Skattkistan

av Lars Borgström Predikan 1:a sön e trefaldighet

Luk. 16:19-31

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

Omkring ditt Ord, o Jesus, oss stilla gör

och fram till livets källa av nåd oss för.

Du ser i varje hjärta dess djupa nöd,

du ensam kan oss mätta med livets bröd. Amen.

90 minuter i Himmelen och 23 minuter i helvetet. Så heter två relativt nyutkomna böcker som bokförlaget Gospel Media säljer genom sin katalog som dimper ned i min brevlåda lite då och då. I den första boken skildrar författaren Don Piper hur han dött, kommit till Himmelen för att sedan återvända till livet och berätta om sina erfarenheter och intryck. Don Piper reser runt hela världen, bland annat har han varit i Stockholm, för att inför fullsatta kyrkor berätta om sin extraordinära upplevelse. I den andra boken, 23 minuter i helvetet, beskriver författaren Bill Wiese hur han med Guds tillåtelse fick besöka helvetet. I reklamen för boken sägs hur han på ett detaljerat sätt beskriver plågorna, människornas skräckfyllda skrik och de mest fasansfulla helvetesvarelser.

Men detta är inte allt. En tredje bok, En glimt av evigheten, lanseras också. Denna boks författare, Ian McCormack, uppges ha dött i en dykolycka och efter det kommit såväl till helvetet som till Himmelen. Han påstås sedan ha börjat leva igen och har nu i sin bok skildrat hur det var på dessa platser.

Vad skall man nu säga om allt detta? En sak är i alla fall säker: SÃ¥dana böcker väcker nyfikenhet och kliar mÃ¥nga kristna och nog även icke-kristna i öronen, de lär sälja bra. En annan sak är ocksÃ¥ säker: När den rike mannen i Jesu berättelse, han som befann sig i helvetet, ville skicka Lazarus tillbaka frÃ¥n paradiset för att varna den rikes fem bröder som ännu var i livet för det pinorum där den rike mannen nu själv befann sig, svarade Abraham, trons fader: â€De har Mose och profeterna. Dem skall de lyssna tillâ€. Men den rike mannen lät sig inte nöjas med det svaret. Han tyckte att det fanns ett bättre, ett mer pÃ¥tagligt och övertygande sätt, att fÃ¥ sina fem bröder att vända om frÃ¥n den breda vägen som leder till helvetet: â€Nej, fader Abraham, svarade han, men om nÃ¥gon kommer till dem frÃ¥n de döda, omvänder de sig.†Men svaret frÃ¥n Abraham blev: â€Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om nÃ¥gra uppstÃ¥r frÃ¥n de döda.†Detta säger oss att

Guds Ord är den bästa och fullt tillräckliga källan om de hinsides förhållandena

Den rike mannen som plågades så svårt i helvetets lågor tänkte som många i allmänhet gör: ett särskilt underverk, ett mirakulöst tecken, skall övertyga människorna om de andliga sanningarna. Men sådana saker kan alltid förklaras bort eller dras i tvivelsmål på olika sätt. Vi har något som är oändligt mycket bättre, fastare och säkrare än spektakulära vittnesmål: Guds klara Ord.

Jesus är Sanningen själv (Joh. 14:6), och Han kan inte ljuga. När Han som är Sanningen, och dessutom Skapare av Himmeln och jord, säger att det finns en plats av evig eld (Matt. 25:41) dit alla som inte tror på Honom kommer efter sin död, eftersom de då dör utan förlåtelse för sina synder (Joh. 8:24) – då är väl detta sanning nog! Inte behöver vi några fler bevis, vittnesmål eller argument! Vi har Guds Ords sanning svart på vitt hur det förhåller sig med dessa saker. Bibeln är en oändligt mycket bättre källa till information än Don Piper, Bill Wiese och Ian McCormack, eftersom den är Guds alltigenom ofelbara Ord. Vi kan gå tillbaka till den hur många gånger som helst, och alltid står det samma sak: Det finns en Himmel, dit alla de kommer som trott på Guds enfödde Son som utgivits på korset (Joh. 3:16) och det finns ett helvete där alla som förskjutit Jesus hamnar (Upp. 21:8). Och till detta kommer, som dagens evangelietext lär oss, att det är en stor gapande klyfta mellan dessa båda platser, så att övergång från den ena platsen till den andra är omöjlig (Luk. 16:26).

Det finns många falska präster som säger att omvändelse efter döden är möjlig för dem som i detta livet inte tagit emot Jesus, men idag har vi lärt oss att Guds Ord, som är ofelbart, lär annorlunda än lögnpredikanterna. Därför skall du som hör detta redan i detta livet, ja nu omedelbart, tro på Jesus Kristus, hålla dig till Honom, älska Honom för Hans stora återlösningsverk då Han själv tog helvetets pinor på sig i ditt ställe. Du skall också berätta för andra vilken hemsk plats helvetet är och vilken underbar plats Himmelen är. Då kanske du får några med dig på den smala vägen till Himmelen.

Men hur skall du för andra beskriva vilken underbar plats Himmelen är, då du inte varit där? Du skall inte hänvisa till Don Piper eller Ian McCormack, vad dessa nu än säger – själv har jag inte läst deras böcker – utan hålla dig till Guds Ords uppenbarelse. Men nu ger Bibeln bilder, de är underbara men ändå bara bilder och går åt lite olika håll; en gyllene stad, ett gästabud, en bröllopsfest, en idyllisk trädgård o.s.v. Det skall dock inte behöva bekymra dig. Det räcker med att säga att den Allsmäktige Guden har ställt i ordning en plats, ordnat med en skön och lycksalig tillvaro, för sina älskade barn. För tänk vilken lycka den Allsmäktige kan skänka sina barn, som Han riktigt vill glädja. Han har ju oändliga resurser för detta. Men en sak kan vi ändå säga riktigt tydligt om tillvaron i Himmelen: Den innebär ett Gudsskådande – vi skall få se vår Frälsare ansikte mot ansikte (1 Kor. 13:12).

Det andra vi skall stanna inför i denna predikan, är att

Inte fattigdom, inte lidanden skänker frälsning utan den tas emot genom tron

Man skulle lätt kunna fÃ¥ för sig att det blir en slags rättvis kompensation i livet efter detta, eftersom Abraham svarade den rike mannen, dÃ¥ denne ville fÃ¥ lite lindring i elden genom en vattendroppe pÃ¥ tungan: â€Mitt barn, kom ihÃ¥g att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu fÃ¥r han tröst och du plÃ¥gaâ€. LikasÃ¥ ropar Jesus ve över de rika och prisar de fattiga saliga i den sÃ¥ kallade slättpredikan: â€Men ve er, ni rika! Ni har fÃ¥tt ut er tröst. Ve er, ni som nu är mätta! Ni kommer att hungra. Ve er, ni som nu skrattar! Ni kommer att sörja och grÃ¥ta†(Luk. 6:24-25).

Är det då inte så att det var Lasarus fattigdom som förde honom till Himmelen efter hans död, och den rikes rikedom, som gjorde att han hamnade i helvetet? Nej, en sådan tolkning är omöjlig. Skrift måste med Skrift förklaras. Den lycksaliga plats Lasarus fördes till efter sin död kallas Abrahams sida, eller i äldre översättningar Abrahams sköte. Det är det ställe som Jesus utlovade den botfärdige rövaren att komma till redan samma dag han dog (Luk. 23:43). Men Abraham, som fått ge namn åt denna plats; Abrahams sida eller Abrahams sköte, var ingen fattig man. Tvärtom var han en förmögen man, som av Herren hade välsignats med stora rikedomar. Och ändå blev han salig. Kung David var sannerligen ingen fattig man heller, men också han blev salig. Det måste ha varit något annat som gjorde att Abraham blev salig.

Vad var det dÃ¥? Fader Abraham litade till Guds löfte. Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet (1 Mos. 15:6, Rom. 4:3). Abraham trodde pÃ¥ den utlovade kvinnosäden, avkomman som skulle frälsa världen. I Bibel 2000 har man gjort stort nummer av att säd eller avkomma är ett kollektivt ord och kan syfta pÃ¥ flera personer, ja hela människosläktet. SÃ¥ översätter man 1 Mos. 3:15, där det stÃ¥r att kvinnans avkomma skall söndertrampa ormens huvud, att de skall göra det, d.v.s. människosläktet. Men Paulus förklarar i Galaterbrevet att en sÃ¥dan utläggning inte är avsedd. Han skriver: â€Nu gavs löftena Ã¥t Abraham och hans avkomma. Det heter inte: ´och Ã¥t dina avkomlingar´, som när man talar om mÃ¥nga, utan som när det talas om en enda: och Ã¥t din avkomling som är Kristus†(Gal. 3:16). Tanken är att Kristus friköpt oss alla frÃ¥n lagens förbannelse, när han själv blev en förbannelse i vÃ¥rt ställe (Gal. 3:13). Den välsignelse som Abraham fÃ¥tt, rättfärdiggörelse genom tron, har var och en, alla hedningar, tillgÃ¥ng till (Gal. 3:14). Det är bara att ta emot den genom tron. Det är bara att säga â€ja tackâ€.

Den Himmelska härligheten framställs i Gal. 3 som ett arv. Arvet har getts åt Jesus Kristus, den ende rättfärdige. Men av stor kärlek till alla människor erbjuder Jesus detta arv till sina bröder och systrar, dem Han genom inkarnationen, människoblivandet, förenat sig med. Abraham tog emot detta arv genom att tro löftet (Gal. 3:18). Så blir också var och en salig som liksom Abraham, trons fader, tror löftet om ett himmelskt arv för Frälsaren Jesu Kristi skull.

Lasarus kom alltsÃ¥ till Abrahams sida efter sin död, därför att han förlitat sig pÃ¥ ett löfte. Tänk vilken förnedring han levde i under sitt jordeliv. Han lÃ¥g utanför den rike mannens port. Det finns sÃ¥dana människor i Stockholm idag. De ligger pÃ¥ gatan, pÃ¥ nÃ¥gon utrullad filt. SÃ¥ lÃ¥g ocksÃ¥ Lasarus. Han längtade efter att fÃ¥ äta av resterna som föll frÃ¥n den rike mannens bord. Lasarus hade fula sÃ¥r pÃ¥ kroppen, som gatans hundar kom och slickade. Stackars Lasarus! Men vilken glädje för honom efter Hans död! Vilken förändring! Men det var han väl verkligen värd, tycker vi kanske. Nej, vad Lasarus verkligen var värd var att kastas i den eviga elden tillsammans med den rike mannen. Han var en fördömelsevärd syndare, precis som du och jag. â€Ty här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten frÃ¥n Gud†(Rom. 3:22-23). Inte genom fattigdom, inte genom sina lidanden hade Lasarus kommit till paradiset, Abrahams sida. Inte ens genom sina eländiga sÃ¥r som hundarna gick och slickade. En del människor ägnar sig Ã¥t självspäkning med spikbälten och tadelskjortor och tror sig pÃ¥ det sättet kunna komma till Himmelen. Men sÃ¥dant är fÃ¥fängt. Lasarus hade kommit till den saliga platsen inte genom egna, utan genom en Annans sÃ¥r. Han hade kommit dit p.g.a. Jesus Kristus, om vilken det heter: â€Han var genomborrad för vÃ¥ra överträdelsers skull, slagen för vÃ¥ra missgärningars skull. Straffet var lagt pÃ¥ Honom för att vi skulle fÃ¥ frid, och genom Hans sÃ¥r är vi helade†(Jes. 53:5).

Den rike mannen kom dock inte till Abrahams sida. Han var inget Abrahams barn, en som delar den tro Abraham hade på Avkomlingen. Hur vet jag det? Ja, vi har ju facit i hand; han hamnade i helvetet där alla otrons människor hamnar. Men man kan även utifrån hans liv förstå att han inte var en trons människa, detta eftersom

En trons människa, ett Abrahams barn, bär trons frukter

Den rike mannen â€klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och fest†(Luk. 16:19). Det är i och för sig inget fel i att klä sig fint, ordna med fest och att vara glad. Men om livet, var dag, helt inriktas pÃ¥ fest kan man ju undra hur pass mÃ¥nga tankar som ägnas det som hör evigheten till. Det som ännu mer avslöjar den rike mannen var att han kunde leva i sÃ¥dant överdÃ¥d samtidigt som Lasarus lÃ¥g utanför hans dörr. Han hade inget som helst hjärta för Lasarus, utan lät honom ligga där hungrig och fÃ¥ sina sÃ¥r slickade av hundar.

Naturligtvis skulle den rike mannen bjudit in Lasarus till sig, tvättat honom, baddat hans sÃ¥r och gett honom mat att äta. Men ingenting av detta gjorde han. Eftersom trons gärningar saknades hos den rike mannen kan vi sluta oss till att han var andligt död. â€Tron utan gärningar är dödâ€, skriver Jakob i sitt brev (Jak. 2:26). Och Luther skriver i sitt företal till Romarbrevet under ordet tro:

Men tron är ett Guds verk i oss, vilket förvandlar oss och föder oss på nytt av Gud

(Joh. 1:13) och dödar den gamle Adam, gör oss till helt andra människor i hjärta,

håg, sinne och alla krafter och för den helige Ande med sig. Ja, tron är ett levande,

ivrigt, verksamt, mäktigt ting, så att det är omöjligt, att den inte oavlåtligen skulle

verka det som är gott. Den frågar inte heller, om man skall göra goda gärningar,

utan innan man frågar har den gjort dem och är alltid sysselsatt med det. Men den

som inte har sådana gärningar, han har ingen tro, han famlar och ser sig omkring

efter tro och goda gärningar.

Luther fortsätter sedan att tala om den pånyttfödda, troende människan:

Så blir människan villig att gärna, utan något tvång, göra var människa gott,

tjäna alla, och lida vad det än må vara, Gud till behag och ära, som visat henne

sådan nåd.

Hur allvarligt Jesus tar det med tjänandet av nästan förstÃ¥r vi av hans klandrande ord till dem som pÃ¥ den yttersta dagen träder fram inför härlighetens tron för att fÃ¥ sin dom. Bland dem kommer den rike mannen att finnas. Till honom kommer Jesus att säga: â€GÃ¥ bort ifrÃ¥n mig, du förbannade, till den eviga elden som är beredd Ã¥t djävulen och hans änglar. Ty jag var hungrig och du gav mig inte att äta. Jag var törstig och du gav mig inte att dricka. Jag var främling och du tog inte emot mig, naken och du klädde mig inteâ€. När den rike mannen frÃ¥gar när detta skedde fÃ¥r han veta att allt detta skedde när Lasarus lÃ¥g utanför hans dörr. â€Amenâ€, kommer Jesus att säga; â€allt vad du inte har gjort för Lasarus, det har du inte heller gjort för mig†(jfr. Matt. 25:45).

Gud har skänkt oss en fullständig frälsning genom Jesu offerverk. Det är fullbordat och alldeles tillräckligt. Frälsningen tas emot gratis av bara nÃ¥d. Den är av nÃ¥d allena, genom tron allena p.g.a. Jesu verk allena. Detta har med all kraft betonats i denna predikan och det mÃ¥ste stÃ¥ alldeles klart för dig, för oss var och en – annars är vi till sista man evigt förlorade. Det finns inga men eller tillägg, inga finstilta fotnoter som kullkastar det alldeles villkorslösa glädjebudskapet om frälsning. Men Herren har inte bara skänkt oss allt detta, Han har även ställt i ordning goda gärningar som vi fÃ¥r utföra till Hans ära och uttrycka vÃ¥r tacksamhet till Honom genom. â€Ty Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett sÃ¥ att vi skall vandra i dem†(Ef. 2:10). Han har skänkt oss medmänniskan som vi skall värna, älska och vÃ¥rda. Där fÃ¥r vi utöva den kristna kärleken, som blivit utgjuten i vÃ¥ra hjärtan (Rom. 5:5). Där det brustit och syndats, där vÃ¥r kärlek inte räckt till, fÃ¥r vi lägga det hela under förlÃ¥telsen och gÃ¥ vidare i kristen tjänst.

De finns överallt, de nödställda och ängsliga, de vilsegÃ¥ngna och hemlösa, de fattiga och hemlösa, de sjuka och döende. Det lider ingen brist pÃ¥ dem. De träder fram emot oss pÃ¥ TV-skärmens reportage frÃ¥n krigs- och svältdrabbade länder, de kan ocksÃ¥ vara vÃ¥ra gamla och orkeslösa släktingar hemmavid, de möter oss pÃ¥ den utrullade filten pÃ¥ gatan i Stockholm – och de säger allesamman: â€Jag är Lasarus.â€

Amen.

LÃ¥t oss be:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet

som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.

Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan

så att vi inte må vara glömska hörare

utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod

intill änden och varda saliga. Amen.