Recension av Dr Luther och Mr Hyde

Under senare Ã¥r har en hel del Lutherböcker skrivits i vÃ¥rt land. Det vore överdrivet att tala om en Lutherhausse, men glädjande nog har ett ökat intresse för den store reformatorn ändÃ¥ kunnat förmärkas. Flera av de nya böckerna har dessutom varit bra. En tydlig trend har varit att slÃ¥ hÃ¥l pÃ¥ myten om den trÃ¥kige Luther – mÃ¥nga svenskar har ju som bekant förknippat lärofadern med ängslig pliktmoralism och misstänksamhet gentemot fest och glädje. Birgit Stolt och Per Ragnar har här pÃ¥ olika sätt gjort insatser, och Per Svensson sällar sig med Dr Luther och Mr Hyde till raden av dem som ger en mer rättvisande Lutherbild.

Dr Luther och Mr Hyde är en läsvärd bok. Svensson skriver flyhänt och intresseväckande. Språket är djärvt och modernt och associationerna såväl underhållande som träffande. Kopplingar till vår tid förekommer frekvent, både i detaljer och i övergripande analyser.

Svensson vill med ett par exempel frÃ¥n svenskt samhällsliv visa hur vi i somliga avseenden lever i kölvattnet av Luther och hans tänkande. Luthers lära om det världsliga regementet, övertygelsen att Gud styr samhället genom fursten (jfr Rom. 13), är enligt Svensson orsak till att vi svenskar hyser sÃ¥dan tilltro till staten, som betraktas som â€garanten för trygghet och rättvisa, en varm och värnande fadersfamn†(s 126). Här, när det gäller Luther som (bidragande) orsak till svenskens förtröstansfulla och samtidigt underdÃ¥niga förhÃ¥llande till staten, är nog Svensson rätt ute.

Mer svÃ¥r att följa blir Svensson när han försöker dra en linje mellan Luthers arvsyndslära och svensk kriminalpolitik. Först ger han en mycket träffande beskrivning av hur det svenska rättssystemet avhumaniserat gärningsmannen, tagit ifrÃ¥n honom hans ansvar genom att söka förklaringar till det kriminella beteendet bortom hans egen vilja. Man har sjukförklarat brottslingen, som betraktas som ett offer för olika omständigheter. Hans handlingar är symptom pÃ¥ orätta förhÃ¥llanden eller strukturer. Svensson gÃ¥r sedan vidare och säger: â€Symptomtänkandet har genomsyrat ocksÃ¥ samhälls- och kulturdebatten i vid mening†(s 188). Men när han sedan försöker koppla detta tänkande till arvsyndsläran, blir det grumligt och lÃ¥ngsökt. Den enda gemensamma nämnaren är att människan styrs av starka krafter; syndafördärvet resp. omständigheterna. Det är istället den stora skillnaden mellan Luther och svensk kriminalpolitik/rättspsykiatri som träder i dagen vid en jämförelse.

Luthers människosyn är mörk, kolsvart. Människan är ständigt inriktad mot det onda, om hon inte av Guds Ande föds till nytt liv och därmed befrias från syndens och djävulens makt. Efter denna befrielse har hon dock även fortsättningsvis, så länge hon lever på jorden, att kämpa med sitt onda kött. Den moderna människosyn, som präglar svensk kriminalpolitik, är å andra sidan ljus. Människan är i grunden god. Ondskan bortförklaras som sjukdom. Därför bedrivs kriminalvård, straff ersätts av påföljder o.s.v.

Vidare; arvsyndsläran frÃ¥ntar inte människan hennes skuld, hon är personligen ansvarig för sina handlingar. Detta till skillnad frÃ¥n den moderna tendensen att frÃ¥nta brottslingen dennes ansvar. Hur mörk Luther än mÃ¥lar människan, hur djupt sjunken i synd han än säger att hon är – och arvsynden sitter mycket djupare och fastare än de olika diagnoser som psykiatrin laborerar med – frÃ¥ntas hon aldrig sitt mänskliga ansvar. Det hör till hennes höghet, att hon till skillnad frÃ¥n djuren stÃ¥r i en direkt ansvarsställning inför sin Skapare. Dessutom stÃ¥r det i människans makt, hur oförmögen hon än är pÃ¥ det andliga omrÃ¥det (coram Deo), att prestera en borgerlig rättfärdighet som gäller pÃ¥ det samhälleliga planet (coram hominibus). Denna viktiga distinktion förbises av Svensson i diskussionen om Luthers eventuella pÃ¥verkan pÃ¥ svensk rättsskipning.

Svensson visar annars prov pÃ¥ beläsenhet, även pÃ¥ teologins omrÃ¥de. PÃ¥ nÃ¥gra ställen förekommer dock tveksamma och direkt felaktiga pÃ¥stÃ¥enden. Svensson hävdar t.ex. att Luther skärpt Augustinus tes om människans oförmÃ¥ga att genom egen kraft och vilja bli frälst. Augustinus sägs, till skillnad frÃ¥n Luther, ha â€sparat ett litet handlingsutrymme för den mänskliga viljan†(s 180). Detta är fel. Enligt den mogne Augustinus styrs viljan helt och hÃ¥llet av Gud. Han citerar Fil. 2:13: â€Ty Gud är den som verkar i er, bÃ¥de vilja och gärning, för att Hans goda vilja skall ske†och tillägger: â€Vi vill följaktligen, men Gud verkar även viljan i oss. Vi handlar följaktligen, men Gud verkar även handlingarna i oss för Hans goda viljas skull†(De Don. Pers, kap. 33). Guds nÃ¥d manifesterar sig i själva viljan hos de till frälsning utvalda och Guds dom i de övrigas vilja, som Han förstockar (De Praed, kap. 11).

Vidare lärde inte Augustinus rättfärdiggörelse genom tro allena, som Svensson tycks mena (s 127, 139). Kyrkofadern hävdade istället att det är de goda gärningarna som belönas med salighet av Gud (De Praed, kap. 20), även om det endast är den i nåd skänkta pånyttfödelsen som kan frambringa de saliggörande gärningarna (De Praed, kap. 31).

Om Svensson Ã¥ ena sidan lyfter fram Dr Luthers befriande evangeliska budskap, menar han samtidigt att reformatorn Ã¥ andra sidan var en Mr Hyde. Luthers drastiska, olustiga uttalanden mot upproriska bönder och mot judar gör att Svensson kallar honom â€fursteslickare†(s 10) och â€bödlarnas husideolog†(s 46) resp. â€snuskig rasistâ€, â€antisemit†(s 10) och â€rÃ¥ judehatare†(s 240). Dessa utfall mot Luther är emellertid fullständigt onyanserade. Svensson gör inga försök att sätta in Luthers ord i deras sammanhang. T.ex. hade Luthers stridsskrift mot judarna ingenting med rasideologi att göra, utan var en skrift mot â€deras lögnerâ€, d.v.s. mot deras läror och mot vissa hädiska uttalanden om Kristus, som förekommit. Boken är en polemisk skrift mot främmande tro, och överträffar inte Luthers häftiga utfall mot t.ex. vederdöparna eller pÃ¥vekyrkan. Hur osmakliga och förfärliga vi än tycker Luthers ord mot judarna är, mÃ¥ste vi komma ihÃ¥g att hätskheten var grundad i trosmotsättningar, inte i rashat. I sin allra sista predikan sade Luther om judarna: â€Vi vill handla med dem i kristen kärlek och be för dem, att de mÃ¥ bli omvända och ta emot Herren.â€

Dr Luther och Mr Hyde är en stimulerande bok som väcker mÃ¥nga tankar. Svensson tar oss med pÃ¥ en intressant idéhistorisk färd genom Europa. Inte minst spännande är det att ta del av hans skildring av den tredje (efter den lutherska och den reformerta), â€bortglömda†reformationsgrenen: anabaptismen med dess olika riktningar, i synnerhet den politiskt sprängladdade, militanta, millennialistiska rörelsen.

Lars Borgström, km i Lutherska Församlingen i Stockholmsområdet

Per Svensson: Dr Luther och Mr Hyde, 261 s

Cordia (Verbum förlag AB) ISBN 978-91-526-3167-6, Stockholm 2008