av Lars Borgström Kristendomens ABC

Vad är kristen tro? Den som vill ha ett kort och bra svar på denna fråga bör skaffa sig Martin Luthers Lilla katekes, som är den oöverträffade kortfattade framställningen av den kristna tron. Uppställningen nedan försöker inte att vara någon ersättning för katekesen. Allt jag vill är att i så korta formuleringar som möjligt framställa den kristna tron i punktform. Förhoppningen är att satserna nedan skall fungera som saklig information för barn och de vuxna som saknar kunskap om kristendomen. Samtidigt kan satserna för redan kristna vara föremål för något av det som Luther kallade meditatio, eftertänksam begrundan. Inte minst gäller detta de angivna bibelställena, som läsaren uppmanas att slå upp.

Innan framställningen tar vid skall jag öppet redogöra för vilken auktoritet jag bygger mina svar pÃ¥. Människor tycker och tänker ju mycket olika om saker och ting, och för att ingen skall tro att det är mina privata eller möjligtvis enbart Elsins tyckanden vill jag säga att det är Bibeln som är det enda rättesnöret för oss som är kristna. SÃ¥ har det alltid varit: den kristna kyrkan betraktar Bibeln som sin heliga bok. I kristna sammanhang gäller vad aposteln Petrus skriver: â€Om nÃ¥gon talar skall han tala i enlighet med Guds ord†(1 Petr. 4:11).

Viss kännedom om Guds existens och egenskaper har alla människor genom betraktandet av skapelsen (Rom. 1:19-20). Viss kunskap om Guds vilja och bud har också alla människor genom samvetet (Rom. 2:14-15). Men för att bli kristen och frälst måste man få del av den särskilda uppenbarelsen som finns i Bibeln. Endast där uppenbaras evangeliet, det glada budskapet om syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus, Guds Son och världens Frälsare.

Bokstaven O har fjorton bokstäver framför sig och fjorton efter sig i alfabetet. Innehållet i punkten O nedan utgör också centrum i denna framställning, liksom det är hela Bibelns centrum.

Inled studiet med följande bön från Ps. 119:18:

Herre, öppna mina ögon, så att jag ser undren i din undervisning. Amen.

Guds väsen

  1. Gud är en ande (Joh. 4:24) som funnits till av evighet (Ps. 90:20). Han förändras aldrig (Jak. 1:17).
  2. Gud är närvarande på alla platser på en och samma gång (Ps. 139:7) och genom sin allmakt kan Han göra vad Han vill (Ps. 115:3). Han vet om allt som har skett, nu sker och kommer att ske (Hebr. 4:13). Han är salig (1 Tim. 6:15), oändligt lycklig.
  3. Gud är kärleken (1 Joh. 4:16) och älskar därför det goda och rätta men hatar det onda och orätta (Ps. 45:8). De som gör det goda belönar Han, men de onda straffar Han (Rom. 2:6). Hur vi skall leva är sammanfattat i tio Guds bud (2 Mos. 20:3-17, 5 Mos. 5:7-21). Gud är rättvis och trofast i allt Han gör (Ps. 33:4).
  4. Gud är en enda (5 Mos. 6:4). Samtidigt finns i den ende Gudomen tre eviga gudomspersoner; Fadern, Sonen och den Helige Ande (Matt 28:19). Detta förhållande kallas treenighetens mysterium, eftersom det inte kan greppas av mänsklig tanke.
  5. Jesus Kristus, Guds Son, är precis som Fadern och den Helige Ande helt och fullt Gud (Joh 1:1). Samtidigt är Han helt och fullt människa (1 Tim 2:5).

Frälsningshistorien

  1. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord (1 Mos. 1:1). Allt skapades genom Sonen (Joh. 1:3). Även den Helige Ande var verksam (1 Mos. 1:2).
  2. Allt som finns; jorden, havet, himlakropparna, änglarna, djuren och människorna skapades under loppet av sex dagar, och Gud sade att allt var mycket gott (1 Mos. 1:31).
  3. En av de främsta änglarna greps av högmod och avföll från Gud (Jes. 14:12). Han blev djävulen, satan eller den onde. Djävulen fick även andra änglar med sig i sitt fall (Upp. 12:4). Dessa är de onda andarna, demonerna.
  4. Människan, skapelsens krona, föll från sin höga ställning genom att lyssna till och följa ormen (1 Mos. 3), som är djävulen (Upp. 20:2).
  5. P.g.a. människans synd blev hon själv dömd till döden (1 Mos. 2:16-17) och drog även in hela skapelsen under död och förgängelse (1 Mos. 3:17).
  6. Gud lovade att sända en Frälsare, som skulle krossa djävulens makt (1 Mos. 3:15).
  7. Gud utsåg åt sig ett särskilt folk, judarna, som under gamla förbundets tid skulle vara Hans eget (5 Mos. 7:6). Till detta folk sände Han profeter för att tala om sin vilja och gång efter annan upprepa sitt löfte om Frälsaren (Hebr. 1:1). Genom tron på frälsningslöftena blev gamla förbundets troende frälsta och saliga (Gal. 3:5-6, 16).
  8. När tiden var inne sände Gud sin Son Jesus Kristus (Gal. 4:4). Han är samtidigt Människosonen (Matt. 9:6), född av en kvinna såsom hade lovats i det första löftet om frälsning (1 Mos. 3:15).
  9. Jesus levde i allt efter Guds bud och vilja (Hebr. 4:15). Fastän själv oskyldig, tog Han frivilligt på sig hela människosläktets synd och skuld, och drabbades på korset såsom vår ställföreträdare av Guds straffande vrede. På så sätt blev vi frikända (Jes. 53:4-6).
  1. Ty så älskade Gud världen att Han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på Honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv (Joh. 3:16).

  1. PÃ¥ tredje dagen uppstod Jesus ur graven (Matt. 28:5-6).
  2. Efter fyrtio dagar, under vilka Jesus från och till visade sig för sina lärjungar, for Han upp till Himmelen (Luk. 24:51).
  3. Ytterligare tio dagar senare, på pingstdagen, utgöts den Helige Ande över de första lärjungarna (Apg. 2:1-4) och den världsvida kristna missionen tog vid, med början i Jerusalem (Luk. 24:46-49).
  4. En dag, okänd för oss människor (Matt. 24:36), skall Jesus komma tillbaka till sin stora dom (Joh. 5:22). Den dagen skall allt det onda, djävulen och alla hans följeslagare, kastas i eldsjön, helvetet (Upp. 20:10). Nya himlar och en ny jord, där allt är gott och rätt, skall skapas (2 Petr. 3:13).
  5. Den dagen skall alla som inte är kristna, de människor som inte trott evangeliet om Jesus och därmed inte tagit emot förlåtelse för sina synder, kastas i helvetet tillsammans med djävulen och hans änglar (Matt. 25:41, 2 Tess. 1:7-10).
  6. De kristna kommer inte till helvetet (Upp. 2:11) utan till Guds stad, det eviga Himmelriket (Matt. 25:34), för att där i evighet skåda Frälsaren Jesus (1 Kor. 13:12) och njuta en så stor lycka att vi inte ens kan föreställa oss den här på jorden.

Det kristna livet

  1. Alla människor föds med arvsynd (Ps. 51:7) och står därmed redan från början i skuld inför Gud och är av naturen under Guds vrede (Ef. 2:3). Arvsynden yttrar sig i högmod, egenrättfärdiget, vilja till syndfull sex, vrede, egoism och alla möjliga yttre synder (Gal. 5:19-21).
  2. Endast genom tron på Jesus blir en människa frälst (Rom. 3:28, 5:1, Apg. 16:31).
  3. Genom dopet tar tron sin början eftersom den döpte blir uppfylld av den Helige Ande (Apg. 2:38). I dopet förlåts dessutom synden (Apg. 1:38) och den som döps ikläds Kristus (Gal. 3:27), d.v.s. räknas inför Gud som lika helig, ren, oskuldsfull och rättfärdig som Hans älskade Son är. Kort sagt: dopet, som skänker ett nytt, andligt liv i gemenskap med Gud, frälser (Tit. 3:5).
  4. Trons liv måste underhållas, annars dör det (Matt. 25:3, 8). Den Helige Ande ställer därför fram medel genom vilka Han skänker sin nåd. Dessa medel är Guds Ord och sakramenten (dopet och nattvarden), som skall brukas av Guds folk.
  5. Guds Ord är Bibeln, som fylld av Guds Ande ger andligt liv (Joh. 6:63, 2 Tim. 3:16). Bibeln är därför den föda som skall ätas av den som vill undvika den andliga döden. Ju mer man äter av den, desto hungrigare efter mer blir man – ju mindre man äter, desto mättare upplever man sig, fastän man i själva verket håller på att svälta sin själ till döds.
  6. I den heliga avlösningen utdelas syndernas förlåtelse. I nattvarden får alla nattvardsgästerna del av Jesu verkliga kropp och blod till syndernas förlåtelse. För den som utan tro går till nattvarden blir nattvarden till dom, men för den som tror på Jesus ger nattvarden mod, lust och kraft att leva som kristen (Matt. 26:26-28, 1 Kor. 11:23-25).
  7. Den kristne är mån om den andliga gemenskapen med andra kristna (Apg. 2:42) och överger inte församlingsgudstjänsterna (Hebr. 10:25).
  8. Den kristne talar med Gud genom bönen (Ps. 50:15), som är hjärtats samtal med Honom.