av Lars Borgström Predikan 17:e sön e tref. Mark. 2:23-3:5

Jesus hamnade, som vi hörde i evangeliet, i två olika situationer som ledde till konflikt med fariseerna. De anklagade Honom för att ha begått brott mot sabbatsbudet. Först tillät Han sina lärjungar att plocka ax att äta av på sabbaten och sedan botade Han en man med en förtvinad hand. Också detta skedde på sabbaten.

Men Jesus bröt inte mot sabbatsbudet. Det är ju helt omöjligt, eftersom Han är den helt syndfrie. Inte heller uppmuntrade Han sina lärjungar att synda emot det tredje budordet. Varför innebar inte brytandet av ax på sabbaten en synd?

Inte ens i gamla förbundet var sabbatsbudet absolut

Lärjungarna ryckte alltså av ax att äta av. Av parallellstället i Matteusevangeliet, där samma händelse finns beskriven, framkommer det att lärjungarna var hungriga – de gick alltså inte och ryckte av ax för nöjes skull. I Matteusevangeliet står det också att detta skedde innan de gick till synagogan, alltså på morgonen. De stackars lärjungarna hade alltså troligtvis inte fått någon frukost. De plockade axen med händerna, för att sedan gnugga dem och äta av dess säd. Det kunde ju knappast bli särskilt mycket föda, men kanske stilla den värsta hungern.

I den judiska seden ingick det att pÃ¥ sabbaten äta delikata frukostar. Fariseerna hade säkert själva gjort just detta, när de anklagade Jesu lärjungar för att bryta mot lagen. Lärjungarna hade inte ätit nÃ¥gon pÃ¥kostad, rikligt tilltagen frukost, utan endast nÃ¥gra ax som man knappast kunde bli mätt pÃ¥ – men detta fick de alltsÃ¥ inte för fariseerna, som antagligen kom mätta och belÃ¥tna direkt frÃ¥n sina dignande frukostbord.

Hade dÃ¥ fariseerna rätt? LÃ¥t oss först se vad Gamla testamentet säger om detta. Vi kanske kan tycka att lärjungarna överhuvud taget inte borde ha tagit sädesax frÃ¥n nÃ¥gon annans Ã¥ker, att det är ungefär som att palla äpplen i vÃ¥ra dagar. Men sÃ¥ var det inte i det gamla Israel. I 5 Mos. 23:25 läser vi: â€När du kommer in pÃ¥ din nästas sädesfält, fÃ¥r du plocka ax med din hand, men du fÃ¥r inte röra din nästas säd med en skära.â€

Nu var det i och för sig inte själva plockandet som sådant som fariseerna vände sig emot, utan att det skedde på en sabbat. Vad säger då sabbatsbudet?

â€Tänk pÃ¥ sabbatsdagen sÃ¥ att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. DÃ¥ skall du inte utföra nÃ¥got arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. Ty pÃ¥ sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men pÃ¥ sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den†(2 Mos. 20:8-11).

I 2 Mos. 35:1-3 läser vi dessutom om den stränga straffutmätning som skulle vidtas om någon bröt mot budet:

â€Mose samlade hela Israels menighet och sade till dem: “Detta är vad HERREN har befallt er att göra. Under sex dagar skall ni utföra ert arbete, men den sjunde dagen skall vara helig för er, en HERRENS sabbat för vila. Var och en som utför nÃ¥got arbete pÃ¥ den dagen skall dödas. Ni skall inte göra upp eld pÃ¥ sabbaten, var ni än bor.”

Det var alltsÃ¥ stränga villkor. Det fanns dock vissa arbeten som kunde utföras även pÃ¥ sabbaten. T.ex. bröt prästerna i templet sabbatsbudet när de förrättade sin tjänst, utan att detta tillräknades dem som skuld (Matt. 12:5). Intressant nog sade för övrigt Jesus till de klandrande fariseerna i parallellstället hos Matteus: â€Här ser ni det som är större än templet.†När Jesus sade sÃ¥ syftade Han naturligtvis pÃ¥ sig själv och sitt verk, likaväl som när Han sade, ocksÃ¥ dÃ¥ syftande pÃ¥ sin egen kropp: â€Bryt ner detta tempel, sÃ¥ skall jag resa upp det pÃ¥ tre dagar†(Joh. 2:19). Om nu prästerna i det gamla templet fick förrätta tempeltjänst pÃ¥ sabbaten, hur mycket mer skulle dÃ¥ inte Jesu lärjungar, som tjänade det sanna templet Jesus, fÃ¥ det?

Det fanns fler undantag. Gossebarn skulle omskäras pÃ¥ Ã¥ttonde dagen, även om denna rÃ¥kade vara en sabbat (Joh. 7:22). Om nÃ¥gon befann sig i dödsfara skulle det inte heller betraktas som synd om man ingrep till dennes räddning. Jesus sade: â€Om nÃ¥gon av er har en son eller sÃ¥ bara en oxe som faller i en brunn, skulle han dÃ¥ inte genast dra upp honom även om det vore sabbat?†(Luk. 14:5).

När det nu gällde Jesu lärjungars brytande av ax, skall vi också komma ihåg att det knappast kunde klassas som arbete. Men fariseerna, som var så ytterst noggranna med att inte bryta något bud, hade kring de egentliga buden, Guds bud, i sina egna föreskrifter, fädernas stadgar, satt upp ytterligare bud som ett vidare staket. Höll man dessa fädernas stadgar riskerade man inte ens att överträda det egentliga budet. Så fick man t.ex. inte färdas mer än ca 1200 meter för att inte riskera att bryta sabbatsbudet, man skulle inte ens nämna Herrens namn för att inte riskera att missbruka det o.s.v. Lärjungarna bröt alltså inte det egentliga budet om att vila från arbete, utan endast fädernas stadgar, de av fariseerna själva uppsatta föreskrifterna.

När fariseerna angrep Jesus för att Han tillät sina lärjungar att rycka av ax försvarade sig Jesus dels genom att anföra ett exempel, dels genom argumentering.

Som exempel tog Jesus den store gudsmannen David. I 1 Sam. 21 läser vi hur prästen Ahimelek gav David och hans män att äta av skådebröden. Skådebröden var bröd som lades fram på ett bord i helgedomen inför Guds ansikte som ett ständigt offer (2 Mos. 25:30). Det var bara prästerna som fick äta av detta bröd, men ändå gav Ahimelek David och hans män att äta av brödet. Jesu poäng med detta exempel är följande: Om nu Gud tillät David och hans hungriga soldater att i en nödsituation äta av det heliga brödet kunde även Hans lärjungar få äta i en nödsituation.

Jesus argumenterar även utifrÃ¥n vad sabbatens innersta mening är. â€Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbatenâ€, sade Han. Med detta menade Han att sabbatsbudet stÃ¥r i gÃ¥vans tecken. Sabbatsdagen skall inte göra det svÃ¥rt och besvärligt för människan, utan tvärtom lätt för henne att leva, att fÃ¥ koppla av frÃ¥n arbete och genom gudstjänsten bli styrkt i livsgemenskapen med Herren. Sabbaten skulle leda Herrens livgivande nÃ¥d in i folkets liv och göra det möjligt för det att tjäna Honom.

Inom parentes sagt är varje buds syfte att vi skall ha det bra. Följs buden leder det till ett gott, härligt och rikt liv. Den som däremot bryter buden bryter också ned sig själv i synd och död.

Slutligen säger Jesus att Han, Människosonen, är Herre över sabbaten. D.v.s. det är Han, Herren själv, som har inrättat sabbaten – och Han vet bättre än någon annan hur den i sanning helgas. Han låter inte fariseernas trångsynta klander förstöra den välsignelse och glädje som sabbaten inrättades för.

Jesus friade alltså sina lärjungar från fariseernas klander.

Vilodagen i nya förbundet inte är detsamma som den gammaltestamentliga sabbaten

Hur skall en kristen förhÃ¥lla sig till sabbatsbudet? Luthers katekeser ger oss här god vägledning. I Lilla katekesen förklarar han budet sÃ¥: â€Vi skola frukta och älska Gud, sÃ¥ att vi inte förakta predikan och Guds Ord, utan hÃ¥lla det heligt, gärna höra och lära detâ€.

Vi skall alltså besöka gudstjänsten om vi inte genom sjukdom eller annat hinder absolut inte kan. Sedan skall vi i vårt hem rikligt bruka Guds Ord, be och kanske sjunga någon psalm till Herrens lov.

Men hur är det dÃ¥ med vilan, kan en kristen arbeta pÃ¥ en söndag? Arbete pÃ¥ en söndag bör undvikas om det är möjligt, eftersom det minskar möjligheten till stillhet kring Ordet. Men en kristen är inte bunden vid nÃ¥got bud om detta. I Stora katekesen skriver Luther att som sÃ¥dant gavs sabbatsbudet endast Ã¥t det judiska folket. â€Därförâ€, fortsätter Luther, â€angÃ¥r detta bud till sin grövre, utvärtes betydelse icke oss kristna; ty i denna mening är det en rent utvärtes sak sÃ¥som andra föreskrifter i Gamla Testamentet, vilka äro bundna vid vissa ordningar, personer, tider och rum. Detta har nu genom Kristus lämnats fritt†(SKB, s 401).

Luther anger inga bibelhänvisningar, men tänker säkert på sådana ord som Kol. 2:16-17:

â€LÃ¥t därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifrÃ¥ga om högtid eller nymÃ¥nad eller sabbat. Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus.â€

Liksom djuren som offrades i templet under det gamla förbundet var förebilder som pekade fram emot Kristi fullkomliga offer, var den gammaltestamentliga sabbaten en förebild för något som kommit med Kristus. Vad då för någonting?

Den gammaltestamentliga sabbaten pekar fram emot frälsningens vila och ro

När Jesus undervisar om sabbatens innebörd i det nya förbundet säger Han: â€Kom till mig, alla ni som arbetar och bär pÃ¥ tunga bördor, sÃ¥ skall jag ge er ro (vila – sabbat). Ta pÃ¥ er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. DÃ¥ skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt och min börda är lätt†(Matt 11:28-30).

Sedan Jesus allena arbetat – utan hjälp frÃ¥n vÃ¥r sida – sedan Han burit hela syndabördan och kämpat sig till döds pÃ¥ korset efter att i allt hÃ¥llit alla Guds bud och svarat för allas vÃ¥r räkning, har Han berett en sabbatsvila Ã¥t oss. De som tror pÃ¥ Honom har kommit in i vilan, i Hans vila. Ja, Jesus är själv i sin person vilan, sabbaten. Vi behöver inte prestera nÃ¥gonting, vi är frälsta av nÃ¥d allena för Jesu Kristi skull. I Hebreerbrevet läser vi därför: â€AlltsÃ¥ finns det en sabbatsvila kvar för Guds folk. Den som har kommit in i Hans vila fÃ¥r vila sig frÃ¥n sina gärningar, liksom Gud vilade frÃ¥n sina†(Hebr. 4:9-10).

I den evangeliska vilodagen som vÃ¥r söndag skall vara – dÃ¥ vi fria frÃ¥n arbete i lugn och ro kan stilla oss till gudstjänst – ser vi en yttre gestalt av den inre verklighet som handlar om att vila frÃ¥n egna gärningar i full förtröstan pÃ¥ Jesu gärningar. Han ger dig evig salighet utan varje motprestation frÃ¥n din sida. Söndagen blir din stora glädjedag, veckans festdag, dÃ¥ inte bara kroppen fÃ¥r vila, utan hjärtat, samvetet, hoppet och tron fÃ¥r vila i Jesus och Hans fullbordade verk.

Även om vi har en särskild gudstjänstdag, söndagen, är alla dagar egentligen lika och för vår själ är alla dagar en sabbatsdag. Ty Kristus har utfört arbetsveckans hela möda då Han uppfyllde lagen i vårt ställe. Endast sabbaten återstår för oss, vi som är Guds folk enligt löftet.