av Lars Borgström Predikan fjärde advent

Joh. 3:22-36.

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

O Fader vår barmhärtig, god som oss till dig vill kalla

Och stänka oss med Kristi blod, som rena kan oss alla,

LÃ¥t komma, Gud, till oss Ditt ord, det heliga och klara,

Låt det i mörkret på vår jord en ledare oss vara,

att vi ej vilse fara. Amen.

Johannes Döparen framträdde för oss förra söndagen dels som en sträng botpredikant men ocksÃ¥ som en verklig evangelist, en som pekade pÃ¥ Guds Lamm, som tar bort all världens synd. Även idag möter vi Johannes Döparen. Vi hörde i predikotexten hur människor som först lyssnat till Johannes Döparen började lyssna till Jesus istället. Kunde detta vara rätt? undrade flera av Johannes Döparens lärjungar. Ja visst, svarade Johannes Döparen: â€Jag är inte Messias. Jag är sänd framför Honom†(Joh. 3:28). Därför var det helt i sin ordning att Jesus nu framträdde och fick folkets öron. Johannes Döparens önskan och glädje var att människor nu lyssnade till Jesus och inte pÃ¥ honom själv. Han kallade Jesus den sanne brudgummen och sig själv brudgummens vän. â€Brudgummen vän†fortsatte Johannes Döparen, â€som stÃ¥r där och hör Honom, gläder sig innerligt över brudgummens röst. Den glädjen har jag nu helt och fullt. Han mÃ¥ste bli större och jag mindre†(Joh. 3:29-30).

Johannes Döparen ville alltsÃ¥ att vi alla skall lyssna till Jesus och utvecklar detta i Ã¥terstoden av vÃ¥r predikotext, om vi fÃ¥r lita till Folkbibelns översättning. I den grekiska grundtexten finns inga citationstecken sÃ¥ det kan ibland vara svÃ¥rt att veta var ett citat slutar och var berättaren, i detta fall evangelisten Johannes, Jesu lärjunge som författat Johannesevangeliet, tar vid med sina egna ord. Bibel 2 000, den statliga översättningen, anger slut pÃ¥ citat redan efter de ord av Johannes Döparen jag just citerat; â€Han mÃ¥ste bli större och jag mindreâ€. Ã…terstoden av vÃ¥r predikotext lÃ¥ter Bibel 2 000 alltsÃ¥ vara evangelisten Johannes ord och inte Johannes Döparen ord. Betydelsemässigt gör inte detta nÃ¥gon skillnad.

Detta var endast en parentes för att visa vilka problem en bibelforskare och även noggranna bibelläsare har att ta ställning till. Som ytterligare en parentes inom det som jag här parentetiskt nämnt kan jag ändå säga att jag har mina aningar om varför Bibel 2 000 satt ut citationstecknen just där de sitter, men det skulle här föra för långt att gå in på det. Den intresserade kan fråga mig efter gudstjänsten.

Hur som helst, det som framkommer i predikotextens andra del, om det nu är Johannes Döparens eller evangelisten Johannes ord, aktualiserar ett av Jesu tre ämbeten, nämligen Hans profetämbete. Först skall något i allmänhet sägas om

Jesu tre ämbeten

Kyrkofadern Eusebius, (d. 341), känd som författare till sin kyrkohistoria, Eusebius kyrkohistoria, talar i nämnda bok om Jesus som Profet, Överstepräst och Konung. Dessa tre Jesu ämbeten har inte Eusebius hittat pÃ¥ själv, utan funnit i Bibeln. Han har dÃ¥ tagit fasta pÃ¥ att Jesus är Messias (grek. Kristus), som betyder den smorde. Det är ju ocksÃ¥ det Johannes Döparen säger i vÃ¥r predikotext idag: â€Jag är inte Messias. Jag är sänd framför Honomâ€, och sedan talar han om Jesus.

Jesus är alltså den som är smord. I Gamla testamentet var det tre olika ämbetsinnehavare som insattes i sin tjänst genom att smörjas med olja: profeterna (1 Kung. 19:16), översteprästerna (2 Mos. 29:7, 30:30, 3 Mos. 8:12, 4 Mos. 35:25) och konungarna (1 Sam. 10:1, 2 Kung. 9:6). Dessa ämbeten fick var för sig på sitt sätt förebåda och peka fram emot den som skulle bli den sanne Profeten, den sanne Översteprästen och den sanne Konungen, nämligen Jesus Kristus.

Den kommande Frälsaren, som de fromma i Israel väntade pÃ¥, kallades alltsÃ¥ â€den smordeâ€. Han skulle vara smord med Guds egen Ande, som oljan är en sinnebild av. Om Honom profeterade bl.a. Jesaja: â€Ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, en telning frÃ¥n hans rötter skall bära frukt. Över Honom skall HERRENS Ande vila†(Jes. 11:1-2). I den messianska Psalm 45 heter det om den kommande Frälsaren: â€Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina bröder†(v. 8) (se även Hebr. 1:8-9). Ja, Jesus är verkligen mer smord än alla Hans bröder bland människornas barn. Om oss kristna säger Skriften, att den Helige Ande, som är utgjuten över oss alla, â€fördelar sina gÃ¥vor Ã¥t var och en†(1 Kor. 12:11). Men om Jesus säger Johannes Döparen, eventuellt evangelisten Johannes, i vÃ¥r predikotext, att â€Gud ger Honom sin Ande utan att mäta†(Joh. 3:34).

Låt oss nu, med anknytning till vår predikotext, betrakta

Jesus som Profet

Redan i Gamla testamentet talas det om den profet som skulle komma. Mose profeterade: â€En profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är mig lik, skall Herren, din Gud, lÃ¥ta framträda Ã¥t dig; Honom skall ni lyssna till†(5 Mos. 18:15). Samtidigt klargjordes det, att denne profet pÃ¥ ett avgörande sätt skulle vara större än alla andra profeter. Det heter ocksÃ¥ i Nya testamentet: â€Sedan Gud i forna tider mÃ¥nga gÃ¥nger och pÃ¥ mÃ¥nga sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har Han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son†(Hebr. 1:1-2).

Att Jesus är profet betyder att Han förkunnade Guds plan för vÃ¥r frälsning. Och det gjorde Han pÃ¥ ett sätt som aldrig nÃ¥gon annan gjort vare sig förr eller senare. â€Aldrig har nÃ¥gon människa talat som Hanâ€, sade de som hörde Honom (Joh. 7:46).

Intrycket av Hans tal var starkare än efter nÃ¥gon annan, som talat om Gud och de eviga tingen. Därför stÃ¥r det, att människorna blev â€mycket förvÃ¥nade över Hans undervisning, ty Han undervisade dem med auktoritet och inte som deras skriftlärda†(Matt. 7:28 f.).

De gammaltestamentliga profeterna predikade bara vad Herren ingivit dem att säga. De falska profeterna däremot predikade, precis som idag, â€sina egna hjärtans syner†(Jer. 23:16) och följde â€sin egen ande†(Hes. 13:3). Lika litet som de sanna profeterna frambar Jesus självsvÃ¥ldigt nÃ¥got eget budskap, utan Han säger om Fadern, att â€Han som har sänt mig är trovärdig, och det jag har hört av Honom förkunnar jag för världen†(Joh. 8:26). LikasÃ¥ säger Han: â€Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och tala†(Joh. 12:49).

Jesus talade med en alldeles särskilt auktoritet. Det betyder att Han hade fullmakt till att tala. Detta är nämligen betydelsen av det grekiska ordet i grundtexten. De skriftlärda ansåg sig tala med myndighet och åtnjöt folkets respekt, men de hade ingen gudomlig fullmakt. Det hade däremot Jesus.

Det finns anledning att dröja ett ögonblick vid denna Hans fullmakt. Det är nämligen den som ger Hans ord auktoritet. Det har funnits mÃ¥nga framstÃ¥ende människor bÃ¥de förr och senare, som talat om Gud och det eviga livet. Men ingenting av det de sagt kan jämföras med det Jesus sade. De kan kanske kallas â€religiösa genierâ€. Men Jesus är Guds Son. Johannes Döparen eller evangelisten Johannes talar om detta förhÃ¥llande i predikotexten: â€Den som kommer frÃ¥n jorden är av jorden, och av jorden talar han.†Dessa ord träffar Buddha, Konfucius, Muhammed och alla andra religionsstiftare. Men om Jesus heter det: â€Vad Han har sett och hört vittnar Han om†(Joh. 3:32). Jesus kommer nämligen frÃ¥n Himmelen och kan sÃ¥som ett ögonvittne, en förstahandskälla, vittna om de himmelska tingen. Gud â€bor i ett ljus dit ingen kan komma, och ingen människa har sett [Honom] eller kan se [Honom]†(1 Tim. 6:16). Därför skulle vi inte veta mer om Honom än vad som kan utläsas i skapelsen (Rom. 1:19-20), Hans allmakt, vishet o.s.v. – den s.k. allmänna Gudskunskapen – om det inte vore sÃ¥, att â€Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort Honom känd†(Joh. 1:18).

Det är detta, denna fullmakt, som gör Jesu förkunnelse till något absolut förpliktande för oss. Vi tror inte på Jesu ord bara därför att de är så vackra, riktiga eller träffande. Så bedömer vi andras ord och utsagor. Jesu ord är förpliktande, därför att Han talade med gudomlig fullmakt.

Jesus är som den sanne Profeten upphöjd över de gammaltestamentliga profeterna. Dessa hade visserligen fullmakt av Gud, eftersom de talade pÃ¥ Hans uppdrag. Varje gÃ¥ng Anden ingav dem att tala och skriva, kunde de framträda med den rätta auktoriteten och säga: â€SÃ¥ säger Herren.†Med Jesus är det ändÃ¥ pÃ¥ annat sätt. Han var inte â€inspirerad av Guds Ande†som profeterna. Han var och är frÃ¥n evighet till evighet själv Gud. Den uppenbarelse Han förkunnade kom inte till Honom genom inspiration. Om profeterna läser vi, att â€Guds Ord kom till demâ€. Men Jesus var och är själv Guds eviga Ord (Joh.1:1). Precis som Han hade makten att göra underverk av sig själv, frÃ¥n sin egen gudomliga natur, sÃ¥ hade Han ocksÃ¥ den visdom och kunskap Han behövde till sin profetgärning i sig själv. Han var och är ju ett med Fadern. Han sade aldrig: â€SÃ¥ säger Herren!†utan Han sade: â€Ni har hört att det blev sagt till fäderna…(Matt. 5:21, 27, 33, 38, 43) men Jag säger er…†(Matt. 5:22, 28, 34, 39, 44). Han tillbakavisade här fariséernas vantolkningar av Skriften, de som brukade kallas â€fädernas stadgarâ€, och talade om för sina lärjungar vad Skriftens Herre, nämligen Han själv, Han som av evighet är JAG ÄR, HERREN, menat med sina bud. Jesus är Skriftens â€jagâ€, den som talar i skriften, frÃ¥n 1 Mos. 1:1 till Upp. 22:21 i alla bokstäver, ja ända ned till den minsta av alla bokstäver, det grekiska i:et, iota. â€Tro inteâ€, säger Han, â€att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgÃ¥r, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgÃ¥, förrän allt har skett†(Matt. 5:17-18). En â€prick i lagen†syftar här pÃ¥ ett kort streck, en hake, varigenom en hebreisk bokstav skildes frÃ¥n en annan. Ingenting fÃ¥r strykas enligt Jesus, inte ens de smÃ¥ hakarna.

En del människor anser att endast direkta Jesuscitat i evangelierna är förpliktigande för oss, inte Skriftens ord i övrigt. I alla fall stÃ¥r dessa Jesusord i en särklass, menar man. Hur fel denna uppfattning är angÃ¥ende Gamla testamentet förstÃ¥r vi av det ovan pÃ¥pekade, att Jesus säger: â€Innan himmel och jord förgÃ¥r, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen, förgå†(Matt. 5: 18). Jesus syftar här pÃ¥ Gamla testamentet och de som anser sig vara bundna av vad Jesus säger mÃ¥ste därför samtidigt vara bundna vid Gamla testamentets skrifter.

Hur fel den reduktionistiska uppfattningen är ocksÃ¥ angÃ¥ende Nya testamentets böcker förstÃ¥r vi av att Jesus själv legitimerat sina apostlar att tala och skriva Ã¥ Hans vägnar. LÃ¥t oss t.ex. se pÃ¥ den första versen i det första kapitlet av Petrus första brev. Den börjar med orden: â€FrÃ¥n Petrus, Jesu Kristi apostel.†När Petrus här kallar sig Jesu Kristi apostel, sÃ¥ är det för att ge till känna med vilken auktoritet han tar till orda. Det är inte vem som helst, som här skriver. Det är en, som Jesus Kristus själv kallat till att tala pÃ¥ Hans uppdrag. â€Apostel†kommer frÃ¥n det grekiska verbet apostellein, som betyder â€att sända utâ€. Aposteln är alltsÃ¥ sänd av Herren själv. Därför kan ocksÃ¥ Paulus prisa tessalonikerna med dessa ord: â€Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord frÃ¥n människor utan som Guds eget ord, nÃ¥got som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror†(1 Tess. 2: 13).

PÃ¥ ett annat ställe säger Jesus till alla sina apostlar: â€Den som tar emot er tar emot mig†(Matt. 10: 40). Den sista kvällen sade Han till de lärjungar, som framöver skulle vara Hans sändebud: â€Hjälparen, den Helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, Han skall lära er allt och pÃ¥minna er om allt vad jag har sagt er†(Joh. 14: 26). Apostlarna har alltsÃ¥ Jesu egen auktoritet. Därför tar vi emot apostlarnas ord sÃ¥som vi tar emot Jesu eget vittnesbörd. I Apostlagärningarna ser vi ocksÃ¥, vilken auktoritet dessa män hade i församlingarna, därför att de var Jesu apostlar.

Såväl Gamla som Nya testamentet är i sin helhet, ända ned i detaljerna, ja till alla bokstäver och minsta prick, Jesu ord till oss.

Avslutningsvis skall vi se hur

Jesus utövar sitt profetämbete också idag

Jesus fortsätter sin profetiska gärning ocksÃ¥ i sitt tillstÃ¥nd av upphöjelse, efter himlafärden. Men nu gör Han det medelbart, d.v.s. Han träder inte själv fram synligt längre utan talar genom sina vittnen pÃ¥ jorden. Jesus har gjort det möjligt för församlingen att fortsätta Hans profetiska gärning. Han sÃ¥g nämligen till att Hans förkunnelse blev nedtecknad, vilket gjordes av Hans inspirerade apostlar. PÃ¥ sÃ¥ sätt har församlingen fÃ¥tt den källa att ösa ur, som heter Nya testamentet. Och sÃ¥ har Han gett sin församling lärare och förkunnare (Ef. 4:11). Dessa fortsätter Jesu profetiska gärning, dÃ¥ de förkunnar Guds Ord enligt Bibeln. När vi hör det apostoliska vittnesbördet ljuda i församlingen, i överensstämmelse med Bibeln, dÃ¥ är det Jesus vi hör. â€Den som hör er, han hör migâ€, sade Jesus om sina utsända vittnen (Luk. 10:16).

Kyrkan har inte något annat profetämbete än det, som är bundet till och öser ur Guds Ord – den Heliga Skrift. Förkunnelsen utifrån Guds Ord i Bibeln är fortsättningen på Jesu profetiska gärning. Den som åberopar profetiska uppenbarelser utöver Guds Ord i Bibeln, far vilse och för andra vilse. Uppenbarelsen är avslutad i och med att den fullbordade Skriften överlämnats åt oss.

Vi bör noga lägga märke till detta. Eftersom det är pÃ¥ detta sätt, kan ingen vare sig dra nÃ¥got ifrÃ¥n eller lägga nÃ¥got till det uppenbarade ordet i Skriften. Guds dom träffar den som inlÃ¥ter sig pÃ¥ nÃ¥got sÃ¥dant. â€Om nÃ¥gon lägger nÃ¥got till dessa ord skall Gud pÃ¥ honom lägga de plÃ¥gor som det är skrivet om i denna bok. Och om nÃ¥gon tar bort nÃ¥got frÃ¥n de ord som stÃ¥r i denna profetias bok, skall Gud ta ifrÃ¥n honom hans del i livets träd och i den heliga staden†(Upp. 22:18-19).

Det är lika förkastligt att lägga något till som att dra något ifrån. Här är man inte alltid på sin vakt. Om någon vill skära bort något av Bibelns budskap, så reagerar den troende genast. Och det är väl det. Men inte sällan utges böcker och skrifter, som förkunnar uppenbarelser vilka en och annan skulle ha haft, t.ex. om tidpunkten för Jesu återkomst, om tillståndet på vissa personer på andra sidan graven, om Marias budskap till oss i vår tid o.s.v. Författare av sådana böcker vet att berätta om många saker som Bibeln tiger om. Sådana böcker uppskattas av många. Men man skall inte ha något att göra med sådant.

Den som förändrar nÃ¥got i det bibliska budskapet, han griper självsvÃ¥ldigt in i Jesu profetiska ämbete. Vi behöver minnas vad som stÃ¥r i 1 Petr. 4:11: â€Om nÃ¥gon talar skall han tala i enlighet med Guds ord.†Den som talar utanför eller emot Guds Ord i Biben, är en falsk profet och gÃ¥r djävulens ärenden.

Inte sällan hör man talas om folk som förkunnar en slags â€andlighetâ€, som bestÃ¥r i att de känner sig höjda över Bibelns bokstav. Känner nÃ¥gon sig bunden av Bibelns ord och bokstav, sÃ¥ dömer de detta som â€bokstavsträldomâ€. Men den rätta andligheten skall kännas igen pÃ¥, att man hÃ¥ller sig strängt till det apostoliska ordet i Bibeln. PÃ¥ apostlarnas tid var det ocksÃ¥ nÃ¥gra som Ã¥beropade sin egen andlighet och menade sig kunna se bort frÃ¥n t.ex. Pauli ord i hans brev. Särskilt gällde detta församlingen i Korint som infört kvinnliga predikanter. Paulus visar att denna slags andlighet är falsk. Den som verkligen är en andlig människa, han inser att det apostoliska ordet är Guds Ord.

Allra sist skall Jesu budskap ocksÃ¥ sammanfattas. Det mest centrala i Hans undervisning är evangeliets kärna, att Han själv lidit och dött för dina synders skull. Förtrösta pÃ¥ Jesu gudamänskliga person och Hans frälsande verk och du blir frälst frÃ¥n evig död till evigt liv. Han säger dig: â€Kom till mig, min vän, dina synder är dig förlÃ¥tna.†VÃ¥r predikotext avslutas med orden: â€Den som tror Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom†(Joh. 3:36). Amen.