av Lars Borgström Predikan 12:e sön. eft. trefaldighet Matt. 12:33-37

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

O Fader vår barmhärtig, god som oss till dig vill kalla

Och stänka oss med Kristi blod, som rena kan oss alla,

LÃ¥t komma, Gud, till oss Ditt ord, det heliga och klara,

Låt det i mörkret på vår jord en ledare oss vara,

att vi ej vilse fara. Amen.

â€Tungans bruk†är denna söndags tema. Ord är mycket viktiga, de är inte â€bara ord†som man ibland fÃ¥r höra. Det var genom sitt Ord Gud en gÃ¥ng skapade himmel och jord, hela universum – Han talade och det blev till (1 Mos. 1) – och det är genom sitt Ord som Guds Son i detta nu uppehÃ¥ller allt (Hebr. 1:3).

Gud talar alltid sant och rätt, men med människors tal är det annorlunda. Det är om människors ord denna söndag handlar och detta tal kan vara bÃ¥de gott och ont. Författaren till Jakobs brev, som vi tror är Herrens broder Jakob, noterar till och med att en och samma människa med sin mun kan ge uttryck för det allra bästa och det allra sämsta. Han skriver: â€FrÃ¥n samma mun kommer välsignelse och förbannelse†(Jak. 3:10). Vi skall i denna predikan säga nÃ¥got bÃ¥de om människors goda och onda ord. Vi börjar med

Människors onda ord

Det onda bruket av tungan behöver vi inte lära oss, det är liksom medfött. Naturligtvis behöver det lilla barnet lära sig specifika sprÃ¥k för att kunna uttrycka sig, men själva den onda inriktningen har barnet med sig frÃ¥n det onda arv som det genom sina föräldrar fÃ¥tt frÃ¥n Adam och Eva, människosläktets stamföräldrar och de första människorna som föll i synd. Spädbarnet kan redan genom skrik och klagan ge uttryck för vrede och irritation. Människor försöker i allmänhet förklara bort sÃ¥dant och förnekar det medfödda syndafördärvet. De smÃ¥ barnen vill man gärna se som rena och ofördärvade. Men det är sÃ¥som Job säger: â€Kan det komma en ren frÃ¥n en oren? Nej, inte en enda!†(Job. 14:4).

Spädbarnet kan än så länge inte mer än genom skrik ge uttryck för synden, kan inte utöva våld o.s.v. När en leksak eller nappflaskan tas ifrån det, kan det inte göra annat än att protestera. Men skulle spädbarnet ha en artonårigs kroppskrafter och försöka ta tillbaka det som tagits ifrån det och skänkt det njutning – stackars den människa som ställer sig i vägen och försöker hindra barnet! Det skulle till sist inte bli mycket mer än en blodig pöl på golvet kvar av honom eller henne. Sådan är vår mänskliga natur när den får sitt omedelbara uttryck och inte döljs bakom det sociala spel som utvecklas genom uppfostran och interaktion med andra människor.

När ordförrådet utvecklas kan barnet sedan använda ord i det ondas tjänst. Det skall inte förnekas att det finns en naturlig kärlek och tillgivenhet, särskilt till föräldrarna, som barnet lärt sig att älska – men barnets tunga används också till skvaller, lögner, till att skylla ifrån sig och till att mobba andra barn. Det är svårt att förstå hur människor som haft med barn och deras uppfostran att göra kan förneka arvsyndens faktum.

Dessvärre är det sÃ¥ att ingen människa, hur snäll och behärskad hon än kan verka vara, i det lÃ¥nga loppet kan styra sin tunga. Det är omöjligt att undvika synder i ord. Människan begÃ¥r synder med bÃ¥de tankar, ord och gärningar – dagligen. Jakob skriver: â€Tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift†(Jak. 3:8). Och Paulus konstaterar om människorna: â€Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda. En öppen grav är deras strupe. Sina tungor använder de till svek. Huggormsgift är bakom deras läppar. Deras mun är full av förbannelse och bitterhet†(Rom. 3:12-14). Människans strupe är som en öppen grav, skriver Paulus. FrÃ¥n vÃ¥ra strupar sprider sig lukten av förruttnelse och om vi lite barnsligt tänker oss att Gud befinner sig ovanför oss stiger likstanken upp mot himlen och när den fyller Guds näsborrar väcks Hans vrede.

â€Men vad nu dÃ¥, var inte det där lite överdrivet sagtâ€, undrar du kanske om det där med ordens syndfullhet. NÃ¥väl, lÃ¥t oss testa vad Paulus skriver pÃ¥ dig genom ett tänkvärt tankeexperiment. Jag har ibland tänkt pÃ¥ nÃ¥got jag hörde talas om eller läste för mÃ¥nga Ã¥r sedan. Det sades att alla de ord och läten som utgÃ¥r frÃ¥n oss sänds ut som ljudvÃ¥gor ut i luften och sedan vidare ut i atmosfären. De finns alla kvar och lever vidare, de väntar bara pÃ¥ att bli upptäckta. I en framtid där tekniken utvecklats mycket mer än idag skulle det vara möjligt att spÃ¥ra upp och fÃ¥nga in alla dessa ljudvÃ¥gor. Det skulle alltsÃ¥ vara möjligt att snappa upp alla de ord som du har uttalat under hela ditt liv och lagra dem pÃ¥ ett ljudband.

Tänk dig nu vidare att vi här idag, under vår gudstjänst i kyrkan, skulle spela upp allt det du sagt. Skulle du våga ge din tillåtelse till det? Eller skulle du göra allt i världen för att något sådant inte skulle få ske? Jag tror att du skulle skämmas ihjäl, ja sjunka genom golvet vid en sådan händelse! Det må vara hur det vill med de tekniska möjligheterna att i framtiden kunna genomföra detta, men jag vet att du inte skulle vilja att det skedde. Och detta därför att det sker inför dina medmänniskor! Men tänk då att den allestädes närvarande Guden, den levande och allsmäktige, varje ögonblick inte bara hör alla dina ord utan också ser rätt in i ditt hjärta. Han läser av allt som rör sig av önskningar och hemliga begär i ditt hjärtas djup. Det ligger där alltsammans som en öppen bok under Hans blick. Och en dag, den yttersta, domens stora dag, skall vi ställas till svars för allt vi har använt våra tungor till.

Det är nämligen sÃ¥ enligt Jesu ord till oss idag i predikotexten, att â€vad hjärtat är fullt av, det talar munnen†(Matt. 12:34). Av frukten känner man trädet. Är det ett gott träd blir frukten god, men â€en ond människa tar ur sitt onda förrÃ¥d fram det som är ontâ€. â€Jag säger erâ€, fortsätter Jesus, â€att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stÃ¥ till svars pÃ¥ domens dag.†SÃ¥ till sist säger Han till dig personligen: â€Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas†(Matt. 12:37).

â€Efter dina ord skall du fällasâ€, det lÃ¥ter inte hoppfullt. Du har ju syndat och stÃ¥r därmed med skuld inför levande Gud. Jag vet att du har syndat, eftersom Paulus skriver: â€LÃ¥t det stÃ¥ fast att Gud är sann och varje människa en lögnare†(Rom. 3:4). Men nu sade Jesus ocksÃ¥ att â€efter dina ord skall du friasâ€. Det lÃ¥ter faktiskt hoppfullt om detta ord fattas pÃ¥ evangeliskt vis. Det finns faktiskt ett Ord som kan frälsa oss frÃ¥n domen och helvetet.

Guds Ord frälser oss

â€Efter dina ord skall du friasâ€. Om dessa ord av Jesus skall fattas pÃ¥ ett lagiskt vis kan ingen människa bli frälst. Om de skulle ha den innebörden att endast den som alltid talat gott, rätt och sant blir friad i domen, ja dÃ¥ kan ingen bestÃ¥ i domen. Bara om Jesus gäller att â€svek fanns inte i Hans mun†(Jes. 53:9). Men orden om att frias efter sina ord har ocksÃ¥ en evangelisk, frälsande innebörd.

Jesus har som sagt levt ett sant och gott, alldeles heligt och rättfärdigt liv. Den som bekänner sig till Honom ikläder sig Hans rättfärdighet och stÃ¥r dÃ¥ alldeles ren och rättfärdig pÃ¥ domens dag. De onda ord som passerat över ens läppar är borttagna, renade i Lammets blod. Den ljudupptagning vi tidigare talade om som i en framtid möjligtvis skulle kunna fÃ¥nga upp alla dina ord blir liksom alldeles utstruken. Jag vet inte sÃ¥ bra hur den moderna tekniken fungerar – under min ungdomstid var det kassettband som gällde – men ni som fortfarande vet hur kassettbandspelarna fungerade kan föreställa er ett band där allt vad ni sagt frÃ¥n era första ord spelats in. SÃ¥ trycker vi pÃ¥ knappen för tillbakaspolning och kommer till bandets allra första början. SÃ¥ trycker vi pÃ¥ play och inspelningsknappen samtidigt och sÃ¥ fylls bandet med ett alldeles nytt innehÃ¥ll, Jesu egna ord. PÃ¥ kassettbandet finns nu goda, vänliga, välsignande ord och de hÃ¥rda ord som visserligen ocksÃ¥ finns – för Jesus var ocksÃ¥ sträng och talade sanning även när det var obekvämt – är inte uttryck för syndfull ilska utan för helig och berättigad vrede. Raderandet av dina egna ord är möjlig genom Kristi passiva, lidande lydnad, dÃ¥ Hans blod strömmade utför Golgatas kors och Han var övergiven av Gud. PÃ¥fyllningen av sanning och godhet pÃ¥ bandet är möjlig genom Kristi aktiva, görande lydnad, dÃ¥ Han uppfyllde lagen i ditt ställe.

Det Ord som frälser dig är Ordet om just detta. När evangeliet nÃ¥r dig och du tar emot det blir du ett frälst Guds barn. Davids frÃ¥ga â€HERRE, vem fÃ¥r vistas i ditt tält, vem fÃ¥r bo pÃ¥ ditt heliga berg? †(Ps. 15:1) kan nu besvaras med att det fÃ¥r du göra. Genom tron pÃ¥ Jesus gäller nämligen svaret pÃ¥ Davids frÃ¥ga dig: â€Den som lever fullkomligt och handlar rättfärdigt, den som talar sanning i hjärtat, den som inte baktalar med sin tunga, inte handlar illa mot sin nästa och inte vanärar sin granne†(Ps. 15:2-3). Ordet har renat dig, precis som Jesus sade till sina lärjungar pÃ¥ skärtorsdagskvällen: â€Ni är redan nu rena i kraft av det Ord som jag har talat till er†(Joh. 15:3).

Men nu sade ju Jesus inte: â€Genom mina ord skall du frias†utan â€Genom dina ord skall du friasâ€. Men det är just bekännelsen till evangeliet som Ã¥syftas. Paulus skriver i Rom. 10:10: â€Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig och med munnen bekänner man och blir frälst.†När Johannes i sin uppenbarelse pÃ¥ ön Patmos fick blicka in i Himmelen sÃ¥g han den stora frälsta skaran som övervunnit satan â€genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord†(Upp. 12:11). Den som bekänt Jesus här pÃ¥ jorden skall erkännas av Jesus pÃ¥ domens dag, men Jesus säger ocksÃ¥: â€Den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för, när Han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet†(Luk. 9:26).

Vi har nu talat om människornas onda ord och om Guds frälsande Ord. Avslutningsvis skall vi tala om

Människornas goda ord

Människor som varit alltigenom hÃ¥rda eller varit vänliga bara för att därigenom vinna fördelar regeras av sin gamla, köttsliga människa. I den träldomen sitter alla människor fast om inte Gud själv befriar dem genom den nya födelsen. När vi föds pÃ¥ nytt växer ett nytt sinne fram. Plötsligt blir det möjligt att älska pÃ¥ ett osjälviskt sätt. Nu blir det faktiskt möjligt att göra verkligt goda gärningar, lÃ¥t vara att de aldrig nÃ¥gonsin i detta liv är helt befriade frÃ¥n själviska motiv. Men den synd som alltid finns med ocksÃ¥ i de kristnas gärningar blir borttagen i Jesu blod. Genom tron pÃ¥ Jesus blir inte bara den kristne utan ocksÃ¥ hans gärningar fullkomligt rena och behagliga inför Gud. De är, kort sagt, goda. Det som Jesus säger i predikotexten stämmer in pÃ¥ de kristna: â€En god människa tar ur sitt goda förrÃ¥d fram det som är gott†(Matt. 12:35).

Vi vet alla vad det kan betyda att möta en vänlig och god människa, hur mycket hans eller hennes ord värmer och gör gott. Uppmuntran, förlåtelse och kärlek förmedlas genom ord till varandra. Allt sådant är verkligen välsignat och hör till pånyttfödelsens goda frukter. Men jag skulle nu avslutningsvis vilja säga något om människors goda ord i en alldeles speciell mening, nämligen när människor talar Guds Ord. Den som blivit kristen genom Guds Ord har att föra detta frälsande och pånyttfödande Ord vidare. Vi skall inte lägga till eller dra ifrån något utan bara säga exakt samma sak som Gud säger i sitt Ord.

När jag studerade teologi läste jag om de s.k. repristinationsteologerna som var verksamma pÃ¥ 1800-talet. De sÃ¥g inte som sin uppgift att vara nydanande och komma med nÃ¥gonting nytt. Deras ideal var istället att sÃ¥ troget som möjligt Ã¥teruppliva och restaurera den gammallutherska kyrkoläran eftersom den enligt dem överensstämde med den Heliga Skrifts undervisning. Repristinationsteologerna stod naturligtvis inte högt i kurs utan ansÃ¥gs osjälvständiga och gammalmodiga, de betraktades som nÃ¥gra som inte bidrog till den teologiska utvecklingen utan bara försökte Ã¥terskapa nÃ¥got som redan var ohjälpligt passerat. Själv fattade jag genast tycke för dessa teologer och tyckte att det mÃ¥l de satte för sin verksamhet var mycket sympatiskt och alldeles riktigt. Om nu Guds Ord är evigt skall vi inte vara pÃ¥hittiga och lansera nya teologier. Vi skall istället â€fortsätta kampen för den tro som en gÃ¥ng för alla har överlämnats Ã¥t de heliga†(Jud. v 3).

Jag och Ingemar har egentligen, på ett sätt, världens lättaste uppgift. Vi behöver inte vara skarpsinniga eller kreativa. Det ställs inga krav på oss att vi skall komma på nya, spännande idéer, att vi skall hämta fram nydanande, briljanta tankar från våra egna torftiga förråd. Vi behöver bara upprepa och hålla oss till det som står i Bibeln! Gör vi detta så talar vi verkligen goda ord.

Detta är också varje kristens uppgift, inte bara prästernas. Ingen behöver oroa sig för att man inte skulle räcka till. Bärs något fram ur Bibeln så finns kraften i själva Ordet. Den som bär fram det behöver inte vara intelligent eller djupsinnig. Guds evangelium har sin egen sprängkraft och föder människor på nytt. Paulus skriver:

â€När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av nÃ¥got annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga pÃ¥ människors visdom utan pÃ¥ Guds kraft†(1 Kor. 2:1-5).

Amen.

LÃ¥t oss be:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet

som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.

Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan

så att vi inte må vara glömska hörare

utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod

intill änden och varda saliga. Amen.