Blog Image

Skattkistan

Betraktelse 19 eft. tref.

Betraktelser Posted on 2010-10-13 21:37:33

av Lars Borgström Betraktelse 19 eft. tref. Rom. 10:1-13


I Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

“Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är att de skall bli frälsta” (Rom. 10:1).

Paulus vånda

Aposteln Paulus skriver så om sitt eget folk, judarna, som fått så mycket utav Guds nåd och välsignelse. Gud hade ju vårdat sig särskilt om detta folk, mer än om alla andra folk på jorden. Ändå såg nu Paulus hur de allra flesta av hans judiska folk, hans bröder efter köttet, föraktade Kristus som kommit för att frälsa dem och alla övriga världens folk från deras syndaskuld.

Och detta plågade Paulus! Han öppnar sitt hjärta och berättar hur innerligt han önskar att de skall bli frälsta. I det föregående kapitlet går han t.o.m. så långt att han skriver att han är i ständig vånda och önskade sig själv fördömd och skild från Kristus om det skulle kunna hjälpa hans landsmän efter härstamning (Rom. 9:1-3).

Våra landsmän går också förlorade

Vi har ocksÃ¥ landsmän efter härstamning, nämligen alla de människor som bor och vistas bland oss. Det svenska folket kan pÃ¥ ett sätt liknas vid det judiska. Liksom judarna haft “barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena” (Rom. 9:4) har vi haft evangeliets ljus lysande i vÃ¥rt land under hundratals Ã¥r, kanske starkare än i de andra gamla kristna kulturländerna. Generation efter generation har fostrats med Martin Luthers Lilla katekes, där den bibliska läran sÃ¥ mästerligt blivit sammanställd.

Men vad ser vi idag? Hundratals svenska själar faller varje dag ned i helvetet. Vi har fÃ¥tt nÃ¥den att vakna upp till en ny nÃ¥dens dag idag och kan ännu en gÃ¥ng fÃ¥ lyssna till Herrens heliga Ord. Men mÃ¥nga av dem som levde ännu igÃ¥r har inte vaknat tillsammans med oss nu pÃ¥ morgonen till en ny dag. De har under natten lämnat detta jordeliv och de allra flesta av dem – ja de allra flesta av dem befinner sig nu sedan nÃ¥gra timmar tillbaka i helvetet.

Kan vi slå oss till ro med detta? Eller har vi Paulus nöd för dem? Försöker vi nå dem med frälsningens Ord medan det ännu heter idag? Det ringde på min dörr igår. Jag väntade ingen på besök och undrade vem det kunde vara. Jag öppnade och framför mig stod två Jehovas vittnen. Dessa vittnen, som inte har något frälsande budskap att ge, överträffar med bred marginal oss kristna när det gäller att sprida sitt budskap. Och ändå är det vi som blivit delaktiga av evangeliet!

Jesus förlåter oss och gör oss till modiga bekännare

Det är lätt att bli missmodig när man tänker pÃ¥ alla förspillda tillfällen till vittnande man har skuld till. Det är lätt att bli nedstämd dÃ¥ man undrar varför man inte är ute mer pÃ¥ gator och torg och vittnar och bjuder in människor till gudstjänst. Det är förskräckande att tänka pÃ¥ att vi en gÃ¥ng skall avlägga räkenskap ocksÃ¥ för hur vi “förkunnat Hans härliga gärningar” (1 Petr. 2:9) som ju är alla kristnas plikt, prästers som lekmäns.

Men Jesus är vÃ¥r hjälp även här. När vi känner oss svaga och misslyckade skall vi minnas att det om Honom sägs: “”Ett brutet strÃ¥ skall Han inte krossa, och en rykande veke skall Han inte släcka” (Matt. 12:20). Nej, Han vill förlÃ¥ta, upprätta och stärka oss. Genom förlÃ¥telsen, fridens och glädjens evangelium vill Han göra oss till trygga och trosvissa Guds barn, till modiga bekännare. I Jesus Kristus äger vi allt. Amen.



Predikan 20:e eft. tref.

Predikningar Posted on 2010-10-13 21:04:39

av Lars Borgström Predikan 20:e sön e tref. Matt. 13:44-46

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

Omkring ditt Ord, o Jesus, oss stilla gör

och fram till livets källa av nåd oss för.

Du ser i varje hjärta dess djupa nöd,

du ensam kan oss mätta med livets bröd. Amen.

Jesus framställer ofta andliga sanningar i form av liknelser. Han talade ofta med sina lärjungar om Guds rike eller Himmelriket. Det var inte mÃ¥nga som förstod detta tal utanför den inre lärjungakretsen. Jesus sade till de sina när de frÃ¥gade Honom varför Han talade i liknelser: â€Ni har fÃ¥tt lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. Ty den som har skall fÃ¥, och det i överflöd, men den som inte har, frÃ¥n honom skall det tas ifrÃ¥n ocksÃ¥ det han har. Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstÃ¥. PÃ¥ dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstÃ¥, och även om ni ser, skall ni inte se. Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, sÃ¥ att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstÃ¥r med hjärtat och vänder om, sÃ¥ att jag fÃ¥r bota dem. Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör. (Matt. 13:11-16).

Det var alltså bara en liten grupp människor som förstod vad Jesus talade om. Så är det också idag. De kristna är en liten fårahjord, till det yttre liten och oansenlig i världen. Den stora hopen är förhärdad. De förstår inte vad som kan ge dem frid. När man talar med dem om Guds rike är deras ögon blinda, deras öron döva och deras hjärtan förstockade. De har, liksom judarna i allmänhet vid vår tideräknings början,

En felaktig bild av Guds rike

Den vanliga judiska uppfattningen vid Jesu samtid var att Guds rike skulle innebära upprättandet av ett davidiskt Stor-Israel, befrielse från det romerska oket, ett återsamlande av de kringspridda diasporajudarna och ett tillstånd av fred och endräkt inom folket. Allt detta skulle den väntade Messias åstadkomma.

Vilken bild har människorna i allmänhet idag av Guds rike? Om de skulle få önska sig riktigt goda förhållanden, skulle de genast, likt de oförstående judarna på Jesu tid, tänka sig en politisk lösning på alla världens problem så att det blir världsfred, internationell solidaritet och stopp på hungersnöden. När detta har åstadkommits är Guds rike här!

Men Jesus avvisade alla sÃ¥dana förväntningar av nationell, social eller politisk art: “Guds rike kommer inte sÃ¥ att man kan se det med ögonen. Inte heller skall man kunna säga: Se, Här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er (eller inom er)” (Luk. 17:20-21). Jesus ville inte Ã¥stadkomma nÃ¥gon politisk omvälvning. Han lärde istället att man skulle ge den romerske kejsaren skatt (Matt. 22:15-22). Det var nämligen inte Romarriket som stod i motsats till Guds rike, utan det gjorde och gör än idag satans rike, det mörkrets rike där djävulen genom syndens band hÃ¥ller människorna fÃ¥ngna (Matt. 12:22-30).

Låt oss nu istället se på

Hur Jesus undervisar om Guds rike

Jesus använder uttrycket mÃ¥nga gÃ¥nger utan att exakt förklara dess innebörd. Men det arameiska uttryck – Jesu modersmÃ¥l var ju arameiska – som Ã¥terges med “Guds rike” betyder egentligen Guds konungavälde. Riket betecknar dÃ¥ inte nÃ¥got geografiskt omrÃ¥de, utan den maktsfär där Gud utövar sitt välde – där Guds vilja rÃ¥der helt enkelt. I Saarisalo-HedegÃ¥rds “Biblisk uppslagsbok” stÃ¥r det om Guds rike: “Det betecknar det tillstÃ¥nd, dÃ¥ en kung finnes, bortsett frÃ¥n omrÃ¥det och undersÃ¥tarna, över vilka han regerar” (s 563).

I Guds rike eller konungavälde är det Jesus som härskar sÃ¥som Konung. Detta rike är osynligt för lekamliga ögon. “Mitt rike är inte av den här världen” (Joh. 18: 36) svarade Jesus pÃ¥ Pilatus frÃ¥ga om Han var judarnas konung. â€Guds rike är den övernaturliga verklighet, som kommit in i världen i Jesu person†(Saarisalo-HedegÃ¥rd).

Guds rike är sÃ¥ intimt förbundet med Jesus, att man t.o.m. kan säga att riket och Jesus är ett och detsamma. Kyrkofadern Origines skapade ordet autobasileia med tanke pÃ¥ detta. Autobasileia betyder “Han är själv riket”. Där Jesus blivit mottagen i tro, hos den människan sitter Han pÃ¥ hjärtats tron och regerar. Salig den människan! Hon är ett Guds barn, en medborgare i Guds rike.

Guds rike finns alltsÃ¥ mitt ibland oss i och med att “Ordet blev kött” (Joh. 1:14). Men det var först i och med fullbordandet av Jesu livsverk, Hans lidande, död, uppstÃ¥ndelse och himmelsfärd samt Andens utgjutelse pÃ¥ den första pingsten som rikets välsignelser och skatter blev tillgängliga för människor. Efter pingstundret vet alla som kommit till tro att Guds rike är “rättfärdighet och frid och glädje i den Helige Ande” (Rom 14:17).

Genom tron på evangeliet äger Kristi kyrka ett fridstillstånd, som inte kan överträffas av något på jorden eller i denna tidsålder. Att äga frid är att ha det rätt ställt med Gud, att leva i det rike som heter syndernas förlåtelse. Den kristne som genom tron är förenad med sin Frälsare lever på alla sidor omgiven av syndernas förlåtelse; ovanför hans huvud är syndernas förlåtelse såsom ett skyddande tak emot Guds vrede över synden, som uppenbaras från Himmelen; under fötterna är syndernas förlåtelse såsom ett bärande golv så att han inte faller ned i helvetets avgrund; syndernas förlåtelse omger honom också på alla sidor såsom skyddande väggar emot alla möjliga faror.

Nåderiket är en osynlig, andlig verklighet här i tiden, på jorden. Det är identiskt med den sanna, osynliga kyrkan, som består av alla Guds barn, av alla dem som tror på Jesus. Detta rike regerar inte Jesus med sin allmaktshand utan genom sin kärlek i de troende människornas hjärtan. Medlen för detta Hans regerande är Ordet och sakramenten.

Vi har idag firat Herrens heliga nattvard. Om denna säger kyrkofadern Johannes Chrysostomos (bet. Guldmun) – med tanke pÃ¥ det vi har sagt om Jesus och riket, att det är ett och detsamma, och att Jesus verkligen, med sin kropp och sitt blod, är närvarande i brödet och vinet: “Den himmelska världen är oavkortat närvarande pÃ¥ den kristna församlingens nattvardsbord. Det, som nämligen gör himmelen till himmel, är icke den himmelska härligheten utan närvaron av Herren, liksom den kungliga borgens mittpunkt icke är tronsalens prakt utan konungens kroppsliga närvaro.”

Riket och dess konung Jesus är alltsÃ¥ ett och detsamma. Lever man i riket lever man i Kristus. Kristus är liksom den värld, där den troende lever, den verklighet, som pÃ¥ alla sidor innesluter honom eller henne. Detta förverkligas genom att Anden bor i hjärtat och med Ordet vittnar om dessa underbara saker för den kristne. Den himmelska världen har sänkt sig ner i den troende människan och därför lever hon redan nu med sitt väsens innersta i Himmelen. Om Gud heter det att â€Han har frälst oss frÃ¥n mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike†(Kol 1:13).

I denna söndags predikotext säger Jesus att

Himmelriket är likt en skatt gömd i en åker och likt en köpman som finner pärlan han söker

Både skatten och pärlan har blivit funna. Skatten låg gömd i en åker och hittades av en ren tillfällighet, troligtvis av en daglönare. Pärlan var inte heller omedelbart åtkomlig, utan lät sig finnas först efter idogt letande från köpmannens sida. Gemensamt för de båda liknelserna är alltså att Guds rike under normala omständigheter är fördolt. Detta understryker vad som sades i början av predikan: De flesta människor är helt blinda för Guds rike.

Jesus har tidigare i Matteus 13:e kapitel liknat Himmelriket vid en man som sår små frön (v 24-30), vid ett senapskorn (v 31-32) och vid ett vardagligt brödbak (v 33). Kanske detta skulle kunna förleda någon att tro att Himmelriket är av ganska ringa värde, något som man skulle kunna vara utan. För att undvika ett sådant missförstånd framställer Jesus nu Himmelriket under bilden av dessa dyrbara föremål som hittas. Himmelriket är mer värt än allting annat!

Det framgår också att Himmelriket kan finnas på olika sätt. I det första fallet är det fråga om en man som rent slumpartat finner skatten, medan i det andra fallet köpmannen mycket målmedvetet sökt efter den eftertraktade pärlan tills han funnit den. Gemensamt för dem båda är dock att de båda säljer allt vad de äger för att få skatten och pärlan.

Så är det också med Guds rike. Detta rike skänks alldeles gratis, av nåd allena, för Jesu Kristi skull. Han ensam har arbetat ihop skatten, Han har trampat vinpressen, lidit och dött för våra synders skull och sedan uppstått för vår rättfärdighets skull. Detta skänks fritt och för intet åt var och en. Det märkliga är dock att samtidigt är det så att den som funnit Himmelriket måste offra allt för att behålla det. Var och en som tar emot frälsningens gåva måste ge sig helt åt sin Frälsare. Herren är nämligen en nitälskande Gud, som inte vill dela sin egendom med någon annan. Ingen kan tjäna två herrar. Vad vi måste offra är våra synder, vår egoism, vårt högmod, vår karriärlystnad och girighet, vår söndag och vår vardag – allt lämnar vi åt Herren.

Ordet offer lÃ¥ter tungt och besvärligt. Men sÃ¥ är det inte för den kristne. Det stÃ¥r om bÃ¥de mannen som fann skatten i Ã¥kern och om köpmannen som fann pärlan, att i sin glädje gick de bort och sÃ¥lde allt vad de ägde – de offrade allt! – för att ta denna sitt hjärtas skatt i besittning. Den kristne är glad att fÃ¥ tjäna Herren och vända världen ryggen. Han är nu äntligen fri frÃ¥n satan och världen med alla dess avgudar, och kan tjäna sin Herren i glädje. Guds rike är “rättfärdighet och frid och glädje i den Helige Ande” (Rom 14:17).

Amen.

LÃ¥t oss be:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet

som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.

Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan

så att vi inte må vara glömska hörare

utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod

intill änden och varda saliga.

Amen.