av Lars Borgström Predikan 2:a sön eft. Epifania. Joh. 2:1-12

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

Omkring ditt Ord, o Jesus, oss stilla gör

och fram till livets källa av nåd oss för.

Du ser i varje hjärta dess djupa nöd,

du ensam kan oss mätta med livets bröd. Amen.

Jesus och Hans lärjungar hade blivit bjudna till ett bröllop i Kana. Det var alldeles i början av Jesu offentliga verksamhet. Vid detta bröllop utförde Jesus sitt allra första under, till vilket vi återkommer.

Det var verkligen nÃ¥got stort och fint att vigselparet med dess familjer hade bjudit Jesus till bröllopet. Vi vet inte alls hur mycket dessa kände till om Jesu person, vem Han verkligen är, men genom att Jesus blev inbjuden till bröllopsfesten kunde Han välsigna bÃ¥de brudpar och hem. â€Jesu närvaro helgar hemmet†lyder denna söndags tema. Varje brudpar borde ta lärdom av brudparet i Kana och bjuda in Jesus till sig. Vilken oerhörd skillnad det är att leva i ett äktenskap där Jesus är med, jämfört med ett där Han saknas. â€Välsignat är det hem för visst, Som har sitt allt i Jesus Krist. Där Han ej är, är världen tom, där Han ej bor, är fattigdom†(Sv. Ps. 1937, 482:1).

Med anledning av detta, vill jag för det första säga, att

Jesus välsignar äktenskapet

Jesus var säkert glad över att ha blivit inbjuden till bröllopsfesten. I äktenskapet förverkligas nämligen pÃ¥ ett välsignat sätt Guds goda skaparvilja, Hans goda ordningar för mänsklig lycka och fortplantning, Hans bud till människan: “Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden” (1 Mos. 1:28).

För att ett samhälle skall bestÃ¥ behöver inte bara barn födas. Samhället kan lösas upp i omoral och kriminalitet, anarki och inbördeskrig hur mÃ¥nga barn som än föds. Nyckeln till att ett samhälle skall vara gott och välmÃ¥ende är att dess familjer är harmoniska. Ett samhälle är nämligen alltid lika bra och välmÃ¥ende som dess familjer. Oroliga, kaotiska och splittrade familjer leder till oroliga, kaotiska och splittrade samhällen. En kristen familj som fostrar sina barn i kristen anda är den största skatt i ett samhälle. Och att som barn fÃ¥ växa upp i ett kristet hem där man fruktar Herren är den bästa start i livet som tänkas kan. Det är bättre än att födas som prins eller prinsessa i ett kungapalats. Detta inser tyvärr inte makthavarna utan försöker pÃ¥ mÃ¥nga sätt försvÃ¥ra kristen fostran. Det sker t.ex. genom att man gör det mycket svÃ¥rt ekonomiskt för en familj att själv uppfostra sina barn. De skall istället in pÃ¥ förskola och där skall samhällets ideologi och värderingar rÃ¥da. Kristna förskolor, och i ännu högre grad kristna skolor, lever ofta under svÃ¥ra förutsättningar och kontrolleras nitiskt av skolverket sÃ¥ att de inte avviker alltför mycket frÃ¥n de samhälleliga normerna. Detta är inte bara ett tecken pÃ¥ kristendomsfientlighet utan ocksÃ¥ pÃ¥ irrationalitet frÃ¥n samhällets sida. Det är ju inte de kristna ungdomarna polisen har problem med – varför dÃ¥ motarbeta kristen fostran och försvÃ¥ra den pÃ¥ sÃ¥ mÃ¥nga olika sätt? Varför inte istället uppmuntra den och pÃ¥ allt sätt stödja den?

Djävulen hÃ¥nler bakom allt detta. Han är motstÃ¥ndaren till allt vad gott är och vill bryta ned Guds goda ordningar. Han är helt inriktad pÃ¥ att fördärva människosjälar och vill pÃ¥ allt sätt förhindra förekomsten av kristna förskolor, skolor och familjer. Han vill slita sönder familjebanden och älskar skilsmässor. Han propagerar för dem pÃ¥ kvällstidningarnas löpsedlar, i lösaktiga TV-program och pÃ¥ tusen andra sätt. Budskapet lyder: â€Unna dig en liten flirt eller t.o.m. en kärleksrelation vid sidan av ditt äktenskap.†Det kan t.o.m. bli sÃ¥ förvänt att det heter att detta skulle vara bra för äktenskapet – att det stinkande, ruttna äktenskapsbrottet är en krydda eller injektion som skulle kunna rädda det trÃ¥kiga äktenskapet. Genom diabolisk list och skickliga förförelsekonster kan människor fÃ¥s att tro att det ligger nÃ¥got i denna uppenbara lögn.

Vi lämnar nu det moderna samhällets förförelser och avfall frÃ¥n Skaparen och betraktar vÃ¥rt ämne ur mer positiv synvinkel. “Det är inte bra för mannen att vara ensam” (1 Mos. 2:18) konstaterade Gud sedan Han skapat Adam. Och sÃ¥ gjorde Han Ã¥t Adam en medhjälpare, Eva. Äktenskapet, att fÃ¥ en livskamrat, en äkta hälft vid sin sida, i nöd och lust, i glädje och sorg, i ömsesidig kärlek och trohet, är en oerhörd Guds gÃ¥va. “Bättre tvÃ¥ än en, ty de fÃ¥r god lön för sin strävan. Om de faller kan den ena resa upp den andre. [—] Där den ensamme blir övervunnen, kan tvÃ¥ stÃ¥ emot. Och en tredubbelt tvinnad trÃ¥d brister inte sÃ¥ lätt” (Pred. 4:9, 12). Den tredubbelt tvinnade trÃ¥den visar att Jesus ocksÃ¥ är med som tredje part i ett välsignat äktenskap.

Det är Gud själv som gjort mannen och hustrun till ett kött. Att vara ett kött betyder en allomfattande enhet, en såväl fysisk som andlig enhet som man inte kan uppnå med någon annan människa på jorden. Med ingen annan människa på jorden kan man nämligen bli ett kött än med sin hustru eller sin man. Med ingen annan träder man in i en så nära förening, inte ens med sina egna barn. Barnen står en naturligtvis nära och är till en början helt beroende av förälderns omvårdnad och kärlek. Men med tiden, när åren går, sker en sund och nödvändig frigörelseprocess från föräldrarna. Inte så att kärleken och vänskapen avtar, men det sker ändå en gradvis självständighetsutveckling, så att barnet blir en allt mer egen individ i förhållande till sina föräldrar.

Med äktenskapet är det precis tvärtom: â€de tvÃ¥ skall vara ett kött†(Matt. 19:5). Redan frÃ¥n vigselakten är mannen och hustrun ett kött eftersom Gud fogat dem samman, och ju mer de lever tillsammans, desto mer lär de känna varandra. De kommer att växa allt mer samman, komma varandra sÃ¥ nära som tvÃ¥ människor över huvud taget kan komma varandra.

SÃ¥dant välsignar Jesus. Tänk därför hur stort det är för ett jordiskt par att inleda sitt äktenskap med att bli välsignade av Jesus i vigselakten, genom prästens mun. Men äktenskapets goda ordning är sÃ¥väl ett avkristnat samhälle som en avfällig folkkyrka i full färd med att bryta ned. Ã…r 2005 beslöt Svenska kyrkans högsta beslutande organ, Kyrkomötet, att Svenska kyrkan skulle välsigna homosexuella partnerskap. Men kyrkan äger ingen makt att välsigna det som Herren stämplar som synd och förbjuder. Det blir istället motsatt verkan: Genom att försöka göra den onaturliga otuktssynden rumsren, ja t.o.m. helig genom att dra in den i kyrkan, förökas skulden ännu mer. Det blir som pÃ¥ Malakis tid, dÃ¥ Herren genom sin profet gick tillrätta med sitt avfälliga prästerskap: â€Och nu kommer denna befallning till er, ni präster: Om ni inte vill höra, om ni inte lägger pÃ¥ hjärtat att ge mitt namn ära, säger HERREN Sebaot, dÃ¥ skall jag sända förbannelse mot er. Jag skall förbanna era välsignelser, ja, jag har redan förbannat dem, eftersom ni inte lägger detta pÃ¥ hjärtat.†(Mal. 2:1-2).

Men i Kana var det en man och en kvinna som enligt Guds goda, i skapelsen nedlagda goda ordning, ville förena sig till ett kött. Det är utifrån det som sagts klart att Jesus var glad över att ha blivit inbjuden till bröllopsfesten i Kana. Vid detta tillfälle hände också något alldeles speciellt, det andra jag vill säga; Jesus utför sitt första tecken,

Jesus uppenbarar sin härlighet

Ett tecken är ett mirakel, ett underverk, som pekar mot nÃ¥got eller nÃ¥gon. När Jesus utförde under och tecken var det inte för att väcka allmän sensation, ungefär som en cirkusartist eller balanskonstnär lockar till sig Ã¥skÃ¥dare genom att utföra märkliga konster eller bravader. Jesu tecken pekade in emot Hans egen person, Hans gudomliga makt, godhet och härlighet. Dessa tecken utfördes alltsÃ¥ för att människor skulle förstÃ¥ vem Han är, de utfördes för att göra det lättare för människorna att tro. Jesus säger: â€Om jag inte gör min Faders gärningar, sÃ¥ tro mig inte. Men om jag gör dem, sÃ¥ tro pÃ¥ gärningarna, om ni inte kan tro pÃ¥ mig. DÃ¥ skall ni inse och förstÃ¥ att Fadern är i mig och jag i Fadern” (Joh. 10:37-38). Det är därför sÃ¥ alldeles förfelat när modernistiska teologer och predikanter bortförklarar undren, säger att det bara är symboliska berättelser, utbroderade legendariska traditioner m.m., och menar sig därmed göra det lättare för folk att tro. Det är ju precis tvärtom! Jesus utförde inte sina tecken och under för att göra det svÃ¥rt för oss att tro, utan lättare.

Om Jesus är det Ord genom vilket allting som finns har blivit till genom vore det väl snarast märkligt om Han inte kunde utföra underbara, ovanliga gärningar eller om de naturelement Han skapat inte ibland, när Han uppenbarade sin härlighet, uppförde sig pÃ¥ ett oväntat sätt. â€Vattnet sÃ¥g sin Skapare och rodnade†diktade Tegnér om de 600 liter vatten som Jesus förvandlade till vin vid bröllopet i Kana. Hur som helst var skapelsen sin Skapare underdÃ¥nig och förvandlades lydigt till vin.

Det var nÃ¥got märkligt med detta förvandlade vin. Det tyckte ocksÃ¥ värden pÃ¥ festen som alldeles överväldigad av den goda smaken sade: “Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Du har sparat det goda vinet ända till nu” (Joh. 2:10). Ett gott vin är ett vällagrat vin som legat under Ã¥ratal och utvecklat den utsökta smak det till sist fÃ¥tt. Om värden hade fÃ¥tt gissa hur gammalt vinet var hade han nog sagt att det hade mÃ¥nga Ã¥r pÃ¥ nacken. ÄndÃ¥ var det framskapat just den stunden. Jesus, den Allsmäktige, gav vinet en skenbar, eller skall vi säga en inbyggd Ã¥lder, redan vid dess tillblivelse.

Under det senaste året har en intensiv diskussion förts inom lutherska kretsar i Sverige huruvida Bibelns uppgifter om skapelsen är tillförlitliga; har världen blivit till på sex dagar, har vi människor utvecklats ur djuren, skall jordens ålder mätas i årtusenden eller årmiljarder o.s.v. Av bröllopsundret i Kana ser vi att när Herren skapar kan Han göra det så att det ser ut att ha funnits till mycket längre. Liksom det just i den stunden framskapade vinet verkade ha legat på lagring många år, kan jorden och universum se ut att vara mycket gammalt utan att vara det. Bibelns första kapitel beskriver också uttryckligen hur det ur Guds skaparhand framspringer en skapelse med inbyggd ålder. Adam och Eva skapades inte som foster och växte till under en tjugoårig mognadsprocess. På en gång, den sjätte skapelsedagen, stod de fram fullt färdiga som två vuxna individer. Detta gällde nog alltsammans. Hade Adam sågat ned ett träd i Edens lustgård hade det nog burit årsringar trots att det skapats samma vecka o.s.v.

Genom vinundrets tecken visar Jesus att Han är skapelsens Herre. Samme Herre som i begynnelsen sade sitt â€varde†och frambringade Himmel och jord, förvandlar nu vattnet till välsmakande bröllopsvin, sÃ¥ att festen kunde fortsätta. Detta säger oss nu slutligen, att

Jesus skänker oss glädje

Jesus har ingenting emot att människor är lyckliga. Det har, som vi nog alla känner till, i vissa kristna kretsar ansetts misstänkt om nÃ¥gon varit alltför glad och skrattat för högt. Gudfruktigare är det att vara dyster och nästan livsfientlig. Ja, sÃ¥ kan det faktiskt vara pÃ¥ sina hÃ¥ll. Men i Kana visade Jesus att Han tycker om att glädja människor med världsligt gott. Han hade ingenting emot att gästerna drack vin och hade trevligt. Han t.o.m. ingrep när den pinsamma situationen uppstod att vinet tog slut. Eftersom Jesus har skaparmakten i sin hand var detta inte nÃ¥got problem för Honom. Psalmisten säger ju: â€SÃ¥ lÃ¥ter du bröd komma frÃ¥n jorden och vin som gläder människans hjärta†(Ps. 104:14-15). Och eftersom Jesus är god ville Han bjuda bröllopsgästerna pÃ¥ nÃ¥got som de kunde njuta av. Predikaren förkunnar: â€Vinet gör livet glatt†(Pred. 10:19).

Det är viktigt för oss att ta till oss att det inte är synd eller fult att njuta av livets goda. Denna sanning skall vi inte för snabbt hasta förbi, även om det i den glädje som just vin åstadkommer också finns bibliska varningar att ta fasta på, nämligen dem om fylleri och utsvävningar. Bröllopsundret i Kana visar ändå, utan att förringa den jordiska glädjen, samtidigt på något djupare. Säkert vill den Helige Ande, som inspirerat Johannes att nedteckna händelseförloppet i Kana, att vi också skall associera till andra saker än världsligt gott, jordisk festglädje och vällagrat vin.

Det eviga livet framställs ofta av Jesus i Hans liknelser som en fest, ett gästabud eller en bröllopsbjudning. Detta därför att Han vill betona det glädjefulla i den himmelska tillvaron. En sak som ofta förekommer i dessa sammanhang är vinet, som på ett särskilt sätt är förbundet med fest, lycka och glädje. Så längtade t.ex. Jesus, alldeles före sitt lidande i Getsemane, efter den dagen då Han tillsammans med sina lärjungar skulle få dricka det nya vinet i sin Faders rike (Matt. 26:29). Därför har vinundret i Kana en särskild innebörd. Det visar på den glädje och fest som frälsningen genom Jesus innebär.

Livet i Guds rike är rättfärdighet och frid och glädje i den Helige Ande (Rom. 14:17). Gud är salig (1 Tim. 6:15), oändligt lycklig. Glädjen i och hos Gud, den som präglar relationen mellan Fadern, Sonen och den Helige Ande har alltid funnits, före det att världen skapades. Guds Son är liksom Fadern och den Helige Ande en evig person. I Ordspråksboken kallas Han Visheten. Där står om Honom:

“Herren ägde mig redan vid begynnelsen av sin väg, före sina gärningar i urtiden. Av evighet är jag insatt, frÃ¥n begynnelsen, innan jorden fanns. Innan djupen blev till föddes jag, innan källorna flödade av vatten [—]. Jag var Hans glädje dag efter dag, alltid jublande inför Honom. Jag jublade över Hans värld, jag gladdes över människorna” (Ord. 8:22-31).

Kristus vill att denna glädje, som alltid har funnits hos Honom, ocksÃ¥ skall flöda över hos oss människor. Han har offrat sig själv som ett slaktlamm för att det skulle vara möjligt för oss att fÃ¥ del av den saliga glädjen. Genom Ordet och sakramenten fÃ¥r vi del av denna frälsning. Gud har i sin godhet och visdom utvalt just vinet för att i nattvardens sakrament göra oss delaktiga av sitt heliga och dyrbara blod, lösepenningen för alla vÃ¥ra synder. Det goda vinet speglar den himmelska gÃ¥vans härlighet, hur â€Jesu, Guds Sons blod, renar oss frÃ¥n all synd†(1 Joh. 1:7). I nattvarden sker ett ännu märkligare under än förvandlingsundret i Kana: genom instiftelseorden blir brödet Jesu sanna kropp och vinet Hans sanna blod.

Gud har också sänt ut profeter, apostlar och budbärare tiderna igenom för att genom Ordet kalla oss människor till den himmelska festen. Lyssna nu till sist till Kristi, Vishetens, inbjudan:

“Visheten har byggt sig ett hus. Hon har huggit ut sina sju pelare. Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin och dukat sitt bord. Hon har sänt ut sina tjänsteflickor, hon ropar frÃ¥n stadens översta höjder: ´Den som är okunnig mÃ¥ vända sig hit!´. Till den som saknar förstÃ¥nd säger hon: ´Kom och ät av mitt bröd och drick av vinet som jag har blandat. Överge oförstÃ¥ndet, sÃ¥ fÃ¥r ni leva, och gÃ¥ fram pÃ¥ förstÃ¥ndets väg”. (Ords. 9:1-5).

Amen.

LÃ¥t oss be:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet

som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.

Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan

så att vi inte må vara glömska hörare

utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod

intill änden och varda saliga. Amen.

Amen.