Predikan 3:e e PÃ¥sk 1 Petr. 2:11-20

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

O Fader vår barmhärtig, god som oss till dig vill kalla

Och stänka oss med Kristi blod, som rena kan oss alla,

LÃ¥t komma, Gud, till oss Ditt ord, det heliga och klara,

Låt det i mörkret på vår jord en ledare oss vara,

att vi ej vilse fara. Amen.

Jesus är vÃ¥rt allt. Han är vÃ¥r Frälsare, vÃ¥r Herre, vÃ¥r rättfärdighet – Han är ocksÃ¥ vÃ¥rt föredöme. Vi skall i vÃ¥ra liv försöka efterlikna Honom. â€Var sÃ¥ till sinnes som Kristus Jesus var†(Fil. 25), skriver aposteln Paulus. I dag skall vi stanna upp vid vad aposteln Petrus skriver i episteltexten. Vi börjar dÃ¥ med att se, vad han har att säga om

Den kristne och samhällsordningen

I 1 Petr. 2:13-14 talar Petrus om den kristne i samhället: â€Underordna er varje myndighet för Herrens skull, det mÃ¥ gälla kejsaren som högste härskare eller landshövdingarna, som är utsända av honom för att straffa dem som gör det onda och hedra dem som gör det godaâ€.

Tidigare i kapitlet hade Petrus talat om de kristna som ett heligt folk, ett konungsligt prästerskap (1 Petr. 2:9). Nu tillämpas de kristnas prästtjänst pÃ¥ vardagslivet. Det är bl.a. där, i alla livets förhÃ¥llanden, de kristnas prästtjänst skall fullgöras: â€visa aktning för alla, älska bröderna, frukta Gud och vörda kejsaren†(1 Petr. 2:17).

I samhället, när vi har att göra med dem som har makten, och i alla relationer med vÃ¥ra medmänniskor, skall vi tjäna Gud. För Herrens skull skall det ske. Vi skall inte, som befrielseteologerna uppmanar oss, vara upproriska och efter marxistiskt mönster arbeta för revolution. Men lydnaden har ocksÃ¥ sina bestämda gränser. Det har Petrus sagt vid ett annat tillfälle. I Apg. 5: 29 heter det: â€DÃ¥ svarade Petrus och apostlarna: ´Man mÃ¥ste lyda Gud mer än människor´â€. När överheten befaller oss att göra det som är emot Guds vilja skall vi inte lyda den längre. SÃ¥ kan t.ex. inte en kristen barnmorska utföra aborter, även om det är sjukhusledningens order. Den allra Högstes order lyder ju: â€Du skall inte mörda†(2 Mos. 20:13).

Petrus gÃ¥r sedan in pÃ¥ förhÃ¥llandet mellan herrar och tjänare eller slavar. â€Ni slavar, underordna er era herrar och visa dem all respekt, inte bara de goda och milda utan ocksÃ¥ de hÃ¥rdaâ€. Här fÃ¥r alltsÃ¥ tjänare och slavar veta hur de skall förhÃ¥lla sig till sina herrar, och pÃ¥ ett annat ställe i Nya testamentet fÃ¥r herrarna sin förmaning. I Ef. 6:9 heter det: â€Och ni herrar, handla pÃ¥ samma sätt mot era slavar och upphör med att hota. Ni vet att de har samme Herre i Himmelen som ni, och Han gör inte skillnad pÃ¥ människorâ€.

De sociala förhållanden, som dessa ord närmast syftar på, finns ju inte längre hos oss. Vi lever inte längre i ett strikt hierarkiskt samhälle, där en herre råder över många tjänare, som till och med är slavar. Att dessa förhållanden inte finns i vår kulturkrets, har vi inte minst kristendomen att tacka för. Men det är inte genom kristen revolution detta har skett, utan genom att den kristna kärleken inifrån, under århundraden, fått genomsyra och prägla de gamla kristna kulturländerna. Men även om förhållandena har förändrats, så har Petrus förmaningar ändå adress till oss, om vi vill ge akt på dem och det bör alla kristna göra. Det går t.ex. att tillämpa dem på sina förhållanden på arbetsplatsen.

Någon tycker kanske, att det här verkar gammalmodigt. Lydnad och underordning är inte direkt positivt laddade ord i vår tid. Ändå gör vi klokt i att lägga märke till vad Bibeln, den gamla boken, säger. Det är de eviga, gudomliga livslagarna vi möter där, eftersom det är Gud själv som talar genom Bibeln. Den människa, som följer dessa lagar, skall få uppleva, att de bär henne. Bryts de leder det däremot till olycka, för både familj och samhälle, så som vi just nu upplever det mitt framför våra ögon i en kultur, ett samhälle, som måste betecknas som postkristet, d.v.s. som lämnat det kristna inflytandet bakom sig.

Jesus själv är vår förebild när det gäller att leva som en kristen i prästerlig tjänst i familj och samhälle. Detta betyder, att

De kristna vandrar i Jesu fotspår

Vi läser 1 Petr. 2:20-23: â€Vad är det för berömligt, om ni härdar ut med att bli slagna när ni handlar orätt? Men om ni hÃ¥ller ut när ni fÃ¥r lida fast ni handlar rätt, dÃ¥ är det en nÃ¥d frÃ¥n Gud. Detta har ni ju blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel Ã¥t er, för att ni skulle följa i Hans fotspÃ¥r. Han hade inte begÃ¥tt nÃ¥gon synd, och svek fanns inte i Hans mun. När Han blev smädad, smädade Han inte igen, och när Han led, hotade Han inte, utan överlämnade sin sak Ã¥t Honom som dömer rättvistâ€.

Det sägs här att Jesus efterlämnade ett exempel åt oss, d.v.s. en förebild åt oss. Nu skall vi först lägga märke till en viktig sak. Uppmaningen att vandra i Jesu fotspår kan bara riktas till de människor, som blivit Guds barn och hör Jesus till. Jesus måste först ha blivit din Frälsare och Försonare, innan Han kan bli din förebild. I Jesu fotspår går de människor som först har blivit uppsökta av Honom, som är den gode Herden.

Detta är avgörande. Om man försöker följa Jesus och tjäna Honom utan att ha kommit i ett rätt förhållande till Honom, så börjar man i fel ända. Innan du kan följa Honom, måste Han få bevisa dig den stora nåden att frälsa dig, lösa dig från dina synder och ta dig till sig.

Ordet om att följa Jesus är ett väldigt ord. Men Jesus har alltså först ett annat ord att säga oss, ett ord som inte innehåller något som helst krav. Han vill tala ut med oss om sin nåd och frälsning. Och det vill Han göra allra först. Måtte Han ha fått göra det med var och en av oss!

Vi skall nu se efter vad som menas med â€förebild†i Nya testamentet. Vi finner tvÃ¥ tankar, som ligger nära varandra, men som ändÃ¥ inte helt sammanfaller.

LÃ¥t oss pÃ¥ nytt se pÃ¥ ordet vi läste: â€Om ni hÃ¥ller ut när ni fÃ¥r lida fast ni handlar rätt, dÃ¥ är det en nÃ¥d frÃ¥n Gud. Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel Ã¥t er, för att ni skulle följa i Hans fotspÃ¥râ€.

Här är sammanhanget mycket viktigt. Ibland händer det, att de kristna blir förföljda, trots att de gör det goda. Det är den situationen Petrus har för ögonen. Om de kristna tar motgÃ¥ngen med tÃ¥lamod, sÃ¥ gläder sig Gud över detta. â€Detta har ni blivit kallade tillâ€, stÃ¥r det. Kristus har gÃ¥tt samma väg och Han har efterlämnat en förebild, ett exempel.

Vad är det, som utgör det förebildliga? I första hand det som vi skulle kunna kalla Guds handlingssätt. Ordet säger oss, att Gud verkligen förde sin Son, vår Herre Jesus Kristus, genom motstånd och förföljelse, genom kors och trångmål och i den meningen är Kristus vår förebild. Vi kan se på Honom, i Honom har vi modellen. Där kan vi se, hur Gud också skall handla med sina barn.

Jesus har själv talat om det här, t.ex. i Joh. 15:20: â€Kom ihÃ¥g vad jag har sagt: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig, skall de ocksÃ¥ förfölja er.†Det skall i viss mening gÃ¥ med oss, som det gick med Honom. Att Jesus är vÃ¥r förebild betyder i detta sammanhang, att Gud leder sina barn pÃ¥ vägar som liknar den Jesus fick vandra.

Visst var Jesus Guds Son i en alldeles enastående mening. Han var av evighet hos Gud och Han hade en gärning att utföra här i världen, som är helt utan motstycke. Ändå sägs det i Nya testamentet, att såsom det gick Honom så skall det i någon mening gå också med oss. Det finns andliga lagar, som leder till något av samma resultat i de kristnas liv som i Jesu liv.

Det är lika bra att vi genast erkänner, att vi inte tycker om det här. Att det innebär kors och trångmål, motstånd och svårigheter att vara en kristen, det är inga populära tankar. Ingen av oss tycker om detta. Vi vill mycket hellre tänka oss, att när man blir ett Guds barn, så är all sorg slut. Då först blir en människa lycklig, då först går det henne väl. Så vill vi helst ha det.

Men så läser vi i Nya testamentet, att Jesus är vår förebild och det betyder, att Gud i viss mening vill leda oss som Han ledde Honom, nämligen på korsets väg. Nej, det tycker vi inte om. Vi kanske har våra egna tankar om kristendomen som inte har så värst mycket gemensamt med Nya testamentet.

Nu invänder nÃ¥gon: â€Ja, men är det inte sant, att det bästa är att vara en kristen, är det inte själva lyckan i livet?†Jo, visst är det sant! Man skall bara komma ihÃ¥g, att mÃ¥ttstocken pÃ¥ lycka inte är densamma i Jesu efterföljd som utanför gemenskapen med Honom. Guds barn och världens barn definierar lycka pÃ¥ olika sätt.

Är vi, som kallar oss kristna, verkligen medvetna om det här? Om vi önskar att få ett världsligt lyckobehov tillfredsställt genom att bli Guds barn, då bedrar vi oss själva. Vi borde hellre be Herren att lära oss, vad som är oss till verkligt gagn, vad som är livets sanna lycka. Då skulle vi kanske finna den i sådant, som för vanligt mänskligt synsätt ter sig som raka motsatsen till lycka. Men det här behöver vi ett helt liv för att lära oss bara något litet av.

Nu skall vi för ett ögonblick se pÃ¥ ordet i 1 Petr. 4:12-14: â€Mina älskade, var inte förvÃ¥nade över den eld som ni mÃ¥ste gÃ¥ igenom till er prövning, som om det hände er nÃ¥got oväntat. Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. DÃ¥ skall ni ocksÃ¥ jubla och vara glada, när Han uppenbarar sig i sin härlighet. Saliga är ni, om ni hÃ¥nas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över erâ€.

En del människor har fÃ¥tt uppleva motgÃ¥ngar, när Jesus kom in i deras liv och de tyckte kanske att det var märkligt, därför att de inte hade tänkt sig det. Kanske hade inte heller nÃ¥gon sagt det till dem. Men Petrus säger: â€Var inte förvÃ¥nade.†Det är inte nÃ¥got konstigt som sker. Det är inte alls nÃ¥got märkligt. Det gÃ¥r precis som Jesus sagt. Jesus är modellen. Se hur Gud ledde sin Son!

Vi har del i Kristi lidanden, säger Petrus. Det är fråga om lidanden, som är typiska för Kristus och för de kristna. I samma grad som vi har del i dessa lidanden, har vi anledning att vara glada. Uppriktigt sagt, så har väl ingen av oss anledning att ta stora ord i munnen, när vi talar om de här sakerna. Men vi har här en vänlig uppmaning, en påminnelse. Bli inte förskräckt, om du möter svårigheter. Försök istället att vara glad, när du ser att det går som Gud sagt. Hans ord är sanna.

Nu har vi sett pÃ¥ ämnet â€Jesus som vÃ¥r förebild†ur en synvinkel. Gud vill leda oss, sina barn, som Han ledde Kristus. Nu skall vi se pÃ¥ det ur en annan synvinkel. â€Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel Ã¥t er, för att ni skulle följa i Hans fotspÃ¥r†– och sÃ¥ stÃ¥r det: â€När Han blev smädad, smädade Han inte igen, och när Han led, hotade Han inte, utan överlämnade sin sak Ã¥t Honom som dömer rättvist†(1 Petr. 2: 23).

Jesus är vår förebild och vi skall följa i Hans fotspår. Det betyder även att

Guds barn försöker, i Herrens kraft, leva som Jesus gjorde

För nÃ¥gra Ã¥r sedan var det lite av en trend bland kristna ungdomar att ha ett band runt handleden som det stÃ¥r â€WWJD†pÃ¥. Det skall utläsas â€What would Jesus do?†(Vad skulle Jesus ha gjort?). Jag har inte sett sÃ¥dana band pÃ¥ nÃ¥gra Ã¥r nu, tills jag av en händelse hittade ett i morse, men kanske används de fortfarande. Tanken med banden är i alla fall, att bäraren i situationer han eller hon ställs inför i vardagslivet, skall frÃ¥ga sig vad Jesus skulle ha gjort och sÃ¥ göra därefter.

Nu kan vi naturligtvis komma med en rad som vi tycker förnuftiga invändningar och säga, att det där är orealistiskt. â€Vi mÃ¥ste komma ihÃ¥g, vem Jesus var. Han var ju Guds Son och Hans uppgift här pÃ¥ jorden var helt unik†o.s.v. Visst kan vi resonera sÃ¥ här och naturligtvis ligger det mycket i invändningen. ÄndÃ¥ – lyckas vi komma ifrÃ¥n uppmaningen? Vad skulle Jesus göra, om Han befann sig i min situation?

Nu är det ju inte alls säkert att alla bandens bärare är kristna i verkligheten. De kanske är med i en församling, men är inte troende. DÃ¥ blir bandet en tung börda som trycker ned dem – eller, vilket är ändÃ¥ värre – de gÃ¥r omkring som självgoda fariséer och tror att de uppfyller lagen och därför är Guds barn. Bättre vore kanske att ha ytterligare ett band pÃ¥ andra handleden med bokstäverna â€WHJD†– What has Jesus done? (Vad har Jesus gjort?). DÃ¥ kommer ocksÃ¥ evangelium med, och det är endast det som kan frälsa och även helga oss.

Det, som Petrus först och främst har i tankarna, när han skriver om att lida, är det som vi brukar kalla att lida orätt. Jesus led orätt, men Han fann sig i det. Han var inte fylld av hat och Han hotade inte utan överlämnade sin sak åt Honom, som dömer rättvist.

Finns det något som är svårare än att lida orätt med ett verkligt gott sinnelag? Tänk över den frågan en liten stund. När vi talar om att lida som kristna, tänker vi oss gärna en situation, där det är solklart för alla, att det är en ädel människa som lider för sin trosövertygelse. I en sådan situation skulle vi väl kunna bära rätt mycket. Men hur ofta är det hela så solklart? Situationen var inte klar, när det gällde Jesus. Han gick till Golgata under bördan av falska anklagelser, som de flesta trodde var sanna. Att lida orätt är att uppleva, hur det ligger en dimridå över både rätten och sanningen. Sanningen ger intryck av att vara lögn och kärleken ger intryck av att vara hatisk själviskhet.

Är det någonting att tala om vid de tillfällen då det är uppenbart för alla, att vi lider orättfärdigt? Då dimman är borta, då orätten är genomskådad, då går det väl an. Men att verkligen lida orätt, det är att lida, när orätten inte är genomskådad. Folk tror, ja är säkra på att de kristna förtjänar just det som de får gå igenom. De förtjänar det, anser man, till och med mer än väl. Snart kommer antagligen de första kristna förkunnarna i vårt land att spärras in i fängelse för brott mot hetslagen – en pingstpastor blev ju redan dömd för några år sedan i Tingrätt och Hovrätt, men friades till sist i Högsta domstolen. Till sist friad u domstol har han ändå naturligtvis av den allmänna opinionen dömts som en synnerligen ond och hatisk människa.

Det kan ocksÃ¥ vara frÃ¥ga om att troheten mot Kristus kallas för politisk förbrytelse. SÃ¥ skedde i Sovjet där de kristna sades vara statsfientliga, illojala medborgare. Den förvrängningen är av gammalt datum. Jesus förhindrar, att man ger kejsaren skatt, heter det i Luk. 23:2. Det var lögn, men man trodde det. â€De här männen stör ordningen i vÃ¥r stadâ€, sade man i Filippi om apostlarna (Apg. 16:20). Det var ocksÃ¥ lögn, men lögnen blev trodd. Det är detta, som sker pÃ¥ olika hÃ¥ll i världen ocksÃ¥ i vÃ¥r tid. Om vi befinner oss i ett nödläge eller en pressad situation, som vi inte själva är orsak till, frestas vi lätt till hat. Det är det fruktansvärda. Jesus föll inte för den frestelsen. Han gav inte igen. Han överlämnade sin sak Ã¥t Honom som dömer rättvist.

Den dag då Gud skall döma världen, skall dimmorna vara försvunna. Då skall det bli uppenbart, vad som var orätt. I dag ser vi det inte, men då skall vi se det. Gud skall döma rättfärdigt. Det finns verkligen En i tillvaron, som dömer rättfärdigt och det är Gud. Inför Honom skall vi alla en gång träda fram.

LÃ¥t oss se pÃ¥ ordet i l Petr. 2:25: â€Ni var som vilsegÃ¥ngna fÃ¥r, men nu har ni vänt om till era själars herde och vÃ¥rdareâ€. PÃ¥ domens stora dag blir det avgörande, huruvida vi vänt om till vÃ¥ra själars herde och vÃ¥rdare. Johannes säger: â€Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet†(1 Joh. 5:12). Det är tillvarons stora antingen – eller.

SÃ¥ läser vi till slut 1 Petr. 5:10: â€All nÃ¥ds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, Han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. Hans är makten i evighet. Amenâ€.

LÃ¥t oss be:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.

Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan så att vi inte må vara glömska hörare utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och varda saliga. Amen.