av Lars Borgström Predikan 9:e sön. e. trefaldighet

Matt. 10:16-22

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

O Fader vår barmhärtig, god som oss till dig vill kalla

Och stänka oss med Kristi blod, som rena kan oss alla,

LÃ¥t komma, Gud, till oss Ditt ord, det heliga och klara,

Låt det i mörkret på vår jord en ledare oss vara,

att vi ej vilse fara. Amen.

Innan Jesus sÃ¥som uppstÃ¥nden gav sina lärjungar missionsbefallningen att gÃ¥ ut i hela världen och predika evangeliet för alla folk, hade Han gett dem ett begränsat missionsuppdrag som endast omfattade det judiska folket. Han sade Ã¥t dem: â€GÃ¥ inte in pÃ¥ hedningarnas omrÃ¥de eller in i nÃ¥gon samaritisk stad. GÃ¥ istället till de förlorade fÃ¥ren av Israels hus†(Matt. 10:6). Ännu var inte tiden kommer för hedningarna, men den skulle snart komma.

Det var när Jesus sände iväg sina tolv lärjungar till de judiska städerna och byarna, som Han sade de ord till dem vi hört i vår predikotext idag. Men orden gäller lärjungaskapet och missionsuppdraget i alla tider, inte bara där och då. Lika mycket som orden gällde Hans första lärjungar inför deras missionsuppdrag bland Israels förlorade får, lika mycket gäller orden oss som idag har att sprida det glada budskapet bland vår tids förlorade människor, vare sig de är judar, namnkristna eller rena hedningar.

Det är starka och skrämmande ord vi hör, då Jesus säger att Han sänder oss

Som får bland vargar

Vi som hör till Jesus liknas flera gånger vid får. Det är en mycket träffande bild av vår ställning och vårt förhållande till Herren. Får är inte särskilt intelligenta, ja i själva verket hör de till de mest enfaldiga djuren. De kan över huvud taget inte tänka. De bara vandrar rakt fram, betar av lite gräs eller något annat och bekymrar sig inte över eventuella faror. De villar lätt bort sig och kan inte finna vägen tillbaka. De är helt försvarslösa mot vargen och andra vilda djur. De har varken vassa tänder, starka klor eller snabbhet nog att fly. Inte heller kan de klättra upp i träden för att skydda sig. Utan herdens tillsyn och beskydd är de utan varje möjlighet att överleva.

Så är det också med oss som hör till Kristus. Vi är oftast omedvetna om de faror som omger oss, hur djävulen i varje ögonblick siktar på oss med pilar, hur många fallgropar det finns i världen omkring oss. Vi är små och svaga och därför är vårt enda skydd emot djävulen Jesus Kristus själv. Hos Honom, den gode Herden, är vi å andra sidan fullständigt trygga och säkra.

Men låter det inte vårdslöst av Jesus då Han säger att Han, när Han sänder ut oss att vittna om Honom och den frälsning Han åstadkommit, sänder oss som får mitt ibland vargar? Kan inte ett sådant handlingssätt sluta endast på ett sätt, nämligen att vargarna kastar sig över det lilla fåret, fäller det till marken med sin tyngd, river sönder det och sänker sina vassa tänder djupt ned i fårets kött?

Ja, sÃ¥ slutar det i naturens värld när fÃ¥ren lämnas utan bevakning, när de utan herdens beskydd förvillat sig ut i vildmarken. Om det inte är vargen som dödar dem fastnar de i nÃ¥got törnsnÃ¥r utan att kunna slita sig loss eller sÃ¥ snavar de och faller utför nÃ¥got stup. Men Jesus sänder inte iväg oss ensamma. Han själv, som är den gode Herden, kommer att beskydda oss. I den 23:e psaltarpsalmen, som konfirmanderna fÃ¥tt lära sig utantill, heter det om Herdens vÃ¥rd och beskydd: â€Om jag sÃ¥ vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig†(v 4). â€Ty du är med mig†– det är det som är sÃ¥ tröstefullt och skänker sÃ¥dan trygghet: Jesus själv är med sitt fÃ¥r, även i dödsskuggans dal. Med sin käpp och sin stav vägleder han sitt fÃ¥r och skyddar det mot vargar, lejon och t.o.m. drakar. Hans omvÃ¥rdnad av vart och ett av sina fÃ¥r är som om just det fÃ¥ret vore det enda Han hade. I sin stora missionsbefallning säger Jesus: â€Jag är med er alla dagar intill tidens slut†(Matt. 28:20).

Betyder då detta att vi som hör till Jesus och fått Hans uppdrag att vittna om Honom inte kommer att råka i svårigheter eftersom vi beskyddas av Honom? Nej, det vore alldeles emot vad Jesus säger i vårt evangelium. Vi skall utlämnas till domstolar, gisslas av kyrkliga myndigheter, föras inför myndigheter, förrådas av våra egna familjemedlemmar och t.o.m. dödas. Men mitt i allt detta skall vi inte bekymra oss över hur vi skall agera eller vad vi skall säga till vårt försvar. Jesus säger att i den stund då vi ställs till svars kommer orden att ges oss, ty vår Faders Ande kommer att tala genom oss.

Men vad blev det dÃ¥ av Jesu beskydd om vi ändÃ¥ mÃ¥ste förföljas och t.o.m. dödas? Även om nÃ¥got sÃ¥dant skulle ske med oss gäller det som Paulus skriver i Rom. 8:28: â€För dem som älskar Gud samverkar allt till det bästaâ€. Även döden är ju en vinning för ett Guds barn, eftersom vi dÃ¥ fÃ¥r bryta upp och vara tillsammans med Kristus pÃ¥ ett mycket mer underbart sätt än tidigare. Genom tron är vi redan i denna värld kungar och präster (1 Petr. 2:9) som regerar tillsammans med Kristus även om de världsliga och kristendomsfientliga makterna kan tyckas se sÃ¥ mycket mäktigare ut. Genom vÃ¥ra böner är vi med och styr världen. Det finns knappast nÃ¥gon makt som är sÃ¥ kraftig här i världen som de heligas böner. VÃ¥ra böner stiger upp inför Allmaktens tron i Himmelen och samlas upp pÃ¥ guldfat (Upp. 8:4). SÃ¥dan uppmärksamhet ägnas bönerna i Himmelen. Ingenting kan stoppa detta regerande, de kristnas konungavärdighet varar i all evighet, rakt igenom död och grav. Och efter vÃ¥r död, om vi segrande bevarats i tron intill slutet, kommer detta att bli sÃ¥ mycket tydligare för oss. Här fick vi ofta tro utan att se, men där skall vi se allt alldeles klart.

Evangelisten Johannes fick, när han befann sig på ön Patmos, i en syn se de avrättade kristna i Himmelen. De som sett dem brännas upp på bål eller kastas för de vilda djuren på Colosseum såg bara nederlag, meningslöshet och död. Johannes däremot såg dem regera med Kristus under ett tusen år, d.v.s. hela den nytestamentliga tiden fram till Jesu återkomst (Upp. 20:4-6). Den fysiska döden kunde inte omintetgöra detta. Regerandet fortsätter efter döden.

Därför säger Jesus i förlängningen av vÃ¥r predikotext: â€Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta istället Honom som kan fördärva bÃ¥de kropp och själ i Gehenna†(Matt. 10:28). Förföljarna kunde döda de kristnas kroppar, men Gud sände sedan förföljarna till Gehenna, det brinnande helvetet, där de kastades med bÃ¥de kropp och själ tillsammans med alla otrogna, alla dem som inte velat ta emot syndernas förlÃ¥telse i Jesu namn och blod. Eftersom de kristna inte till nÃ¥got pris i världen ville förneka sin Herre led de gärna martyrdöden. Deras Gudsfruktan drev ut deras människofruktan.

Detta skänker oss som är kristna ett slags lugn, ja en frid som övergÃ¥r allt förstÃ¥nd. Ingenting kan skilja oss frÃ¥n Kristi kärlek, varken nöd eller Ã¥ngest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd (Rom. 8:35). Men detta lugn skall inte leda till vÃ¥rdslöshet. Liksom den materiella bekymmerslösheten som Jesus manar oss till dÃ¥ Han säger, att vi inte skall bekymra oss för morgondagen, inte skall leda till lättja skall inte heller den absoluta tryggheten leda till att vi inte tänker oss för och lÃ¥ter bli att akta oss för vÃ¥ra fiender. Jesus säger Ã¥t oss som är Hans lärjungar, att vi skall vara â€listiga som ormar och oskyldiga som duvorâ€. Vi skall undersöka vad det innebär att vara

Listig som en orm

Att vara både orm och duva samtidigt låter som att på en och samma gång vara sin egen motsats. Duvan är fredlig och utan onda avsikter, medan ormen är ett listigt, bakslugt och beräknande djur. Det var ju i en orm som djävulen förförde våra första föräldrar. Ormen är en farlig motståndare. Nu menar Jesus att vi skall använda oss av dessa ormens egenskaper, men inte i ont utan i gott syfte. Men det är inte fråga om ett falskt eller fräckt tillvägagångssätt eller ett handlingsprogram där ändamålen helgar medlen. I Guds rike kan man bara vara klok på duvans sätt, dvs. genom att vara oskyldig och oskyddad och inte förlita sig på mänsklig makt, list och taktik.

Men vad menas då med att vara listig som en orm? Ormen vet när det är läge att gå till angrepp och när det är läge att dra sig undan. Framför allt handlar det därför för oss lärjungar om att veta när man skall fly och dra sig undan och när det är dags att bekänna. Om jag i detta nu skulle ta flyget till Mekka i Saudiarabien och bege mig till Kaba, muslimernas allra heligaste plats, och där öppet och högljutt förkunna Jesus som Guds Son och världens ende Frälsare, dela ut flygblad och uppmana folk att omvända sig från sin falska religion, så skulle inte detta vara att bete sig listigt som en orm. Det skulle vara dumdristigt och att självmant skriva under sin egen dödsdom.

Detta betyder inte att vi inte skall försöka fÃ¥ muslimer omvända, men det finns bättre sätt än att omedelbart se till att man själv blir avrättad. Jesus lärde sina lärjungar att i vissa situationer fly. Han säger alldeles före vÃ¥r predikotext: â€Om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, sÃ¥ lämna det huset eller den staden och skaka av dammet frÃ¥n era fötter†(Matt. 10:14). De skulle inte stanna kvar, hota och förbanna, utan lämna dem som inte ville höra i fred. Och i versen alldeles efter vÃ¥r text säger Han: â€När man förföljer er i en stad sÃ¥ fly till en annan†(Matt. 10:23). Apostlarna och de första kristna fick ofta fly för sina liv. De flydde när möjlighet gavs. Och det var klokt. Det var att uppträda ormlikt i god mening.

Men till det ormlika hör ocksÃ¥ att vara beräknande i offensiv mening, att ta tillfällena i akt att vittna om vÃ¥r Frälsare. MÃ¥nga kristna är alldeles för tysta. Tänk er t.ex. en kristen som arbetat pÃ¥ en arbetsplats Ã¥r efter Ã¥r och aldrig talat om vad hans tro handlar om. Han har flera goda vänner pÃ¥ arbetsplatsen, men han har inte nÃ¥gon gÃ¥ng berättat för dem om synd och nÃ¥d, om förtappelsen och frälsningen. SÃ¥ kommer slutligen den sista dagen, domens stora dag. Den kristne fÃ¥r komma till Himmelen för sin Frälsares Jesu Kristi skull, men arbetskamraten gÃ¥r förlorad för evigt. Om de plötsligt kommer samman där inför den stora vita tronen pÃ¥ väg att Ã¥tskiljas Ã¥t olika hÃ¥ll, dÃ¥ mÃ¥ste väl den fördömde arbetskamraten förvÃ¥nat, ja anklagande säga till sin kristne vän: â€Visste du detta hela tiden? Kände du under alla dessa Ã¥r till att jag var pÃ¥ väg mot helvetet? Och sÃ¥ sade du inget till mig! Nu rÃ¥kar jag i den allra största olycka därför att du inte sade nÃ¥got till mig! Jag trodde att vi var vänner, varför sade du inget?â€

Det är tyvärr sÃ¥ att mÃ¥nga är alldeles för försiktiga i vittnestjänsten. SÃ¥ agerar inte ormarna, utan de tar verkligen vara pÃ¥ de möjligheter som erbjuds. Vad vi särskilt bör uppmärksamma i vÃ¥r text är att Jesus inte bara ser faror utan ocksÃ¥ möjligheter, stora möjligheter till vittnesbörd mitt bland vargar, t.o.m. om vi ställs inför höga makthavare, inför â€landshövdingar och kungarâ€. Jesus säger att om vi hamnar i sÃ¥dana situationer är det â€för att vittna inför dem och hedningarnaâ€. Mänskligt sett ser det dystert ut att dras inför rätta, men Jesus ser det som ett gyllene tillfälle. SÃ¥ bör ocksÃ¥ Hans sanna lärjungar se pÃ¥ det hela.

Så utnyttjade Jesus själv sin egen sändning. Efter att ha gripits med hjälp av förräderi, ställdes Jesus både inför den judiska kyrkans domstol i form av Stora rådet och inför den världsliga makten i form av den romerske landshövdingen Pontius Pilatus. Jesus var bunden, svag och hjälplös, bespottad och förnedrad. Och Han gjorde inte ett ögonblick bruk av den gudomliga makt Han hade. Han stod där som ett oskyddat får mitt bland vargar. Men Han tog vara på tillfället och vittnade lugnt och stilla om vem Han var och varför Han kommit i världen.

Många kristna har fått plikta med livet för sin tro, som de inte dolde. Så sker också idag på olika håll i världen. Även i vårt alltmer avkristnade land börjar det bli riktigt farligt att öppet säga vad Bibeln säger och instämma i det. Just nu hörs vargarna yla ilsket mot dem som vågar ha invändningar mot t.ex. abort och homosexuell samlevnad och säger att det strider mot Guds bud. Dem vill man dra inför rätta, få dem dömda för diskriminering och satta i fängelse. Men om de kristna och deras tro kan man i dag säga nästan vad som helst utan några påföljder, vilket vi såg i våras då Jonas Gardell så gott han kunde använde sina talanger som komiker till att förlöjliga biblisk kristendom. Vi måste som kristna vara beredda på utstötning och utfrysning från social gemenskap och andra långt värre former av förföljelser.

Listiga som ormar skall vi alltså välja de rätta tillfällena för flykt och bekännelse. Men så skulle vi som är Jesu lärjungar också vara

Oskyldiga som duvor

En duva är ett fridsamt djur utan svek och beräkning. Den skadar ingen och saknar stridsförmågor. Den går oskyddat och öppet omkring och pickar frön på marken, oförarglig för alla. Vi skall vara oskyldiga på samma sätt som duvan. Vi skall inte håna eller smutskasta andra och vara oförskämda mot dem. Vi skall t.o.m. älska våra fiender och be för dem som förföljer oss.

Amen.