Andakt vid Ingemars 70-Ã¥rsfest den 16 oktober 2010

Käre Ingemar och kära gäster! Det är en stor högtid vi idag får vara med om. Det är inte alla människor förunnat att fylla 70 år. Den genomsnittliga livslängden i världen är idag ca 67 år, så den åldern är redan passerad.

Mose skriver sÃ¥ här i Psaltarpsalm 90:10: â€VÃ¥rt liv varar sjuttio Ã¥r eller Ã¥ttio, om krafterna räckerâ€. Mose hade alltsÃ¥ räknat med att ett människoliv varar ungefär 70 Ã¥r, men, om det finns mycket krafter, kan det ocksÃ¥ vara 80 Ã¥r. I Ingemars fall verkar det ännu finnas mycket krafter kvar och vi fÃ¥r hoppas att de räcker ytterligare tio Ã¥r, minst – om världen ännu stÃ¥r sÃ¥ länge. Herren Jesus kan ju komma tillbaka innan dess.

Den man som skrivit Psaltarpsalm 90, gudsmannen Mose, levde själv 120 Ã¥r. Faktum är att han pÃ¥började sin stora gärning i frälsningshistorien, Guds barns uttÃ¥g ur Egypten, först vid 80 Ã¥rs Ã¥lder. Sedan följde en 40-Ã¥rig verksamhetsperiod dÃ¥ han ledde Guds folk genom med- och motgÃ¥ng innan han fick lägga ned sin herdestav efter avslutad gärning. Vem vet vilket arbete i Guds rike som ännu ligger framför Ingemar? Om Mose kunde verka tills han var 120 Ã¥r, sÃ¥…

Ingemar har också, likt Mose, varit en ledare för Guds folk, för dem som bekänner sig till Jesus Kristus som sin Herre och Frälsare. I denna uppgift har han faktiskt redan, om man mäter kvantitativt i år räknat, överträffat Mose. Idag firar vi Ingemars 70-årsdag, men om fyra år, om Herren ännu dröjer och Ingemar och vi får leva, får vi anledning att fira Ingemar igen. Då har nämligen Ingemar en 50-årig predikogärning bakom sig. Ett halvt sekel har han då försett Guds barn med Ordet från Herren.

Vi är många som är mycket tacksamma för det arbete som Herren Gud själv utfört med Ingemar som redskap under alla dessa år. Själv har jag ju inte känt Ingemar mer än de senaste åren, men bl.a. genom de gamla årgångarna av Luthersk barntidning, som jag läst för mina barn, har också Ingemars tidigare arbete fått bära frukt in i vår tid. Ingemar har ju genom sitt redaktörskap för den tidningen fått predika för många barn och fortfarande läses de gamla årgångarna i kristna hem runt om i vårt land.

Nu skall inte detta tal bli ännu mer av ett upphöjande av Ingemar. Det tror jag allra minst Ingemar själv skulle uppskatta. Ingemar känner, liksom alla Guds barn, sanningen i det som Paulus sade: â€Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte nÃ¥got gott†(Rom. 7:18). Vi är ingenting annat än arma syndare. â€Ty här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten frÃ¥n Gud†(Rom. 3:22-23).

Tänker du att du minsann inte är nÃ¥gon syndare skall du veta att Jesus säger att om du har varit vred pÃ¥ nÃ¥gon, en människa som Gud har skapat och som Jesus älskat sÃ¥ att Han utgjutit sitt blod för honom eller henne, ja dÃ¥ är du skyldig till Gehenna (Matt. 5:22). Och har du nÃ¥gon gÃ¥ng sett med Ã¥trÃ¥ pÃ¥ en gift man eller kvinna har du begÃ¥tt äktenskapsbrott, genom hemliga begär brutit dig in i ett äktenskap som Gud helgat och med stängsel velat skydda. Gud ser pÃ¥ detta sÃ¥ allvarligt att även ett sÃ¥dant brott förtjänar helvetet (Matt. 5:28-29). Det är nog inte sÃ¥ väl ställt med dig när du tänker efter. Det enda hopp som finns för en stackars människa som en dag skall ingÃ¥ i evigheten – och den dagen kommer för oss alla – är inte nÃ¥gon egen godhet eller helighet utan endast den försoning som Jesus Kristus vunnit Ã¥t oss alla dÃ¥ Han bar vÃ¥ra synder upp pÃ¥ förbannelsens trä. Antingen vänder man sig i tacksamhet till Jesus och tar emot den frälsning, den syndaförlÃ¥telse, Han i sin oändligt stora, självutgivande kärlek har skänkt oss alla dÃ¥ Han själv pÃ¥ korset betalt priset för vÃ¥ra synder – eller sÃ¥ fÃ¥r man själv svara för sina synder pÃ¥ den yttersta dagen och dÃ¥ Ã¥terstÃ¥r bara eviga pinor.

â€Lär oss inse att vÃ¥ra dagar är räknade, sÃ¥ att vi fÃ¥r visa hjärtan†fortsätter Mose sin psaltarpsalm (Ps. 90:12). Vi lever inte särskilt länge sett ur evighetens synpunkt. VÃ¥ra dagar är räknade. Därför inskärper Mose hur viktigt det är att inse livets korthet och evighetens längd. DÃ¥ har man ett vist hjärta. För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen med all dess fÃ¥fängliga lycka och rikedom, som ju bara varar en kort stund, om hon förlorar sin odödliga själ? (Mark. 8:36).

â€SÃ¥ älskade Gud världen att Han utgav sin enfödde Son för att var och en som tror pÃ¥ Honom inte skall gÃ¥ förlorad utan ha evigt liv†(Joh. 3:16). Ett evigt offer är framburet, Jesus har dött pÃ¥ korset och sedan uppstÃ¥tt. Gud är försonad. Det är det allra onödigaste i världen att gÃ¥ evigt förlorad. Gud â€vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen†(1 Tim. 2:4). â€Den som kommer till migâ€, säger den uppstÃ¥ndne Frälsaren Jesus, â€skall jag aldrig nÃ¥gonsin kasta ut†(Joh. 6:37). Amen.