Publicerad i Dagen den 17/3 2010

Jonas Gardell och evangeliets hemlighet

Jonas Gardell är denna vÃ¥r aktuell med Ã¥tta SVT-sända program om den kristna tron. Efter att ha sett det första programmet, där Gardell som brukligt framför sitt budskap att den Heliga Skrifts undervisning om Gud â€inte gÃ¥r ihopâ€, vill jag göra följande pÃ¥pekande.

Varför Jonas Gardell inte “fÃ¥r ihop” den Heliga Skrifts beskrivning av Gud är därför att han inte förstÃ¥r att Bibeln bestÃ¥r av tvÃ¥ huvudläror: lag och evangelium. BÃ¥da dessa läror är Guds läror som är absolut sanna och orubbliga. Lagen säger att alla som har syndat drabbas av Guds vrede och straff. Evangeliet lär att Gud förlÃ¥ter alla synder.

Eftersom Gardell förnekar evangeliet, som innebär att Guds Son ställföreträdande lidit och dött för vÃ¥ra synder, fÃ¥r han aldrig lagens och evangeliets utsagor att “gÃ¥ ihop”. De gÃ¥r nämligen bara ihop i den kristna religionens hjärtpunkt, Kristi kors.

PÃ¥ korset ser vi hur mycket Gud hatar synden. Jesus bar alla synder och var därför “förbannelsens man” som drabbades av Guds vredes brännstrÃ¥le.

Vi ser pÃ¥ korset samtidigt det yttersta och kraftfullaste beviset pÃ¥ Guds kärlek: “Ty sÃ¥ älskade Gud världen att Han utgav sin enfödde Son, för att den som tror pÃ¥ Honom inte skall gÃ¥ förlorad utan ha evigt liv” (Joh. 3:16).

Har man inte försoningsverket pÃ¥ korset som nyckel när man läser Bibeln blir den Heliga Skrift en mycket motsägelsefull bok. Tänk t.ex. bara pÃ¥ när Mose bad Herren: “LÃ¥t mig fÃ¥ se din härlighet” (2 Mos. 33:18). Vad var det dÃ¥ Herren uppenbarade om sig själv? Han uppenbarade sig sÃ¥som den helige och straffande guden. Han försäkrade att ingen överträdelse, inga synder mot stentavlornas bud skulle bli ostraffade. Han sade att Han inte skulle “lÃ¥ta nÃ¥gon bli ostraffad” utan att Han “lÃ¥ter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet”.

Men är Gud verkligen sÃ¥dan? kanske nÃ¥gon undrar. Det är ju fruktansvärt! Vem kan bestÃ¥ inför Honom? Ja, Herrens helighet skall injaga skräck i oss. Hans vrede är en förtärande eld. Men den som nu misströstar och är skrämd, den som syndat mot Guds bud och vet med sig att han eller hon inte kan bestÃ¥ inför Herren, skall veta en sak till. När Herren steg ned till Mose och ropade ut sitt namn uppenbarades samtidigt att Han är barmhärtig och nÃ¥dig. Han sade att Han är “HERREN! HERREN! – en Gud, barmhärtig och nÃ¥dig, sen till vrede och stor i nÃ¥d och sanning, som bevarar nÃ¥d mot tusenden och förlÃ¥ter överträdelse, synd och skuld”. Därför finns det hopp för varje människa.

För dem som inte förstÃ¥r innebörden av Kristi kors är dessa verser i 2 Mos. 33 mycket motsägelsefulla. Herren säger ju att Han inte lÃ¥ter nÃ¥gon bli ostraffad och samtidigt att Han förlÃ¥ter alla synder! Kan Gud verkligen vara vred och kärleksfull pÃ¥ samma gÃ¥ng? Hur kan Han vara “stor i sanning” dÃ¥ Han säger detta som verkar sÃ¥ motsägelsefullt för vÃ¥rt mänskliga förnuft? Är det inte sÃ¥ att Bibeln i själva verket, som Jonas Gardell pÃ¥stÃ¥r, är en bok full av fel och motsägelser, en bok som vi därför inte behöver bry oss särskilt mycket om?

Svaret är som sagt att pÃ¥ en punkt, en enda, gÃ¥r Guds vrede och Hans kärlek ihop: Kristi kors. Där möts Guds vredgade straffdom över världens synd (lagen) och Hans kärleksfulla förlÃ¥telse (evangeliet). Gud är rättfärdig och straffar synden. Det skedde när Han straffade sin Son som bar all världens synd och skuld. Inte en enda synd förblev ostraffad. Alla Guds vredes böljor östes över Jesus som dränktes i dem. Han led det fulla straffet för hela världens alla synder. Detta var nÃ¥got ofattbart hemskt. Han klagade under svÃ¥r Ã¥ngest: “Din vrede ligger tung pÃ¥ mig, alla dina böljors svall lÃ¥ter du gÃ¥ över mig [—]. Din vredes lÃ¥gor gÃ¥r över mig, dina fasor förgör mig” (Ps. 88:8, 17).

Jesus har själv tömt Guds vredes bägare för att vi skulle slippa göra det. I Getsemane bad Han tre gÃ¥nger att om det var möjligt sÃ¥ skulle vredesbägaren gÃ¥ ifrÃ¥n Honom, men Han överlät allt i Guds händer. Han sade: “Men inte som jag vill utan som du vill” (Matt. 26:39). Av dessa ord framgÃ¥r vilken oerhörd vÃ¥nda Han led – för vÃ¥r skull! För egen del behövde Han ju ingen syndaförlÃ¥telse eller nÃ¥d, för Han var oskyldig, men ändÃ¥ fick Han ta allt pÃ¥ sig och bli räknad bland missgärningsmän och dödad. Han tömde den kalk, som Guds vrede rÃ¥gat, under loppet av nÃ¥gra timmar. Skulle vi ha druckit den drycken hade vi aldrig i evighet blivit färdiga med det, men Han, Guds Son, som själv är evig och vars gärningar är eviga, kunde tömma den pÃ¥ nÃ¥gra timmar.

Här, på Golgata kors, uppenbaras alltså Guds kärlek till de förlorade människobarnen, till oss var och en. Istället för att straffa oss, förövarna, blev Gud själv människa och bar straffet i vårt ställe. Därför kan vi på en och samma gång säga:

PÃ¥ korset ser vi hur mycket Gud hatar synden och syndaren.

På korset ser vi hur mycket Gud älskar syndaren.

På korset skedde ett saligt byte. Jesus tog vår synd och vi fick Hans rättfärdighet. Jesus tömde vredens bägare för att vi skulle få dricka välsignelsens bägare.

Lars Borgström, präst i Lutherska Församlingen i Stockholmsområdet