av Lars Borgström Predikan den helige Johannes Döparens dag.

Luk. 1:5-25

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

O Fader vår barmhärtig, god som oss till dig vill kalla

Och stänka oss med Kristi blod, som rena kan oss alla,

LÃ¥t komma, Gud, till oss Ditt ord, det heliga och klara,

Låt det i mörkret på vår jord en ledare oss vara,

att vi ej vilse fara. Amen.

Det gamla prästparet Sakarias och Elisabet hade länge gÃ¥tt barnlösa. De var fromma och hade levt ett rättfärdigt liv. ÄndÃ¥ hade de inte fÃ¥tt nÃ¥gra barn som kunde föra släktens namn vidare. Detta ansÃ¥gs vara en stor skam i det dÃ¥tida samhället (se v 25) och antogs bero pÃ¥ synder som vredgat Herren. I Gamla testamentet ansÃ¥gs det vara en särskild olycka att familjens namn blev â€utplÃ¥nat i nästa släktled†(Ps, 109:13, se även Ps. 21:11, 37:28). Omvänt ansÃ¥gs det vara en stor lycka att fÃ¥ avkomlingar, â€en Herrens gÃ¥vaâ€, och â€livsfrukten†sÃ¥gs som â€en lön†(Ps. 127:3).

Nu var de bÃ¥da till Ã¥ren och de var egentligen för gamla för att fÃ¥ barn, nÃ¥got de önskat och bett om under mÃ¥nga Ã¥r. Men när Sakarias nu stod inför Herren i Jerusalems tempel uppenbarade sig ängeln Gabriel för honom och sade: â€Frukta inte, Sakarias. Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son Ã¥t dig, och du skall ge honom namnet Johannes†(v 13).

Sonens namn

Gabriel sade ocksÃ¥ Ã¥t Johannes vilket namn sonen skulle ha. Han skulle heta Johannes, vilket betyder â€Herren har förbarmat sig†eller â€Herren är nÃ¥digâ€. Detta blev sedan anledning till förundran (Luk. 1:63) eftersom andra trott att pojken skulle bli uppkallad efter sin far och fÃ¥ namnet Sakarias.

Johannes skulle alltsÃ¥ det gamla fromma prästparets son heta. Att Sakarias och Elisabet fick en son när de egentligen var för gamla visade att Herren hade förbarmat sig över dem. Han räddade dem frÃ¥n deras barnlöshet och den vanära detta medförde i det dÃ¥tida samhället. Men denna sons födelse visade samtidigt att Gud var nÃ¥dig gentemot sitt folk Israel. Under fyra hundra Ã¥r hade det profetiska Ordet varit tyst. Inte sedan Malaki pÃ¥ 400-talet hade Gud talat till sitt folk. DÃ¥ hade Gud sagt: â€Se, jag skall sända min budbärare och han skall bereda vägen för mig†(Mal. 3:1). Denna budbärare kallades bildlikt â€profeten Elia†(Mal. 4:5), ungefär som Jesus kunde kallas â€David†(Hes. 34:23-24, 37:24), eftersom hans uppgift skulle vara att liksom Elia â€vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder†(Mal. 4:6). Johannes, som kom att kallas Döparen, blev denne utlovade profet som banade väg för Herren.

Men vad innebär egentligen detta sista uttryck, som ju ocksÃ¥ upprepas i Gabriels ord till Sakarias: Johannes skulle â€gÃ¥ framför†Herren, Israels barns Gud, â€för att vända fädernas hjärtan till barnenâ€? Likt Elia, som var sÃ¥ uppfylld av tanken pÃ¥ att folkets hjärtan skulle omvändas (1 Kung. 18:37) – och som faktiskt fick se allt folket falla ner pÃ¥ sina ansikten och säga: â€Det är HERREN som är Gud! Det är HERREN som är Gud!†(1 Kung. 18:39) – skulle Johannes uppdrag vara att föra samman det oeniga och till stora delar avfallna folket till trons enhet i den Helige Andes gemenskap. Israels barn, bÃ¥de fäder och deras barn, skulle tillsammans vända Ã¥ter till de gudfruktiga patriarkernas tro (jfr Rom. 4:16-17, 9:8) för att inte drabbas av dom och straff när Herren â€kommer och slÃ¥r landet med tillspillogivning†(Mal. 4:6).

Genom Johannes förkunnelse skulle fäder och barn fÃ¥ â€ett rättfärdigt sinnelag†och bli ett Ã¥t Herren berett folk (Luk. 1:17). I den mÃ¥n detta blev verklighet berodde det pÃ¥ den kraftfulla predikan â€i Elias ande och kraftâ€, lag och evangelium, som Johannes bar fram. Men i den mÃ¥n Israels fäder och söner inte vände om till Herren, eller där deras hjärtan blev oeniga, sÃ¥ att â€i en och samma familj†splittring blir följden av Guds Ords förkunnelse, â€tre mot tvÃ¥ och tvÃ¥ mot tre, far mot son och son mot far†o.s.v. (Luk. 12:52-53), ja dÃ¥ var det inte till följd av nÃ¥gon brist hos evangeliet (Rom. 1:16) utan människornas eget fel (Jer. 17:9) och djävulens (Matt. 13:25).

Folket hade verkligen inte förtjänat att få vara Herrens folk. De hade varit avfälliga och trolösa. Trots detta fick de nu genom Johannes Döparens framträdande en ny kallelse, kraftfullare än alla tidigare. Herren hade förbarmat sig, Han hade verkligen visat sig nådig. Hela Johannes person vittnade om detta. Både genom sitt namn och genom sin predikan visade Han att Herren inte övergett sitt folk. Inte p.g.a. folkets egen förtjänst, utan p.g.a. Herrens blotta nåd fick de, om de bara ville, vända åter till Honom.

Johannes ord till dom…

Tyvärr är det emellertid sÃ¥ att fastän frälsningen frÃ¥n Herrens sida stÃ¥r färdig och klar är det ingen som vill ha den. Den eviga frälsningen är nämligen en mycket ringaktad gÃ¥va. Den har varit fullbordad alltsedan Golgata, men erbjudits redan frÃ¥n begynnelsen i kraft av â€Lammet som är slaktat frÃ¥n världens grundläggning†(Upp. 13:8). I Guds eviga frälsningsrÃ¥dslut var det nämligen bestämt att Guds Son i tidens fullbordan skulle bli människa och offras en gÃ¥ng för alla (Hebr. 10:10). Därför blev de som frälstes under gamla förbundets tid frälsat p.g.a. den eviga frälsning som skulle fullbordas och uppenbaras i framtiden, och de som blir saliga under nya förbundets tid, den tid vi lever i, blir saliga p.g.a. den eviga frälsning som redan har fullbordats och uppenbarats.

Anledningen till att ingen vill ta emot frälsningen är att människor i allmänhet inte tror sig behöva nÃ¥gon frälsning. Johannes ville därför ge sina Ã¥hörare ett styng i deras hjärtan. Han talade om för dem hur det verkligen förhöll sig. Fariseerna och sadduceerna trodde sig vara ättlingar till trons fader Abraham och att de hade det väl ställt med Gud genom sin judiska härkomst, men Johannes sade: â€Tro inte att ni kan säga till er själva: Vi har Abraham till fader†(Matt. 3:9). De trodde att de var Guds barn och därmed trygga och säkra, men Johannes sade: â€Ni huggormsyngel, vem har fÃ¥tt er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?†(Matt. 3:7). Det var â€den gamle ormen, som kallas djävul och satan, han som bedrar hela världen†(Upp. 12:9) som bedrog de första människorna i Edens lustgÃ¥rd, och som ocksÃ¥ nu hade bedragit de flesta av Johannes Döparens samtida. Johannes slängde dem därför den bistra sanningen i ansiktet att de var satans yngel. Lika skoningslös hade Jesus en gÃ¥ng varit mot dem Han talade med i ett stridssamtal, människor som ocksÃ¥ trodde sig vara Guds barn (Joh. 8:41): â€Ni har djävulen till er fader†(Joh. 8:44).

På samma sätt är det även idag inom de olika kyrkosamfunden. Det finns de som står med i församlingens medlemsmatrikel, men som inte är troende Guds barn. Det hjälper inte att vara medlem i den mest renläriga församling om man inte tror på Jesus som sin Frälsare. Lika falsk trygghetsgrund som judarnas etniska härstamning var den gången på Johannes Döparens tid, är det att idag att vara formell medlem i en kyrka eller församling om man inte tror sig vara förtappat i sig själv och frälst i Jesus Kristus. Här hjälper vare sig medlemskap eller tillhörighet i en kristen familj – endast Jesus hjälper! Han måste vara den som är allt och först för en.

Inte trodde fariseerna och sadduceerna att de svävade i nÃ¥gon fara, de var ju ansedda ledare i Israel. Den allmänna uppfattningen bland folket var ocksÃ¥ att om nÃ¥gra hade lyckats att uppfylla Guds krav pÃ¥ rättfärdighet – Ã¥tminstone när Gud dömde efter sin mildhets mÃ¥tt som Han ju förväntades göra – sÃ¥ var det fariseerna. Men Johannes sade om domen: â€Redan är yxan satt till roten pÃ¥ trädet. Varje träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden†(Matt. 3:10). Detta innebär i klartext att varje gren som inte är inympad i den sanna vinstocken Jesus Kristus sÃ¥som en död gren kastas i helvetet (Joh. 15:6).

…och till frälsning

De som drabbades av Johannes Döparens förkunnelse reagerade olika. Som alltid när Guds Ord förkunnas delade människorna upp sig i tvÃ¥ läger; de som tog emot Ordet till dom och frälsning och de som förkastade det och sköt det ifrÃ¥n sig. I Luk. 7:29-30 läser vi: â€Och allt folket som lyssnade, ocksÃ¥ publikanerna, gav Gud rätt och döptes med Johannes dop. Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät inte döpa sig av honom.â€

Guds plan för alla människor är att de skall bli frälsta (1 Tim. 2:4). Men stolta fariseer genom alla tider, inom och utom kristenheten, â€förkastar Guds plan för dem†och väljer sitt eget fördärv. Men nÃ¥gra kommer till Jesus, den Herre Johannes förkunnade. Dessa lyssnar till bÃ¥de lag och evangelium, Guds Ord till dom över dem själva och till frälsning genom Jesus. Deras största lycka är att genom dopet och tron vara frälsta Guds barn (Mark. 16:16). Liksom â€allt folket [—] döptes med Johannes dop†(Luk. 7:29), som var ett â€dop till syndernas förlÃ¥telse†(Mark. 1:4, Luk. 3:3), betraktar alla Guds barn syndernas förlÃ¥telse som den allra dyrbaraste skatt.

Även det dyrbara ordet om syndernas förlÃ¥telse fick Johannes bära fram. Där han en dag stod pÃ¥ stranden av Jordan och döpte kom Jesus dit. Johannes sade dÃ¥ inför allt folket: â€Se Guds lamm, som tar bort världens synd†(Joh. 1:29). Detta sade han Ã¥terigen dÃ¥ han dagen därpÃ¥ sÃ¥g Jesus komma gÃ¥ende: â€Se, Guds lamm†(Joh. 1:36).

Gamla förbundets lag visade gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng hur synden mÃ¥ste skaffas bort genom att ett oskyldigt, ställföreträdande offer frambars (t.ex. 3 Mos. 16:22). Och i Hebreerbrevet läser vi: â€Utan att blod utgjuts ges ingen förlÃ¥telse†(Hebr. 9:22). Enligt Mose lag skulle syndaren pressa sin hand pÃ¥ djurets huvud (3 Mos. 1:4, 4:24), sedan kunde han bli försonad med Gud genom att djuret dödades som ett syndoffer. Miljoner offerdjur hade pÃ¥ detta sätt framburits under de lÃ¥nga seklernas väntan pÃ¥ frälsningens dag.

Men nu, i Johannes Döparens samtid, hade det fullkomliga offret framträtt, Guds Lamm, som pÃ¥ en enda dag skulle utplÃ¥na hela världens syndaskuld (Sak. 3:9). De gammaltestamentliga offren var bara framÃ¥tfallande skuggbilder som visade pÃ¥ det evigt giltiga offer som skulle frambäras: â€Lagen innehÃ¥ller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan lagen aldrig genom samma offer som ständigt Ã¥r efter Ã¥r frambärs, fullkomna†(Hebr. 10:1). â€Men nu har Kristus kommit som överstepräst†(Hebr. 9:11) och en gÃ¥ng för alla gÃ¥tt â€in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vunnit en evig Ã¥terlösning†(Hebr. 9:12).

Det är detta offer Johannes Döparen vill att vi skall fästa vÃ¥ra ögon pÃ¥: â€Se Guds lamm, som tar bort världens synd!†FÃ¥r vi genom Johannes evangelieförkunnelse syn pÃ¥ detta, ja dÃ¥ är vi befriade frÃ¥n djävulens dödliga ormgift och frälsta till evigt liv, liksom Jesus själv säger: â€Liksom Mose upphöjde ormen i öknen, sÃ¥ mÃ¥ste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror pÃ¥ Honom skall ha evigt liv†(Joh. 3:15).

Johannes visar oss verkligen att â€Herren har förbarmat sigâ€, att â€Han är nÃ¥digâ€. Amen.

LÃ¥t oss be:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet

som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.

Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan

så att vi inte må vara glömska hörare

utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod

intill änden och varda saliga. Amen.