Skattkistan

av Lars Borgström Predikan Domsöndagen Joh. 5:22-29

Jesus säger till de stridslystna judarna som sökt upp Honom för att snärja Honom och fÃ¥ Honom undanröjd: â€Inte heller dömer Fadern nÃ¥gon, utan hela domen har Han överlämnat Ã¥t Sonen, för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern†(v 22). Att domen är överlämnad Ã¥t Sonen överensstämmer med vad vi varje söndag bekänner om Jesus Kristus i den apostoliska trosbekännelsen. Vi säger där att Han stigit upp till Himmelen och att Han därifrÃ¥n skall igenkomma â€till att döma levande och dödaâ€.

Sonen som skall döma världen har själv blivit dömd

Det märkliga är att Han som har fÃ¥tt makten att döma hela världen själv en gÃ¥ng har blivit dömd. PÃ¥ lÃ¥ngfredagen, efter att den konflikt vi läst om i dagens predikotext trappats upp ytterligare, greps Jesus av den romerska vakten och översteprästernas tjänare (Joh. 18:3, 12). Han fördes inför jordiska domstolar. Vid översteprästen Kajfas domstol dömdes Jesus till döden därför att Han pÃ¥ Kajfas frÃ¥ga â€Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son†svarat: â€Du själv sade det. Men jag säger er: Härefter skall ni se Människosonen sitta pÃ¥ Maktens högra sida och komma pÃ¥ himlens moln†(Matt. 26:63-64). Resultatet blev att Kajfas rev sönder sina kläder och sade: â€Han har hädat. Behöver vi nÃ¥gra fler vittnen? Se, ni har nu hört hädelsen. Vad anser ni?†De skriftlärda och de äldste svarade: â€Han är skyldig till döden. Och de spottade Honom i ansiktet och slog Honom med knytnävarna†(Matt. 26:65-67). Hädelseparagrafen hade det judiska stora rÃ¥det, sanhedrin, hämtat frÃ¥n 3 Mos. 24:16: â€Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom. Vare sig det är en främling som smädar Namnet, eller en som är född i landet, skall han dödas†(3 Mos. 24:16).

Jesus dömdes alltsÃ¥ till döden för Gudsförsmädelse, dÃ¥ Han utgett sig vara Guds Son och den gudomlige Människosonen – eller som vi brukar säga: â€Sann Gud och sann människa.†Men som alla kristna vet, var detta inte nÃ¥gon försmädelse, utan sanning. Jesus dömdes alltsÃ¥ till döden endast därför, att Han talade sanning. Han dömdes fastän Han var oskyldig.

Vid denna tid var, som bekant, det heliga landet ockuperat av romarriket och därför ägde inte judarna makt att själva utfärda dödsstraff. Det gällde därför för dem att fÃ¥ Jesus dömd även i romersk domstol. Men den romerske landshövdingen Pontius Pilatus var frÃ¥gande inför det brott Jesus ansÃ¥gs ha begÃ¥tt. Han sade till översteprästerna och till folket: â€Jag finner inget brottsligt hos den här mannen†(Luk. 23:4). Även Pilatus hustru var övertygad om Jesu oskuld och varnade sin man: â€Ha ingenting att göra med denne rättfärdige man! Jag har i natt lidit mycket i en dröm för Hans skull†(Matt. 27:19). Och när Pilatus ändÃ¥ p.g.a. judarnas kraftiga pÃ¥tryckningar tvingades att avkunna dödsdomen över Jesus, â€tog han vatten och tvättade sina händer i folkets Ã¥syn och sade: ´Jag är oskyldig till denne mans blod. Ni fÃ¥r själva svara för det´†(Matt. 27:24). Vid Jesu död, efter det stora mörkret och jordbävningen, sade sedan officeren som bevakade korsfästelsen: â€Denne var verkligen rättfärdig [—] och Guds Son†(Luk. 23:47, Matt. 27:54).

Av detta ser vi att de jordiska domstolarna inte kunde finna nÃ¥got brott eller nÃ¥gon synd hos Honom. Det är som Jesus själv säger till sina judiska motstÃ¥ndare: â€Vem av er kan överbevisa mig om synd?†(Joh. 8:46). Det var ingen som kunde det. Dödsdomen mot Jesus som avkunnades frÃ¥n de mänskliga domstolarna innebar ett justitiemord.

ÄndÃ¥ blev Jesus pÃ¥ ett annat sätt riktigt dömd, nämligen inför Guds domstol. Petrus vittnade om att Gud genom korsfästelsen pÃ¥ Golgata â€pÃ¥ detta sätt lÃ¥tit det gÃ¥ i uppfyllelse som Han har förutsagt genom alla sina profeter, att Messias skulle lida†(Apg. 2:18). Det rättfärdiga i det hela bestod i att vÃ¥rt straff överflyttades pÃ¥ Jesus, dÃ¥ Han â€friköpte oss frÃ¥n lagens förbannelse, när Han blev en förbannelse i vÃ¥rt ställe†(Gal: 3:13). VÃ¥r synd togs upp av Jesus, som bar den â€i sin kropp upp pÃ¥ korsets trä†(1 Petr. 2:24). Paulus skriver: â€Den som inte visste av synd, Honom har Gud i vÃ¥rt ställe gjort till synd, för att vi i Honom skulle stÃ¥ rättfärdiga inför Gud (2 Kor. 5:21). Jesus dömdes alltsÃ¥ i Guds domstol som den nesligaste brottsling som begÃ¥tt alla synder och vidrigheter som nÃ¥gonsin utövats pÃ¥ vÃ¥r jord. Jesus gick frivilligt in i detta dÃ¥ Han tömde vredesbägaren efter bönekampen i Getsemane när Hans svettpärlor blev som blodsdroppar (Luk. 22:44). Därför var det ett rättfärdigt straff som drabbade Honom, dÃ¥ â€Han var genomborrad för vÃ¥ra överträdelsers skull, slagen för vÃ¥ra missgärningars skull. Straffet var lagt pÃ¥ Honom för att vi skulle fÃ¥ frid, och genom Hans sÃ¥r är vi helade†(Jes. 53:5).

Jesus har försonat oss med Gud. Genom Honom har vi tillgång till den himmelska världens alla välsignelser. Han blev hädad, slagen och så föraktad, att både Gud och människor vände bort sitt ansikte från Honom. Allt detta led Han för dig och mig. Han tog törnekronan och räckte oss härlighetskronan, Han blev en förbannelse och skänkte oss välsignelse, Han intog korsets tron och bjöd oss att sitta med Honom på Hans Faderns tron.

Den som är domaren på den yttersta dagen är alltså en som själv redan tagit vårt straff på sig. Han har gjort precis allt som går att göra för att frälsa oss, för att kunna fria oss i domen. Den som vill får sina synder evigt förlåtna i Jesu namn och blod, eftersom Han, församlingens Huvud, redan burit hela straffet.

De otrogna blir dömda

Men för den som är utanför kroppen, för den som inte är inlemmad i Kristus, Ã¥terstÃ¥r ännu det fulla straffet. Den som inte vill ta emot syndaförlÃ¥telsen i Jesu namn och blod mÃ¥ste nämligen själv sona sin skuld. Och det blir han eller hon aldrig färdig med i evigheters evigheter. Tänk, sÃ¥ mÃ¥nga som redan gÃ¥tt ur tiden in i evigheten utan att ha blivit försonade med Gud genom tron pÃ¥ Jesus Kristus! Var är de nu? De har liksom Judas â€gÃ¥tt bort till sitt rumâ€. Om vi kunde föreställa oss, eller ännu hellre se deras fasaväckande jämmer och nöd, skulle vi förskräckas och bäva. Vi skulle darrande falla pÃ¥ knä inför Jesus och aldrig vÃ¥ga lämna Honom, vÃ¥r Frälsare, ens för ett ögonblick. Det skulle bli ett hastigt slut pÃ¥ alla lekar med synden och alla kompromisser med världsanden. Väl i helvetet finns det ingen frälsning längre. Man har ju under nÃ¥datiden föraktat den enda hjälp som finns. När väl Guds Son är trampad under fötterna och förbundsblodet, det dyrbaraste världen känner – den enda lösepenningen – är förkastat (jfr Hebr. 10:29), dÃ¥ Ã¥terstÃ¥r inget annat än den eviga pinan. Jesus hade tömt bägaren med Guds vrede, men eftersom detta föraktades, skall den fördömde nu själv, som det stÃ¥r i Uppenbarelseboken, tvingas â€dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han kommer att plÃ¥gas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Röken frÃ¥n deras plÃ¥ga stiger upp i evigheternas evigheter. De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt†(Upp. 14:10-11).

Att de fördömda plågas inför Lammet är ju alldeles ohyggligt, ja, själva höjden av helvete. Lammet, det är ju Gud som mött oss i all sin nåd! Men nu är nådatiden förbi och de förtappade kan inte längre finna något förbarmande hos Lammet. Tvärtom blir de ständigt påminda om den nåd de självsvåldigt förspillde. Nu är det för evigt för sent. De ligger i helvetet av egen förskyllan. Aldrig blir det något slut på pinorna. Millioner år kommer och millioner år går, men det blir aldrig någon förändring. I helvetet finns det inte ens något hopp om förändring.

Domaren är vår broder

Jesus säger att Fadern har gett Honom domsmakten â€eftersom Han är Människoson†(v 27). Det är alltsÃ¥ en vÃ¥r broder, Jesus Kristus, som kommer att döma oss människor. Det har behagat Gud att lÃ¥ta en Människoson döma sina bröder. Redan Daniel hade i sin syn om natten sett hur i samband med världsdomen en som liknade en människoson framträtt. â€Ã…t Honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och sprÃ¥k mÃ¥ste tjäna Honom†skriver Daniel. Det ligger en oerhörd tröst i detta. Lasse Lucidor skriver i LH 703:1: â€Domen fruktar jag ej stort, Fast jag haver illa gjort, Ty den trösten jag ej glömmer, Att min broder Jesus dömer.â€

PÃ¥ världshistoriens sista dag kommer alltsÃ¥ Jesus tillbaka för att hÃ¥lla dom. Allt kommer dÃ¥ att slutsummeras. Genast kommer Han likt en herde att skilja fÃ¥ren frÃ¥n getterna (Matt. 25:32). Han behöver inte ta hjälp av försvarsadvokater eller Ã¥klagare dÃ¥ Han dömer. Eftersom Han är allvetande vet Han av sig själv vad som finns i varje människas inre. Johannes skriver om Honom, att Han redan under sin verksamhet här pÃ¥ jorden, inte behövde â€höra nÃ¥gon vittna om människan, ty av sig själv visste Han vad som var i människan†(Joh. 2:25). Världsliga domstolar kan ju ibland duperas av ett skickligt upplagt försvarstal, men Herren kan man inte lura (Gal. 6:7). Han lÃ¥ter inte gäcka sig. Ingen kan alltsÃ¥ räkna med att bli fri i domen genom ett elegant försvarstal.

Domen sker redan nu

Vad som sker den yttersta dagen, kommer i en mening inte att innebära nÃ¥gra nyheter när det gäller de enskilda människornas ställning inför Herren. Den dagen konstateras bara, och görs uppenbart för var och en, vad som redan tidigare varit fallit när det gäller vars och ens förhÃ¥llande till Herren. De som tror pÃ¥ Jesus, som ju är den ende Frälsaren, och älskar Honom är redan under jordelivet frälsta och blir följaktligen slutligen frälsta i den yttersta domen. De som inte tror pÃ¥ Honom är redan nu dömda och kommer följaktligen att bli slutligt fördömda i den yttersta domen. Därför kan man, sÃ¥som Jesus gör, framhÃ¥lla att domen sker redan nu. Han skriver: â€Den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror pÃ¥ Guds enfödde Sons namn†(Joh. 3:18). Det motsatta gäller dem som tillhör Jesus. De har redan nu vunnit evigt liv. Jesus säger i vÃ¥r predikotext: â€Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror pÃ¥ Honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergÃ¥tt frÃ¥n döden till livet†(v 24).

När det gäller dem som stÃ¥r under domen finns, sÃ¥ länge nÃ¥datiden varar, den underbara möjligheten att de blir omvända av Gud och fÃ¥r det nya livet genom tron pÃ¥ Jesus. Ännu, sÃ¥ länge människan fortfarande lever, har inte vägarna slutgiltigt skilts Ã¥t. TvÃ¥ människor som är pÃ¥ väg Ã¥t olika hÃ¥ll – den ena pÃ¥ väg till Himmelen längs livets smala väg, den andra pÃ¥ väg till fördärvet längs den breda vägen – kan, genom ett Guds under, fÃ¥ sällskap till Himmelen.

Men omvänt finns den fruktansvärda möjligheten att en troende människa avfaller frÃ¥n tron och gÃ¥r förlorad. Därför gäller det att dagligen se till att leva i ljuset, att uppmärksamt och vaksamt hÃ¥lla sig till Jesus, som säger: â€Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus†(Joh. 8:12).

Den som dör i tron pÃ¥ sin Frälsare, eller bevaras i tron tills Frälsarens Ã¥terkomst om den nu skulle inträffa under den egna livstiden, blir delaktig i Jesu egen härlighet. â€De som gjort gott skall uppstÃ¥ till evigt liv†(v 29) säger Jesus i predikotexten. Och i episteltexten frÃ¥n 2 Tess. 1:10 läser vi de förunderliga orden att när Han kommer skall det vara för att â€förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som trorâ€. Vad detta fullt ut kan innebära kan vi inte riktigt fatta. Men vi anar att det har med en outsäglig välsignelse att göra. Det är frÃ¥ga om en sÃ¥dan oerhörd nÃ¥d att det kommer att väcka förundran t.o.m. hos dem som trott pÃ¥ Herren och Hans godhet. Jesus skall förhärliga sig i oss. Den troende som kanske här i världen levt betryckt och utstÃ¥tt förakt, lidanden och sjukdomar, kommer dÃ¥ att genomstrÃ¥las av Jesu härlighet.

PÃ¥ denna sida graven kan vi inte förstÃ¥ vad detta kommer att innebära. Men vi vet i alla fall att det bl.a. kommer att innebära ett fysiskt förhärligande. De kristnas kroppar skall dÃ¥ inte längre vara under förgängelsen, utan vara fullkomliga och heliga, andliga kroppar utan nÃ¥gra skavanker, smärtor, handikapp eller sjukdomar (1 Kor. 15:44). Vi kommer att vara lika Jesus (1 Joh. 3:2). Han själv kommer att “förvandla vÃ¥r bräckliga kropp, sÃ¥ att den blir lik den kropp Han har i sin härlighet” (Fil. 3:21).

Amen.