av Lars Borgström Predikan 4:e advent. Joh. 5:30-47

De tre vittnena

Advent betyder ankomst. Adventstiden, de fyra veckorna fram till jul, är en period av väntan pÃ¥ Jesu födelse, Guds ankomst till vÃ¥r jord. Att Gud själv varit här, att vÃ¥rt jordklot blivit beträtt av dess Skapare, är ett sÃ¥dant tankesvindlande mysterium att det inte kan uttömmas av ett helt livs begrundan. Vem kan egentligen med sin tanke fatta att Gud själv fötts av en kvinna, att Han sedan krupit pÃ¥ golvet i hemmet i Nasaret och senare vandrat runt pÃ¥ Galileens och Judeens vägar? Ingen kan det, men ju mer denna sanning fÃ¥r sjunka in i vÃ¥ra hjärtan, desto djupare tränger vi in i Guds rike och blir delaktiga av dess rikedomar. Veckorna fram till jul vill leda oss allt djupare in i inkarnationens, Guds människoblivandes, hemlighet. â€Se din konung kommerâ€, â€Guds rike är näraâ€, â€Herrens vägröjare†och â€Johannes visar till Kristus†är söndagarna i advents teman som alla, pÃ¥ olika sätt, vill förbereda oss pÃ¥ att ta emot Jesus och hylla Honom som vÃ¥r Konung.

Den fjärde söndagen i Advent handlar om Johannes vittnesbörd, men i Ã¥r (enligt tredje Ã¥rgÃ¥ngens predikotext Joh. 5:30-47) inte bara om detta utan även om tvÃ¥ andra vittnens utsagor. När Jesus efter sitt dop framträtt med sin förkunnelse och sina underverk uppstod snart frÃ¥gan vem Han var. Jesus visste naturligtvis själv svaret pÃ¥ den frÃ¥gan och sade sig vara jämlik Fadern och därför ha rätt till samma tillbedjan och dyrkan som Honom: â€Alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt Honom†(Joh. 5:23).

NÃ¥got vittnesbörd utöver detta var egentligen inte nödvändigt – Jesus själv, som är Gud, hade ju talat! (Joh. 8:14) – men människorna insÃ¥g inte vilken auktoritet de hade framför sig. Därför, â€för att [de skulle] bli frälsta†(Joh. 5:34), anförde Jesus tre vittnen som bekräftade Hans självvittnesbörd. Enligt Mose lag skulle var sak avgöras â€efter tvÃ¥ eller tre vittnens utsaga†(5 Mos. 15:19), en regel som ocksÃ¥ lever vidare i det nya förbundet (Matt. 18:16). Eftersom Jesu Ã¥hörare accepterade denna regel anknöt Han till denna dÃ¥ Han anförde tre vittnen som alla vittnade om Hans gudomliga ursprung och frälsande gärningar, alltsÃ¥ om Hans person och verk.

Det första vittnet är Johannes Döparen

Jesus säger: â€Det är en annan som vittnar om mig. [—] Johannes [—] har vittnat för sanningen†(Joh. 5:32-33). Genom sin profet Malaki hade Herren sagt: â€Se, jag skall sända min budbärare och Han skall bereda vägen för mig†(Mal. 3:1). Det är tydligt att Johannes själv sÃ¥g sig som denne budbärare som beredde vägen för Herren (Matt. 3:11). PÃ¥ frÃ¥gan vem han var svarade han att var â€rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!†(Joh. 1:23). När sedan den kom som Johannes banat väg för visade sig detta vara Jesus.

Johannes bekände sig ocksÃ¥ till Jesu Kristi preexistens, d.v.s. att Han fanns till innan Han föddes. Johannes var sex mÃ¥nader äldre än Jesus (Luk. 1:36) och framträdde ocksÃ¥ tidigare än Jesus i sin offentliga tjänst, ändÃ¥ sade han: â€Efter mig kommer en man som är före mig, ty Han var före mig†(Joh. 1:30). Guds Son har alltid funnits eftersom Han är â€född av Fadern före all tid†(Nicaenum, SKB, s 47). Endast Gud är evig. Mellan Skaparen och allt skapat löper en klyfta. Jesus Kristus befinner sig pÃ¥ det evigas sida om denna klyfta.

Johannes vittnade inte bara om Jesu person, utan även om Hans verk. Han sade att Jesus skulle komma som en domare och bränna upp alla agnar, d.v.s. dem som inte var rättfärdiga och redo att fÃ¥ sin dom, i â€en eld som aldrig släcks†(Luk. 3:17). Han sade människorna att om de inte bär sÃ¥dan frukt som hör till omvändelsen skall de drabbas av den kommande vredesdomen (Luk. 3:7-8). Detta vittnesbörd stämmer med vad Jesus själv senare sade om dem som inte gjort de goda gärningar som Gud kräver att vi skall göra mot medmänniskorna. Dessa förbannade skall Jesus, enligt egen utsaga, visa bort â€till den eviga eld som är beredd Ã¥t djävulen och hans änglar†(Matt. 25:41).

Det var nog mÃ¥nga av Johannes Ã¥hörare som blev skrämda av sÃ¥dana och liknande ord. Johannes predikade och förmanade nämligen Ã¥terkommande pÃ¥ det sättet (Luk. 3:18). De människor som knäcktes av denna hÃ¥rda förkunnelse och gav upp allt hopp om sig själva kunde dock ta till sig ett underbart budskap frÃ¥n Johannes mun, ocksÃ¥ det handlande om Jesu verk: â€Se Guds Lamm, som tar bort världens synd†(Joh. 1:29). Jesus utplÃ¥nar synder som om de aldrig existerat. Han är den underbare Frälsaren, som kan förvandla agnar färdiga för helvetets eld till vete som tas tillvara och bärgas till den himmelska logen.

Johannes Döparens vittnesbörd ljuder ännu idag från Bibelns blad. Herren vill genom lagens dom och evangeliets löften föra oss in i sitt rike.

Det andra vittnet är Jesu gärningar

Jesus anförde ytterligare ett vittne, som Han själv tillskrev större värde än Johannes Döparen. Han sade: â€Själv har jag ett vittnesbörd som är förmer än Johannes vittnesbörd: de gärningar som Fadern har gett mig att fullborda†(Joh. 5:36).

Jesus gjorde sÃ¥dana gärningar som endast Gud kan göra. Redan dÃ¥ Han kallade sina första lärjungar visade Han att Han kunde se in i människors hjärtan. Utan att Natanael tidigare hade träffat Honom visste Jesus hurdan denne var i sitt innersta. Alla som läst Bibeln visste att endast Gud â€känner alla människors hjärtan†(1 Kung. 8:39) och därför utbrast Natanael: â€Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung†(Joh. 1:49). Evangelisten Johannes konstaterade denna förmÃ¥ga hos Jesus med orden: â€Han behövde inte höra nÃ¥gon vittna om människan, ty av sig själv visste han vad som var i människan†(Joh. 2:25).

Jesus utförde ocksÃ¥ mÃ¥nga under som vittnade om Hans identitet. Ingen människa kan nämligen stilla stormar med sitt blotta ord, uppväcka döda till liv o.s.v. Endast Gud är mäktig sÃ¥dana underverk. Jesu gärningar visade att Han är den ende sanne Guden. Han och Fadern är ett, delaktiga av samma gudomliga natur. Det är den enda rimliga slutsats man kan dra av alla Hans gärningar. â€Tro migâ€, sade Jesus senare till sin oförstÃ¥ende lärjunge Filippus och de andra i lärjungakretsen, â€jag är i Fadern och Fadern i mig. Om ni inte kan tro det, sÃ¥ tro för gärningarnas skull†(Joh. 14:11).

Jesu gärningar visar alltsÃ¥ vem Han är, men de innebär ocksÃ¥ frälsning för en i synd, mörker och död fallen värld. â€De gärningar som Fadern gett [Jesus] att fullborda†(Joh. 5:36) var ju framför allt Hans frälsande verk, Hans död och uppstÃ¥ndelse. Fadern hade berett en kropp Ã¥t Jesus Kristus som var förmer än alla offer och gÃ¥vor, brännoffer och syndoffer (Hebr. 10:5-6) därför att när den blev offrad Ã¥stadkoms den allmänna försoning (jfr 1 Joh. 2:2) genom vilken alla Guds barn är helgade (Hebr. 10:10). Alla som tror pÃ¥ Sonen är ju frälsta, â€ty sÃ¥ älskade Gud världen att Han utgav sin enfödde Son, för att den som tror pÃ¥ Honom inte skall gÃ¥ förlorad utan ha evigt liv†(Joh. 3:16). Det var om detta offer Kristus sade dÃ¥ Han trädde in i världen: â€Se, jag har kommit, Gud, för att göra din vilja. I bokrullen stÃ¥r skrivet om mig†(Hebr. 10:7, Jes. 40:8-9).

UppstÃ¥ndelsen blev ocksÃ¥ en Jesu gärning som visade att Han är Herren Gud som segerrik trätt fram ur graven. Vem annan än Gud kan resa upp sig själv frÃ¥n döden? Jesus sade om sitt liv: â€Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fÃ¥tt av min Fader†(Joh. 10:18). Den tomma graven är kvittot pÃ¥ att syndaskulden är betald och priset accepterat. Syndernas förlÃ¥telse, evigt liv och salighet är vunnet Ã¥t hela mänskligheten.

Det tredje vittnet är de Heliga Skrifterna

Kristus sade, som vi hörde, dÃ¥ Han trädde in i världen: â€I bokrullen stÃ¥r skrivet om mig†(Hebr. 10:7, Jes. 40:8). Detsamma sade Han till dem som inte ville tro pÃ¥ Honom: â€Ni forskar i skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig†(Joh. 5:39). Gamla testamentets skrifter är alltsÃ¥ det tredje vittnet Jesus Ã¥beropar. Även de vittnar om Hans person och om Hans verk.

Då det är skrivet om Jesus Kristus i alla Gamla testamentets skrifter (Luk. 24:27) och utrymmet är begränsat skall här endast ett litet axplock exempel tas fram med anknytning till jul och advent.

Att den väntade Messias skulle vara Herren Gud själv förstÃ¥r vi av att Frälsarbarnet, som skulle vända det nattsvarta mörkret i ett stort ljus och skänka fröjd Ã¥t dem som inte haft nÃ¥gon glädje (Jes. 9:2-3), skulle vara â€Mäktig Gud, Evig Fader†(Jes. 9:6). Barnet som föddes i Betlehem i helig julnatt var inte nÃ¥got vanligt barn. Det fick sin mänskliga natur i tiden genom jungfru Maria, men ägde pÃ¥ samma gÃ¥ng sin existens pÃ¥ den oskapade sidan av den Ã¥tskiljande klyftan mellan Skaparen och det skapade som vi tidigare talade om. Mika hade profeterat: â€Men du, Betlehem Efrata, som är sÃ¥ liten bland Juda tusenden, frÃ¥n dig skall det komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, frÃ¥n evighetens dagar†(Mika 5:1-2).

Skrifterna vittnade ocksÃ¥ om Gudamänniskans frälsningsverk. Den som Herrens budbärare – som ju sedan visade sig vara Johannes Döparen – skulle bereda vägen för, var Herrens oskapade ängel (Mal. 3:1), â€rättfärdighetens sol†som â€gÃ¥r upp med läkedom under sina vingar†(Mal. 4:2). Genom Jesu Kristi rättfärdiga liv, Hans lydnad, död och uppstÃ¥ndelse, har en frikännande dom uttalats över alla människor. Rättfärdighetens sol lyser nu över hela mänskligheten (Rom. 5:18-19). De som fÃ¥r sina ögon öppnade för detta märkliga och underbara redan förhandenvarande faktum har förts frÃ¥n mörkrets rike in i Guds â€Ã¤lskade Sons rike†(Kol. 1:13). De är nu beredda att fira verklig jul; en god, välsignad, kristen och salig jul. Glädjen blir sÃ¥ stor att de bildligt talar â€kommer ut och hoppar likt kalvar som släpps ur sitt bÃ¥s†(Mal. 4:2). SÃ¥som vÃ¥rsolen och det gröna betet livar upp kalvarna efter en vinter i mörka stallet fÃ¥r trötta och betryckta själar nytt liv av skenet frÃ¥n rättfärdighetens sol och ny hälsa frÃ¥n dess vingars läkedom.

Amen.