av Lars Borgström Predikan Jungfru Marie Kyrkogångs dag

Upp. 15:5-8

Vi firar idag Jungfru Marie Kyrkogångs dag. Det sker till minne av den dag då Maria, Jesu mor, trettiotre dagar efter hennes förstföddes omskärelse, kom till templet för att renas. Så var nämligen bestämt enligt Mose lag, som räknade den nyförlösta modern som oren (2 Mos. 12:4). I templet skulle reningen ske genom offer, inför Guds ansikte. Offerdjuret skulle vara ett lamm eller en duva, men om familjen var fattig, såsom i Josef och Marias fall, kunde de offra enbart duvor (3 Mos. 12:8, Luk. 2:24).

Templet i Jerusalem var scenen för en mängd viktiga händelser i sÃ¥väl Gamla som Nya testamentet, varav Marias rening bara var en i en lÃ¥ng rad. Men templet var ocksÃ¥ en jordisk avglans av det himmelska templet, â€det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen†(Hebr.9:11). OcksÃ¥ i detta fullkomligare tempel har en rad betydelsefulla händelser ägt rum, vilka vi skulle vara fullständigt okunniga om ifall inte profeter och apostlar genom sina syner uppenbarat dem för oss. En sÃ¥dan händelse beskrivs i vÃ¥r episteltext idag (Upp. 15:5-8).

Johannes satt fängslad pÃ¥ ön Patmos för sin kristna tros skull (Upp. 1:9). En söndag kom han â€i Anden†och fick skÃ¥da märkliga syner. Världshistorien rullas under olika synvinklar upp för Johannes – och vÃ¥ra – häpna ögon och öron. GÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng, under olika bilder, visas samma händelseförlopp; nämligen kyrkans kamp och förföljelse fram till den yttersta dagen, dÃ¥ hon till sist segrar. Den text vi har framför oss idag för oss in i handlingarna precis dÃ¥ en ny presentation av världsförloppet just skall börja. Den handlar om

De sju vredesskålarna

Nu visas den sista sjutalsserien av domar. Vi har tidigare mött de sju sigillen (Upp. 6-8), de sju basunerna (Upp. 8-11) och de sju synerna (Upp. 12-15). Nu får vi se de sju vredesskålarna tömmas över jorden. Sju änglar kliver ut ur det himmelska templet med sju skålar. Skålarna som skall tömmas över jorden är fyllda av Guds vrede.

Precis som varit fallet med sigillen och basunerna utgör de sju vredesskålarnas tömmande över jorden Guds svåra straffdomar över människornas synder. Men det är tydligt att straffdomarna också har ett kärleksfullt syfte. De utgör prövningar genom vilka Gud kallar människorna till omvändelse (Upp. 16:9, 11, 21). 1878 års katekesförklaring fångar denna sanning i stycke 106, där det på frågan Vad bör vi tänka om de olyckor, som träffar människorna här i världen? svaras:

De olyckor som träffar människorna, bör vi aldrig anse vara slumpens eller ett blint

och obevekligt ödes verk, utan de är skickade av Gud för syndens skull för att straffa,

varna och väcka de ogudaktiga och pröva de gudfruktiga och stärka deras hopp,

kärlek och förtröstan på Gud.

Olika naturkatastrofer drabbar vÃ¥r jord med allt tätare mellanrum. Det var inte mÃ¥nga Ã¥r sedan tsunamin slog till i Sydostasien och i Ã¥r har vi Haitikatastrofen att förskräckas över. När sÃ¥dant sker skall vi, om vi kan, hjälpa de drabbade pÃ¥ alla sätt, inte minst materiellt. Men framför allt skall vi be att mÃ¥nga bland Haitis invÃ¥nare blir omruskade i sin säkerhet i synd och otro och söker Herren Gud. Det är sÃ¥ oerhört viktigt, ja evighetsviktigt, att komma till Herren när Han söker oss. â€När Herren kallar, o lyssna dÃ¥, Förhärda icke ditt hjärta! En evig salighet kan du fÃ¥ Men ock en osäglig smärta. Om du föraktar en sÃ¥dan vän, Kanhända kommer Han ej igen” (Lova Herren, 308:1).

Om vredesskÃ¥larna gäller, att de, fastän svÃ¥ra och fruktansvärda, är uttryck för Guds rättfärdiga och heliga handlande. Den bärgade skaran av Ã¥terlösta sjunger med harpor i händerna, att Herren Gud den Allsmäktiges vägar är â€rättfärdiga och sanna†(Upp. 15:3) Detta gäller bÃ¥de om de vägar Han har fört sina barn pÃ¥ genom denna värld, och de tunga vägar Han lÃ¥ter de ogudaktiga gÃ¥, när de fÃ¥r skörda vad de har sÃ¥tt genom att stÃ¥ emot Gud och Hans frälsning. Gud begÃ¥r verkligen inga misstag, Han bedrar ingen. Hans vägar är rättfärdiga och sanna.

Det himmelska templet öppnas

När Johannes blickat in i den himmelska tronsalen och hört de frälsta prisa Guds handlande, Hans rättfärdiga och sanna vägar, sÃ¥g han hur templet, vittnesbördets tabernakel, öppnades. Vad innebär det? â€Vittnesbördets tabernakel†är ett namn pÃ¥ tabernaklet i öknen (4 Mos. 1:50). â€Vittnesbördet†är dessutom ett namn pÃ¥ lagen, de tio budorden (2 Mos. 25:21, 31:18).

När nu detta tempel öppnas, fÃ¥r Guds heliga vrede sin gÃ¥ng. Lagen vittnar ju emot dem som inte lÃ¥tit sig frälsas av Kristus, och nu blir dess vittnesbörd uppenbart: â€Dina rättfärdiga domar har uppenbarats†(Upp. 15:4).

De som skall verkställa dessa domar är Guds heliga änglar. Sju av dem kommer ut frÃ¥n templet, frÃ¥n Guds omedelbara närhet. De är Hans himmelska tjänare, heliga och rena, klädda i rent glänsande linne. Gud gör verkligen ingen orätt när Han sänder ut de sju änglarna med straffdomarna över den ogudaktiga mänskligheten. Det som sker är den nödvändiga konsekvensen av att människorna stÃ¥r Honom emot. Han lÃ¥ter nu människorna skörda vad de har sÃ¥tt. Vi kan jämföra med Jer. 2:19: â€Det är din ondska som tuktar dig, och ditt avfall som straffar dig. Inse därför och tänk pÃ¥ hur ont och bittert det är att du överger HERREN, din Gud, och inte fruktar mig, säger Herren, HERREN Sebaot.†Det finns bara en enda räddning: att vända om till Gud!

Just som änglarna skall tömma vredesskålarna över jorden uppfylls templet av rök. Detta innebär främst två saker:

Att Herrens härlighet var i templet. DÃ¥ följde alltid röken, som skulle dölja härligheten sÃ¥ att ingen kom till skada genom att se Herrens härlighet. I Jes. 6:4 stÃ¥r det: â€Rösten frÃ¥n den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset blev uppfyllt av rök.â€

Därav följer att ingen kan gÃ¥ in i templet. I 2 Mos. 40:35 stÃ¥r det: â€Mose kunde inte gÃ¥ in uppenbarelsetältet, eftersom molnskyn vilade över det och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet.†Vilka är det som annars har tillgÃ¥ng till den himmelska helgedomen? Det är vi kristna, det konungsliga prästerskapet, genom vÃ¥ra böner, som vi kan se av Upp. 5 och 8. Att ingen kunde komma in i templet förrän plÃ¥gorna hade blivit fullbordade, torde dÃ¥ innebära att Gud inte tar emot nÃ¥gra böner som försöker hindra att Hans vredesdomar har sin gÃ¥ng.

Innebär detta att vi inte skall be för Sveriges och andra länders folk? Jo, vi fÃ¥r och bör, likt Abraham, gÃ¥ i förbön för vÃ¥rt folk och även för världens alla övriga folk. Vi fÃ¥r utgÃ¥ frÃ¥n att nÃ¥datiden alltjämt varar. Vi kan inte se in i Guds rÃ¥dslut och veta när Han i sitt allvisa rÃ¥d lÃ¥ter nya katastrofer ske. När detta väl är dags kan visserligen inte vÃ¥ra böner förhindra straffdomarna att falla, men intill dess skall vi be för alla människor. Paulus skriver: â€Först av allt uppmanar jag till bön och Ã¥kallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, sÃ¥ att vi kan föra ett lugnt och stilla liv pÃ¥ allt sätt gudfruktigt och värdigt. SÃ¥dant är rätt och behagar Gud, vÃ¥r Frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen†(1 Tim. 2:1-4)

Guds barns trygghet mitt i all fara

Det kommer alltsÃ¥ att i sluttiden, den allra sista tiden före Jesu Ã¥terkomst som vi antagligen just nu lever i, att ske en mängd naturkatastrofer och annat elände. Jesus säger om detta: â€PÃ¥ jorden skall folken gripas av Ã¥ngest och stÃ¥ rÃ¥dlösa vid havets och bränningarnas dÃ¥n. Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan pÃ¥ det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. DÃ¥ skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet.†(Luk. 21:25-27).

Vi kristna har ändÃ¥ ingenting alls att frukta, eftersom Herren beskyddar oss. Och när Herrens vrede en gÃ¥ng förbehÃ¥llslöst skall tömmas över all jordens synd och ondska i den stora världsundergÃ¥ngen i eld är den kristne alldeles trygg och säker, eftersom han befinner sig i Kristus. Han skall dÃ¥ fÃ¥ gÃ¥ in i sin Herres eviga glädje. Utanför Kristus finns bara Guds brännande vrede, men den kristne kommer den dagen att â€bli funnen i Honom, inte med egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro pÃ¥ Kristus, rättfärdigheten frÃ¥n Gud genom tron†(Fil. 3:9). Därför säger Jesus om plÃ¥gorna som drabbar jorden under sluttidens prövningar: â€Men när detta börjar ske, sÃ¥ räta pÃ¥ er och lyft upp era huvuden, ty dÃ¥ närmar sig er förlossning” (Luk. 21:28). Amen.