av Lars Borgström Predikan 3 e påsk Joh. 16:16-22
Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:
O, Fader vår barmhärtig, god, som oss till Dig vill kalla
och stänka oss med Kristi blod, som rena kan oss alla,
låt komma, Gud, till oss Ditt Ord, det heliga och klara,
låt det i mörkret på vår jord en ledare oss vara, att vi ej vilse fara. Amen.
Jesus sade i sitt avskedstal till sina lärjungar där de befann sig i övre salen pÃ¥ skärtorsdagskvällen, att Han skulle tas ifrÃ¥n dem en kort stund. Jesus skulle ju gripas, dömas och dödas. Under denna korta tid skulle världen glädja sig och lärjungarna sörja, grÃ¥ta och jämra sig. Men pÃ¥ tredje dagen skulle Jesus uppstÃ¥ ur graven. Därför sade Han ocksÃ¥: â€Ã„nnu en kort tid och ni kommer att se mig.†DÃ¥ skulle lärjungarna bli glada igen, och den glädjen skulle aldrig upphöra. â€DÃ¥ skall era hjärtan glädja sig, och ingenting skall ta er glädje ifrÃ¥n erâ€, sade Jesus.
Vi ser här hur Jesu vänner, Guds barn, och världens barn gläds och bedrövas över olika saker. Vi ser också hur de olika glädjeämnena och sorgeämnena varar olika länge. Detta gäller även Jesus själv.
Jesu egen sorg varade en liten tid, men Hans glädje varar för evigt
â€En kort tid och ni ser mig inte merâ€, sade Jesus. Han hade att gÃ¥ bort frÃ¥n deras mitt, frÃ¥n gemenskapen med dem, för att stötas bort, ut i det yttersta mörkret. Jesus skulle bedrövas. Nu kallas visserligen Jesu bedrövelses dag LÃ¥ngfredagen, ty den var verkligen lÃ¥ng när man tänker pÃ¥ de pinor Jesus genomled, de plÃ¥gor Han drabbades av – men mätt i timmar och minuter var denna dag inte längre än nÃ¥gon annan dag i mänsklighetens historia.
Under de sex timmarna på korset rasade den svåraste och mest smärtsamma strid som någonsin utkämpats på jorden. Vi vet själva hur långsamt tiden går när vi tvingas lida. Vi tycker då att tiden nästan står stilla. Men inom dessa timmar, då Jesus hängde fastspikad på korset, sammanpressades hela evighetens alla kval. Denna dag påminde på sätt och vis om den dag i Israels historia då solen stod stilla i Gibeon och månen i Ajalons dal, tills Josua och Israels barn tagit hämnd på och nedkämpat sina fiender (Jos. 10:12). På Långfredagen, då den stora striden utkämpades mellan den nye Josua, Jesus, och helvetet, världen och djävulen, stod liksom hela världen stilla.
ÄndÃ¥ var denna lÃ¥nga dag, som i sig rymde hela evigheten, bara en liten tid, bara ett ögonblick i jämförelse med segern och dess följder. Det var om denna dag profeten Sakarja hade profeterat: â€Och jag skall utplÃ¥na detta lands missgärning pÃ¥ en enda dag†(Sak. 3:9). Hela världens syndaskuld utplÃ¥nades pÃ¥ en enda dag. Jesus tömde hela Guds vredesbägare, sÃ¥ att Han sedan tillsammans med oss kan dricka det nya vinet i Hans Faders rike (Matt. 26:29). Vredesvinet dracks pÃ¥ nÃ¥gra timmar av Jesus, men glädjens vin tar aldrig slut i evigheternas evigheter. Jesus bad i sin s.k. översteprästerliga förbön alldeles efter det att Han talat orden frÃ¥n vÃ¥rt evangelium idag: â€Fader, jag vill att där jag är, där skall ocksÃ¥ de som du har gett mig vara med mig, sÃ¥ att de fÃ¥r se min härlighet som du har gett mig, eftersom du har älskat mig innan världens grund var lagd†(Joh. 17:24). Jesu bön var kraftfull och blev naturligtvis besvarad. Alla som tror pÃ¥ Honom kommer för alltid vara hos Honom och dela Hans glädje i Himmelen.
Tillvarons allra största tragedi är dock att inte alla människor vill erkänna Jesus som Segerherre, som Frälsare. Den stora massan vandrar i andligt mörker, alldeles blinda, och när de sedan dör kommer de att visas bort, ut i det yttersta mörkret där Jesus var när Han hängde på korset. Jesus har betalat också hela deras skuld, lidit tillfyllest även för alla deras synder, men eftersom de inte tog emot den erbjudna förlåtelsen, måste de nu själva betala priset för sina synder. Därför kan vi för det andra säga, att
Världens barns glädje varar en liten tid, men deras sorg varar för evigt
Om den korta tiden säger Jesus till sina lärjungar: â€Ni kommer att grÃ¥ta och jämra er, men världen skall glädja sig.†Ja, djävulen och hans hop av onda änglar och Jesu motstÃ¥ndare i människovärlden – Kajfas, fariseerna, de som hÃ¥nade Honom vid korset, den skränande hopen som ropat â€Korsfäst! Korsfäst†och alla andra som inte vill ha med Honom att göra – de gladdes alla när Guds Messias krossades pÃ¥ LÃ¥ngfredagen.
Men deras glädje varade bara en liten tid. Flera av dem blev sedan förskräckta redan pÃ¥ pingstdagen, dÃ¥ Petrus mäktigt förkunnade att de spikat fast Herren och Messias pÃ¥ korset, och att Gud nu uppväckt Honom frÃ¥n de döda. De frÃ¥gade förfärat, med hugg i sina hjärtan, Petrus och de andra apostlarna: â€Bröder, vad skall vi göra?†(Apg. 2:37). Eftersom de ännu levde under nÃ¥dens tid, dÃ¥ det fortfarande finns möjlighet till nÃ¥d och frälsning, fick de det apostoliska rÃ¥det: â€Omvänd er och lÃ¥t er alla döpas i Jesu Kristi namn, sÃ¥ att era synder blir förlÃ¥tna. DÃ¥ skall ni fÃ¥ den helige Ande som gÃ¥va†(Apg. 2:38). Tre tusen lät omvända sig den dagen. SÃ¥ länge nÃ¥dens tid varar, alltsÃ¥ sÃ¥ länge den enskilda människan ännu lever och Jesus inte kommit tillbaka pÃ¥ Himmelens sky, kan det lyckliga ske, att en människa förs ut ur mörkrets välde och insätts i den älskade Sonens rike (Kol. 1:13).
Den tid som följde på Jesu korsfästelse till det att Han uppstod var kort. Men den tid som följer på Hans Himmelsfärd till det att Han kommer tillbaka i härlighet är också kort. Den har visserligen pågått snart två tusen år, men i jämförelse med hela den långa evigheten är den verkligen en kort tid. Enligt Bibeln kommer det som skedde på korset, att djävulen och mörkrets makter till synes triumferade då Jesus genomborrades och krossades, att återupprepas i det yttre. Ju närmare Jesu återkomst vi kommer, desto tätare blir det andliga mörkret över vår jord. Förnekelsen och avfallet från kristen tro kommer att vara mer eller mindre fullständigt. Är det inte förresten detta vi nu upplever i vårt samhälle och i kristenheten idag? I så fall är Jesus alldeles nära. Herrens dag kan inträffa när som helst.
I Upp. 11 uppträder två märkliga vittnen. Det finns goda skäl att anta att de två vittnena är Gamla och Nya testamentet, som ju vittnar om sanningen, om Jesus. I slutet av de ettusen tvåhundrasextio dagarna skall dessa vittnen besegras och dödas av vilddjuret som kommer upp från avgrunden. En hänsynslös kamp förs mot Bibeln med resultatet att de bibliska böckerna skall verka fullständigt motbevisade. De skall framstå som myter, förfalskningar, sagor och hopplockade legender. Hur detta som beskrivs i Upp. 11 skall förverkligas vet vi redan genom den s.k. bibelforskning som bedrivs vid de statliga teologiska fakulteterna och som just i dessa dagar, i populariserad form, framgångsrikt sprids i folk- och frikyrka av en sådan hädare som Jonas Gardell. Den historisk-kritiska bibelforskningen har helt förstört förtroendet för Bibeln som Guds Ord. Inte bara de stora massorna betraktar Bibeln som ett människoverk fullt av brister och fel, utan även namnkristna inom kyrkorna, i synnerhet prästerna som indoktrinerats i och med sina teologiska studier i förnekelsens anda. Djävulen har ingjutit sådant övermod hos dessa lögnprofeter, som är stoft, att de vågar sätta sig över, kritisera och förneka Ordet som utgår från Herrens mun. Och Bibel 2000, en förvrängd bibel där de messianska profetiorna är borttrollade, sprids i kyrkor, hem och skolor.
När de tvÃ¥ vittnena, Gamla och Nya testamentet, genom bibelkritiken begravts, läser vi i Upp. 11:10 att det blir en storslagen glädjefest bland människorna när nu sanningsvittnena äntligen är dödade. Människorna jublar och skickar gÃ¥vor till varandra. Guds Ord hade plÃ¥gat dem länge, hÃ¥llit tillbaka deras inre lustar, lagt band pÃ¥ deras drifter. Nu, sedan Skaparen och Hans Ord förnekats och â€motbevisatsâ€, kan allt detta släppas lös. De ville inte komma till Gud, som är ljuset, utan hellre leva i mörkret, eftersom deras gärningar var onda och inte tÃ¥lde att avslöjas (Joh. 3:19-20). Likt de första människorna efter syndafallet (se 1 Mos. 3:8) är de pÃ¥ flykt och gömmer sig i mörkret för sin Skapare genom att förneka Bibelns sanningar.
Men den eviga sanningen kan aldrig i längden förtigas. De bibelkritiska fienderna dödade visserligen de två vittnena, Gamla och Nya testamentet, men efter tre och en halv dagar (som väl är satans korta tid i Upp. 20:3, 7-8) skall vittnena uppstå igen (Upp. 11:11). De upphöjs och deras verkliga status offentliggörs inför alla människor, även fienderna (Upp. 11:12). Detta sammanfaller med Jesu återkomst i makt och ära, den stora domen. Bespottarna blir då skräckslagna, men Guds barn jublar och gläds.
PÃ¥ den första pingstdagen fanns möjlighet till omvändelse och frälsning, men pÃ¥ domedagen gör det inte det längre. Den dagen blir förskräcklig för dem som inte velat ta emot sanningen, inte erkänt och trott pÃ¥ Jesus. PÃ¥ den första pingstdagen kunde man, om man sÃ¥ önskade, fly frÃ¥n sanningen. Det var inte alla som lät sig omvändas vid Petrus mäktiga predikan. De valde att fortsätta att leva sina liv i mörker. Men pÃ¥ domedagen gÃ¥r det inte att undfly Jesus längre. Johannes skriver: â€Se, Han kommer pÃ¥ molnen, och varje öga skall se Honom, även de som har genomborrat Honom, och alla jordens stammar skall jämra sig över Honom†(Upp. 1:7). Jesus kommer nu som deras domare. Hans fiender vill även fortsättningsvis hÃ¥lla Honom pÃ¥ avstÃ¥nd: â€Kungarna pÃ¥ jorden, stormännen och härförarna, de rika och de mäktiga, alla slavar och fria, gömde sig i hÃ¥lor och bland bergsklyftor, och de sade till bergen och klipporna: ´Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter pÃ¥ tronen och för Lammets vrede´†(Upp. 6:15-16). Men det är fÃ¥fängt att försöka fly längre. Alla mÃ¥ste fram och motta sin dom.
Den dagen sker ingen förändring längre. Det blir den dagen ett frysande, ett stadfästande, av ens andliga ställning. Den som den dagen lever i synd och otro, främmande för Herren, kommer att fortsätta vara främmande för Herren och Hans nåd i evigheten i helvetet. Men den som den dagen är Herrens vän kommer att för alltid skåda Honom i Hans härlighet i Himmelen.
Världens barns glädje varar alltså bara en liten tid, men deras sorg varar för evigt. Men med Jesu vänner är det annorlunda. Det är precis tvärtom.
Guds barns sorg varar en liten tid, men deras glädje varar för evigt
När Jesus uppstÃ¥tt och visat sig för sina lärjungar vändes deras sorg i glädje. Att vara kristen innebär â€rättfärdighet och frid och glädje i den Helige Ande†(Rom. 14:17). Jesus hade sagt till sina lärjungar om tiden efter den korta tid dÃ¥ Han togs ifrÃ¥n dem genom döden: â€DÃ¥ skall era hjärtan glädja sig, och ingenting skall ta er glädje ifrÃ¥n er.â€
Den korta tidens sorg ledde till en lÃ¥ng, ja en evig glädje. Paulus skriver om de kristnas lidanden i allmänhet: â€Ty vÃ¥r nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder Ã¥t oss pÃ¥ ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet†(2 Kor. 4:17). SÃ¥ är det för en kristen.
Orden kan för det första tillämpas pÃ¥ hur det ofta gÃ¥r till när man blir kristen. För att en människa skall kunna tro pÃ¥ Jesus som sin Frälsare mÃ¥ste hon först förstÃ¥ att hon behöver frälsning. Hon behöver Ã¥ngra sina synder, vilket är omvändelsens första del. Den naturliga människan förstÃ¥r inte sitt eget syndafördärv och opponerar sig häftigt mot Bibelns beskrivning av människans medfödda ondska och Guds dom över alla människor. Hon lever i dessa falska föreställningar om Guds beskedlighet och om sin egen godhet och känner sig därför trygg och säker. O, vilken tragedi! Hon ser inte sitt eget avgrundsdjupa syndafördärv och vandrar obekymrad genom livet för att en gÃ¥ng, pÃ¥ den stora räkenskapens dag, möta den Helige Guden som inte kan tÃ¥la nÃ¥gon synd, inte ha fördrag med den minsta lilla oförrätt. De skall dÃ¥ ställas inför Honom som mÃ¥ste kasta alla orena syndare med kropp och själ i Gehenna (Matt. 10:28). Ja, det är verkligen â€fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer†som det stÃ¥r i Hebr. 10: 31.
Herrens helighet och Hans fruktansvärda vrede över synden injagar skräck i oss. Detta är syndanöden eller syndainsikten. Den verkas av den Helige Ande. Under sitt samtal med sina lärjungar, det som dagens evangelium är hämtat frÃ¥n, sade Jesus att Han skulle sända Hjälparen till dem: â€Och när Han kommer skall Han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom†(Joh. 16:8). Den Helige Ande fÃ¥r oss alltsÃ¥ att förstÃ¥ vÃ¥r verkliga situation inför Gud och den kommande domen. Och den är, som ni förstÃ¥r, för oss alla en hopplös situation, om Gud skulle döma oss â€sÃ¥som vÃ¥ra synder har förtjänat och Hans rättvisa kräverâ€. Men – vilken lättnad – detta är inte allt, inte Guds sista ord till oss.
När vi har kommit till denna insikt, som ocksÃ¥ kallas Ã¥ngern och alltsÃ¥ är omvändelsens första del, vill den Helige Ande visa oss â€Jesus, som har frälst oss frÃ¥n den kommande vredesdomen†(1 Tess. 1:10). Den som tar sin tillflykt till Jesus, d.v.s. tror pÃ¥ Honom har blivit omvänd. Den som söker sig till Honom tas utan undantag emot. â€Den som kommer till migâ€, säger Jesus, â€skall jag aldrig nÃ¥gonsin kasta ut†(Joh. 6: 37). Men det räcker alltsÃ¥ inte med omvändelsens första del, Ã¥ngern. Man mÃ¥ste ocksÃ¥ komma till Jesus. Detta var skillnaden mellan Judas och Petrus. Judas drevs efter sitt förräderi allt längre in i Ã¥ngesten och tog till sist sitt liv. Han blev verkligen â€fördärvets man†(Joh. 17: 12). Petrus däremot fick efter sitt förnekande förlÃ¥telse och upprättelse av Jesus (Joh. 21) och blev urkyrkans ledare.
Att sorgen varar en kort tid och glädjen länge gäller inte bara syndanödens sorg och frälsningens glädje, utan också de lidanden den kristna bekännelsen kan leda till i denna värld. De varar bara en kort tid, men Himmelrikets glädje varar i evighet.
Det gäller också de mörka stunderna i en kristens liv, då Guds nåd verkar vara borttagen, då Herren liksom fördöljer sitt ansikte och allt hopp synes ute. Då prövar Gud sina barn, för att lära dem att inte förtrösta på sig själva, på sin egen fromhet, på sina egna gärningar, sin egen tro – utan på Jesus allena.
Det gäller till sist dödsstunden. En kristen är inte rädd för döden, utan kan med Paulus trotsligt säga: â€Du död, var är din seger, du död, var är sin udd?†Men en kristen människa är inte alltigenom kristen, utan ocksÃ¥ gammal, köttslig människa. VÃ¥r mänskliga natur räds döden och ängslas, när den dagen kommer. Om köttet, som dÃ¥ gÃ¥r mot sin slutliga dödsdom, tillfälligtvis fÃ¥r göra sig gällande och sprider Ã¥ngest hos den döende kristne, fÃ¥r han eller hon bara se pÃ¥ Jesus och hÃ¥lla fast vid Guds Ords löften. Döden har ingen makt över den som är i Kristus Jesus. En liten tid utan att se Jesus – och sedan evigheten hemma hos Honom där vi fÃ¥r se Honom ansikte mot ansikte.
Denna söndag kallas sedan gammalt Jubilate, â€jubla, lovsjung Herrenâ€. Den talar om denna tidens bedrövelse, men ännu mer om den eviga saligheten, som Jesus förvärvat Ã¥t oss. Bedrövelsen varar bara ett ögonblick – men saligheten hos Jesus i evighet.
Amen.
LÃ¥t oss be:
Lovad vare Gud och välsignad i evighet
som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.
Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan
så att vi inte må vara glömska hörare
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod
intill änden och varda saliga.
Amen.
