De fyra farbröderna

eller

Två förunderliga händelser en och samma dag

En dag i skogen

Det var en gång fyra farbröder som var ute och vandrade i skogen. De var egentligen ute och letade efter fåglar att beskåda, men plötsligt fick en av farbröderna syn på något som blänkte till i solskenet. Han gick närmare och fick syn på ett litet runt metallföremål med en glasskiva på ovansidan. Under glasskivan fanns en tavla med de tolv första siffrorna utmärkta. Två visare fanns också strax ovanför tavlan under glasskivan. Från det runda föremålet löpte en tunn kedja. Han tog upp föremålet och visade sina kamrater vad han funnit.

â€Tittaâ€, sade en av de andra farbröderna, â€det finns en liten knapp pÃ¥ sidan av den runda skivan.†FörvÃ¥nad undersökte den första farbrorn knappen och märkte att man kunde vrida pÃ¥ den. DÃ¥ plötsligt började föremÃ¥let att ticka med ett svagt ljud, â€tick-tackâ€, â€tick-tackâ€, och visarna började röra sig! â€Vad märkligt!â€, sade en av farbröderna och undrade hur allt detta kunde komma sig. â€Ja, det är verkligen förunderligtâ€, sade en av dem och tillade, â€tänk att jorden har frambringat detta märkliga föremÃ¥l mitt ute i skogen.â€

Efter en stunds förtätad tystnad undrade en av farbröderna eftertänksamt hur nÃ¥got sÃ¥dant kunde vara möjligt. â€Jo, du förstÃ¥râ€, svarade han som sagt att jorden producerat detta märkliga föremÃ¥l, â€genom erosion och nederbörd, temperaturförändringar genom Ã¥rstidernas växlingar o.s.v. kan sÃ¥dana här saker inträffa.†En av de andra fyllde i: â€Ja, metall kan lösgöras frÃ¥n stengrunden under vissa väderleksförhÃ¥llanden och sedan har slumpen gjort att detta metallstycke rÃ¥kat formeras pÃ¥ detta sättâ€. De fyra farbröderna enades om att naturen ibland kan uppvisa en fantastisk variation och nyckfullhet. Nog tyckte de att det hela var förunderligt – den som hittade föremÃ¥let plockade t.o.m. med sig det hem – men de menade att lÃ¥nga tidsperioder, säg nÃ¥gra miljoner Ã¥r, kan Ã¥stadkomma sÃ¥dana märkliga resultat.

Förunderligast av allt var emellertid att ingen av de fyra farbröderna insåg att det var en urmakare som tillverkat föremålet.

Samma kväll framför TV:n

De fyra farbröderna var nu en smula trötta efter den långa dagen i skogen, och gick hem till en av dem för söndagsmiddag. Efter middagen satte de sig i TV-fåtöljerna för att se ett program som en av dem hade sett skulle sändas just denna kväll. Den kände fotografen Lennart Nilsson hade gjort en film där han lyckats fånga bilder av fågelinfluensaviruset, uppförstorade miljontals gånger.

Det var en helt nya värld som presenterades för 10 000-tals häpna TV-tittare den kvällen. Viruspartiklar i skarpa konturer kunde ses inta celler, infektera dem med sitt dödliga DNA, mångfaldiga sig och lämna den förstörda cellen för att i ny skepnad finna nya celler att inta. Även våra fyra farbröder satt andäktigt tysta och betraktade hela den komplicerade värld som göms i vårt inre. Det var som ett universum i miniatyr. Även om just denna film visade ett dödligt virus framfart framgick det ändå med all önskvärd tydlighet hur oerhört finstämt och ändamålsenligt allt är ordnat i våra kroppar. De minsta partiklarna samverkar med varandra på ett sätt som är alldeles förbluffande, bättre än alla mänskliga samhällssystem eller företagsorganisationer. Och tillsammans med dessa märkliga upptäckter som förevisades på TV-skärmen följde aningar om att fler och ännu sällsammare hemligheter, genom förbättrad teknik i framtiden, skulle avlockas våra celler.

När TV-programmet var över satt farbröderna en stund alldeles förstummade. Sedan sade en av dem att det var alldeles enastÃ¥ende hur evolutionen kunde frambringa sÃ¥dana komplexa system och sammanhang. â€Ja, tänkâ€, svarade en annan av farbröderna, â€frÃ¥n början var vi själva sÃ¥dan där celler, vi var encelliga toffeldjur som skvalpade runt pÃ¥ havets vÃ¥gor för mÃ¥nga miljoner Ã¥r sedan.†En av farbröderna sÃ¥g lite fundersam och frÃ¥gande ut, men övertygades ganska snabbt av de andra farbröderna som talade om hur toffeldjuren efter mÃ¥nga miljoner Ã¥r utvecklats till mÃ¥ngcelliga äggviteämnen som sÃ¥ smÃ¥ningom blivit fiskar som sedan fÃ¥tt ben att vandra upp pÃ¥ land med och sedan blivit apor som i ett lÃ¥ngt senare skede utvecklat sig till människor. â€Och allt detta genom slumpartade mutationerâ€, sade en av dem. â€Tänk sÃ¥ förunderligtâ€, svarade den som fick sista ordet innan de bröt upp, tog farväl av varandra och skildes för kvällen.

Förunderligast av allt var emellertid att ingen av de fyra farbröderna insåg vilken stor, intelligent och mäktig Skapare vi har.

————-

“Du, vÃ¥r Herre och Gud, är värdig att ta emot pris, ära och makt, ty du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat†(Upp. 4:11).

â€DÃ¥ren säger i sitt hjärta: “Det finns ingen Gud†(Ps. 53:2)

â€Ã„nda frÃ¥n världens skapelse ses och uppfattas Hans osynliga egenskaper, Hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som Han har skapat. Därför är de utan ursäkt. Fastän de kände till Gud, prisade de Honom inte som Gud eller tackade Honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, sÃ¥ att mörkret sänkte sig över deras oförstÃ¥ndiga hjärtan. De pÃ¥stod att de var visa, men de blev dÃ¥rar†(Rom. 1:20-22).