Skattkistan

av Lars Borgström Barnbetraktelse för Trettondedag jul

För snart två hundra år sedan skrev den danske psalmdiktaren N F S Grundtvig en fin och vacker psalm för att sjungas Trettondedag jul. Den är skriven som en berättelse där den ena versen efter den andra leder handlingen framåt. En god idé är därför att först sjunga endast den första versen och stanna upp för att en stund begrunda innehållet. Sedan görs likadant med den andra versen, därefter med den tredje o.s.v.

1. Härlig är Guds himmel blå. Det är skönt att se uppå,

Hur de gyllne stjärnor blinka Och med stilla skimmer vinka

Oss från jorden upp till Gud. Oss från jorden upp till Gud.

Gud har skapat hela det stora, väldiga universum vi lever i. I skapelseberättelsen alldeles i början av Bibeln (1 Mos. 1-2) kan vi se hur Gud i detalj ordnade jorden till en beboelig plats för oss människor. Han ombonade allt i vår miljö för att vi skulle kunna leva och trivas. Vi hör hemma i skapelsen. När Gud hade skapat allt som finns såg Han att det var mycket gott.

Trots att skapelsen idag, efter syndafallet dÃ¥ Adam och Eva pÃ¥ djävulens uppmaning Ã¥t av den förbjudna frukten, inte längre är fullkomlig kan vi ändÃ¥ genom naturens och inte minst stjärnhimlens storslagenhet förstÃ¥ hur mäktig och vis Gud vÃ¥r Skapare är. â€Ã„nda frÃ¥n världens skapelse ses och uppfattas Hans osynliga egenskaper, Hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som Han har skapat†(Rom. 1:20).

Efter att ha skapat himmel och jord sade Gud pÃ¥ den fjärde skapelsedagen att stjärnorna, vid sidan av de stora ljusen solen och mÃ¥nen, skulle lysa pÃ¥ himlavalvet. Himlaljusen är lampor som är upphängda för vÃ¥r skull. När vi ser upp mot Guds härliga himmel, mot stjärnorna som lyser mot oss med sitt klara, vänliga sken, blir det som en predikan för oss om Gud. â€Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar Hans händers verk†(Ps. 19:2).

2. Det var mitt i julenatt. Andra stjärnor lyste matt,

Men med ens på himlens båge Tände en sin klara låge

Som en sol bland stjärnor små. Som en sol bland stjärnor små.

När Adam och Eva hade syndat förstördes den goda skapelsen. Förgängelse, dödens nedbrytande krafter, hade trängt in i världen. Människorna stod genom sin synd i skuld inför Gud och blev utdrivna ur paradiset. De var nu dömda till döden och eviga straff.

Men Gud övergav inte sina älskade människobarn, som Han hade skapat till att vara lika Honom själv. Han lovade att en gång i framtiden skulle en människa födas som skulle bli vår Frälsare. Denne löftesman skulle besegra djävulen och döden. Genom sitt lidande och sin död skulle Han rädda människorna (1 Mos. 3:15).

Många århundraden passerade, t.o.m. årtusenden lades till årtusenden. Så plötsligt hände något. En natt steg en alldeles särskild stjärna upp på himmelen. Vad nu då? Vad var detta? Hur kunde en ny stjärna plötsligt börja lysa? Och varför lyste den så starkt? Låt oss höra mer!

3. Denna stjärna, ljus och blid, Som går upp i midnattstid,

Bådar, att i Juda rike Föds en konung utan like.

Så var sagt från forna dar. Så var sagt från forna dar.

Stjärnan visade att en ny Konung skulle födas, en sådan Konung som aldrig funnits förut. Gud hade nämligen sagt att stjärnan skulle tändas när det var dags. Det hade Han sagt genom en profet, en sådan som får veta vad som skall hända i framtiden.

Ungefär 1 400 Ã¥r innan stjärnan tändes, pÃ¥ Mose tid, hade en profet som hette Bileam profeterat om Jesus: â€Jag ser Honom, men inte nu, jag skÃ¥dar Honom, men inte nära. En stjärna träder fram ur Jakob, en spira höjer sig ur Israel†(4 Mos. 24:17). Enligt Bileams profetia skulle Jesus alltsÃ¥ komma ur Israel och höja sin kungamakts spira över hela jorden. Han skulle vara en â€konung utan like†och det var just ur Abrahams sonson Jakobs släkt, d.v.s. Israels folk, Han skulle komma. Bileam hade sagt: â€Ur Jakob skall en härskare komma†(4 Mos. 24:19).

4. Vise män av Österland Drogo genom öknens sand

Att den Kungen känna lära, Att den Kungen offer bära,

Som var född i samma stund. Som var född i samma stund.

Ungefär sex hundra år före Jesu födelse hade judarna blivit besegrade och bortförda av babylonierna. En av dem som fördes bort var en pojke som hette Daniel. I Babylonien byggde judarna egna kyrkobyggnader som kallas synagogor, där de heliga bibelböckerna lästes, bl.a. Bileams profetia från Fjärde Mosebok. Judarna var kända för sin dyrkan av den ende Guden och visa män, babylonier, perser och senare även greker, gick till synagogorna för att ta del av judarnas vishet. Och Daniel, som blev en vis och mycket framstående man när han växte upp, hade säkert tillfällen att för babylonierna och senare perserna, som snart erövrade det babyloniska riket, berätta att Kristus skulle komma från Israel och att när tiden för detta var inne skulle det visas genom en stor stjärnas tändande på himmelen.

Så blev profetian om Kristus Konungen och stjärnan känd bland österlandets lärda och visa män. Inte undra på att de visa männen i sångversen blev ivriga när de plötsligt såg den stora stjärnan! Nu var alltså tiden inne! De gav sig genast iväg för att finna den store Konungen och ge Honom sin hyllning och sina gåvor.

Stjärnan ledde dem till Juda land. Men exakt var skulle de finna Jesus? Var brukar kungabarn födas? I palatsen naturligtvis! Därför begav sig de visa männen till Jerusalem, huvudstaden, och frÃ¥gade efter den nyfödde Konungen. Men de fick veta att Han inte fanns där, utan i Betlehem, eftersom det stod skrivet i de heliga bibelböckerna: â€Du Betlehem i Juda land, inte är du minst bland Juda furstar, ty frÃ¥n dig skall utgÃ¥ en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel†(Matt. 2:6).

Detta var förvånande, men de visa männen lyssnade till Bibelns nedtecknade profetord, trodde och begav sig iväg. Och se, plötsligt visade sig stjärnan för dem igen (Matt. 2:9). Nu fortsatte deras sökande efter Kungabarnet.

5. SÃ¥ han fanns i Davids hem, I det lilla Betlehem.

Ingen prakt var där att finna, Men där satt en fattig kvinna

Med ett nyfött barn i famn. Med ett nyfött barn i famn.

Jesus hade fötts i den lilla oansenliga staden Betlehem, precis som profeten Mika sagt (Mika. 5:2). En annan profet, som heter Jesaja, hade också fått veta av Gud att Jesus skulle komma. Han visste att Jesus varken skulle ha stor rikedom eller militär makt. Men de flesta människor längtade efter just en sådan konung och därför förstod de inte att Jesus var den som Gud hade lovat att sända till världen.

Jesaja hade sagt att Frälsaren skulle skjuta upp som en späd planta ur torr jord (Jes. 53:2). Det betyder att Jesu familj var vanliga människor som inte var rika utan levde ett enkelt, fattigt liv i en by på landet. Därför gick Bibelns löften i uppfyllelse när Jesus föddes i ett enkelt stall av en fattig kvinna.

Jesus var inte bara sin mor Marias son, utan ocksÃ¥ Guds Son. Han hade ingen vanlig, jordisk far utan var Guds Son som alltid funnits, frÃ¥n evighet. Men när Han föddes av Maria blev Han ocksÃ¥ människa. I Mikas profetia sägs om detta märkliga barn som lÃ¥g i krubban, att â€Hans ursprung är före tiden, frÃ¥n evighetens dagar†(Mika 5:2).

6. Stjärnan troget följde de, Tills de fingo Kristus se.

Ock för oss går upp en stjärna; Om vi henne följa gärna,

Komma vi till Jesus Krist. Komma vi till Jesus Krist.

Tillbaka till de visa männen. Kommer du ihÃ¥g vad som hände dem? När de fÃ¥tt ta del av Mikas profetia genom den bibliska undervisningen och begett sig av mot Betlehem tändes plötsligt stjärnan igen. â€Och se, stjärnan som de hade sett gÃ¥ upp gick nu före dem, tills den stannade över den plats där barnet var. När de sÃ¥g stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje. Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. DÃ¥ föll de ner och tillbad det, och de tog fram sina skatter och överlämnade gÃ¥vor till barnet: guld, rökelse och myrra†(Matt. 2:9-11).

Genom att följa det himmelska ljuset fann de visa männen Jesus. OcksÃ¥ vi har ett himmelsk ljus som leder oss till Jesus. Det ljuset är Bibeln. När vi läser eller lyssnar till Bibeln lär vi känna Jesus och kan komma till Honom. â€Ordets stjärna lyser dig, Jesus ropar: ‘Kom till mig’†(Lova Herren 218:2).

7. Denna stjärna, mild och ljus, Strålar fram i Herrens hus.

Det är Herrens ord det klara, Som han låtit uppenbara

Att oss lysa på vår väg. Att oss lysa på vår väg.

Gud har ett hus här på jorden. Det är Hans kyrka, Hans församling. Denna samlas i kyrkobyggnader eller i hem och firar gudstjänst där, men det är inte därför den kallas Guds hus. Guds hus är inte ett vanligt hus som man kan ta på eller se med sina vanliga ögon, utan ett andligt, osynligt tempelbygge, där varje kristen är en byggsten som tillsammans med alla andra kristna utgör Guds hus (Hebr. 3:6, 1 Petr. 2:5).

Församlingen är som en familj och tar hand om och hjälper varandra. Men det viktigaste i församlingen är det som binder dem samman, det som de samlas kring. De samlas kring det himmelska ljuset som strålar fram ur Bibelns undervisning. I församlingens mitt strålar detta ljus och lyser upp vår väg genom livet, så att vi hamnar rätt. Bibeln är våra fötters lykta och ett ljus på vår stig (Ps. 119:105).

8. Ständigt före oss hon går, Må vi följa hennes spår.

Upp till himlen hon oss leder, Där i fröjd vi falla neder.

För vår Herre Jesus Krist. För vår Herre Jesus Krist.

De visa männen följde Betlehemsstjärnan och fann Jesus. De föll genast ned och tillbad Konungen, fastän Han verkade sÃ¥ späd och maktlös. Men det var ju Herren Gud själv som lÃ¥g där, â€konungarnas Konung och herrarnas Herre†(Upp. 19:16) och därför böjde de knä och visade allra största vördnad och gav barnet sin tillbedjan.

Om också vi, liksom de visa männen, följer det himmelska ljuset kommer vi en dag i framtiden att inte bara, såsom nu, genom tron ge Jesus vår tillbedjan. Vi kommer att göra det fullt ut på ett synligt sätt. En dag kommer Jesus nämligen tillbaka och då skall alla knän böjas för Honom (Fil. 2:10). Vissa kommer i förskräckelse att böja knä förgäves, eftersom de inte ville följa det himmelska ljuset som strålade fram genom den bibliska undervisningen från församlingens mitt. Men de som nu, här i livet, följer stjärnan, Bibelns undervisning, kommer en dag i fröjd, i omåttlig glädje, falla ned inför Jesus och ge Honom sitt lov.

I Himmelen kommer lovsÃ¥ngen sedan att fortsätta i evigheternas evigheter. Och den kommer att handla om Jesus själv; att Han sÃ¥som ett offerlamm led och dog för vÃ¥ra synder, sÃ¥ att vi kunde komma hem till Honom i den eviga härligheten. Den frälsta skaran ropar där: â€Frälsningen tillhör vÃ¥r Gud, Honom som sitter pÃ¥ tronen, och Lammet†Honom som sitter pÃ¥ tronen, och Lammet” (Upp. 7:9-10). Amen.