa om någon eller gav sig på någon. Han utmärkte sig som ett heligt barn (Luk. 1:35), ja Han var den Helige. Alla andra barn var födda i arvsynd och präglades av syndafördärvet, men Jesus var alldeles ren. Man tycker ju att allt detta borde gjort intryck på Hans syskon under deras barn- och ungdomstid och att de därför borde haft lättare att tro än Petrus, Johannes och de andra. Nog var det en särskild nåd att få växa upp tillsammans med Jesus, men det garanterar inte tro och salighet. På samma sätt är det möjligt att också idag växa upp i ett kristet hem där Jesus är närvarande genom sitt Ord, man kan ha fått de allra bästa förutsättningar för att bli bevarad i tron, men ändå leva i otro som en främling för Herren.

Släktband, blod och uppväxt i Jesu närhet garanterar alltså inte tro och salighet. Vad är det då som är det helt avgörande för att vara ett Guds barn, att tillhöra Jesu familj? Det svarar Jesus själv på då Han säger att

Den som gör Jesu himmelske Faders vilja är Guds barn

När nÃ¥gon sade till Jesus att Hans mor och bröder stod utanför och ville tala med Honom svarade Han: â€Vem är min mor och vilka är mina bröder?†SÃ¥ sträckte Han ut handen mot sina lärjungar och sade: â€Här är min mor och mina bröder. Var och en som gör min Himmelske Faders vilja är min bror och min syster och min mor.â€

Vad den Himmelske Fadern vill med oss människor är alltsÃ¥ uppenbart utifrÃ¥n situationen där Jesus befann sig med sina lärjungar. Jesus visade ju pÃ¥ dem och sade att just de utgjorde Hans sanna familj, eftersom de gjorde Hans himmelske Faders vilja. Och vad var det dÃ¥ de gjorde? De satt vid Jesu fötter och lyssnade i tro till Hans undervisning. Att göra just detta är den allra högsta sysselsättning en människa kan ta sig för. DÃ¥ sänker sig Himmelriket ned över den lyssnande och intar honom eller henne. Där detta sker, hos den människa där detta blivit verklighet, har Guds vilja nÃ¥tt sin fullbordan med avseende pÃ¥ honom eller henne. NÃ¥gra frÃ¥gade Jesus vid ett annat tillfälle vad de skulle göra för att utföra Guds gärningar. Jesus svarade dÃ¥: â€Detta är Guds gärning, att ni tror pÃ¥ den som Han har sänt†(Joh. 6:29).

Det är endast genom hörandet av Ordet som en människa kan bli ett Guds barn, född pÃ¥ nytt till livet i Gud. Petrus, som vid det här tillfället satt vid Jesu fötter inne i huset och lyssnade till Hans undervisning, skrev senare i sitt första brev till sina medkristna, ocksÃ¥ de medlemmar i Guds familj: â€Ni är ju födda pÃ¥ nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande Ord som bestÃ¥r†(1 Petr. 1:23). Men ocksÃ¥ Jesu biologiske bror Jakob, som den gÃ¥ngen stod utanför och kallade pÃ¥ Jesus, insÃ¥g senare vikten av att lyssna till Guds Ord och skrev efter att ha kommit till tro (om det nu är Han som är författaren till Jakobs brev): â€I kraft av sin vilja födde Han oss pÃ¥ nytt genom sanningens Ord, för att vi skulle vara en förstlingsfrukt bland dem som Han har skapat†(Jak. 1:18). SÃ¥ visade det sig att de tvÃ¥ som den gÃ¥ngen befann sig pÃ¥ olika sidor om husets dörr, den ena innanför och den andre utanför, till sist hamnade pÃ¥ samma sida om Himlaporten, nämligen innanför. Petrus hade upplevt nederlag pÃ¥ trons väg och Jakob hade varit oförstÃ¥ende inför Jesu uppdrag, men bÃ¥da hade senare i livet blivit sÃ¥ stadfästa i sin tro att de hellre led martyrdöden än förnekade sin Mästare. Petrus blev korsfäst (Joh. 21:18-19) och Jakob, som sagt, nedstörtad frÃ¥n templets tinnar och ihjälslagen med klubba.

Det hat som visades Petrus och Jakob från otrons människor får också många andra kristna utstå genom förföljelser, trakasserier, diskriminering o.s.v. Det kan ibland bli så att den kristne t.o.m. blir utstött från sin egen familj. Då är det viktigt, ja helt avgörande att veta, att

Guds familj är viktigare än den mänskliga familjen

Den fiendskap vi här talar om, den mot dem som äger och lever i den sanna kärleken och friden, Guds barn, har alltid funnits på jorden, ända sedan syndafallet då djävulen lyckades locka Adam och Eva att göra det onda. En del människor vill följa Jesus. De tror på Honom och älskar Honom. Andra människor hatar Jesus och vänder sig emot dem som tror på Honom. Adam och Eva fick först två söner som hette Kain och Abel. Kain trodde inte på Guds löfte att Jesus skulle komma och frälsa människorna från djävulens makt. Abel däremot var rättfärdig (Matt. 23:35) och trodde på den kommande Fridsfursten. Därför hatade Kain Abel och dödade sin lille bror (1 Mos. 4:8).

Precis som det gick en skiljelinje genom Adams och Evas familj, där Kain vandrade i mörkret och hatade Abel som var ett ljusets barn, skapar budskapet om Fridsfursten Jesus ofred och hat här pÃ¥ jorden. Skiljelinjen skär genom alla gemenskaper; samhällen, arbetsplatser, skolklasser och familjer. Inte bara Adams och Evas familj blev splittrad utan Jesus säger själv att det nödvändigtvis blir sÃ¥ i mÃ¥nga familjer: â€Tro inte att jag har kommit för att skapa fred pÃ¥ jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Jag har kommit för att skilja en son frÃ¥n sin far, en dotter frÃ¥n sin mor och en sonhustru frÃ¥n sin svärmor, och en man fÃ¥r sina egna till fiender†(Matt. 10:34-36).

Om alla i din familj tror på Jesus, vill vara Hans vän och följa Honom skall du vara oerhört tacksam. Bed att Gud bevarar er alla i tron på Jesus! Om ni alla blir kvar hos Jesus kommer ni att återses i Himmelen och leva för evigt tillsammans med Jesus.

Men enligt Jesu egna ord är det mÃ¥nga familjer som är splittrade dÃ¥ det gäller det allra viktigaste i världen, inställningen till Honom. Lever du i en sÃ¥dan familj skall du be för de familjemedlemmar som vandrar i mörkret. Du skall pÃ¥ alla sätt visa dem kärlek och vänlighet, men du skall inte följa med dem ut i mörkret när de försöker fÃ¥ dig att överge Jesus. Jesus säger när Han talar om splittringen inom familjerna: â€Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig†(Matt. 10:37).

Kom ocksÃ¥ ihÃ¥g att Herren aldrig blir nÃ¥gon skyldig nÃ¥got. Han har lovat att ta hand om dem som följer Honom. Till Petrus, som sade â€Se, vi har lämnat allt allt och följt dig†svarade Jesus: â€Amen säger jag er: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller systrar eller mor eller far eller barn eller Ã¥krar för min och evangeliets skull utan att fÃ¥ hundrafallt igen. Här i världen fÃ¥r de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och Ã¥krar, mitt under förföljelser, och i den kommande tidsÃ¥ldern evigt liv†(Mark. 10:29-10).

Amen.

LÃ¥t oss be:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet

som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.

Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan

så att vi inte må vara glömska hörare

utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod

intill änden och varda saliga.

Amen.