Betraktelse för Första advent

â€Folkskaran som var mycket stor bredde ut sina mantlar pÃ¥ vägen. Andra skar kvistar frÃ¥n träden och strödde pÃ¥ vägen. Och folket, bÃ¥de de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden! †(Matt. 21:8-9).

Advent betyder ankomst och adventstiden är de sista fyra veckornas väntan innan vi firar Jesu ankomst till vår jord, alltså Hans födelse i Betlehem. På olika sätt vill söndagarna i advent förbereda oss på att kunna fira jul på ett välsignat sätt. Första advent handlar om när Jesus gjorde sin ankomst till Jerusalem, judarnas huvudstad, bara några dagar innan Han dog och uppstod.

Förutsägelsen

Bibeln är en märklig bok som innehåller övernaturlig, himmelsk uppenbarelse. Gud uppenbarar i sitt heliga Ord sådant som vi annars inte skulle känna till. Under gamla förbundets tid, den som rådde före Jesu födelse, förutsade Gud genom sina profeter vad som skulle komma att ske i framtiden. Han hade sagt genom sin profet Sakarja över fem hundra år i förväg att Israels Konung skulle komma ridande på en åsna, på en åsninnas föl (Sak. 9:9). Kungar brukar ju rida på ståtliga stridshästar, men denne Konung var annorlunda. Mild och ödmjuk red Han på det anspråkslösa djuret. Även den jublande skaran som hyllade Jesus vid intåget i Jerusalem finns förutsagd i Psaltaren, Bibelns stora bönbok. I Ps. 118:24-27 står det:

â€Detta är den dag som HERREN har gjort, lÃ¥t oss pÃ¥ den jubla och vara glada! O, HERRE, fräls! O, HERRE, lÃ¥t allt lyckas väl!†Välsignad vare Han som kommer i HERRENS namn! Vi välsignar er frÃ¥n HERRENS hus. HERREN är Gud, och Han gav oss ljus. Ordna er i högtidsled med lövrika kvistar i händerna.â€

Just så sjöng människorna när Jesus red in i Jerusalem århundraden senare. Är inte Bibeln en märklig bok som så exakt förutsäger händelser som ännu inte ägt rum? Ingen människa skulle kunna göra sådana framtidsförutsägelser. Du kan därför vara fullt och fast säker på att allt som står i Bibeln är Guds eget Ord och fullständigt sant.

Den första fullbordan

Det som profeterades i Ps. 118 – att Guds folk skulle bära kvistar i händerna och ropa â€O, HERRE, fräls†– fick alltsÃ¥ sin uppfyllelse vid Jesu intÃ¥g i Jerusalem dÃ¥ den Hosianna-ropande folkmassan med palmblad hyllade Honom. â€Hosianna†betyder nämligen just â€Herre, fräls!â€. Palmblad använde man för att visa att nÃ¥gon segrat. Folkskaran hyllade alltsÃ¥ Jesus som sin sanne och segrande Konung och bad Honom att frälsa, rädda, dem.

SÃ¥ skall ocksÃ¥ du göra. Gör du det har du gemenskap med Jesus. Liksom Han ödmjuk red in i Jerusalem – judarnas huvudstad och världens andliga centrum – den gÃ¥ngen för snart tvÃ¥ tusen Ã¥r sedan, kommer Han ocksÃ¥ stilla och fridfullt in i ditt hjärta – din personlighets centrum – och skänker dig frid och glädje.

Den slutliga fullbordan

Vi har sett hur profetian, förutsägelsen, från Ps. 118 gick i fullbordan för länge sedan i Jerusalem. Men ännu återstår den fullkomliga uppfyllelsen av Psaltarens Ord. När folket med palmblad hyllade Jesus var detta bara en liten föraning av, ett svagt förspel till, den eviga hyllning som alla frälsta människor en gång kommer att stämma upp i det himmelska Jerusalem, som är den eviga glädjen hos Gud.

Jesu lärjunge Johannes fick pÃ¥ sin Ã¥lderdom se in i framtiden och t.o.m. ända in i Himmelen. Han fick dÃ¥ se alla frälsta genom alla tider, en stor vit skara som ingen kunde räkna. Och med palmblad i händerna ropade de med hög röst: â€Frälsningen tillhör vÃ¥r Gud, Honom som sitter pÃ¥ tronen, och Lammet†(Upp. 7:10). Lammet är Jesus.

Guds folk var i Johannes syn redan hemkomna till det slutliga Himmelriket. Nu ropade de inte längre om att bli frälsta (som i Ps. 118:25 och Matt. 21:8-9) utan nu lovsjöng de Gud och Lammet därför att frälsningen tillhör dessa gudomspersoner.

Fanns du med i Johannes syn bland alla dem som här i tiden, medan de levde på jorden, blivit frälsta? Det gjorde du om du tror på Honom som din Konung och Frälsare och därmed redan nu lever i gemenskap med Honom.

Amen.